Motion till riksdagen
1997/98:Fi68
av Karin Pilsäter m.fl. (fp)

med anledning av skr. 1997/98:155 Utvecklingen inom den kommunala sektorn


Före valet 1994 sa Socialdemokraterna att uppsägningarna i offentliga sektorn skulle stoppas om de kom till makten. Verksamhet skulle prioriteras före transfereringar. Sedan dess har fler än någonsin fått sluta i kommuner och landsting. De ökade statsbidragen äts upp av minskade skatteinkomster.

I kombination med att en rad initiativ till förnyelse har stoppats har resultatet blivit omfattande kvalitetsproblem i vården, omsorgen och skolan. Vi ser därför mycket allvarligt på läget i kommuner och landsting.

Nya prognoser för skatteunderlaget för kommunerna visar att kommu­nernas skatteintäkter minskar de närmaste åren, jämfört med tidigare beräk­ningar. Det innebär att kommunerna förlorar åtta miljarder per år i minskade skatteintäkter från sekelskiftet.

Detta visar hur viktigt det är att fler blir skattebetalare, och hur viktigt det är att se till att människor får valuta för sina skattepengar i form av kvalitet, valfrihet och effektivitet i den kommunalt finansierade verksamheten. Det gäller att göra rätt saker såväl som att göra saker rätt.

1 Inkomst- och kostnadsutjämningen

Vikten av skatteinkomster och skattebetalare kan inte nog betonas.

Folkpartiet har inför införandet av det nya utjämningssystemet krävt att inkomstutjämningen ska sättas till 90 i stället för 95 procent av medelskattekraften. Detta för att minimera antalet kommuner som råkar i en Pomperipossasituation, och för att det ska finnas ett kommunalpolitiskt incitament att öka kommunens egen skattekraft. Vi har också krävt att ytterligare medel ska fördelas i enlighet med de grundläggande kriterierna som föreslogs av den utredning som lade fram grundförslaget. Sedan dess har segregationen tilltagit och det sociala utgiftstrycket på vissa kommuner bara ökat. Detta förstärker behovet av att de ursprungligen framlagda sociala kriterierna får ökad tyngd. Samtidigt har det än tydligare visat sig att kommunens ekonomi i många fall inte vinner på att fler får jobb och blir skattebetalare, senast visades detta i ESO-rapporten Kommuner Kan! Kanske och i en rapport från Kommunförbundets finanssektion. Detta bland annat beroende på den höga inkomstutjämningsnivån och vissa kostnadskriteriers tyngd. Underlag för att kunna förändra utjämningssystemet i denna riktning måste tas fram. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

2 Kommunala bolag

Folkpartiet vill inte ha kvar de kommunala bolagen. Nu överförs i många fall skattebetalarnas pengar till bolag, direkt som förlusttäckning eller indirekt, exempelvis i form av höga lokalhyror. Vi anser att en samlad koncernredovisning skall vara obligatorisk för varje kommun i avvaktan på att de kommunala bolagen successivt avvecklas.

I skrivelsen framgår att netto har 0,4 miljarder i förlusttäckningsbidrag över­förts till bostadsbolag, och ytterligare 0,3 överförs i riktade nyemissio­ner. Däremot framgår ej hur många kommunala bolag som gått med förlust, hur stora underskottsbidrag som lämnats totalt, brutto, och hur stora förlusterna varit. Det är en redovisning som bör göras, för att en samlad bild av den kommunala bolagsverksamheten ska kunna ges. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

3 Vård- och omsorgsköer

Det är inte konstigt om människor tappar tilltron till välfärdsstaten. Många gamla människor har arbetat och lojalt betalt skatt i hela sitt liv. Men när de själva behöver något betalt av skatten är beskedet: Var god dröj!

I socialdemokratins Sverige växer köerna till viktiga operationer och behandlingar. I skrivelsen redogörs för begränsade undersökningar som visar att kötiderna ökar för dem som har fått diagnos. Hur många som köar för att komma fram till kön är det ingen som vet. Ett okänt antal köar till plats på servicehus eller annat äldreboende, anpassat efter deras behov.

Ett minimikrav är att regeringen kartlägger hur den totala kösituationen ser ut för äldre människor, både beträffande operationsköer, köer till andra vård­insatser och köer till värdigt äldreboende, samt kvarvarande behov av utbyggnad till eget rum. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Fortfarande kan ett antal kommuner inte erbjuda alla barn till föräldrar som förvärvsarbetar eller studerar en plats i barnomsorg inom rimlig tid. Att 90 procent av kommunerna kan erbjuda plats inom 3–4 månader innebär att 10 procent inte kan. Hur många barnfamiljer det gäller framgår inte. För den som är tjänstledig och ska återgå till sitt gamla arbete kan 3–4 månaders väntetid vara acceptabelt, man kan ju anmäla sig i god tid, men för den som är arbetslös är detta ofta alltför lång väntetid för att det ska vara möjligt för föräldern att bli den som får ett jobb. Det vore angeläget att det redovisas, inte bara antalet kommuner utan också antalet barn det gäller. För den som köar för en plats är det viktiga inte att de flesta andra kommuner kan tillgodose behovet utan att man kan får sitt eget behov tillgodosett. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Olika alternativ erbjuds ofta inte efter vård- och omsorgstagarens önske­mål. Den enskilde hänvisas till det av kommunen beslutade alterna­tivet, oavsett om detta upphandlats av privat entreprenör eller är i kommunal drift. Av skrivelsen framgår att nära hälften av dem som avsagt sig hemtjänst gjort detta på grund av missnöje med kvalitet eller avgifter, och att de kände att de hade litet inflytande själva. Detta måste tas som ett viktigt underlag i den framtida planeringen av äldreomsorgen och bland annat leda till att tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter görs. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4 Förskola eller barnparkering

Barnomsorg får aldrig ses enbart som barnparkering medan föräldrarna arbetar eller studerar. Den pedagogiska förskoleverksamheten är av stor betydelse för barnen själva. Särskilt viktigt är det att barn med svenska språket svagt representerat i sin vardag verkligen erbjuds pedagogisk förskola. För att ge alla – inte bara några – barn en god start anser Folkpartiet att alla barn ska erbjudas en pedagogisk förskoleverksamhet från tre års ålder. I skrivelsen framgår att ett stort antal, två tredjedelar av kommunerna, inte ger barn till arbetslösa och föräldralediga denna möjlighet. Över hälften utestänger barnen om en förälder blir arbetslös. Av skrivelsen framgår att detta ökar. Utvecklingen är oroande eftersom den går i fel riktning. Regeringen behöver redovisa vilka åtgärder som den tänker vidta. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5 Val av skola

Rätten att välja skola inom det kommunala skolväsendet är, vid sidan av möjligheten att välja friskolor, av mycket stor betydelse för att alla elever ska anses ha rätt att välja den skolform som passar dem bäst. Ändå vet vi att några kommuner inte ger eleverna detta val i praktiken, då de ej tillåter elevantal och skolbudget att variera med antalet sökande till respektive skola. Hur många kommuner som i praktiken inte ger sina elever rätt att välja skola vet vi därför inte. Det saknas uppgifter på hur många elever som tillåtits välja annan skola än den anvisade, och hur många som nekats byte.

För att en rättvisande bild av valfriheten inom skolan ska ges behöver dessa uppgifter tas fram. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Skolverket borde av regeringen få i uppdrag att ta fram uppgifterna. Vi tror att man genom att aktualisera frågeställningen ute på skolorna och i kom­mu­nerna skulle kunna starta en process där man kan finna lösningar för att i högre grad kunna tillgodose önskemål. Ett sådant program skulle förmod­ligen också verka gynnsamt på utvecklingen mot större valmöjlig­heter för eleverna.

6 Socialbidragen och den öppna arbetslösheten

Individ- och familjeomsorgens andel i den kommunala budgeten har ökat. Särskilt i storstadskommunerna växer socialbidragskostnaderna. I skrivelsen påpekas att storstadskommunerna har större andel arbetslösa och äldre som får socialbidrag på grund av att dessa inte kommit in i försäkrings- och pensionssystemen. Detta innebär dels att socialbidragskostnaderna tränger ut annan angelägen verksamhet, dels att dessa arbetslösa människor får sämre stöd och möjligheter att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Regeringens överdrivna fokusering på sitt mål att halvera den öppna arbetslösheten innebär att socialbidragstagare som inte står tillräckligt nära arbetsmarknaden lämnas åt sitt öde, åtgärder och resurser ägnas dem som registrerats som öppet arbetslösa. Samtidigt spelar det för kommunen inte någon större roll om en socialbidragstagare får arbete eller blir förtidspensionär, så länge vederbörande inte längre behöver socialbidrag.

Staten och kommunerna borde ha ett gemensamt ansvar och ett gemensamt intresse av att människor kommer ur bidragssystemen och får jobb och lön. Därför menar vi att staten och kommunerna bör dela på kostnaden för socialbidragen. Underlag för en sådan reform behöver tas fram. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av underlag för att kunna förändra utjämningssystemet

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en samlad koncernredovisning skall vara obligatorisk för varje kommun

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det bör redovisas hur många kommunala bolag som gått med förlust, hur stora underskottsbidrag som lämnats totalt, brutto, och hur stora förlusterna varit,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en redovisning av antalet barn som kommunerna inte kan erbjuda en barnomsorgsplats inom rimlig tid,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tydligare redovisning av den enskildes valmöjligheter inom äldreomsorgen

  6. att riksdagen begär att regeringen redovisar åtgärder med anledning av att två tredjedelar av kommunerna inte ger barn till arbetslösa och föräldralediga möjlighet till pedagogisk förskoleverksamhet,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av antalet elever som tillåtits välja annan skola än den anvisade, och hur många som har nekats att byta skola,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlag bör tas fram för en reform där staten och kommunerna delar på kostnaden för socialbidrag.

Stockholm den 29 april 1998

Karin Pilsäter (fp)

Carl B Hamilton (fp)

Anders Johnson (fp)

Elanders Gotab, Stockholm 2002