Motion till riksdagen
1997/98:Fi64
av Birgitta Hambraeus (c)

med anledning av prop. 1997/98:154 Förvaltningen av statsskulden


Ska EU bestämma över hur vi förvaltar stats­skulden?

Regeringen föreslår att riksdagen beslutar om ändringar i lagen (1988:1387) om statens upplåning, beträffande förvaltningen av statsskulden. Bl a tillkommer en ny femte paragraf, där sista meningen lyder: ”Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer.” Därigenom skulle regeringen överlämna makten över hur statsskulden ska förvaltas till Riksbanken.

I följsamhet med EU (Artikel 108 i Maastrichtfördraget) har riksdagen nämligen i ett vilande grundlagsförslag beslutat överlåta beslutanderätten över penningpolitiken till riksbankens tjänstemän och dessutom anpassat riksbankslagen till EG-bestämmelserna om prioritering av inflations­bekämpningen. Detta påpekas i propositionen.

Sverige har en protokollsanteckning i samband med vår anslutning till EU om att det är riksdagen som beslutar om medlemskap i EMU. Denna anteckning är inte juridiskt giltig. Enligt Maastrichtfördraget, som vi anslöts till, kommer alla länder som uppfyller vissa villkor att ingå fullt ut i den ekonomiska monetära unionen, EMU, alltså även i den tredje fasen, valutaunionen, då rätten till en egen riksbank och valuta avskaffas. Juridiskt är vi således bundna av detta.

I början av maj förväntas EU:s finansminstrar vid ett ministerrådsmöte meddela att Sverige inte får komma med i EMU:s tredje fas därför att vi inte uppfyller kravet att vara med i den europeiska valutakursmekanismen (ERM) i två år, trots att detta inte hindrar andra länders anslutning. Alla vet att EU på detta sätt vill undvika att ta ställning till att riksdagen beslutat att vi inte önskar vara med i valutaunionen.

Vi blir enligt Maastricht ett ”medlemsland med undantag” från EMU:s tredje fas. Sådana länder ska enligt reglerna hjälpas in i valutaunionen antingen de vill eller ej. De ska samråda med ECB, den europeiska central­banken, om rättsregler inom ECB:s behörighetsområde, ungefär på samma sätt som om de varit med i valutaunionen. ”En gemensam monetär politik skall kunna föras” i EU står det i artikel 2 i kommissionens förslag till rådets beslut om de nationella myndigheternas samråd med ECB om förslag till rättsregler.

På sid 25 i propositionen säger regeringen: ”Statsskuldsförvaltningen bör, enligt regeringens mening, inte vägledas av penningpolitiska mål, men bör inte heller försvåra genomförandet av penningpolitiken.”

Den föreslagna sista meningen i femte paragrafen i lagen om statlig upplåning lyder emellertid:

”Förvaltningen skall ske inom ramen för de krav som penningpolitiken ställer.”

Denna ram fastläggs alltså av ECB och kommer att vägleda de penningpolitiska mål som vi har rätt att sätta upp, så länge vi anpassar oss efter EMU. Vi bekräftar därmed att också statsskuldsförvaltningen kommer att vägledas av ECB:s penningpolitiska mål, trots att riksdagen beslutat att vi inte ska delta i valutaunionen.

Låt oss göra som Storbritannien, utan att fråga om lov!

Vi anser oss inte politiskt bundna av Maastrichtbestämmelserna om EMU, även om vi är det juridiskt. Riksdagsbeslutet att inte gå med i valutaunionen vilar på detta antagande. Ingen kan tvinga oss till något vi inte själva vill. Eller är det inte så? Regeringen brukar hävda att Sverige fortfarande är ett självständigt land. Låt oss då visa att vi är det!

De som talade för EU-medlemskapet framhöll att vi skulle vara med för att påverka. Ett litet land påverkar bäst om det väcker respekt för att det ser om sitt eget hus, utan att skada andra och om det kommer med förslag, som många anser kloka. Jag är övertygad om att vi kan påverka EU:s ministrar, diplomater och byråkrater bättre om vi klart står för det vi vill i stället för att sträva efter att vara bäst på anpassning mot våra egna intressen. Då verkar vi bara enfaldiga.

Storbritannien omfattas inte av beslutet i kommissionens ovan nämnda förslag om de nationella myndigheternas samråd med ECB om förslag till rättsregler, så länge landet inte går över till tredje etappen av EMU, d v s valutaunionen. Storbritannien håller öppet, i likhet med Sverige, att eventuellt senare låta sig anslutas till valutaunionen. Sverige bör deklarera vid EU:s ministerråd, att vi ämnar arbeta efter samma regler som Storbritannien, eftersom riksdagen beslutat att inte nu delta i valutaunionen.

Vitsen med att självständigt förvalta statsskulden

Vi bör utnyttja de fördelar som en egen riksbank och en egen valuta ger att föra en statsskuldspolitik för full sysselsättning och finansiering av en hållbar utveckling.

På order av EU har vi avskaffat rätten att använda monetära instrument för syften som vi anser viktiga. (Artikel 104 i Maastrichtfördraget). Det är inte tillåtet för staten att övertrassera sina konton eller få andra former av krediter från Riksbanken. Sådana får Riksbanken endast lämna till marknaden ”i sista hand”. Och staten ska underställas marknadens välvilja. Dessa regler medför att statsskulden blir stor.

Vi bör återta rätten att använda Riksbanken till de ändamål vi själva önskar så att statens upplåning kan ske till ett minimum av kostnader.

Monetär finansiering

Staten kan besluta att öka penningmängden utan att öka statsskuldsräntan genom att ta upp kredit i Riksbanken.

Som ett exempel på nyttan med detta vill jag nämna en idé, som lanseras av Kåre Olsson, initiativtagare till och lärare vid Mora folkhögskolas kurs i Skattungbyn, Orsa, för naturresursbevarande försörjning.

För att kunna satsa mer på småföretag och fler jobb kunde riksdagen t ex bestämma att Riksbanken skulle öka penningmängden för att inrätta en småföretagarfond i varje kommun som så önskar. Den skulle styras av en lokalt utsedd styrelse som bedömde affärsidéer och trovärdighet hos ansökarna. Pengar skulle lånas ut till en ränta som motsvarar inflationen. Det finns erfarenheter i världen av bankverksamhet som visar att den sociala kontroll som närhet innebär är synnerligen effektiv för att främja ansvars­känsla och engagemang.

De pengar som staten ställde till förfogande på detta sätt genom att ”låna” i Riksbanken, skulle inte från början motsvara ett reellt värde, men efter att ha brukats för investeringar i företag i flera omgångar, skulle pengarna ha genererat stora värden i form av efterfrågade produkter och arbetstillfällen över hela landet.

Billiga statslån

Riksdagen kunde även återinföra lagen om kreditpolitiska medel, som avskaffades på 80-talet. Banker och försäkringsbolag verksamma i Sverige skulle kunna åläggas att placera en del av det kapital, som de förvaltar från alla oss insättare, i Riksbanken till den ränta som Riksbanken bestämde, t ex lika med inflationen. Om staten frigjorde sig från tvånget att låna på marknadens villkor skulle det syfte uppnås, som regeringen anger i propositionen, att långsiktigt minimera kostnaderna för statens upplåning.

Finansiering av kretsloppsomställningen

När Sverige förut bytt stora infrastruktursystem har vi alltid haft tillgång till penningpolitiken som ett instrument. Upplåningen till järnvägsbygget och de stora vägbyggena är några exempel. Finansieringen av elektrifieringen av Sverige, de stora vattenkraftsutbygganderna i Statens vattenfallsverks regi är ett annat. Asea-Atoms forskning och Vattenfalls del i atomkraften finansierades antagligen inte bara med skattemedel utan också med krediter i Riksbanken. Så sent som i början av 90-talet ”lånade” staten ca 160 miljarder kronor i Riksbanken i samband med kronförsvaret.

Nu står Sverige inför den stora utmaningen att ställa om samhället från en linjär resurshantering, som förvandlar naturresurser till avfall, till en cyklisk resurshantering som brukar utan att något förfars. Energisystemet ska bygga på förnybara energikällor och effektivisering i stället för fossila bränslen och kärnkraft.

För att klara omställningen till detta önskvärda och globalt nödvändiga kretsloppssamhälle krävs mycket arbete och stora investeringar.

Också nu behöver staten penningpolitiken för att underlätta stora satsningar som man bedömer långsiktigt kommer att generera värden. För att detta ska vara möjligt krävs en egen valuta och en riksbank som underställs demokratiska beslut och inte lyder under EU:s grundlagsfästa nyliberala ekonomiska teser.

Regering och riksdag bör återta friheten att använda penningpolitiska instrument för att främja rätten till arbete och finansieringen av om­ställningen till kretsloppssamhället. Statsskulden kommer därvid att förvaltas till ett minimum av kostnader.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ändring i lagen om statens upplåning samt förslag till ytterligare lagändringar som behövs för att uppnå detta syfte.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till ändring i lagen om statens upplåning och andra relevanta lagar, så att statsskulden förvaltas med ett minimum av kostnader, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 28 april 1998

Birgitta Hambraeus (c)

Elanders Gotab, Stockholm 2002