Motion till riksdagen
1997/98:Fi63
av Lars Tobisson m.fl. (m)

med anledning av prop. 1997/98:153 Vissa kommunala frågor


Regeringen föreslår i propositionen en lag som ger landsting och kommuner i Skåne län och Västra Götalands län rätt att lämna bidrag till annan kommun. Vi avvisar lagförslaget, eftersom det strider mot gällande grundlag och dessutom är ett olämpligt tillvägagångssätt att lösa de frågor som uppkommit i samband med de nya landstingsbildningarna – frågor som borde ha varit belysta i samband med att besluten om sammanläggning togs.

Av 1 kap 7 § andra stycket i regeringsformen framgår tydligt att kommun resp landsting endast får ta ut skatt för skötseln av de egna uppgifterna. I 2 kap 1 § kommunallagen regleras att kommuner och landsting själva får ta hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens eller landstingets område eller deras medlemmar och som inte skall hanteras enbart av staten, en annan kommun, ett annat landsting eller någon annan. Av dessa bestämmelser följer sålunda enligt regeringsformen att ett landsting eller en kommun inte får ta ut skatt som i skatte­utjämnings­syfte överförs t.ex. till annat landsting eller annan kommun och enligt kommunallagen att ett landsting eller en kommun inte får ta ut skatt för skötseln av uppgifter som ankommer på annan kommun. Ett landsting får sålunda uppenbart inte lämna bidrag till en kommun till kostnaderna för skötseln av kommunala angelägenheter.

Det kan visserligen åberopas att det tidigare antagits en motsvarande lag för Stockholms läns landsting. Även denna är dock ett uppenbart avsteg från gällande rätt och borde inte ha beslutats. Över huvud visar bl.a. detta lagförslag hur man nu endast kan söka stöd för sitt förslag i s k konstitutionell praxis, d.v.s. man åberopar tidigare avsteg från grundlagens ordalydelse.

Regeringens förslag innebär att riksdagen ånyo förutsätts sätta sig över regeringsformens bestämmelser beträffande den kommunala beskattnings­rätten. För att dessutom medge den föreslagna lösningen krävs en lag som ger undantag från gällande kommunallag. Vi noterar att Lagrådet inte hörts beträffande lagförslaget och anser att så borde ha skett med hänsyn till att det så uppenbart strider mot ordalydelsen i gällande grundlag.

Det är angeläget att i sammanhanget påpeka att vi i Sverige under lång tid haft olika system som utjämnar förutsättningarna för att bedriva såväl landstingskommunal som kommunal verksamhet. Det idag tillämpade och grundlagsstridiga inomkommunala utjämningssystemet är i det avseendet mycket långtgående. Att ovanpå detta möjliggöra ytterligare en länsvis ”skatteutjämning” ter sig helt omotiverat och principvidrigt mot bakgrund av den kommunala beskattningsrättens grunder i vårt land. Den enda rimliga tolkningen av regeringens förslag är att den i praktiken bejakar en övergång till en statskommunal enhetsskatt.

Utgångspunkten för regeringsförslaget tycks vara ett ”nollsummespel” som utgår från att Malmö och Göteborg ej skall få höjd utdebitering i samband med majoritetens genomförande av länssammanläggningen. Det tycks inte föresväva de inblandade att ett motiv för den genomförda sammanslagningen av landsting borde ha varit samordnings- och effektivitetsvinster som skulle möjliggöra sänkt landstingsutdebitering och/eller förbättrad service. Arbetet tycks nu utgå från förutsättningen att detta inte skall vara möjligt att uppnå, varefter man försöker åstadkomma ett skattemässigt nollsummespel inom de berörda länen.

Det presenterade förslaget visar tydligt hur förändringar beslutas utan att man i förväg tänkt sig in i de framtida konsekvenserna. När sedan dessa uppstår väcker de förvåning. Vi ser som självklart att lösningen nu inte skall vara att man med anledning av det uppkomna läget skall inbjuda riksdagen att bryta mot grundlag och stifta en undantagslag. Vi har också noterat att regeringen inte gör undantagslagen tidsbegränsad trots att detta utifrån det resonemang som förs i propositionen borde ha varit självklart. Därmed föreligger risk för en permanentning av inomregional utjämning ovanpå den långtgående inomkommunala utjämningen, på sätt som redan skett i Stockholms län.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen avslår regeringens förslag om rätt för landstinget och kommunerna i Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 29 april 1998

Lars Tobisson (m)

Lennart Hedquist (m)

Fredrik Reinfeldt (m)

Per Bill (m)

Göran Lindblad (m)

Anna Åkerhielm (m)

Stig Rindborg (m)

Tom Heyman (m)

Margit Gennser (m)

Bo Lundgren (m)

Rune Rydén (m)

Elanders Gotab, Stockholm 2002