Trots överenskommelsen med kommunförbunden om den s k finansieringsprincipen har indirekta effekter av regeringens politik i praktiken minskat kommunernas och landstingens resurser med minst 16 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Häri ligger grunden till de resursproblem som landets kommuner och landsting nu brottas med. Till följd av den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter, minskade statliga bidrag, skattestopp och ökade sociala kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit utsatt för mycket omfattande förändringar.
Den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. I detta arbete fordras klara prioriteringar. Inom det kommunala området är nyckelområdena framförallt sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Dessa områden måste under alla förhållanden värnas. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden är enligt vår uppfattning obefintligt, tvärtom krävs ökade resurser för att kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas.
Kristdemokraterna välkomnar att regeringen till sist insett att kommuner och landsting dränerats på resurser dithän att man inte längre kan fullfölja sina primära uppgifter inom vård, omsorg och skola. Därför är förslaget att återföra indragna resurser med sammanlagt 16 miljarder i ökade statsbidrag från år 1998 välkommet, men inte tillräckligt.
Kommunerna och deras kärnverksamheter, vård, omsorg och skola, lovas generöst 16 nya miljarder. Men det nämns inte i propositionen om att regeringens politik med andra handen successivt tar tillbaka över 16 miljarder från kommuner och landsting under mandatperioden, främst genom ökade, i kommunal beskattning avdragsgilla egenavgifter.
Det finns fortfarande ett betydande gap mellan behov och resurser, uttryckt som summan av kommunernas besparingskrav och behovsökningen. Det är med andra ord ett uttryck för effektiviseringskravet på kommunerna om nuvarande nivå på service och kvalitet ska upprätthållas. Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar växer gapet kontinuerligt fram till år 1999. För åren 1997 – 1999 uppgår kommunernas anpassningskrav till 6,8 procent. Det motsvarar 17 miljarder kronor, eller 52 000 anställda. Nu föreslår regeringen att kommunsektorn skall tillföras 16 miljarder i ökade statsbidrag. Kristdemokraterna stöder detta förslag, men det återstår ett resursgap p g a ytterligare växande behov under perioden.
Enligt färska uppgifter från Kommunförbundet kommer en behovsökning främst p g a demografiska förändringar att uppstå med ca 0,5 procent ytterligare per år även efter de nu föreslagna extra 16 miljarderna. Det ger ett ackumulerat gap mellan behov och resurser på 4–5 miljarder kr år 2000.
Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik medför påtagliga förbättringar för kommunsektorn i förhållande till regeringens politik. Kommuner och landsting får med Kristdemokraternas politik ett ackumulerat tillskott på drygt 4,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag fram till år 2000.
Den valda metoden att ge resurser, som främst bygger på sänkta egenavgifter i sjukförsäkringen, ger både högre köpkraft för löntagarna med drygt 13,5 miljarder kronor och ökade resurser till kommunsektorn med drygt 4 miljarder. Kristdemokraterna har fullt ut anvisat den högre finansiering som metoden kräver på statsbudgeten.
Kristdemokraternas förslag att sänka egenavgifterna i sjukförsäkringen med 2 procentenheter innebär att kommunernas skatteunderlag förbättras så att skatteintäkterna ökar med drygt 5 miljarder kronor. Delar av dessa medel dras tillbaka i enlighet med finansieringsprincipen, vilket innebär att anslaget för utgiftsområdet minskar.
Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget, vilket leder till minskade barnomsorgskostnader för kommunerna. Detta motiverar på samma sätt att anslaget för utgiftsområdet minskar. En andra karensdag samt en effektivare skatteindrivning minskar kommunernas kostnader ytterligare och ökar skatteintäkterna.
För att inte överkompensera kommunsektorn återförs ett visst antal miljarder kronor så att nettoförstärkningen av den kommunala ekonomin blir 1,8 miljarder kronor utöver regeringens 8 miljarder kronor 1998, 1,5 miljarder kronor över regeringens förslag 1999 och 1,2 miljarder kronor utöver regeringens förslag år 2000. Sammantaget ger detta en förstärkning på drygt 4,5 miljarder över treårsperioden.
Tabell 6 Kassamässiga effekter för kommunsektorn i förhållande till regeringens förslag 1
|
Miljarder kronor |
1998 |
1999 |
2000 |
|
Sänkta egenavgifter till sjukförsäkringen (-2,0 p.e.) |
4,74 |
5,18 |
5,18 |
|
Sänkta arbetsgivaravgifter |
0,21 |
0,27 |
0,29 |
|
Minskade barnomsorgskostnader till följd av infört vårdnadsbidrag |
2,5 |
3,5 |
4,5 |
|
Skatte- och avgiftseffekter till följd av vårdnadsbidrag (netto) |
2,0 |
2,0 |
2,0 |
|
Höjt pensionstillskott (ökade skatteintäkter) |
0,26 |
0,26 |
0,26 |
|
Oreducerat basbelopp vid beräkning av pensioner (ökade skatteintäkter) |
0,88 |
0,88 |
0,88 |
|
14 dagars sjuklöneperiod fr.o.m. 1 jan 1998 |
0,12 |
0 |
0 |
|
En andra karensdag |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
Minskade socialbidrag |
0,5 |
0,5 |
0,5 |
|
Effektivare skatteindrivning |
0,3 |
0,3 |
0,3 |
|
Summa positiva effekter för kommunsektorn |
11,81 |
13,19 |
14,21 |
|
Delvis neutralisering enligt finansieringsprincipen |
-10,0 |
-11,7 |
-13,0 |
|
Summa totalt för kommunsektorn |
+1,82 |
+1,49 |
+1,21 |
1 En del skatteförslag beträffande avdragsrätter mot inkomstskatt som påverkar kommunsektorn finns inte med i denna lista eftersom en kompensation mot kommunsektorn redan tagits upp som en kostnad i statsbudgeten. Se skattemotionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen mot bakgrund av den samlade effekten av den politik som redovisas i motionen till anslaget A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting för budgetåret 1998 anvisar 10 000 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 61 326 400 000 kr.
|
Mats Odell (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Dan Ericsson (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Göran Hägglund (kd) |
Michael Stjernström (kd) |