För vissa glesbygdskommuner har turismen en extremt stor betydelse för näringsliv och sysselsättning. Geografiskt gäller det framför allt i fjällvärlden och i skärgårdsområden. Utvecklingen i dessa kommuner är inte sällan obalanserad och ger paradoxalt upphov till negativa effekter trots en avsevärd expansion och ekonomisk tillväxt inom den dominerande näringen.
Malungs kommun är ett sådant exempel i Dalarnas län. Kommunen har drygt 11 000 invånare men under vintersäsongen bor ca 50 000 turister i Sälenfjällen. Den arbetande befolkningen ökar då med 2 000 personer av vilka 75 procent är säsongsanställda och boende i andra kommuner. Folkbokförings- och skattskrivningsregler gör att de inte betalar skatt i kommunen lika litet som de räknas in i befolkningsunderlaget vid beräkningen av statsbidrag. I Sälenfjällen finns ca 4 000 fritidshus vilka till övervägande del ägs av personer fast boende utanför kommunen.
NUTEK:s redovisning av den regionala fördelningen av statens intäkter visar att Malung kommer på andra plats när det gäller att per invånare leverera in inkomster till statskassan. Främst beror detta på moms och fastighetsskatt som härrör från turistnäringen. Samtidigt har Malungs kommun den lägsta egna skattekraftsutvecklingen i länet med ett minskande befolkningsunderlag. Enligt de preliminära prognoserna i augusti 1997 är kommunen en av fem kommuner i landet som visar en negativ utveckling.
De stora intäkterna som genereras till staten medför inte obetydliga kommunala insatser. Det krävs betydande investeringar inom infrastruktur som VA och reningsverk som drar kapital- och driftskostnader som det tar lång tid att återfå i form av avgifter. Stora belopp måste satsas för att upprätthålla service och säkerhet på en rimlig nivå. Enbart en nödvändig räddningstjänst kostar flera miljoner kronor årligen. Kommunen har också ansvaret för att ordna barnomsorgsplatser för de barn som medföljer de säsongsanställda och tillse att bostadsförsörjning är ordnad.
Trots att mycket sysselsättning genereras inom kommunen genom säsongsanställningar går skatteintäkterna till andra kommuner medan fastighetsskatten och momsintäkterna tillfaller staten. Kommunens totala intäkter återspeglar på intet sätt de ekonomiska åtaganden som satsningarna inom huvudnäringen och dess kommunala serviceförutsättningar innebär. Det kan inte vara rimligt att de fastboende i denna typ av kommuner skattemässigt skall subventionera övriga medborgares rekreation.
Vissa extremt turistberoende kommuner måste kunna få behålla mer av de skatteintäkter som genereras inom kommunen. Frågan kan delvis lösas genom förändringar av regelverket för fastighetsskatten inom de s.k. primära rekreationsområdena eller annan kommunal avgränsning. Fastighetsskatten bör successivt överföras till kommunerna. Inom ramen för en sådan reform kan en mer rättvis fördelning av intäkterna mellan kommunerna ske. Regeringen bör ges i uppdrag att skyndsamt utreda detta.
Problemet med den kommunala fördelningen från inkomstskatter för säsongsanställda är svår att lösa inom befintligt skattesystem. Lösningen ligger snarare i att hänsyn tas till dessa extrema förhållanden på den lokala arbetsmarknaden i samband med de statliga bidragen till kommunerna.
Inom ramen för transfereringarna borde också ett mer rättvisande system kunna introduceras. Fördelning av statsbidrag till kommunerna bygger på befolkningstal och det nuvarande skatteutjämningssystemet tar inte hänsyn till de speciella förhållanden som såväl på intäkts- som utgiftssidan råder i utpräglade turistkommuner i glesbygden. Systemet bör förändras med faktorer som väger in dessa förhållanden.
Det finns starka regionalpolitiska rättviseskäl för att snarast hitta lösningar på dessa problem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i skatteutjämningssystemet som tar hänsyn till de problem som uppstår i typiska turistkommuner,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda en rättvisare fördelning av fastighetsskattens intäkter.
|
Hans Andersson (v) |