Motion till riksdagen
1997/98:Fi6
av Roy Ottosson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1997/98:25 Sverige och den ekonomiska och monetära unionen


1 EMU-projektet

Den planerade valutaunionen avser att omfatta alla stater som är medlemmar i EU. Dessa stater har emellertid i hög grad olika förutsättningar, olika kulturer, olika handelsmönster, olika välfärdssystem, olika näringsliv och olika ekonomiska konjunkturer. Det råder därför en stor samstämmighet bland ekonomisk expertis att EU inte är något optimalt valutaområde. Det innebär att vi har att emotse en rad ekonomiska förluster både för EU som helhet och för de enskilda medlemsstaterna om valutaunionen ändå genomförs. Vi gör samma bedömning.

Genomförs ändå valutaunionen kommer de ekonomiska nackdelarna tvinga fram en gemensam finanspolitik inom EU. Det innebär att både skatte­systemen och utgiftssystem i medlemsländerna måste likriktas i betydligt större utsträckning än vad som annars skulle behövas. Sverige blir då endast ett utkantslän med begränsat ekonomiskt självstyre. För att kunna konkurrera framgångsrikt med andra ekonomiska stormakter som USA och Japan kommer EU att bedriva en ekonomisk politik där resurser koncentreras och stordriftsfördelar utnyttjas i högre grad. Också det medför stor risk för att Sverige blir ett utkantslän som dräneras på kapital, naturresurser och kompetens.

Sverige löper dessutom en särskilt stor ekonomisk risk genom sina delvis annorlunda handelsförbindelser och ekonomiska beroende av regioner utanför EU. Det gäller särskilt det stora dollarberoendet i svensk exportindustri. Detta innebär att omvärldsförändringar kan slå väsentligt annorlunda på Sverige än mot EU:s dominerande länder. Det innebär också att den penning- och valutapolitik som kommer att tillämpas i EMU emellanåt kommer att vara till nackdel för Sverige jämfört med andra presumtiva EMU-länder. Sverige passar helt enkelt särskilt dåligt in i den planerade valutaunionen.

Vi anser att riskerna med EMU för svenskt vidkommande är oacceptabla och kräver därför att Sverige stannar utanför EMU. EMU-projektet är ett högriskprojekt som mycket väl kan spåra ur och verka destabiliserande både på ekonomi och samhälle i Europa. Vi anser därför att svenska regeringen ska motarbetar hela EMU-projektet.

2 Sverige utanför EMU

Svensk finanspolitik ska bedrivas så att de offentliga finanserna går med minst 1 % överskott över konjunkturcykeln så att statsskulden minskas. De offentliga finansernas konjunkturkänslighet bör minskas ytterligare för att minska risken för framtida kostnadskriser i lågkonjunktur. Arbetslösheten ska på kort sikt främst minskas genom sänkt skatt på arbete och samtidigt sänkt arbetstid. Det ställer också krav på arbetsmarknaden och lönebildningen så att produktivitetsutvecklingen i första hand växlas mot sänkt arbetstid istället för högre månadslöner för dem som redan har jobb. På längre sikt måste skatterna på arbete ytterligare minskas genom en växling mot högre energi- och miljöskatter. Villkoren för tillväxt i små och medelstora företag måste dessutom ytterligare förbättras genom förenklade regelverk och förbättrade möjligheter att bygga upp tillräckligt med eget kapital för att bättre klara både ökade investeringar och ökad konkurrens i främst lågkonjunkturer.

Miljöskulden måste också minskas, och en offensiv politik för att göra Sverige till ett föregångsland ur ekologisk synpunkt ska bedrivas. Det leder till minskade framtida kostnader och betydande konkurrensfördelar för svenskt näringsliv. Miljö och ekonomi står inte i motsatsförhållande till varandra, tvärtom.

Penningpolitiken ska samtidigt inriktas på såväl låga räntor som låg inflation. Valutapolitiken ska fortsatt bygga på en flytande kronkurs och inriktas på stabilt värde på kronan gentemot omvärlden. Någon återgång till den ”devalveringspolitik” som tidigare rådde i Sverige kan vi alltså inte tänka oss att medverka till.

Handelspolitiken ska inriktas mot ökad frihandel och ett bättre utnyttjande av den globaliserade ekonomin. Utanför EU slipper vi ett antal handels­restriktioner som idag hämmar svensk ekonomi. Det kräver emellertid också att tillräckliga social- och miljöklausuler införs i handelsavtalen, särskilt i WTO-systemet. Annars kommer människor och miljö i främst svaga statsbildningar med otillräcklig social- och miljöpolitik att sugas ut och drabbas hårt både socialt och miljömässigt. Naturligtvis ska vi också fortsätta att utveckla samarbetet med EU eller f.d. EU-stater men då som fri stat.

Med en sådan finans-, penning-, valuta- och handelspolitik är förutsätt­ningarna goda att utanför EMU få lägre realräntor, lägre arbetslöshet och en långsiktigt hållbar ekonomisk utveckling.

3 Konvergensprogrammet har inte klarats

Med ovan skisserade ekonomisk politik finns det ingen saklig motsättning till de konvergenskriterier som anges i Maastrichtfördraget. Detta utgjorde också en viktig förutsättning för uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet om det svenska konvergensprogrammet. Men en annan, minst lika viktig förutsättning för uppgörelsen, var att konvergensprogrammet utvidgades till att också omfatta krav på minskad arbetslöshet och minskad miljöskuld.

Miljöpartiets stöd till det svenska konvergensprogrammets övergripande krav innebär emellertid inte att vi stödjer EU:s konvergenspolitik. Tvärtom! Konvergenspolitiken innebär ju att alla EU:s länder, oaktat konjunkturläge och andra nationella förhållanden, ska klara samma ensidiga krav samtidigt. Den har samma typ av nackdel som EMU-projektet i stort. Den har skapat betydande olägenheter i flera medlemsstater och har i praktiken försvårat den ekonomiska återhämtningen i Europa. Det har bl.a. försvårat kampen mot arbetslösheten. På längre sikt är det emellertid angeläget att alla länder klarar att ha de offentliga finanserna i balans över sina respektive konjunkturcykler och att de har stabilt låga räntor och låg inflation.

Uppfyllandet av det svenska konvergensprogrammet ska ses som en viktig första förutsättning för att Sverige alls ska kunna överväga fullt medlemskap i EMU, dvs ett inträde i EMU:s tredje etapp. De fyra riksdagspartierna (s, c, mp och kd) har i princip förbundit sig att det svenska konvergensprogrammet ska klaras oaktat om tredje steget i EMU genomförs för svensk del eller ej.

Om Sverige väljer att stanna utanför EMU är det minst lika viktigt att de ekonomiska krav som formuleras i konvergensprogrammet klaras. Kraven återspeglar i huvudsak ekonomiskt fundamentala krav på varje ekonomi, oavsett politisk inriktning. Kraven i Maastrichtavtalet har i praktiken också blivit internationellt etablerade normer som tillämpas för bedömning av länder också utanför EMU- eller EU-kretsen. Klarar inte Sverige de övergripande ekonomiska kraven i konvergensprogrammet och stannar utanför EMU kommer räntenivån åter att stiga. Det skulle få stora negativa återverkningar på svensk ekonomi, sysselsättning och välfärd.

Det är därför av stor betydelse att nu pröva om konvergensprogrammet har uppfyllts.

Vad gäller Maastrichtkriterierna så klaras alla utom kravet på att den offentliga bruttoskulden ska understiga 60 % av BNP. Statsskuldens andel av BNP minskar emellertid, och därför kan även det kriteriet vid en välvillig tolkning anses vara tillgodosett. Det kan också ifrågasättas om Sverige verkligen klarat kriteriet om stabil valutakurs eftersom den gängse tolkningen inom EU är att kronan då också ska ha ingått i ERM, EU:s valutassamarbete, under en viss tid. Så är ju inte fallet, och bör inte heller bli fallet.

Kravet på minskad arbetslöshet kan däremot inte anses ha uppfyllts. Den minskning av arbetslösheten som nu kan noteras är konjunkturellt betingad och kan knappast anses vara bestående. Med den av oss föreslagna ekonomiska politiken skulle emellertid arbetslösheten minska radikalt.

Kravet på minskad miljöskuld kan inte heller anses vara uppfyllt. Reger­ingen har visserligen i en bilaga till budgetpropositionen påstått att miljö­skulden inte ökar, men har inte redovisat någon analys som verkligen bekräftar det. Som vi tidigare har påpekat i vår partimotion om den eko­nomiska politiken visar andra oberoende undersökningar av miljösituationen, beräkningar av miljöjusterad BNP och även beräkning av miljöskuld vid början av 90-talet att motsatsen sannolikt är för handen även sedan 1995 då konvergensprogrammet antogs. Med den av oss föreslagna politiken skulle däremot miljöskulden minska snabbt.

Sammantaget kan därför inte det svenska konvergensprogrammet anses ha upp­fyllts. Det beror på regeringens misslyckade politik vad gäller arbetslösheten och miljöskulden. Vi kräver nu att regeringen lägger om sin politik vad gäller arbetsbeskattningen, arbetstiden och miljön så som vi har föreslagit. Då skapas bl.a. betydligt bättre förutsättningar att med bra ekonomi, bra välfärd och bra miljö stanna utanför EMU.

4 Sveriges agerande i EU

När Sverige blev medlem i Europeiska unionen (EU) innebar det att Sverige undertecknade Maastrichtfördraget. Därmed förband sig Sverige att verka för och senare ingå i den ekonomiska och monetära unionen (EMU). Samtidigt deklarerade emellertid regeringen att det är riksdagen som ska avgöra om Sverige ska gå in i det tredje steget i valutaunionen och därmed införa den gemensamma valutan. Detta ställningstagande har sedan upprepats i det svenska konvergensprogrammet och godtagits i ett flertal riksdagsbeslut.

Regeringens agerande har varit oklart och motsägelsefullt. Det har medfört en hel del oro och debatt kring det svenska EU-medlemskapet och kring svensk ekonomisk politik både i Sverige och omvärlden. Troligen har det bidragit till att hålla uppe den svenska räntenivån. Efter det att den socialdemokratiska partiledningen våren 1997 slutligen bestämde sig för att Sverige inte ska gå med i EMU:s tredje steg från starten 1999 har osäkerheten minskat – de svenska långräntorna har sedan dess sjunkit. Det hade varit bättre att regeringen redan vid medlemsskapsförhandlingarna krävt ett direkt undantag på samma sätt som Danmark och att man redan då gjort klart att Sverige inte har för avsikt att införa enhetsvalutan 1999.

I Sverige deklarerar statsministern stolt att EU ska vara ett samarbete mellan fria stater och att det svenska självbestämmandet inte får urholkas. Men i EU ligger man platt i praktiskt taget alla frågor från miljö till ekonomi. Hyckleriet har nått en ny och hittills oanad höjdpunkt nu när regeringen hyllar det nya Amsterdamfördraget som på en lång rad punkter innebär ökad centralisering av det politiska beslutsfattandet till Bryssel och att EU alltmer formeras till en superstat där Sverige enbart är ett utkantslän. Det här dubbelspelet är helt oacceptabelt. Vår slutsats är att regeringen och den socialdemokratiska ledningen vill genomföra den europeiska superstaten EU, men att man inte vågar tala om det för vare sig sina egna partivänner eller svenska folket eftersom den helt övervägande delen av dessa inte vill det.

5 Folkomrösta!

Regeringen har deklarerat att svenska folket ska få avgöra om Sverige ska med i EMU:s tredje etapp eller ej. Men samtidigt har man inte utlovat en folkomröstning i frågan, vilket är både märkligt och oroväckande. Istället har tankar på nyval förts fram, vilket skulle innebära att folkets ställningstagande skulle göras avhängigt av partisympatier eller regeringsfrågan. Med tanke på att EMU-frågan har en så stor betydelse för landets självständighet och möjligheter i framtiden, bör den avgöras för sig.

Vi anser att en folkomröstning ska avgöra om Sverige ska gå in i EMU:s tredje fas eller ej. Den bör hållas före eller samtidigt med valet till riksdagen 1998. Av praktiska skäl och för att kunna göra folkomröstningen beslutande föreslår vi att den hålls samma dag som riksdagsvalet 1998.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen godkänner de riktlinjer avseende den ekonomiska politiken och EMU i enlighet med vad som anförts i motionen,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska konvergensprogrammet,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt svenskt agerande i fråga om valutaunionen inom EU,

  4. att riksdagen beslutar att frågan om svenskt inträde i EMU:s tredje fas skall avgöras i en folkomröstning,

  5. att riksdagen beslutar att folkomröstningen om svenskt inträde i EMU:s tredje fas skall hållas på dagen för val till riksdagen 1998.

Stockholm den 27 oktober 1997

Roy Ottosson (mp)

Ronny Korsberg (mp)

Barbro Johansson (mp)

Ewa Larsson (mp)

Eva Goës (mp)

Peter Eriksson (mp)