Riksdagen beslöt i juni 1997 att införa tillfällig avgångsersättning (TAE) för dem som under tiden 1 juli – 31 december 1997 fyllt 60 men ej 65 år, och under perioden 1 jan 1996 – 15 april 1997 haft arbetslöshetsersättning eller deltagit i någon form av arbetsmarknadspolitisk åtgärd under minst 12 månader.
Regeringen aviserar i propositionen förändringar av vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I samband med dessa förändringar bör även återinförande av tillfällig avgångsersättning (TAE) vara en angelägen åtgärd.
Denna åtgärd som tillfälligt infördes i fjol blev mycket uppskattad bland äldre arbetslösa. Närmare 20.000 (18.572) personer utnyttjade åtgärden. Försöket borde förlängas inte minst med tanke på den rekordhöga arbetslösheten i de kontorsadministrativa yrkena. En sådan åtgärd skulle särskilt gynna äldre långtidsarbetslösa kvinnor.
Arbetsmarknadspolitiken skall givetvis i första hand arbeta med aktiva åtgärder för att få tillbaka de arbetslösa till arbetsmarknaden. Vi måste dock vara medvetna om att stora grupper äldre trots ansträngningar har stora svårigheter och ibland obefintliga möjligheter att få nytt arbete. Detta gäller framförallt de äldre kvinnliga administratörerna, där ett nytt arbete framstår som något ouppnåeligt, oaktat hur efterfrågan på arbetskraft kommer att utvecklas. Det är en grupp som dessvärre aldrig fått kompetensutveckling i sitt tidigare arbete, varför de är särskilt illa rustade i den strukturomvandling som sker.
Under 90-talet har arbetsmarknaden för kontorsadministratörer försämrats dramatiskt. Yrkesgruppen har minskat med 100.000 personer på 10 år! De jobb som försvunnit på kontoren kommer med stor sannolikhet inte tillbaka. Plattare arbetsorganisationer och datorisering leder till att varje anställd i allt högre utsträckning får sköta sin egen administration. Enligt studier som Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) genomfört kommer antalet kontorsadministratörer också fortsätta att minska.
Alla förändringar som gjorts i arbetslöshetsförsäkringen under senare år har skapat stor osäkerhet bland de arbetslösa. Dessa är djupt oroade över vad som händer med bortre parenteser, samhällstjänst, socialbidrag etc. Alternativet ”pensionering” – tillfällig avgångsersättning – skulle ge större trygghet och åtminstone vetskap om vilken ekonomi som gäller fram till ålderspensionen.
En förlängning av TAE skulle således innebära en fördel för den enskilde med större trygghet och en anständig avslutning på ett långt yrkesliv. För samhället finns också fördelar genom att belastningen på de arbetsmarknadspolitiska resurserna minskar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillfällig avgångsersättning bör återinföras för den som fyllt 60 år under 1998 och erhållit 225 ersättningsdagar från arbetslöshetsförsäkringen och/eller har genomgått någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd under motsvarande tid.
|
Karin Israelsson (c) |