Behoven i välfärdens kärnverksamheter vård, omsorg och skola är efter en rad år av nedskärningar mycket stora. Vårdköerna växer, vanvård i äldreomsorgen påtalas allt oftare, skolorna har stora problem med ökat våld och utslagning m.m. Samtidigt har människor i dessa verksamheter många gånger tvingats ut i arbetslöshet eller så får unga människor inte jobb.
Staten gör samtidigt stora insatser på arbetsmarknadspolitikens område och betalar enorma summor för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och a-kassa. En del av åtgärderna riktas till att skapa tillfällig sysselsättning i kommuner och landsting, men då till arbetsuppgifter som inte normalt ska konkurrera med ”ordinarie” arbete. Det kan ibland få den absurda konsekvensen att en person avskedas för att sedan via AMS ändå utföra nästan samma jobb.
Denna rundgång är stötande, ekonomiskt omotiverad och medför kvalitetsförsämringar för såväl verksamheten som för de drabbade. Det kan många gånger vara klokt att i stället för arbetsmarknadspolitiska åtgärder skicka pengarna direkt till kommuner och landsting. Det skulle minska kostnaderna för a-kassa, arbetsmarknadspolitiska åtgärder och socialbidrag. Den totala arbetslösheten kan på så vis sänkas och för samhället viktiga tjänster kan utföras inom ordinarie verksamhet.
Liknande åtgärder har tidigare skett på utbildningsområdet. Utökningen av komvux har åtminstone delvis finansierats genom neddragning av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är enligt vår mening en klok politik.
Att minska arbetsmarknadspolitiska åtgärder och i stället öka statens bidrag till kommuner och landsting kan emellertid medföra att den öppna arbetslösheten på kort sikt ökar något – trots att den totala arbetslösheten minskar. Det beror dels på att en del kommuner och landsting kan komma att använda delar av resurstillskottet till att förbättra sitt finansiella sparande och dels på att arbetsmarknadsåtgärderna kan vara billigare än många ordinarie jobb. Men på lite längre sikt bör ändå åtgärden kunna medföra positiva effekter på samhällsekonomin, som uppväger dessa kortsiktiga nackdelar.
Vi anser därför att åtgärden närmare bör analyseras av regeringen för att sedan kunna ingå i den kommande budgetpropositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att överföra medel från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till bidraget till kommunsektorn.
|
Marianne Samuelsson (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Roy Ottosson (mp) |
|
Elisa Abascal Reyes (mp) |
Kia Andreasson (mp) |
|
Peter Eriksson (mp) |
Eva Goës (mp) |
|
Gunnar Goude (mp) |
Barbro Johansson (mp) |
|
Thomas Julin (mp) |
Ronny Korsberg (mp) |
|
Per Lager (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |
Annika Nordgren (mp) |
|
Ragnhild Pohanka (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |
|
Eva Thede (mp) |
|