Det är bara fler och växande företag som kan skapa fler arbetstillfällen i Sverige. Regeringen har dock misslyckats med att göra de förändringar som behövs för att företagen skall växa. Sysselsättningen i Sverige var 1997 den lägsta sedan 1974. Tydligare kan inte regeringens misslyckande åskådliggöras. Efter nästan fyra år i regeringsställning har Socialdemokraterna inte lyckats öka antalet jobb.
Allt fler människor har förtidspensionerats eller deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Åtgärder som i de flesta fall inte leder till några jobb. Kvantitet i stället för kvalitet har tyvärr varit riktmärket för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Ett annat utmärkande drag i arbetsmarknadspolitiken de senaste åren har varit ryckigheten. I vårpropositionen presenterar regeringen än en gång ett antal förslag för att korrigera sin tidigare misslyckade politik. Dessa förändringar lär dock tyvärr inte innebära att sysselsättningen ökar utan enbart att fler ges möjlighet att lämna arbetsmarknaden. Regeringens förslag går i fel riktning.
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden resursarbete har inte nått upp till den målsättning som angavs när den infördes. Knappt 40 % av det planerade antalet finns i resursarbete. Vi kritiserade åtgärden när den infördes. När denna åtgärd nu praktiserats under ett år kan vi konstatera att vår kritik var riktig. Som vi påpekade redan i förra årets motion innebär resursarbete bland annat att de som mist sitt jobb i vårdsektorn kan stanna kvar – men nu som ”kvalitetshöjare”.
Tillgången till ”resursarbetare” kan också ge en bild av villkoren i kommunerna som inte stämmer med verkligheten. Behöver det anställas fler i kommunerna skall det ske genom riktiga anställningar som ger riktiga jobb, inte genom det konstlade begreppet ”resursarbetare”.
Regeringen föreslår nu ett antal förändringar vad gäller resursarbete. Enligt tidigare regler får en arbetsgivare som tar emot en arbetslös person i resursarbete ersätta denna med högst 90 % av den dagpenninggrundande inkomsten. Här föreslås nu en förändring till att resursarbete får ersättas med högst 90 % av avtalsenlig lön. Vidare föreslås att arbetsgivaren ersätts med en schablonmässigt beräknad månadsersättning, som regleras vid anvisningstidens slut. Detta för att det nuvarande systemet enligt regeringen är administrativt betungande för arbetsgivaren, och regeringen menar att arbetsgivarens benägenhet att vilja anordna resursarbete därmed minskar.
Att regeringen redan efter ett år ser behov av dessa förändringar visar hur ogenomtänkta åtgärderna var. Inte nog med att åtgärden resursarbete inte gav de resultat regeringen förväntade sig – den vare också dåligt planerad.
En tredje förändring som regeringen föreslår vad gäller resursarbete är att privata vårdföretag och andra verksamheter som upphandlas på entreprenad av en kommun liksom stiftelser och friskolor från och med den 1 juli 1998 får möjlighet att utnyttja resursarbete. Att verksamheten utvidgas till att även omfatta privata vårdhem kan i och för sig ses som en lika behandling av alla vårdgivare. Att alla vårdgivare skall behandlas lika anser vi vara självklart.
Åtgärden resursarbete blir dock inte bättre vare sig den sker i offentlig eller privat regi. Vi har tidigare avvisat resursarbete och avvisar nu regeringens alla förslag om förändringar av åtgärden.
Generationsväxling har enligt regeringen utnyttjats i mycket begränsad omfattning. Detta är ett helt riktigt konstaterande. Enligt Arbetsmarknadsstyrelsen hade i början av april enbart 22 personer utnyttjat denna åtgärd. Detta är ytterligare ett exempel på regeringens misslyckade arbetsmarknadspolitik.
Vi avvisade förra året införandet av generationsväxling av flera skäl. Som verktyg i kampen mot arbetslösheten är den orimlig. Det är inte genom att lyfta bort människor från arbetsmarknaden som vi skapar bättre förutsättningar för fler människor i arbete. Att lyfta bort människor från produktionen innebär att vi skapar en situation där allt färre skall försörja allt fler. Den förlängning av åtgärden och de förändringar som regeringen nu föreslår innebär att man fortsätter med sin misslyckade politik att försöka förtidspensionera arbetskraften.
Vi avvisar därför förslagen.
Regeringen föreslår att de så kallade Interpraktikstipendierna bör omfatta minst 1 000 ungdomar under budgetåret 1998. I regeringens utformning görs stipendierna tillgängliga också för volontärarbete i utvecklingsländer. Enligt vår uppfattning bör syftet med program av det här slaget vara att erbjuda unga människor bättre möjligheter att tillgodogöra sig erfarenheter från övriga länder inom den Europeiska unionen och också en chans att etablera sig på den alleuropeiska arbetsmarknaden. Frivilliga insatser i tredje världen kan vara angelägna i sig men att dessa skulle uppmuntras och finansieras genom medel avsedda för arbetsmarknadspolitiska åtgärder är inte försvarbart.
Regeringen föreslår att den bemyndigas att besluta om en högsta ram vad gäller anslaget B 5 Forskning och utveckling inom arbetslivsområdet under perioden 1999–2003 samt att den under anslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder bemyndigas att fatta beslut om utgifter under åren 1999, 2000 och 2001. Vi kan inte ställa oss bakom dessa förslag. Att ge regeringen dessa bemyndiganden skulle innebära att riksdagens inflytande över budgetprocessen blir mindre. Det skulle minska riksdagens kontrollmakt över hur pengarna används och binda framtida riksdagsmajoriteter. Detta kan vi av principiella skäl inte ställa oss bakom. Vi avvisar därför dessa förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag om att arbetslösa som anvisas resursarbete får ersättas med högst 90 % av avtalsenlig lön i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att arbetsgivare som anordnar resursarbete ersätts med en schablonmässigt beräknad månadsersättning som regleras vid anvisningstidens slut i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att privata vårdhem och andra som upphandlats på entreprenad för en längre period av en kommun liksom stiftelser och friskolor fr.o.m. den 1 juli 1998 får anordna resursarbeten i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att möjligheten att ansöka om generationsväxling förlängs t.o.m. den 31 december 1998 för personer som fyllt 63 år senast den 31 augusti 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Interpraktikstipendier,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att budgetåret 1998 under det på utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv uppförda ramanslaget B 5 Forskning och utveckling besluta om en högsta ram för åtaganden som inklusive tidigare åtaganden medför utgifter under perioden 1999–2003 som uppgår till högst 420 000 000 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att budgetåret 1998 under det på utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling uppförda ramanslaget A 1 Regionalpolitiska åtgärder fatta beslut om åtaganden som innebär sammanlagda utgifter inklusive tidigare åtaganden om högst 1 000 000 000 kr under åren 1999, 2000 och 2001 i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Per Unckel (m) |
|
|
Kent Olsson (m) |
Patrik Norinder (m) |
|
Christel Anderberg (m) |
Anna Åkerhielm (m) |
|
Per Bill (m) |
Olle Lindström (m) |
|
Ulf Melin (m) |
Jan Backman (m) |
|
Ulf Kristersson (m) |
Annika Jonsell (m) |