Skattereformen innebar mycket stora inkomstskattesänkningar för framför allt höginkomsttagare. Därför ingick ett finansieringsvillkor som innebar att de sänkta skattesatserna skulle finansieras med breddade skattebaser. Detta skulle medföra att de inkomstgrupper som tjänade mest på sänkta marginalskatter skulle finansiera detta genom att de blev tvungna att ta upp nya inkomstslag till beskattning.
Höginkomsttagarna skulle betala sina egna skattesänkningar. Detta blev ett villkor i samband med skattereformen och kallades det fördelningspolitiska villkoret. Blev inte detta uppfyllt, skulle det senare rättas till med kompletterande åtgärder. LO:s rapport visar att det fördelningspolitiska villkoret inte kan anses vara uppfyllt även om inkomstskillnaderna ökade betydligt mindre än man kunde ha befarat.
Skattereformen som genomfördes 1990–91 innebar en stor omläggning av skatteuttaget från skatt på arbetsinkomst till skatt på konsumtion och kapital. Syftet var att beskattningen av olika inkomstslag skulle bli likformig och att marginalskatterna skulle sänkas för alla inkomsttagare. Detta skulle rätta till nackdelar med det gamla skattesystemet. Dessa var att den då rådande olikformigheten i skatteuttag stimulerade till skatteplanering och att marginalskatterna i inkomstbeskattningen var för höga.
Den statliga inkomstskatten sänktes sålunda för alla och mest i de höga inkomstlägena. För att balansera detta infördes en värnskatt på 5 % för dem med inkomst över brytpunkten. Denna värnskatt skall enligt tidigare beslut upphöra från den 1/1 1999.
Regeringens förslag om att införa en ytterligare skattenivå för statsskatten med 25 % på månadsinkomster över 32 400 kr tycker vi är bra. Det har också i skattedebatten i olika sammanhang framförts förslag om att ytterligare differentiera uttaget av den statliga inkomsskatten i fler inkomstnivåer över dagens brytpunkt på ca 20 000 kr/månad. Vi tycker att sådana förslag är intressanta och att de borde övervägas. Det saknas dock tillräckligt underlag och analys av hur en sådan differentiering borde utformas och vilka effekter den skulle få i olika avseenden. Regeringen bör därför ges i uppdrag att återkomma till riksdagen men en sådan analys av ett mer differentierat system för det statliga inkomstskatteuttaget.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av utformningen och effekterna av en ytterligare differentiering av uttaget av statlig inkomstskatt.
|
Bengt Kronblad (s) |
|
|
Agneta Ringman (s) |
Krister Örnfjäder (s) |
|
Ann-Marie Fagerström (s) |
Håkan Juholt (s) |