Enligt lagförslag 3.15 föreslår regeringen att 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt skall upphöra att gälla samt att rubriken närmast före denna paragraf skall utgå. Vidare föreslås att 42 § enligt förslag 3.14 på motsvarande sätt skall gälla tobakslagen. Det innebär att indexering av alkohol- och tobaksskatterna upphör.
All internationell forskning visar att priset är den i särklass bästa åtgärden för att begränsa konsumtionen. Professor Griffith Edwards har i boken Alcohol Policy and the Public Good tillsammans med ett brett spektrum av olika forskare granskat priseffekterna. Slutsatserna är: Alkohol uppför sig i huvudsak som andra varor – om priset går upp så sjunker konsumtionen och om priset sjunker så stiger konsumtionen. Priselasticiteten – alkoholprisernas förändringar – är inte likartad för tider och på platser och inte heller för alla dryckesslagen. Högriskkonsumenterna och även missbrukarna påverkas åtminstone lika mycket som normalkonsumenterna av prisförändringarna, vilket motsäger det ofta framförda påståendet att höga priser bara retar normalkonsumenten och har liten eller ingen effekt på olika former av missbrukare.
Även om inflationen för närvarande är begränsad och medför marginella höjningar, är det av vikt att Sverige fortsätter att internationellt hävda alkoholskatternas betydelse för sänkt alkoholkonsumtion. Eftersom flera EU-stater under de senaste åren genomfört skattehöjningar på alkohol och tobak, har de visat att priset haft effekter på konsumtionen. Flera av dessa sydeuropeiska stater redovisar sänkt alkoholkonsumtion. Eftersom alkoholkonsumtionen inte bara påverkar den enskilde alkoholkonsumenten, utan även inverkar på andra personer och på samhället finns det ingen anledning för Sverige att ådagalägga undfallenhet i denna fråga.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår i proposition 1997/98:150 föreslagna ändringar av 42 § lagen (1994:1563) om tobaksskatt och 37 § lagen (1994:1564) om alkoholskatt.
|
Karin Israelsson (c) |
Elver Jonsson (fp) |