I denna motion behandlas regeringens förslag avseende tilläggsbudgeten utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.
Regeringen föreslår att anslaget till Statens kulturråd ökar med 500 000 kronor. Förslaget motiveras med att Statens kulturråd fått i uppdrag att kartlägga och analysera det regionala utfallet av myndighetens verksamhet och sammanställa och analysera motsvarande redovisningar från andra myndigheter och institutioner inom kulturområdet. Finansieringen föreslås ske genom att anslaget för konstnärlig utsmyckning minskas med motsvarande belopp.
Moderata samlingspartiet anser att stödet till kulturverksamhet skall prioriteras framför en ökning av byråkratin på kulturområdet. Det uppdrag som avses bör naturligen rymmas inom Kulturrådets ordinarie anslag. Regeringens förslag bör avvisas.
Riksdagen har beslutat att ett statligt museum för världskultur skall etableras i Göteborg 1999.
Frågan om ett världskulturmuseum dök första gången upp i regeringens Kulturproposition hösten 1996. Förslaget väckte stor bestörtning eftersom regeringens avsikt uppenbarligen var att flytta omfattande museisamlingar från tre museer i Stockholm för att etablera ett nytt världskulturmuseum i Göteborg. Personalen vid berörda museer i Stockholm var inte i förväg orienterad om förslaget. En rad argument anfördes mot att flytta museiföremål från Stockholm till Göteborg. Utöver kostnaderna för en flyttning av många sköra föremål anfördes bl.a. att betydande delar av museisamlingarna hade donerats eller deponerats vid något av de tre aktuella Stockholmsmuseerna och att avsikten varit att föremålen skulle vara tillgängliga för visning i Stockholm. Vidare anfördes att Stockholms universitet har betydande undervisning i samverkan med de berörda museiinstitutionerna.
Regeringen föreslog i budgetpropositionen, som avgavs någon dag senare, att 3 750 000 kronor skulle anvisas för en samlad etnografisk museimyndighet i Göteborg fr.o.m. år 1999. Några ytterligare medel för att etablera ett museum i Göteborg fanns inte i budgetpropositionen 1996.
Sedan det stått klart att frågan om en flyttning av museiverksamheten till Göteborg var illa förberedd fann regeringen för gott att i december 1996 tillsätta en organisationskommitté för etablering av ett världskulturmuseum i Göteborg. Utredningen skall avge sitt slutbetänkande i oktober 1998.
Regeringen har nu givit Statens fastighetsverk i uppdrag att under 1998 genomföra en arkitekttävling för en museibyggnad i Göteborg. Ytan är beräknad till 11 000 kvm och investeringskostnaden till cirka 200 miljoner kronor. Enligt regeringen ryms finansieringen av dessa kostnader inom den av riksdagen beslutade investeringsramen för Statens fastighetsverk. Formuleringen antyder att dessa medel efter beslut av riksdagen skulle finnas till förfogande för finansiering av den nya museibyggnaden. Så är inte fallet. Det korrekta förhållandet torde vara att de 200 miljoner kronorna ryms inom den låneram som Statens fastighetsverk bemyndigas agera inom.
Vi finner för vår del att det är utomordentligt anmärkningsvärt att regeringen kan gå vidare med den konkreta planeringen för en museiverksamhet i Göteborg utan att först ha avvaktat resultatet av den tillsatta utredningens arbete. Ännu föreligger oklarhet om vad den nya museibyggnaden skall inrymma. Trots att frågan varit föremål för diskussion i riksdagen vid ett flertal tillfällen råder ännu ingen klarhet om vad regeringen planerar vad gäller överförande av museisamlingar från Stockholm till Göteborg. Inte heller framgår det av regeringens förslag om övriga museer genom minskade anslag får bidra till den nya museiverksamheten i Göteborg. Vi finner för vår del att dessa frågor bör klarläggas innan ytterligare beslut fattas om det nya världskulturmuseet. Regeringens förslag bör därför avslås.
Regeringen föreslår att Sveriges Television AB skall tilldelas 37,5 miljoner kronor ur rundradiokontot för budgetåret 1998 för särskilt kvalificerad programproduktion. Förslaget är en första del i en satsning på nya kanaler, nya sändningsmöjligheter, ett treårigt investeringsprogram samt ett nytt särskilt programstöd som regeringen presenterade den 13 november 1997. Avsikten var enligt regeringens pressmeddelande att stärka mångfalden på mediemarknaden. Regeringens lösning blev en halvmiljardsatsning på public service-företagen. Vidare skulle en ägarkoncentrationsutredning tillsättas med uppdrag att föreslå lagstiftning på området, och digitala TV-sändningar i marknätet skulle inledas i fem olika delar av landet. Public service-företagen skulle under perioden 1998–2001 få ett tillskott på 507,5 miljoner kronor utöver de 100 miljoner kronor som riksdagen beslutade om våren 1997.
Satsningen skall skapa möjligheter för Sveriges Television att starta nya programkanaler. Vidare skulle Sveriges Television få möjlighet att sända nya och befintliga kanaler via satellit. För att finansiera nya kanaler och ny distribution skulle 245 miljoner kronor anvisas under åren 1999–2001. Dessutom aviserade regeringen att den avsåg att föreslå ett nytt permanent programstöd på 75 miljoner kronor per år för särskilt kvalificerad programproduktion. Eftersom avsikten var att detta stöd skulle betalas ut med början den 1 juli 1998 begär regeringen nu att riksdagen anvisar 37,5 miljoner kronor för detta ändamål.
Regeringens metod att öka mångfalden inom etermedierna innebär alltså att den vill öka stödet för den redan totalt dominerande public service-verksamheten i Sveriges Radio och Sveriges Television!
Sveriges Television har en marknadsledande ställning och i förhållande till andra radio- och TV-kanaler helt unika resurser. Regeringen väljer att försöka begränsa konkurrensen inom etermedierna. Det framgår av att andra sändningsföretag är tvungna att inhämta regeringens tillstånd för sändning samt att de tvingas betala för rätten att sända sina program. Sålunda betalar t.ex. TV4 för 1997 en koncessionsavgift på 343 miljoner kronor. Företaget har när kostnader för utsändning, försäljning m.m. räknats av cirka 650 miljoner kronor för sin programproduktion. Beloppet motsvarar ungefär en fjärdedel av vad Sveriges Television disponerar för programverksamheten.
Vi vill påpeka att tillkomsten av de fria radio- och TV-kanalerna har lett till ett ökat utbud av radio- och TV-program. TV4 har t.ex. varit initiativtagare till att sända morgon- och lunch-TV vilket lett till att Sveriges Television följt efter och nu sänder motsvarande program. TV8 har erbjudit intervjuer med ledande opinionsbildare, naturprogram och dokumentärer.
Dessvärre är det svårt att spåra någon annan ambition från Sveriges Televisions sida än att möta konkurrensen från de fria TV-kanalerna med program av samma karaktär som dessa kanaler sänder. I stället för att konkurrera med den kvalitet som resurserna för SVT kan erbjuda satsar man nu på att producera lättare program som sänds på bästa sändningstid. Program av kvalitetskaraktär har på senare tid förvisats till sena kvällssändningar. Därmed visar Sveriges Television att den inte tar sitt public service-uppdrag på allvar. I stället för kvalitet fortsätter man att jaga tittarsiffror. Vi finner detta helt oacceptabelt. Public service-uppdraget innebär att företaget skall kunna sätta resurser på att göra program som både ger nyhetsförmedling, fördjupad debatt och god orientering. Det kan inte enligt vår mening vara en huvuduppgift för public service-televisionen att producera underhållningsprogram av lättare karaktär och lägga dessa på bästa sändningstid. Sveriges Television bör koncentrera sina resurser på att producera och sända sådana program som de övriga TV-kanalerna inte sänder.
Uppdraget för public service-verksamheten bör inte utformas med syftet att dominera programutbudet. I stället bör public service-uppdragets syfte vara att tillföra ett utbud av program som publiken annars inte kan få tillgång till. En sådan inriktning ställer krav på public service-företagen, krav som understryker deras roll som samhälleliga kulturinstitutioner. Företagen bör således inte se konkurrensen med de fristående TV-kanalerna och radiostationerna som sin främsta uppgift utan i stället ge prioritet åt kvaliteten i det programutbud man själv bidrar med.
Inför en ny tillståndsperiod bör det ställas krav på en utveckling av public service-uppdraget mot ökad kvalitet och fördjupning. Programverksamheten bör ställas i relation till det samlade programutbud som publiken möter i dag. Public service-företagen bör i sin programverksamhet vända sig till hela
svenska folket med en inriktning mot kvalitet och fördjupning. De bör vara institutioner som slår vakt om svenska språket och som skapar nya och större förutsättningar för svensk produktion och kulturellt skapande. Samhällsdebatt och långsiktiga perspektiv bör prägla den allmänna samhällsbevakningen. Nyhetsförmedlingen skall stå i en redaktionellt fri och oberoende ställning i konkurrens med tidningar och andra mediers nyhetsförmedling.
Programföretagen har fastställt publikmål för sin verksamhet vilka kan medföra en risk för att programutbudet förytligas. Regeringens förslag till riktlinjer för public service-verksamheten under nästa tillståndsperiod måste uttryckligen ange att höga lyssnar- och tittarsiffror inte skall vara det avgörande målet för programverksamheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag att öka anslaget till Statens kulturråd i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett världskulturmuseum i Göteborg,
att riksdagen avslår regeringens förslag om ökad medelstilldelning till Sveriges Television AB i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Elisabeth Fleetwood (m) |
|
|
Lennart Fridén (m) |
Jan Backman (m) |
|
Gunnar Hökmark (m) |
Elizabeth Nyström (m) |
|
Birgitta Wichne (m) |
Birgitta Wistrand (m) |
|
Patrik Norinder (m) |
Lars Hjertén (m) |
|
My Persson (m) |
Inger René (m) |