I vårpropositionen anmäler regeringen en nationell handlingsplan för sysselsättning, vilken i sin helhet återges i propositionens bilaga 4. Handlingsplanen har överlämnats till EU‑kommissionen för vidare behandling.
Enligt presentationen i vårpropositionen (s. 25) har Sverige under en längre tid varit drivande för att sysselsättningsfrågan skall placeras högt upp på EU:s dagordning. Det antyds att detta fått till resultat att toppmötet i Amsterdam förra sommaren lade grunden till en samordnad sysselsättningspolitik inom EU.
Naturligtvis är det en överdrift att sysselsättningspolitiken börjat tillmätas vikt inom EU först i samband med Sveriges inträde som medlem. Redan dessförinnan hade kommissionen lagt fram en vitbok om konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning. Vid toppmötet i december 1993 antogs en handlingsplan baserad på vitboken. Handlingsplanen innehöll rekommendationer till medlemsländerna och på gemenskapsnivå. Vid Europeiska rådets möte i Essen ett år senare, dvs. i december 1994, enades stats- och regeringscheferna om ett fempunktsprogram med inriktning på att minska de strukturella obalanserna på arbetsmarknaden. Sverige var ännu inte medlem, men statsminister Ingvar Carlsson deltog i mötet som observatör.
Vid det närmast efterföljande toppmötet i Cannes i januari 1995 bekräftades fempunktsprogrammet utan någon invändning från svensk sida. Medlemsländerna uppmanades att utifrån detta utarbeta fleråriga nationella program. Regeringen redovisade ett sådant hösten 1995. Det innehöll mycket självberöm i allmänna termer men få besked om konkreta åtgärder. Mest anmärkningsvärt var att regeringen vägrade att genomföra den rekommenderade politiken på två av fem punkter. Det gällde rekommendationen att sänka indirekta arbetskraftskostnader, dvs. löneskatter, och att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, bl.a. med avseende på arbetsrätten.
Nu upprepas detta mönster. Vid toppmötet i Luxemburg i november 1997 beslöts att medlemsländerna skulle utarbeta nationella handlingsplaner för sysselsättning med utgångspunkt i riktlinjer som stats- och regeringscheferna fastställde vid mötet. Den svenska handlingsplanen har utarbetats under våren i kontakt med arbetsmarknadens parter. Kontakten med riksdagen har inskränkt sig till att ett utkast lades på EU‑nämndens bord vid sittande sammanträde den 3 april 1998.
Enligt vårpropositionen ligger den svenska sysselsättningspolitiken väl i linje med riktlinjernas rekommendationer. Ett studium av handlingsplanen visar dock att detta är långtifrån korrekt. Återigen gäller det särskilt de punkter som avser skatter samt arbetsrätt och avreglering av arbetsmarknaden.
Beträffande skattepolitiken innebär EU:s rekommendation, som statsminister Göran Persson alltså ställde sig bakom i höstas, att varje land skall fastställa ett mål för en gradvis minskning av den totala skattebördan och likaså ett mål för en gradvis minskning av skattetrycket på arbete och av lönebikostnaderna – särskilt för okvalificerat och lågavlönat arbete. I direkt polemik med detta säger nu regeringen i handlingsplanen att regeringen inte finner det ”meningsfullt att formulera kvantitativa mål för utvecklingen av det totala skatteuttaget eller för skattetrycket på arbete”. Några konkreta förslag till åtgärder redovisas därför inte. Samma förhållande gäller beträffande rekommendationen att åstadkomma större flexibilitet på arbetsmarknaden.
Regeringen har sedan Sveriges inträde i EU ordat mycket om sin strävan att förvandla organisationen till en ”sysselsättningsunion”. Särskild stolthet har visats över initiativet att låta sysselsättningspolitiken utgöra ett särskilt kapitel i Amsterdamfördraget. De nationella handlingsplaner för sysselsättning som medlemsländerna nu utarbetar är det första konkreta utflödet av den samordning av sysselsättningspolitiken som det nya fördragskapitlet syftar till.
Men vad skall det tjäna till att tala vitt och brett om samordnad sysselsättningspolitik och sedan inte delta i det praktiska genomförandet? Varför är regeringen med om att utfärda rekommendationer, när den sedan inte följer dem? Varför skriver man ut en medicin som man sedan vägrar att svälja?
Enligt vår mening är EU:s rekommendationer på det sysselsättningspolitiska området – inklusive de fem Essen-punkterna och de riktlinjer som antogs i Luxemburg i höstas – väl ägnade att bekämpa arbetslösheten genom att få till stånd fler riktiga jobb. Vi har därför utarbetat ett alternativt program, som jämfört med regeringens har två fördelar.
Till att börja med följer vår handlingsplan de utfärdade riktlinjerna. Än viktigare är att den har betydligt större förutsättningar än regeringens program att verkningsfullt medverka till ökad sysselsättning. Förslagen i vår alternativplan överensstämmer också med rekommendationer som på senare tid utfärdats av OECD, IMF och fristående ekonomer.
Enligt vår mening borde således handlingsplanen ha sett ut som följer i återstoden av denna motion. Uppläggningen överensstämmer med den som regeringen redan använt, och texten är skriven i regeringens namn. Vi anser att regeringen bör återkalla sin redan översända handlingsplan och ersätta den med följande text:
Genom beslut av EU:s stats- och regeringschefer den 16‑17 juni 1997 i Amsterdam fastställdes ett nytt grundläggande fördrag för unionens utveckling, det s.k. Amsterdamfördraget. Detta skall nu ratificeras av EU:s medlemsstater.
Amsterdamfördraget innehåller ett särskilt avsnitt om åtgärder för att motverka arbetslöshet och främja tillkomsten av fler jobb. I avsnittet framhålls att det är de nationella regeringarnas uppgift att konkret ansvara för denna uppgift men att unionen kan spela en roll för att göra arbetet lättare och mer ändamålsenligt.
Genom fördraget överenskom medlemsländerna att varje år utarbeta handlingsplaner för analys i kommissionen och för diskussion medlemsländerna emellan. Den svenska regeringen överlämnar härmed sin första handlingsplan i enlighet med fördraget.
Den svenska regeringen välkomnar den form EU-samarbetet om jobben kommit att få. Kombinationen av nationellt ansvar och det gemensamma stödet i form av erfarenhetsutbyte är enligt regeringens mening väl ägnad att bidra till en ny start för Europa.
Regeringen finner också de rekommendationer som EU:s stats- och regeringschefer överenskom i Luxemburg den 20–21 november och den 12–13 december 1997 ändamålsenliga. De utgör en konstruktiv utveckling av de riktlinjer som det europeiska rådet angav redan i Essen i december 1994.
Regeringen vill emellertid understryka att det medlemsländerna överenskom i Essen, i Amsterdam och i Luxemburg inte kan ses som en à la carte‑
lista fri att välja från. Uppfattas rekommendationerna på detta sätt, kommer de snabbt att förlora mycket av sitt värde.
Följs inte överenskomna rekommendationer skadas den sak rekommendationerna är till för att främja. Därmed kan också allmänhetens tilltro till hela den europeiska unionen komma att försvagas. Överenskommelser som nonchaleras underblåser den kritik EU alltsomoftast drabbats av i fråga om effektivitet och relevans för Europas folk.
Regeringen vill också understryka betydelsen av att medlemsländerna i sina handlingsplaner korrekt och öppet redovisar både framgångar och motgångar med den politik man valt att föra. Utan en sådan uppriktighet blir handlingsplanernas värde litet. EU:s viktiga arbete för fler riktiga jobb i hela Europa gagnas inte av handlingsplaner som i första hand utformats för att imponera på en nationell publik.
Sveriges ekonomiska problem är strukturella. Det har tidvis kunnat döljas. Exempelvis under 1980‑talet ledde en lössläppt finans- och penningpolitik till överhettning i ekonomin. Redan 1990 blev dock de underliggande problemen synliga. Under hösten 1991 ökade arbetslösheten i en takt av 1300 personer i veckan.
Ett arbete för att komma till rätta med de strukturella problemen inleddes men försvårades av en svår konjunkturnedgång, oro på de finansiella marknaderna och en akut statsfinansiell kris. Genomförda strukturella förändringar gav dock resultat. Med början i augusti 1994 och under 1995 skedde en tydlig sysselsättningsökning.
Denna uppgång bröts genom en omläggning av politiken. Strukturella åtgärder sköts åter i bakgrunden och skattebördorna på arbete och företagande ökades.
Regeringen inser situationens allvar. År 1997 var den öppna arbetslösheten enligt OECD:s standardiserade mått 10,2 procent, den högsta uppmätta arbetslösheten i Sverige i modern tid. Sysselsättningen 1997 var samtidigt den lägsta sedan tidigt 1970‑tal. Det tidigare höga arbetskraftsdeltagandet har gått ner bland annat som en följd av kvantitativt omfattande extraordinära utbildningssatsningar. Sysselsättningsgraden har sedan 1990 minskat med nästan 12 procentenheter.
Diagram 1
Standardiserad arbetslöshet enligt OECD
Källa: Industriförbundet
Det visar sig nu att arbetslösheten i Sverige inte gått ner genom de åtgärder regeringen hittills satt sin tro till. Summeras den öppna arbetslösheten, arbetslösa i allehanda åtgärder och arbetslösa i det s.k. kunskapslyftet är arbetslösheten i dag praktiskt taget densamma som när regeringen tillträdde. Sysselsättningen är lägre än den var 1995.
Som ett led i det ömsesidiga erfarenhetsutbytet mellan EU:s medlemsstater vill regeringen också understryka att aktiva arbetsmarknadsåtgärder inte med automatik leder till fler jobb. Den svenska strategin att maximera antalet åtgärder kommer därför att läggas om till förmån för insatser av sådant slag att de tillgodoser redovisade arbetsmarknadsbehov.
Regeringen kommer också att byta mål för arbetsmarknadspolitiken, från största möjliga volym åtgärder till största möjliga framgång i fråga om erbjudanden om ett riktigt jobb.
Europeiska unionens medlemsländer står inför en betydande utmaning. 18 miljoner människor står idag utan arbete i Europa. I Sverige är problemen inte mindre än i andra länder. I många avseenden är situationen värre och problemen mer accentuerade i vårt land.
Inom ramen för OECD:s jobbstudie lade OECD 1997 fram detaljerade rekommendationer för hur Sverige skulle kunna öka flexibiliteten på arbetsmarknaden och få ner den strukturella arbetslösheten. Rekommendationerna avsåg sju områden:
Öka löne- och arbetskostnadsflexibiliteten.
Reformera arbetslöshetsförsäkringen och andra besläktade bidragssystem.
Öka arbetstidsflexibiliteten och reformera arbetsrätten.
Öka effektiviteten inom arbetsmarknadspolitiken.
Förbättra arbetskraftens kompetens.
Förbättra konkurrensen på produktmarknaderna.
Förbättra företagsklimatet.
I en första uppföljning av rekommendationerna 1998 kunde konstateras att få framsteg då hade gjorts inom dessa områden:
However, it is evident that the disincentive effects of the tax and benefit systems, as well as of employment regulations, described in the 1997 Economic Survey of Sweden, still impose a severe burden on the Swedish labour market.
(OECD Economic Survey of Sweden, 1998)
SNS konjunkturråd (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) analyserade vintern 1998 vad som krävs för att förbättra företagsklimatet i Sverige. Bl.a. betonade man vikten av en förbättrad utbildningsnivå, både genom bättre incitament för den enskilde att utbilda sig och en högre kvalitet på utbildningen. Vidare förespråkade konjunkturrådet bättre förutsättningar för entreprenörskap genom goda villkor för privat förmögenhetsbildning, vilket kan uppnås med ett antal specifika skattesänkningar. För att öka förutsättningarna för expansion av den privata tjänstesektorn föreslog man minskade skattekilar och åtgärder för att hindra kommunalt företagande. En reformering av välfärdsstaten kunde enligt konjunkturrådet uppnås genom att statens utjämningsambitioner i huvudsak begränsades till omfördelning mellan livsinkomster. Slutligen underströk man betydelsen av en reformerad arbetsmarknad.
Det övergripande målet för regeringens agenda för arbete och företagande är att avveckla arbetslösheten som samhällsproblem.
Agendan kan sammanfattas i sju huvudrubriker:
Sänkt skattetryck
En friare arbetsmarknad
En reformerad arbetsmarknadspolitik
En avveckling av företagskrånglet
Svenskt deltagande i det europeiska valutasamarbetet
En god energiförsörjning
Kunskap och kompetens i världsklass
Det är för Sverige helt avgörande att få ner både den totala nivån på skatterna och förbättra strukturen på skatteuttaget. Regeringen prioriterar en sänkning av de skatter som är mest hämmande för arbete och företagande.
En friare arbetsmarknad är viktig för att få en ökning av sysselsättningen. Det visas inte minst av erfarenheterna från de länder som genomfört avregleringar. Regeringen avser att slå in på en väg mot ökad frihet på arbetsmarknaden. Enskildas rätt att sluta avtal skall bilda utgångspunkten för relationerna på arbetsmarknaderna. Förändringarna bygger på den historiska erfarenheten att välstånd skapas genom arbete, och arbete allena.
Arbetsmarknadspolitiken skall stödja den enskildes ansträngningar att göra sig själv rättvisa på arbetsmarknaden. Kvalitet kommer att prioriteras före kvantitet. Arbetsmarknadspolitiken genomförs i nära samverkan med företagen.
De allt snabbare omvärldsförändringarna ställer stora krav på de anställda. En förbättrad kompetens är nödvändig för både ungdomar och dem som redan befinner sig i arbetskraften. Ökad kunskap på spetsnivå krävs också för att nya innovationer och affärsidéer skall kunna uppstå och utvecklas. Regeringen kommer att föreslå förbättrade villkor för forskningen.
Ett svenskt deltagande i det europeiska valutasamarbetet medför lägre kostnader för företagen och effektivitetsvinster för samhället. Regeringen avser att inleda förhandlingar som syftar till att införa euron i Sverige.
En god energiförsörjning är en förutsättning för industriell verksamhet. Regeringen avser att ej verkställa beslutet att i förtid inleda kärnkraftens avveckling.
En expansion av de mindre företagen måste kunna ske utan byråkratiska hinder. Regeringen kommer, i syfte att underlätta för småföretagen, att genomföra de förslag som den s.k. småföretagardelegationen framfört.
Regeringens politik ligger väl i linje med de riktlinjer EU:s medlemsstater överenskommit om.
Förbättra möjligheten till inträde på arbetsmarknaden
Regeringen arbetar för att förbättra kvaliteten på utbildningen bl.a. genom konkurrens, examina och kvalitetskontroll. Lärlingsverksamheten för ungdomar byggs ut. Incitamenten för den enskilde att utbilda sig förbättras genom en sänkning av marginalskatten. Inträdet på arbetsmarknaden för grupper med hög arbetslöshet underlättas genom lägre skattekilar på hemtjänster.
Regeringen ifrågasätter det meningsfulla i att formulera kvantitativa volymmål för de arbetsmarknadspolitiska åtgärdsprogrammen. Den svenska erfarenheten har visat på betydande problem med ineffektivitet och undanträngning av ordinarie arbetstillfällen i den privata sektorn om åtgärdsvolymen blir för stor.
Utveckla företagarandan
Utan företagare – inga företag. Utan företag – inga arbetstillfällen. Ett gott klimat för företagande är utgångspunkten för regeringens politik för nya jobb. Regeringen vill stärka företagandet genom borttagande av förmögenhetsskatten, avskaffande av dubbelbeskattningen och lindringar i beskattningen för fåmansbolag.
Regeringen delar uppfattningen att det totala skattetrycket och särskilt beskattningen på arbete bör sänkas. Regeringen avser att formulera ett kvantitativt mål för en sänkning av skattetrycket i syfte att förbättra ekonomins funktionssätt och öka sysselsättningen.
Uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga
En ökad flexibilitet på arbetsmarknaden är avgörande för om sysselsättningen ska kunna öka. Regeringen avser att genomföra en omfattande modernisering av arbetsrätten, öka kapitalets rörlighet samt förbättra incitamenten för arbetskraftens rörlighet genom en reformering av arbetslöshetsförsäkringen.
Avregleringar kommer att genomföras som stimulerar småföretagandet. Regeringen kommer omedelbart att lägga fram förslag som gör det enklare att registrera företag och att deklarera för företag, som minskar uppgiftslämnandet och som förenklar tullprocedurerna.
Stärk jämställdhetspolitiken
Kvinnornas arbetslöshet har under 1990‑talskrisen varit lägre än männens. Skillnaden har dock minskat genom att kvinnors arbetsmarknad senare försämrats. Den kvinnliga sysselsättningsgraden var 1997 den lägsta på tjugo år.
Det största hotet mot jämställdheten är en fortsatt hög arbetslöshet. Regeringen eftersträvar en mer varierad arbetsmarknad för kvinnor genom att den offentliga sektorns dominans som arbetsgivare inom den sociala sektorn minskas.
Medlemsländerna skall se till att alla ungdomar, innan de varit arbetslösa sex månader, erbjuds en ny start i form av utbildning, omskolning, arbetslivserfarenhet, anställning eller andra åtgärder som främjar deras möjligheter till inträde på arbetsmarknaden.
Regeringen kommer under hösten att lägga fram förslag om att alla arbetslösa ungdomar mellan 20 och 25 år bör erbjudas lärlingsutbildning i företag. Förslaget baseras på en överenskommelse som regeringen söker uppnå med företagens organisationer och som rekommenderar företagen att medverka. Kostnaden delas mellan staten och företagen.
Under hösten kommer regeringen också att lägga fram förslag som medger längre provanställningstider. Det ger företagen större möjligheter att förvissa sig om nyanställdas lämplighet och ökar därmed intresset för och möjligheten att expandera.
Regeringen kommer att verka för att arbetsmarknadens parter kommer överens om att framför allt unga kan anställas med lägre ingångslöner än i dag. Det ökar ungas möjlighet att få fotfäste på arbetsmarknaden. Lägre inkomstskatter och ökade möjligheter att sluta individuella avtal är regeringens främsta möjlighet att bidra till en sådan utveckling. Se 3.2.3 och 3.3.1.
Medlemsländerna skall se till att arbetslösa vuxna, innan de varit arbetslösa i tolv månader, också får erbjudande om en ny start genom någon av de ovan nämnda (se ungdomsarbetslöshet) åtgärderna eller, mer allmänt, genom individuell yrkesvägledning.
Regeringen kommer redan i vår att föreslå att den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen förstärks. Den inriktas mot områden där brist råder på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsutbildningen kompletteras med vidareutbildningsmöjligheter genom individuella utbildningskonton. Se 3.1.3.
För att främja återinträdet av arbetslösa över 58 år övervägs introduktionen av en viss skatterabatt för företagen. Genom en sådan rabatt sänks företagens lönebikostnader.
Arbetslöshetsförsäkringen kommer att reformeras. Regeringen kommer under hösten att lägga fram förslag till förändringar som gör försäkringen till en verklig omställningsförsäkring och som främjar ett aktivt arbetssökande. För arbetslösa över 58 år kommer regeringen att föreslå en kompletterande ersättningsperiod.
Varje medlemsstat kommer att anstränga sig för att avsevärt öka antalet personer som är föremål för aktiva åtgärder som kan underlätta deras möjligheter till inträde på arbetsmarknaden. För att öka andelen arbetslösa som erbjuds utbildning eller varje annan jämförbar åtgärd kommer varje medlemsstat att utifrån sina förutsättningar lägga fast en målsättning om att gradvis närma sig genomsnittet för de tre medlemsstater som har nått de bästa resultaten och minst 20 procent.
Regeringen prioriterar kvalificerade arbetsmarknadsåtgärder med stora förutsättningar att leda till riktiga arbeten. Fokuserad arbetsmarknadsutbildning och lärlingsutbildning för unga arbetslösa är tillsammans med en effektiv arbetsförmedling i konkurrens regeringens förstahandsalternativ för att underlätta arbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.
Målsättningen om 20 procent av de arbetslösa i arbetsmarknadsåtgärder uppnås med de program regeringen koncentrerar arbetet på, utan avkall på åtgärdernas kvalitet.
Arbetsmarknadens parter uppmanas enträget att på sina olika ansvars- och verksamhetsnivåer, skyndsamt sluta avtal som ökar möjligheterna till utbildning, yrkeserfarenhet, praktik eller andra åtgärder som kan underlätta möjligheterna till inträde på arbetsmarknaden.
Regeringen kommer under våren att föreslå en kraftig utbyggnad av kvalificerad eftergymnasial utbildning. Fram till år 2000 planeras åtminstone 20.000 utbildningsplatser. Utbyggnaden kan ske med hög kvalitet och syftar till att sörja för att en nödvändig expansion av företagandet inte hämmas av brist på yrkeskunnig arbetskraft. Samverkan med parterna på arbetsmarknaden är angelägen eftersom en stor del av utbildningen förutsätts ske i företagen.
Studiemedelssystemet kommer att vidareutvecklas. Utgångspunkten är att reglerna skall främja en bred rekrytering till högre utbildning men samtidigt innehålla incitament att välja studieinriktningar med rimlig avkastning genom möjlighet till arbete.
Medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter kommer att anstränga sig att utveckla möjligheterna till livslångt lärande.
Regeringen kommer under hösten 1998 att lägga fram förslag om personliga utbildningskonton åt alla. Systemet bygger på att såväl den enskilde som dennes arbetsgivare ges rätt till avdrag för avsättningar till utbildningskontot. Kontot disponeras av den enskilde för personligt vald vidareutbildning.
Regeringen kommer redan under våren att föreslå sänkta inkomstskatter. Det ökar enskilda medarbetares intresse för utbildning. Se 3.2.3.
Medlemsstaterna kommer därför att förbättra skolsystemets kvalitet för att avsevärt minska antalet ungdomar som lämnar skolan i förtid.
Regeringen har presenterat ett reformprogram för skolan, en millenniereform för att göra den svenska skolan till Europas bästa. Den kommer att genomföras under de kommande fyra åren.
Ett huvudinslag i regeringens skolprogram är en skolpeng för alla. Den säkerställer elevernas rätt att välja samtidigt som den stärker lärarnas och skolledningarnas ställning. Valfrihet förenas med högre kvalitet genom ökad professionalism. En skolpeng för alla ökar också möjligheterna till studier i andra länder inom EU.
Betyg skall ges tidigt och en examen avsluta grundskolan respektive gymnasieskolan. Ett kvalitetsinstitut skall granska alla skolors resultat. Skolor som inte klarar kraven stängs.
I gymnasieskolan förstärks valmöjligheterna. Studier i s.k. kärnämnen begränsas till förmån för utbildning som är mera speciell med hänsyn till den valda inriktningen. Lärlingsutbildning och annan utbildning i företagen ges ökat utrymme. Kompletterande utbildning erbjuds för elever som önskar byta studieinriktning.
Medlemsstaterna kommer därför att se till att alla ungdomar får bättre förutsättningar att anpassa sig till de tekniska och ekonomiska förändringar samt de kvalifikationer som motsvarar arbetsmarknadens behov, då där är lämpligt genom att inrätta eller utveckla lärlingssystem.
Regeringen kommer genom förslag som läggs fram i vår att säkerställa att alla Sveriges skolor kopplas upp till Internet genom bredband. Därigenom underlättas undervisningen i alla ämnen samtidigt som eleverna blir förtrogna med informationstekniken. Tveksamheten gentemot teknik i allmänhet motverkas.
Ett nära samarbete mellan företagen och skolorna främjas. Regeringen kommer att stimulera enskilda skolor och enskilda företag att söka konkreta samarbetsavtal med varandra. Såväl elever som lärare kan härigenom få en naturlig inblick i bl.a. tekniska frågor.
Regeringen kommer i höst att lägga fram förslag om en utbyggd lärlingsverksamhet för gymnasister. Det kommer att bygga på ett gemensamt ansvar mellan skolan och företagen. Kostnaderna delas mellan skolan och företagen.
Medlemsstaterna kommer att lägga särskild vikt vid att väsentligt minska de allmänna omkostnaderna och den administrativa bördan för företagen, särskilt de små och medelstora företagen, bl.a. vid anställning av ytterligare arbetskraft.
Regeringen kommer i vår och under den kommande hösten att föreslå en rad sänkningar av beskattningen av företag för att underlätta företagstillväxt. Dessa förslag omfattar bl.a.
en avveckling av förmögenhetsbeskattningen för att främja riskkapitalbildningen,
ett avskaffande av dubbelbeskattningen,
en sänkning av kapitalinkomstskatten,
en avveckling av den särskilda skatten på vinstandelsmedel samt
en successiv avveckling av fastighetsskatten.
En särskild delegation, småföretagardelegationen, har på regeringens uppdrag föreslagit förenklingar av den administrativa börda som i dag drabbar framför allt de mindre företagen. Regeringen avser att genomföra samtliga delegationens förslag.
Medlemsstaterna kommer att uppmuntra initiativ till egenföretagande genom att undersöka – i syfte att minska – de hinder som, inom skattesystemen och de sociala trygghetssystemen, kan försvåra egenföretagande eller att bilda småföretag.
Sverige har en rad skatteregler som försvårar fåmansbolagens verksamhet. Regeringen kommer under våren att presentera förslag i syfte att avveckla dessa. Det innebär bl.a.
att delägare som redovisat en rimlig arbetsinkomst skall få rätt att betrakta övrig avkastning som ersättning,
att utdelning till fåmansföretagare skall betraktas som inkomst av kapital, om ägaren tagit ut lön som minst motsvarar den som en anställd kollega i samma yrke har.
Registrering av nya företag kommer att underlättas. Regeringen kommer i höst att föreslå att registrering också skall kunna ske via Internet.
Statens förmånsrätt vid konkurser tas bort. Regeringen kommer att lägga fram förslag i denna fråga den kommande hösten.
Regeringen kommer i höst också att föreslå en väsentlig reduktion av kraven på företag att lämna uppgifter. Möjlighet öppnas att fullgöra uppgiftslämnandet via Internet.
Tullprocedurerna underlättas. Förslag härom läggs fram redan under våren.
Medlemsstaterna kommer att granska sätten att fullständigt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom att sysselsättning skapas på lokal nivå, i den sociala ekonomin och de nya verksamheter som är kopplade till de behov som marknaden ännu inte har tillfredsställt, genom att – i syfte att minska den – undersöka eventuella hinder för dessa möjligheter.
Sveriges kommuner bedriver en rad verksamheter i egen regi som skulle kunna drivas av företag. Regeringen kommer att stimulera kommunerna att lägga ut dessa verksamheter på entreprenad.
Ett sätt att främja entreprenader, som regeringen lägger förslag om redan under våren, är att av kommuner som mottar kommunala skatteutjämningsmedel kräva att dessa privatiserar all sådan verksamhet där företag kan erbjuda sina tjänster. Inte minst inom omsorgen finns det på detta sätt stora möjligheter till såväl kvantitativa förstärkningar som kvalitativa förbättringar.
Varje medlemsstat kommer att, i mån av behov och med hänsyn till nuvarande nivå, fastställa ett mål för en gradvis minskning av den totala skattebördan och, där så är lämpligt, ett mål för en gradvis minskning av skattetrycket på arbete och av lönebikostnaderna – särskilt för okvalificerat och lågavlönat arbete – utan att ifrågasätta saneringen av de offentliga finanserna och den finansiella jämvikten i de sociala trygghetssystemen. De kommer att, om så är lämpligt, undersöka om det är ändamålsenligt att införa en energiskatt eller en skatt på förorenade utsläpp eller varje annan skattemässig åtgärd.
Den svenska regeringen kommer i vår att introducera ett radikalt program för en sänkning av skattetrycket. Särskild vikt kommer att läggas på en sänkning av skatter som direkt och indirekt drabbar arbete. Sänkningar av skatter på låga inkomster kommer att ges prioritet. Programmet omfattar bl.a. följande åtgärder:
ett särskilt förvärvsavdrag på 10 procent av lönen upp till 7,5 basbelopp införs
utrymme för en sänkning av kommunalskatten med två kronor skapas genom en omläggning av finansieringen av skolan
en successiv sänkning av fastighetsskatten
rätt att dra av kostnaden för styrkta barnomsorgskostnader.
Varje medlemsstat kommer att utan förpliktelser undersöka lämpligheten av att minska nivån på momsen på arbetsintensiva tjänster som inte är utsatta för gränsöverskridande konkurrens.
Regeringen har under det gångna året prövat möjligheten att genom en lägre moms främja tillkomsten av flera särskilt arbetsintensiva tjänster i anslutning till hemmet. Under våren kommer regeringen att föreslå en alternativ väg för att öka möjligheterna att erbjuda sådana arbeten. En särskild rätt till avdrag kommer att introduceras. Skatteavdraget bedöms kunna tillskapa 50.000–100.000 nya jobb.
För att främja modernisering av arbetsorganisationen och arbetsformerna uppmanas arbetsmarknadens parter, att på lämplig nivå, t.ex. på branschnivå och företagsnivå, förhandla fram avtal som syftar till att modernisera arbetsorganisationen, däribland flexibla arbetsformer, för att göra företagen produktiva och konkurrenskraftiga och för att uppnå en nödvändig jämvikt mellan flexibilitet och trygghet. Dessa avtal kan till exempel handla om arbetstid på årsbasis, minskning av arbetstiden, minskning av övertiden, utveckling av deltidsarbete, ”livslångt lärande” och avbrott i yrkeslivet.
Regeringen uppmuntrar parterna på arbetsmarknaden att utveckla sina relationer i riktning mot avtal på företagsnivå och med största möjliga utrymme för individuella variationer. Regeringen välkomnar inslag i avtalen som medger ett individuellt val för den enskilde t.ex. när det gäller arbetstider.
Regeringen kommer att underlätta en ny samverkan mellan parterna genom att göra lagstiftningen mindre tvingande. Syftet är att öppna bättre möjligheter att sluta avtal som bättre passar enskilda medarbetare och företag av olika storlek och inriktning.
För att främja modernisering av arbetsorganisationen och arbetsformerna kommer varje medlemsstat å sin sida att undersöka lämpligheten i att i sin lagstiftning införa typer av kontrakt som är mer anpassningsbara, för att ta hänsyn till att sysselsättningen antar alltmer skilda former. Personer som har arbetskontrakt av detta slag bör samtidigt komma i åtnjutande av tillräcklig trygghet och bättre yrkesmässig status, som är förenlig med företagens behov.
Regeringen kommer redan i vår att föreslå att en mer omfattande modernisering av arbetsrätten inleds i syfte att främja nyanställningar och företagstillväxt. I ett första steg medges medarbetare och företag befrielse från de dispositiva delarna av lagen om anställningsskydd (LAS), semesterlagen och arbetstidslagen. En sådan förändring innebär framför allt en betydande lättnad för de allra minsta företagen, som i dag drabbas allra hårdast av den nuvarande lagstiftningen. Det är i dessa företag den största expansionen kan ske.
I ett andra steg utvecklas den nuvarande detaljerade arbetsrätten till en arbetsrättslig ramlag. Avtalen görs mer individuella för att medge de variationer arbetstagare och företag kommer att behöva i framtidens mer rörliga och individualiserade ekonomi. Detta steg bör kunna genomföras år 2000.
För att höja kompetensnivån inom företagen kommer medlemsstaterna att åter granska de hinder, särskilt skattemässiga, som kan stå i vägen för en investering i mänskliga resurser och de kommer i förekommande fall att planera skattemässiga eller andra incitament för ökad utbildning inom företagen. De skall även granska alla nya bestämmelser för att kontrollera att de bidrar till att reducera de hinder som finns för sysselsättningen samt till att öka arbetsmarknadens förmåga att anpassa sig till strukturella förändringar i ekonomin.
Regeringen kommer i höst att föreslå ett nytt systen för de anställdas kompetensutveckling. Se 3.1.3.
En radikal avveckling av krångel kommer att inledas genom att den s.k. Småföretagardelegationens förslag genomförs. Se 3.2.1. Förslagen skall ses som ett första steg i en process som regeringen avser att driva vidare med stor kraft.
Regeringen kommer i vår att föreslå att en särskild avregleringsdelegation tillsätts. Delegationens uppgift skall vara att föreslå sådana förändringar som kan gynna tillväxt och företagsutveckling.
Regeringen avser att i ökad utsträckning utnyttja s.k. sunsetlagstiftning. Den innebär att inaktuell lagstiftning automatiskt avvecklas.
Regeringen kommer redan i vår att föreslå förenklingar av möjligheterna att starta företag. S.k. F‑skattsedel erbjuds alla som så vill. Regeringen avser att särskilt främja ungas intresse för att starta eget.
Medlemsstaterna kommer att sträva efter att minska skillnaden mellan kvinnors och mäns arbetslöshetsnivåer genom att aktivt stödja en ökning av sysselsättningen för kvinnor och de kommer att motverka kvinnors underrepresentation i vissa verksamhetssektorer och i vissa yrken och överrepresentation i andra.
Regeringen kommer med stor målmedvetenhet att söka motverka skillnader mellan män och kvinnor i arbetslivet. En viktig åtgärd är att öppna sådana verksamheter som traditionellt attraherat många kvinnor, t.ex. vården, för konkurrens. Flera möjliga arbetsgivare minskar riskerna för direkt och indirekt diskriminering av kvinnor.
I detta syfte kommer regeringen att introducera ett nytt finansieringssystem för sjukvården. En allmän sjuk- och hälsoförsäkring förbättrar vården, ökar patienternas valfrihet och förbättrar både kvinnors och mäns arbetsmarknad.
Medlemsstaterna kommer att anstränga sig för att öka tillgången till tjänster för omsorg och vård, där det finns behov som inte är täckta.
Regeringens strävan är att öka möjligheterna att förena arbetsliv och familjeliv genom att öppna fler alternativ inom framför allt barnomsorgen. Regeringen kommer redan i vår att föreslå att ett särskilt vårdnadsbidrag, kombinerat med en rätt till skatteavdrag för styrkta barnomsorgskostnader, införs. En sådan förändring innebär både ett större utbud av barnomsorgstjänster och en större valfrihet för barnfamiljerna.
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma kvinnor och män som önskar att återgå till yrkeslivet efter ett uppehåll och kommer därför att undersöka möjligheterna att gradvis avlägsna hindren för detta återinträde.
Regeringen strävar efter att göra mäns och kvinnors återinträde i yrkeslivet så lätt som möjligt. Avgörande härför är att de arbetsrättsliga reglerna medger stora variationer i hur arbetet kan utföras. Mer personliga avtal är i detta sammanhang av största betydelse. Se 3.3.1.
Medlemsstaterna kommer särskilt att uppmärksamma de svårigheter som funktionshindrade personer kan möta vid inträde i arbetslivet.
Funktionshindrade personer behöver särskilt stöd för att kunna göra sig själva rättvisa i arbetslivet. Regeringen kommer att söka öppna fler möjligheter för funktionshindrade att arbeta i vanliga företag, snarare än i det särskilda företaget Samhall.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av Sveriges nationella handlingsplan för sysselsättning.
|
Lars Tobisson (m) |
Per Unckel (m) |