1 Sammanfattning
2 Den ekonomiska utvecklingen
2.1 Sverige
2.2 EU
2.3 USA
2.4 Asien
3 Ansvarstagande majoriteter
4 Ett starkare Sverige utanför EMU
4.1 Finanspolitiken
4.2 Penningpolitiken
4.3 Lönebildningen
4.4 Tillväxt och sysselsättning
4.5 Marknadsräntorna
4.6 EMU – ett hot mot östutvidgningen
5 Det företagsamma Sverige – en modern tillväxtstrategi
5.1 Det ekologiska lyftet
5.1.1 Kretslopp
5.1.2 Energiomställningen
5.2 En skattepolitik för arbete, kretslopp och rättvisa
5.2.1 Sänkt skatt för ökad tillväxt och sysselsättning
5.2.2 Skatterna – en viktig del i det ekologiska lyftet
5.2.3 Sänkt skatt för större rättvisa
5.2.4 Finansiering
5.3 Ett decentraliserat kunskapssamhälle för att möta de
globala utmaningarna
5.3.1 Storsatsning på den högre utbildningen
5.3.2 Gymnasieskola med hög kvalitet – ny gymnasie-
examen
5.3.3 En ny och modern lärlingsutbildning
5.3.4 Ett kunskapslyft för den vuxna befolkningen
5.3.5 Den kvalificerade yrkesutbildningen byggs ut
5.3.6 Inför individuella kompetenskonton
5.3.7 En ny IT-utbildning
6 Ökad sysselsättning – förnyelse av arbetsmarknaden
7 En ny omtanke där alla behövs
7.1 Vården, skolan och omsorgen
7.2 Åtgärder mot segregationen
7.3 Barnbidragen
7.4 Grundtrygghet
8 Kommunerna och landstingen
9 Hela Sverige ska leva!
10 Förslag till utgiftsramar för budgetåret 1998
11 Utgiftsområdena 1–27
12 Hemställan
Den nya tiden präglas av den nya tekniken, inte minst inom informationsområdet. Den nya världen är ett större fält och handeln ökar. Samtidigt ökar konkurrensen. Det nya Sverige är ett land som har låg inflation och goda förutsättningar utanför EMU. Det är ett land som utvecklar kretsloppssamhället och tar steget in i ett nytt årtusende.
En hållbar utveckling med god miljö och en ekonomi i balans är målet.
Sverige står inför nya möjligheter. Inflationen är låg. Räntorna har sjunkit. Investeringarna ökar. Arbetslösheten minskar.
Sverige har i dagsläget ett mycket bra utgångsläge. För första gången på 30 år kan vi se an en konjunkturuppgång utan att den föregåtts av devalveringar eller expansion i den offentliga ekonomin.
Centerpartiets ansvarsfulla linje i svensk politik har givit resultat. Lånebehovet för staten går nu mot noll, vid halvårsskiftet 1994 var motsvarande siffra 230 miljarder kronor. De flesta ekonomiska indikatorer pekar uppåt.
Centerpartiet står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken och fördelningen mellan utgiftsområdena, som redovisas i budgetpropositionen 1997/98:1.
De senaste sex veckorna har den öppna arbetslösheten sjunkit med
150 000 personer. Arbetslösheten är dock alltjämt oacceptabelt hög. Kampen mot arbetslösheten måste därför vara den överordnade uppgiften.
I EU är konjunkturläget skiftande mellan olika länder, men tendensen är uppåtriktad. USA har en sensationellt stark utveckling sedan sex–sju år tillbaka, med låg inflation och låg arbetslöshet.
Sydostasien har drabbats av oroligheter på finansmarknaderna, men det mesta tyder på att regionens höga tillväxttakt håller i sig, möjligen med ett par undantag. Japans problem är av mer djupgående karaktär.
Ett övergripande mål för Centerpartiet är att förena miljöansvar med en god ekonomisk utveckling. Det är enligt Centerpartiets uppfattning uppenbart vad handlingskraftiga majoriteter betyder för ett lands förmåga att skapa goda och stabila förutsättningar. Det åskådliggörs inte minst av vad två och ett halvt års ekonomisk-politiskt samarbete mellan Centerpartiet och regeringen har inneburit för saneringen av statens finanser. Ett fungerande flerpartisystem är viktigt för att motverka tvära kast i politiken.
Sverige kan stå starkt utanför EMU. Inom ett par år kan vi vara starkare än de tilltänkta medlemsstaterna. Finanspolitiken måste skötas ansvarsfullt och ett överskott över konjunkturcykeln måste etableras för att minska den svenska sårbarheten.
En mer självständig riksbank skapar ökat förtroende för penningpolitiken. Det är helt oacceptabelt att grundlagens föreskrift om sedelutgivningsrätten åsidosätts. Det öppnar för ett svenskt EMU-medlemskap under nästa mandatperiod. Sådana försök kommer Centerpartiet att motarbeta med kraft.
Den ekonomiska och monetära unionen riskerar att förvärra konjunkturförlopp i och med att samma penningpolitik ska föras för ett antal länder, med sinsemellan helt olika ekonomiska strukturer. Det innebär att den inte kan vara idealisk för alla samtidigt. Den kan rentav vara direkt skadlig. Detta slipper Sverige med en självständigt beslutad penningpolitik med rörlig växelkurs. Vi kan därigenom få en bättre sysselsättningsutveckling utanför EMU.
Vissa bedömare har påstått att räntedifferensen till Tyskland skulle permanentas på en hög nivå om Sverige valde att inte knyta kronan till ERM och om vi inte går med i EMU från start. Detta har visat sig felaktigt.
EMU försvårar en utvidgning av EU. Denna motsättning är ett hot mot det alleuropeiska fredsprojektet. Centerpartiet utvecklar i ett långt avsnitt varför så är fallet.
Lönebildningen har länge varit en allvarlig konkurrensnackdel för Sverige. Det har resulterat i hög inflation, sänkt levnadsstandard och återkommande devalveringar. Detta måste parterna nu ta sitt ansvar för att ändra. Om så inte sker måste riksdag och regering ha hög beredskap för att vidta åtgärder.
Arbetsmarknaden behöver bli mer flexibel, i takt med att omvärlden förändras allt snabbare. Centerpartiet har i och med förändringar i arbetsrätten och arbetsmarknadspolitiken underlättat för detta, även om mer behöver göras.
Sverige som företagarnation behöver utvecklas. För detta krävs en modern tillväxtstrategi. Vi pekar i vår motion på ett antal framgångsfaktorer för svenskt näringsliv och Sverige som land.
Internationaliseringen, de snabbare förändringarna, den nya tekniken, de nya marknaderna och det nya miljömedvetandet är alla oerhört viktiga förutsättningar för hur ett litet, utrikeshandelsberoende land som Sverige ska lyckas i framtiden.
Det handlar enligt Centerpartiets uppfattning om en strategi för företagande, det ekologiska lyftet, sänkta skatter för arbete, kretslopp och rättvisa samt om ett verkligt decentraliserat kunskapssamhälle. Dessa framgångsfaktorer bildar en bas för företagen att agera utifrån. En mer flexibel omvärld ställer högre krav på framförhållning och reaktionsförmåga, både i företag och av politiska beslut.
Den högre utbildningen, den kvalificerade yrkesutbildningen, nya möjligheter för vuxenstudier samt en satsning på grundutbildning är grundläggande för kunskapslyftet.
I grund och botten är flexibiliteten och framgången i det svenska näringslivet beroende av stabilt goda ekonomiska villkor i Sverige. Det är i dagsläget en svensk konkurrensfördel ur många aspekter, vilket Centerpartiet tänker slå vakt om. Kampen mot arbetslösheten är den överordnade uppgiften.
Sverige behöver en ny omtanke där alla behövs. För detta behöver vi en skola, vård och omsorg med hög kvalitet. Vi måste vidta åtgärder för att bryta segregationen, där den riskerar att permanent ställa stora grupper utanför samhällets gemenskap. Barnbidraget kan med Centerpartiets medverkan höjas, vilket inte minst motiveras av att barnfamiljerna drabbats hårt under första delen av 1990-talet. För Centerpartiet är målet en god grundtrygghet som omfattar alla.
Kommunerna och landstingen får ökade statsbidrag, främst för att värna om skola, vård och omsorg. Liksom för övriga delar av samhället har den ekonomiska krisen varit kännbar för kommunsektorn, sämre ekonomi och färre anställda. Detta är nu på väg att vända. Centerpartiet värnar och förstärker välfärdssamhällets förpliktelser.
För Centerpartiet är kampen för att hela Sverige ska leva en viktig del av en helhetssyn på den ekonomiska politiken. Det handlar om att ge såväl landsbygden som mindre och större tätorter livskraft och att storstäderna ska undslippa växtvärk. Politiken ska syfta till att ge likvärdiga levnadsvillkor i hela landet.
Sverige kan i dag utifrån en styrkeposition se framtiden an med tillförsikt. Konjunkturläget förbättras. En uppgång sker för första gången på 30 år utan att den föregåtts av devalveringar eller expansion i den offentliga ekonomin.
På bred front tar ekonomin fart. Framförallt är exportindustrin mycket framgångsrik med ökningar av orderingången. Kapacitetsutnyttjandet är på väg uppåt inom nästan alla sektorer. Byggsektorn uppvisar dock en svag utveckling. Centerpartiet har i partimotionen om boendepolitiken lagt förslag som skulle bidra till stabilare spelregler för byggsektorn. Förslaget skulle undanröja dagens osäkerhet och höja aktiviteten i sektorn.
Arbetslösheten minskar av flera skäl. Antalet nya jobb ökar. Fler anställs i den privata sektorn. Utbildningssatsningarna innebär fler i utbildning. Minskningen av antalet anställda i offentlig sektor ser ut att ha stabiliserats.
Hushållens framtidstro och den privata konsumtionen ökar. Det syns inte minst på bilförsäljningen, som under 1997 ökat mycket kraftigt. Hushållssparandet minskar något, men är trots detta klart positivt. Investeringarna ser ut att ta fart igen 1998 efter ett mellanår.
Den ekonomiska tillväxten, som tog en paus 1996 från att 1995 ha uppgått till nära 4 %, ser ut att hamna mellan 2 och 3 % 1997 och över 3 % nästa år.
Inflationen håller sig inom den nedre delen av Riksbankens toleransintervall. Inflationsbenägenheten i ekonomin är liten. Trots en ökad tillväxt behöver inte inflationsmålet på 2 % äventyras. Hushållen har låga inflationsförväntningar. Det finns tecken på att konkurrensen har stärkts på den svenska marknaden. Löneökningar, utöver omvärldens, riskerar att medverka till att massarbetslösheten permanentas. Det kan äventyra den goda utvecklingen.
Produktivitetsutvecklingen inom det privata näringslivet har varit mycket stark under de senaste åren. Det har medfört att konkurrenskraften stärkts trots att löneökningstakten i Sverige har överstigit genomsnittet för våra främsta konkurrentländer. Det har också inneburit att sysselsättningsökningen låtit vänta på sig. Det är troligt att den ökade inhemska efterfrågan under de senaste månaderna har en mer positiv inverkan på sysselsättningen.
Den positiva handelsbalansen kommer sannolikt att ligga kvar på en hög nivå under lång tid framöver. Bytesbalansen visar ett stort överskott.
De svenska företagen har under de senaste åren ökat sina marknadsandelar utomlands och fortsätter med den strategin snarare än att försöka ta ut produktivitetsförbättringarna och den ökade efterfrågan på produkterna genom högre priser.
Enligt samstämmiga bedömningar når Sverige 1998 balans mellan utgifter och inkomster. Den senaste tidens utveckling tyder på att budgetens utfall kan bli betydligt bättre än såsom hittills beräknats. Flera antaganden i budgeten visar tydliga tecken på att överträffas, t.ex. det faktum att räntedifferensen mellan Sverige och Tyskland numera är ca 0,6 procentenheter. I budgetpropositionen anges prognosen för i år till en procentenhet. Kronan är i dagsläget väsentligt starkare mot dollarn än vad som förutsatts i budgetpropositionen.
Mot denna bakgrund lägger Centerpartiet fast en strategi för den ekonomiska politiken inför kommande valperiod. Vid ett förbättrat statsfinansiellt utfall bör utrymmet dels användas till avbetalning på statsskulden, dels till skattesänkningar i enlighet med de förslag som lagts fram i vår skattemotion. Enligt Centerpartiets bedömning finns utrymme för successivt sänkt skattekvot under den kommande femårsperioden.
Inflationen är låg i hela EU. Det hänger bland annat samman med att finanspolitiken är stram för att konvergenskriterierna ska kunna infrias. Det gäller framförallt kriteriet om högst 3 % av BNP i budgetunderskott för 1997. Eftersom finanspolitiken i huvudsak är återhållsam och inflationen låg bör inte trycket på räntehöjningar bli särskilt stort.
Storbritannien uppvisar en stark ekonomisk utveckling, medan den tyska ekonomin fortfarande inte tagit ordentlig fart. Spekulationerna om huruvida EMU blir av har avtagit i styrka och de flesta bedömare tror att EMU blir verklighet. Det som i någon mån fortfarande ifrågasätts är tidtabellen, med start den 1 januari 1999. Spekulationerna om att EMU kommer att ha många medlemmar från start har tilltagit. Det är avhängigt av hur väl länderna kan uppfylla konvergenskriterierna och av hur strikt kraven kommer att tolkas. Dessa frågor är fortfarande utestående, även om marknaden verkar göra bedömningen att ett brett EMU kommer att bildas, vilket kan avläsas i hur den tyska marken försvagats.
USA har alltjämt en hög ekonomisk tillväxt, med låg inflation, och en historiskt sett låg arbetslöshet. Inte heller där finns det några entydiga tecken på att inflationen ska ta fart eller att konjunkturen ska vika, trots en långvarigt god konjunkturutveckling. Dock har marknadsräntorna på senaste tiden stigit något. I spåren av den starka ekonomiska utvecklingen har dollarn stärkts, både mot EU-valutorna och den japanska yenen.
Det amerikanska budgetunderskottet har också sjunkit och trots att arbetslösheten sjunkit kraftigt under de senaste åren verkar inte inflationen ta fart.
Sydostasien, med sina så kallade tigerekonomier, har under en rad år haft en mycket hög tillväxt. Mycket tyder nu på att tillväxttakten är på väg att sjunka något, men den ligger med våra mått mätt kvar på en hög nivå.
Valutaturbulens har uppstått i flera av länderna, med åtföljande börsoro i hela regionen. Det är framförallt Malaysia, Thailand och Indonesien som fått vidkännas stor turbulens. Orsakerna till oron är många och dollarn, som valutorna tidigare varit knutna till, har varit sällsynt stark. För svaga statsfinanser och för hög inflation är också uppenbara förklaringar.
Japan dras med problem av mer djupgående karaktär, med låg aktivitet i ekonomin, problem med statsfinanserna och oro för bank- och fastighetssektorerna. Yenens försvagning bedöms dock ge stimulans till den japanska ekonomin, och inte minst till exportföretagen. Handelsöverskottet med USA har återigen börjat öka kraftigt. Detta kan i sig utlösa spänningar i världsekonomin.
Åren 1870 till 1970 utvecklades den svenska ekonomin starkt. Under dessa 100 år förvandlades Sverige från att ha varit ett av de fattigaste länderna i Europa till att bli ett av världens absolut rikaste mätt i BNP per capita. Endast Japan kan uppvisa en uthållig tillväxttakt på jämförbar nivå.
Efter 1970 har den ekonomiska utvecklingen i Sverige varit sämre än i flertalet industriländer. Perioden 1970–1995 kännetecknades av såväl ekonomisk som politisk instabilitet i Sverige. Vid utgången av varje lågkonjunktur under denna period kunde noteras ett större budgetunderskott, en större statsskuld och högre arbetslöshet än vid slutet av den närmast föregående lågkonjunkturen.
Den försvagning av den ekonomiska utvecklingen i relation till omvärlden, som i Sverige ägt rum åren efter 1970, har många förklaringar. Inte minst beror den på att lönebildningen varit i otakt med omvärldens, vilket starkt bidragit till återkommande fall i kronans värde. Hög inflation och upprepade devalveringar har skadat ekonomins utvecklingskraft.
Det parlamentariska systemet har inte under lång tid haft tillräcklig förmåga att bryta den negativa utvecklingen för att istället lägga grunden för en starkare ekonomisk utveckling i Sverige. Perioden 1970–1998 kännetecknas bland annat av att landet haft minoritetsregeringar under 24 av de 28 åren. När den senaste omröstningen om val av statsminister ägde rum i riksdagen så var det den tionde omröstningen på mindre än tjugo år.
Det svaga parlamentariska underlag som flertalet regeringar haft, och de täta regeringsskiftena jämfört med tidigare, har försvårat en uthållig och konsekvent politik. Den politiska debatten före valen har ofta dominerats av tillbakablickande jämförelser mellan olika politiska alternativ och den politiska praktiken har efter valen inte sällan bestått av återställare till vad som gällde före den senaste regeringens tid vid makten.
Centerpartiet medverkade i fyrpartiregeringen under åren 1991–1994. Denna regering, som var en minoritetsregering, tillträdde under en tid när ekonomin försämrades, bland annat till följd av 1980-talets svaga finanspolitik. Saneringen av statens finanser inleddes av fyrpartiregeringen. För Centerpartiet var det inför valet 1994 uppenbart att merparten av saneringsarbetet för att stärka de offentliga finanserna återstod. Centerpartiet förordade därför inför och i valrörelsen nationell samling kring den ekonomiska politiken. Efter valet deklarerade Centerpartiets riksdagsgrupp att vi, på grundval av det parlamentariska läge som hade uppstått, skulle föra en konstruktiv oppositionspolitik.
Genom den samverkan om den ekonomiska politiken som åstadkoms mellan Centerpartiet och regeringen i april 1995 och som alltjämt består genom överenskommelserna om budgetpropositionen för 1998, har en stabil politisk majoritet skapats. Det goda utgångsläge som i dagsläget finns hade inte kunnat uppnås utan det förtroendeskapande samarbetet mellan Centerpartiet och regeringen.
Budgeten för 1998 visar för första gången under 1990-talet balans i de offentliga finanserna. Förutsättningarna är goda att de mål för överskott i de offentliga finanserna som lagts fast för de närmaste tre åren ska kunna överträffas. En förutsättning är dock att det också framgent finns en politisk majoritet som bedriver en ansvarsfull ekonomisk politik. En sådan majoritet måste också förmå att säkra lönebildningen, genomföra en uthållig omställning av energiförsörjningen baserad på ökad användning av förnybar energi, främja företagandet och åstadkomma en nödvändig flexibilitet på arbetsmarknaden.
Centerpartiet är som en självständig kraft i svensk politik berett att medverka till en sådan politik i samarbete. Ett flerpartisystem, där inget parti har egen majoritet, förutsätter samarbete för att fungera väl. Tvära kast i politiken riskerar att hämma den ekonomiska utvecklingen.
Centerpartiet har, utifrån en position på det politiska mittfältet, målmedvetet samarbetat med andra partier för att åstadkomma balans mellan statens inkomster och utgifter. Så agerar ett ansvarskännande parti med en konsekvent linje i politiken.
Sverige kommer inte att vara med i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) från start. Det är en styrka för Sverige. Sverige mår väl av en självständigt beslutad penningpolitik med rörlig växelkurs. Centerpartiet motsätter sig ett svenskt medlemskap i EMU och anser att projektet kan få allvarliga konsekvenser för Europa. Det står utanför Sveriges makt att påverka övriga nationers handlande. Just därför vill vi i denna motion redovisa vår syn på projektet. Mycket tyder på att projektet blir verklighet, samtidigt som ingen med säkerhet kan säga att så också blir fallet. Centerpartiet anser att ett eventuellt förslag om svenskt EMU-medlemskap måste föregås av en folkomröstning. Vi beskriver fortsättningsvis den politik som krävs för att minska landets sårbarhet i en internationaliserad ekonomi.
Centerpartiet intar en särställning i svensk politik, när det gäller att ta ansvar för landets ekonomi. Vi har sedan början på 1990-talet aktivt deltagit i saneringen av statens finanser. Ett av de starkaste motiven för att göra en sådan insats har varit vår insikt att internationaliseringen och de avreglerade kapitalmarknaderna ställer nya och högre krav på stabila och sunda statsfinanser. Av saneringen 1993–1998 har nära 88 % åstadkommits genom minskade utgifter, mätt som andel av BNP. Förbättringen utgörs till 10,8 procentenheter av sänkt utgiftskvot, och till 1,5 procentenheter av höjd inkomstkvot.
Sverige var mycket nära att hamna i en veritabel skuldkris under första hälften av detta årtionde, vilket hade inneburit starkt begränsad handlingsfrihet för demokratin. Vi lyckades ta oss ur greppet och har successivt tagit oss upp på fast mark. Arvet från misslyckandet i den ekonomiska politiken, som hade byggts upp under 20 års tid, är den stora statsskulden och framförallt de höga räntekostnaderna för statsskulden. Dessa beräknas för 1998 uppgå till ca 109 miljarder svenska kronor.
Däremot påminner det om sårbarheten vid ett minskat förtroende för Sveriges förmåga att sköta sina statsfinanser. Det slår direkt igenom i form av höjda räntor och försvagad krona. Bägge dessa faktorer ökar utgifterna för räntorna och ökar lånesumman i svenska kronor för den del av statsskulden som är upplånad i utländsk valuta.
Sveriges möjlighet att stå utanför EMU, utan att bestraffas av marknadens aktörer, står och faller med vår förmåga att uppvisa en sund ekonomi, som har förutsättningar att även i fortsättningen klara budgetbalans över konjunkturcykeln. När denna förmåga väl är etablerad kommer Sverige att kunna ha mer gynnsamma ekonomiska levnadsvillkor än EMU-medlemmarna.
För 1998 bedöms budgeten vara i balans. Även därefter är det viktigt att förtroendet stärks och sårbarheten minskas. Det ska ske genom fortsatt budgetdisciplin och minskning av statsskulden, vilket förutsätter överskott i statsbudgeten. Under ett antal år bör nettoskulden i de offentliga finanserna betalas av med målsättningen att den ska vara amorterad år 2010. I takt med avbetalningarna sjunker kostnaderna för statsskuldsräntorna, och åtgärder kan vidtas som är bra för tillväxten utan att statsfinanserna hotas. Detta är vår långsiktiga strategi.
Sverige har i och med inträdet i EU, i enlighet med den proposition (1994/95:19) som låg till grund för ställningstagandet om medlemskap, beslutat att ansluta sig till Maastrichtavtalet.
I och med folkomröstningens resultat och riksdagens beslut om anslutning av Sverige till EU, har Sverige accepterat den andra fasen av EMU. I denna ingår att Riksbanken ska göras mer självständig på olika sätt. Ansvaret för valutapolitiken ska nu också övergå till regeringen, i överensstämmelse med vad som generellt sett gäller i de olika EU-länderna, vilket Centerpartiet också förordade i förra årets ekonomisk-politiska motion.
En proposition med detta innehåll kommer att föreläggas riksdagen senare i år. Dock har tillkommit en tolkningsfråga i den förberedande utredningen om Riksbankens ställning Ds 1997:50, som egentligen hör till den tredje fasen av EMU. Sverige har inte tagit ställning för att ansluta sig till EMU:s tredje steg. Ställningstagandet gäller huruvida ett eventuellt svenskt EMU-medlemskap måste föregås av grundlagsändring eller ej.
I utredningen har Centerpartiets representant reserverat sig mot majoritetens ståndpunkt och hävdar att riksdagen måste föreläggas ett förslag om ändring i regeringsformen, avseende sedelutgivningsrätten, före ett eventuellt beslut om svensk anslutning till EMU. Det är särskilt märkligt att Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser att regeringsformen bör ändras, men det spelar för deras del ingen roll när förändringen görs. Det är motsägelsefullt.
I proposition 1994/95:19 från fyrpartiregeringen angående Sveriges medlemskap i Europeiska unionen slås fast: ”Om Sverige beslutar sig för ett deltagande i EMU:s tredje fas följer att beslut om utgivning av sedlar och mynt samt frågan om lagligt betalningsmedel överförs till den europeiska centralbanken. Detta kräver också ändringar i bestämmelserna i regeringsformen om sedelutgivningsrätten.” Den nuvarande riksdagen har enhälligt godkänt denna del av propositionen utan invändningar.
Detta är klart och tydligt. Den enda möjliga tolkning som kan göras är att om Sverige eventuellt vid någon tidpunkt vill gå med i EMU:s tredje fas, så måste regeringsformen ändras dessförinnan. Detta har svenska folket folkomröstat om. Frångås detta kan EU-omröstningens demokratiska legitimitet ifrågasättas. Det räcker inte att regeringen har utlovat att svenska folket ska få ta ställning till ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU, antingen i val eller folkomröstning. Grundlagen måste tas på största allvar och får inte manipuleras bort på det vis som nu riskerar att ske. Därmed öppnar man för svenskt medlemskap i den ekonomiska och monetära unionen redan under nästa mandatperiod, vilket är oacceptabelt ur demokratisk utgångspunkt. Detta bör ges regeringen till känna.
Med en mer självständig riksbank ökar trovärdigheten för den samlade ekonomiska politiken. Penningpolitiken och finanspolitiken kommer framgent att ännu tydligare ha två olika överhuvuden i form av Riksbanken respektive riksdagen. Riksbanken kommer att ha ett inflationsmål att arbeta efter, samtidigt som riksdagen numera arbetar med en ny budgetprocess, vars främsta syfte är att förstärka finanspolitiken och göra det svårare att öka utgifter och sänka skatter utan finansiering. Till den framgångsrika saneringen av statens finanser, som Centerpartiet aktivt deltagit i, kan således läggas ytterligare ett par faktorer som placerar Sverige högt upp bland länder med en disciplinerad budgetprocess, som bland annat därför åtnjuter förtroende för den samlade ekonomiska politiken.
Eftersom finans- och penningpolitiken har ett inbördes självklart samband innebär den tydliga ansvarsfördelningen att en viss kontrollfunktion finns inbyggd hos bägge parter. Vår bedömning är att detta ökar förtroendet för den samlade ekonomiska politiken. Mot bakgrund av vad vi under föregående avsnitt i motionen har sagt om internationaliseringens betydelse för den ekonomiska politiken, vill vi ha en samlad ekonomisk politik. Det ger Sverige största möjliga flexibilitet i en föränderlig omvärld. Detta är nyckeln till framgång för en liten och utlandsberoende nation som Sverige.
Sveriges akilleshäl har under en lång rad av år varit lönebildningen. De stora löneökningarna under 1970- och 1980-talet kan till stor del förklara varför devalveringar tvingats fram.
Den mycket höga arbetslösheten sätter ännu större press på att åstadkomma en väl fungerande lönebildning. Om inte motverkas den minskning av arbetslösheten som har inletts.
Lönebildningen ska vara ett ansvar för arbetsmarknadens parter. Statsmakten har det slutgiltiga ansvaret för att regelsystemet fungerar på ett bra sätt.
Arbetsmarknadspolitiken har en stor betydelse för hur lönebildningen ska kunna hanteras. Det är nödvändigt att rörligheten på arbetsmarknaden är hög och att flaskhalsar i produktionen kan undvikas för att undvika löneglidning. Centerpartiet kan dock aldrig acceptera en ensidig befolkningsomflyttning.
Centerpartiet ser positivt på de framsteg som gjorts inom industrins och handelns områden, med större inbyggda trögheter för att motverka att konflikter uppstår i samband med avtalsrörelserna.
De överenskommelser som slutits mellan olika förbund ger inte tillräckliga garantier för att löneavtal kan slutas på ansvarsfulla nivåer. Med tanke på att ett stort antal avtalsgrupper går ut i förhandling under 1998, finns anledning att vidta åtgärder från statens sida för att garantera en mer ansvarsfull lönebildning. Det är nödvändigt med tanke på att arbetslösheten annars riskerar att permanentas på en hög nivå.
Sveriges historia på lönebildningsområdet är dålig. Förändringar av spelreglerna är därför nödvändiga. Framsteg har dock gjorts på vissa avtalsområden.
För Centerpartiet ter sig några olika åtgärder såsom möjliga. Det kan ifrågasättas om proportionalitet mellan åtgärder och en konflikts konsekvenser kan uppnås med dagens system.
Centerpartiet förordar att varseltiderna förlängs och att medlingsinstitutet stärks. Varsel om stridsåtgärder bör inte kunna ske så länge medling bedrivs. Det förstärkta medlingsinstitutet bör utformas så att förlikning i största möjliga utsträckning kan nås. För spelreglernas hållfasthet är det bra om arbetsmarknadens parter kommer överens om detta. Om det inte lyckas måste regering och riksdag ha hög beredskap för att fatta nödvändiga beslut.
Den ekonomiska och monetära unionen är ett politiskt projekt som i korthet innebär centralisering av den ekonomiska politiken. Den högsta graden av formalisering har valuta- och penningpolitiken, med en gemensam och enväldig centralbank, men andra politikområden kommer också att beröras.
Med en rörlig växelkurs och ett inflationsmål i penningpolitiken har Sverige möjlighet att vara flexibelt i en alltmer flexibel omvärld. Valutakursförändringar speglar i allmänhet inbördes förskjutningar mellan olika valutaområden.
Med ett mycket skiftande näringsliv och olika ekonomiska förutsättningar mellan länderna i EU är en gemensam valuta ett högt spel. Vitt skilda konjunkturlägen kommer att återfinnas i de olika medlemsländerna. EMU-länderna tvingas leva med en penningpolitik som är illa anpassad efter de enskilda ländernas behov. Det minskar naturligtvis möjligheterna för penningpolitiken att understödja tillväxt och sysselsättning. Risken är stor att konjunkturella variationer förstärks, vilket hämmar såväl tillväxten som sysselsättningen.
Den snabba tekniska utvecklingen, den ökande världshandeln, informationstekniken och de alltmer effektiva kapitalmarknaderna gör att händelseförloppen går fortare. Med en sådan utveckling för ögonen är det en god strategi att skapa flexibilitet på en rad områden. Inte minst är det viktigt med naturliga mekanismer som ger indikationer om vart utvecklingen är på väg och i någon mån kan motverka hastiga skeenden. Det är uppenbart att en rörlig växelkurs kan spela en betydelsefull roll i detta perspektiv. Det krävs naturligtvis också en ökad flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden.
Den svenska handeln har under de senaste två åren ökat särskilt kraftigt med Asien, de forna öststaterna och Amerika. Det är framförallt en ökning av exporten som har ägt rum. Handelsandelen med länderna i EU kommer sannolikt att minska stadigt medan handelns andel med länderna utanför EU kommer att öka. Den främsta orsaken till utvecklingen är den höga tillväxten i de regioner som har flyttat fram sina positioner. Därav sker den stora ökningen i den svenska handeln med dessa länder på exportsidan. Den ekonomiska tillväxten inom EU är relativt blygsam jämfört med tillväxten i de expansiva delarna av världen. Samtidigt har svenska företag ofta en marknadsledande position med produkter som är efterfrågade i regioner i förändring. Det bästa exemplet på detta är kanske ”Ericssons” mycket stora framgångar inom mobiltelefonin.
Olika bedömare har i samband med frågorna om svensk ERM-anknytning respektive svenskt medlemskap i EMU från start uttalat att ett självständigt Sverige därigenom kommer att få leva med höga räntor. Det har sagts att räntedifferensen skulle vara fortsatt hög. Omdömet, som har fällts av olika politiker och ekonomer, vittnar om en begränsad förmåga att se helheten.
Ingenting säger att ett litet land måste ha en svag valuta och höga räntor. Det borde vara en självklarhet för alla bedömare att den realekonomiska utvecklingen får genomslag på kronkursen och marknadsräntorna.
I takt med att sannolikheten har ökat för att EMU blir av och för att unionen kommer att få många medlemmar, har D-marken försvagats och den svenska kronan stärkts. Räntemarginalen gentemot Tyskland på de långa räntorna har de senaste veckorna krympt till i storleksordningen 60 punkter.
Orsakerna till den positiva svenska utvecklingen förefaller ganska givna. Dels är det EMU och antagandena kring detta som spelar en viktig roll, liksom de olika tilltänkta EMU-ländernas svårigheter med att klara konvergenskriterierna. Det avgörande kravet för många länder är att klara ett budgetunderskott i år som inte överstiger 3 % av BNP. Till detta kan läggas den lätthet med vilken Sverige klarar konvergenskriteriet för budgetsaldot. Den svenska ekonomins remarkabla förbättring passerar naturligtvis inte obemärkt utan bidrar positivt till händelseförloppet för Sverige.
Det ter sig inte alltför avlägset att Sverige inom ett par år kan ha mer gynnsamma ekonomiska förutsättningar än EMU-länderna, med lägre räntor, en stark valuta, en stabilt låg inflation och en lägre arbetslöshet. Med Centerpartiets politik skapas förutsättningar för ett starkt Sverige utanför EMU.
De forna öststaternas frigörelse från planekonomiskt vanvett har gått oerhört fort, även om vissa delar av ekonomin fortfarande släpar efter i anpassningen till marknadsekonomiska villkor. Generellt sett har större företag varit svårare att förändra än mindre enheter.
Berlinmurens fall och den fortsatta reformeringen av de östeuropeiska länderna innebär en enorm potential för tillväxt och demokrati i hela Europa. Demokratin i de forna öststaterna kan inte tas för given, utan EU måste ta ett ansvar för att den demokratiska utvecklingen går framåt. I detta perspektiv är det mycket viktigt att EU verkligen fullföljer planerna på och förpliktelserna om ett stärkt samarbete österut och en utvidgning av unionen.
För svenskt vidkommande betyder närheten till Östersjöländerna en fantastisk potential för handel och samarbete. Ju tidigare en utvidgning kan äga rum, desto större möjlighet, särskilt för de forna öststaterna, men också för Sverige, att öka välståndet via ökad handel. Utökat samarbete och ökad handel ger också bättre förutsättningar för miljö- och demokratisamarbete i Östersjöregionen.
Miljön i Östersjön är allvarligt hotad, vilket kräver gemensamma åtaganden och åtgärder av samtliga länder kring Östersjön. Genom ett samarbete mellan de nordiska länderna förmår vi visa upp en målmedvetenhet när det gäller viljan att komma till rätta med problemen i vårt närområde. Finansieringen av de nödvändiga miljöåtgärderna är emellertid inte bara en nordisk angelägenhet utan en internationell förpliktelse. Det som krävs av Sverige är att Östersjösamarbetet förankras väl i den nordiska länderkretsen för att därefter utnyttjas som en plattform för att mobilisera ekonomiska resurser inom EU och världssamfundet i övrigt för verkningsfulla åtgärder och program. Detta bör ges regeringen till känna.
I dagsläget omges handeln mellan EU och de östeuropeiska länderna av kraftiga restriktioner. EU har effektiva handelshinder för att hindra billiga och konkurrenskraftiga varor såsom skogs- och pappersprodukter, olika metaller, jordbruksprodukter, kemiska ämnen och textilier från att strömma in i EU. Det skulle hota lönsamheten och existensen för företag inom dessa branscher i EU. Frihandel i Europa skulle dessutom påverka olika länder i nuvarande EU på skilda sätt.
Detta utesluter naturligtvis inte att det också finns en positiv potential för andra EU-företag i en östutvidgning, eftersom också EU:s produkter möts av handelshinder i form av höga tullar för närvarande.
EMU innebär att en ny union inom EU byggs ut. EMU innebär en gemensam valuta och en gemensam penningpolitik. Förändringar i länders utrikeshandel har i allmänhet stor påverkan på valutakurser och räntor. Vid en östutvidgning utsätts både EU-länderna och de östeuropeiska staterna för en ekonomisk chock. Den positiva chocken för östländerna skulle inledningsvis bli mycket stor, medan EU-länderna inledningsvis skulle drabbas av en kraftig strukturomvandling, med inom vissa områden mycket hög arbetslöshet. På längre sikt kan en högre tillväxt och lägre arbetslöshet i hela EU åstadkommas genom en östutvidgning.
I takt med att levnadsstandarden skulle stiga i de nya östeuropeiska medlemsstaterna skulle nya och växande marknader öppnas för företag med säte i Västeuropa. Det handlar inte bara om konsumtionsvaror utan också om kapitalvaror och på lite längre sikt om avancerad utrustning för företag.
EMU försvårar dock radikalt en sådan önskvärd utveckling, eftersom den gemensamma valutan euron och den gemensamma penningpolitiken konsekvent kommer att försvåra den nödvändiga strukturomvandlingen i Västeuropa och förvärra omställningsproblemen vid en östutvidgning.
Flexibiliteten för att kunna absorbera chocker kommer i och med EMU att drastiskt reduceras för medlemsstaterna. Det är för övrigt en av de faktorer som fick den svenska EMU-utredningen, under ledning av Lars Calmfors, att rekommendera att Sverige inte ska gå med i EMU från start. Detta råd gav Calmfors utan att ha tagit hänsyn till östutvidgningen, som i sig utgör en garanterad asymmetrisk chock av gigantiskt format.
EMU utgör ett stort hinder för östutvidgningen. Det beror på att EMU behöver etablera ett förtroende för euron som en stabil valuta. Det är ett av syftena och målen med EMU. På grund av de svårigheter som kommer att uppstå inom EMU, till följd av att de olika medlemsländerna är så olika, riskerar östutvidgningen att skjutas på framtiden.
Om man bland de kommande EMU-länderna verkligen fullföljer en utvidgning, måste EU-stöden reformeras så att de östeuropeiska länderna kan få tillgång till dessa. Det innebär att särskilt de sydeuropeiska EMU-medlemmarna riskerar att förlora en del av sitt stöd. Det sker i sådant fall troligtvis under en tid när dessa länder har ett större behov av stöd än någonsin till följd av deras EMU-medlemskap. Deras huvudsakliga problem kommer sannolikt att bestå i en ojämn regional utveckling samt problem att nationellt hantera balansen i statsfinanserna på grund av hög arbetslöshet till följd av att den inhemska ekonomin inte drar jämnt med de starkare medlemmarnas.
Med ett så svårt utgångsläge som här har tecknats blir en östutvidgning mycket svår. Även om utgångsläget inte skulle vara så bekymmersamt, kommer problemen med en östutvidgning att bli enorma. Krisen i Tyskland, som till stora delar härstammar från inlemmandet av det forna Östtyskland, kan tjäna som exempel på hur Europas tidigare lokomotiv stannade upp när man genomförde sin östutvidgning.
Med lågt värderade östeuropeiska valutor och en relativt stark euro, i kombination med kraftiga kostnadsfördelar avseende främst arbetskraft i de östeuropeiska länderna, är analysen given. Den ekonomiska och monetära unionen försvårar allvarligt en östutvidgning. Det är beklagligt för den ekonomiska utvecklingen i Europa, men också för möjligheterna till säkerhet och fred på vår kontinent.
Sverige har en mycket stark företagstradition. Överallt i världen är svenska storföretag etablerade. Vi är ett av de mest framgångsrika länderna på världsmarknaderna och har flest antal stora, internationellt verksamma företag per invånare. I många fall är de svenska företagen världsledande. De flesta verkar med sin bas i Sverige och den svenska förankringen är i många fall en del av ett framgångsrecept. De stora svenska företagen är en ovärderlig kundbas för många mindre svenska företag, men vi får inte tillåta oss att bara nostalgiskt blicka mot de stora och framgångsrika, svenska företagen som erövrar världsmarknaden. De är ofta mycket effektiva företag som expanderar i huvudsak utan att nyanställa. Av expansionen sker endast en liten del i Sverige. För att åstadkomma sysselsättning i Sverige, i det privata näringslivet måste fokus riktas mot framtidens potentiella stjärnföretag, som under sin uppbyggnad har potential att sätta Sverige i arbete. Näringspolitiken har i alltför hög grad inriktat sig mot att gynna de företag som redan finns etablerade. Det har minskat omvandlingstrycket i svensk ekonomi.
Sverige lider av alltför få mellanstora företag i en internationell jämförelse. Framtidens framgångsrika och konkurrenskraftiga företag startas och är små idag. De måste kunna, vilja och våga växa. Centerpartiet, med sin starka företagartradition, har en samlad strategi för hur situationen ska förbättras. Viktigast är en sund ekonomi och ett gott företagsklimat.
Företagandet måste få en mer framträdande och naturlig roll i våra medvetanden. Det måste exempelvis vara möjligt att tjäna pengar på begåvning, risktagande och hårt arbete. En sådan förändring tar tid, men mycket tyder på att en sådan gradvis förändring redan äger rum. Den svenska ekonomiska krisen har fört det goda med sig att medvetenheten om allas vår sårbarhet är större än tidigare.
Centerpartiet har insett allvaret i den ekonomiska kris som Sverige under ett antal år har genomgått. För vårt vidkommande har det varit prioriterat att få Sverige på rätt köl. Med instabila, osäkra och dåliga ekonomiska förhållanden för företag och hushåll hade inte Sverige kunnat repa sig. För att nå vårt mål krävdes politiskt mod och förmåga att samarbeta för att nå resultat. Många beslut har varit svåra och plågsamma, men likväl har de varit nödvändiga. De har givit resultat.
Sverige som under 1970- och 80-talet var en ekonomi med hög inflation har bytt kurs. Vi lever nu med en stabilt låg inflation, som i kombination med sunda statsfinanser har gjort att räntorna stadigt har sjunkit och idag befinner sig kring hälften av den nivå de låg på då Centerpartiet våren 1995 inledde samarbetet med den socialdemokratiska regeringen.
Fördelarna med låg inflation är många. Ekonomiska val för såväl företag som individer blir mer förutsägbara. Man vågar agera, vilket är bra för tillväxten i ekonomin i stort. Lönsamheten för företagen och företagarna blir större, eftersom alternativet i form av en nästan riskfri placering i en obligation ger väsentligt lägre avkastning än tidigare. Dessutom belönas inte belåning på samma sätt. Det har förhindrats av avregleringarna av kapitalmarknaderna och av skattereformen. Även om dessa båda åtgärder kom fel i tiden när de genomfördes, har de i dagsläget en gynnsam inverkan på möjligheterna till företagande och framgång för Sverige som nation.
Tekniken öppnar nya möjligheter. Inte minst har informationstekniken öppnat nya marknader, som blir alltmer lättillgängliga, även för mindre företag. Det är omvälvande att ”garageföretaget” har hela världen som marknad, istället för bara den närmaste omgivningen. De nya kommunikationerna förbättrar informationsflödena i en allt snabbare takt. Det för med sig en snabbare förändringstakt på marknader för varor och tjänster.
I en sådan kapplöpning måste svenska företag ges en god bas att verka från. Det gäller inte minst infrastrukturen i olika avseenden. Det gäller också förmågan att se det nya och att exempelvis med skatterna stimulera arbete och motverka miljöförstöring. Den internationella handeln ökar hela tiden, och med allt större utbredning av marknadsekonomi i hela världen, öppnar sig helt nya marknader. Det hade varit omöjligt att för tjugo år sedan föreställa sig den ekonomiska öppenhet som idag finns i Kina och det forna östblocket.
I ljuset av att nya marknader blir mer tillgängliga och att världshandeln ökar innebär en rörlig växelkurs med det för penningpolitiken fastlagda inflationsmålet som ankare, att Sverige kan stå starkt utanför EMU. Detta är ett möjligt framgångsrecept för Sverige. Vi skaffar oss en flexibilitet som kan vara lika snabb som den ökande internationaliseringen. Även om rörlig växelkurs innebär ett visst riskmoment i form av osäkra valutakursförändringar så kompenseras detta av att den svenska ekonomin kan reagera på förändringar i omvärlden som sker allt snabbare. Dessutom ger en stark ekonomi stabilitet åt kronan. En ansvarsfull ekonomisk politik, tillförsäkrar företagen stabila och gynnsamma villkor. Euron blir inte med garanti en stabil valuta, utan i dagsläget tyder mycket på att den kan bli svårvärderad och utsättas för spekulation.
Centerpartiet ser för Sveriges vidkommande ett antal framgångsfaktorer som särskilt betydelsefulla. Enligt vår uppfattning är den kanske viktigaste konkurrensfaktorn att vi kan hålla oss långt fram på miljöområdet, som redan idag växer mycket fort, men som om några år kommer att växa ännu snabbare. I takt med att det ekonomiska välståndet ökar i olika länder runtom i världen, växer också miljömedvetandet. Det innebär en enorm potential för miljövänliga produkter och miljötekniska lösningar. Svenska företag har framför sig en utmaning att anamma det nya. Vi tänker på olika sätt stimulera att miljön får en mer framskjuten roll i samhället. Det bör ske med både piska och morot. Centerpartiets vision är ett ekologiskt lyft, som framförallt tar sats ur nytänkande och företagande.
Skatterna på framförallt arbete är för höga i Sverige. Det bör gradvis åtgärdas, så att förutsättningarna för ökad tillväxt och sysselsättning förbättras. Vi redovisar vår syn på skattepolitiken, som handlar om successivt sänkta skatter, utan att statsfinanserna hotas.
Den ökade förändringshastigheten och den ökade internationaliseringen ställer krav på ökad flexibilitet. Centerpartiet har under innevarande mandatperiod medverkat till en decentraliserad utbildningssatsning, som ger Sverige större möjligheter att slå mynt av den ökande världshandeln, de snabbare informationsvägarna och det nya miljömedvetandet. Ett ekologiskt lyft stimuleras av kunskapslyftet. Förbättrade villkor för företagandet får bättre effekt med kunskapslyftet.
Samhället måste värna om individens trygghet. Det bör ske genom att en grundtrygghet tillförsäkras medborgarna. Det bör ske genom att skolan, vården och omsorgen kan hålla en hög kvalitet och ge den service som skapar tillit och självförtroende i människor. Trygga människor mår bättre, presterar bättre och bemöter andra människor med större värdighet. Större trygghet minskar den sociala utslagningen och gör samtidigt människor mer självständiga.
Det ekologiska lyftet ska få Sverige att växa. Kretsloppsutvecklingen blir en drivkraft för ekonomisk tillväxt, industriell utveckling och skapar ett klimat för företagande och innovationer. Vi skall gemensamt växla spår och ge den ekonomiska utvecklingen en hållbar inriktning. Dit kommer man inte i första hand genom stora centraliserade statliga program, utan genom ett livskraftigt näringsliv och en väl fungerande marknadsekonomi som integrerar miljökostnader samt stimulerar miljömedvetna konsumenter och medborgare.
Genom att återanvända varor och återvinna material kan kretsloppet slutas. Konsumtion som skadar miljön måste successivt minskas. Det är en utmaning för Sverige och övriga västvärlden att gå före och visa att en hållbar livsstil går att förena med hög levnadsstandard. Den biologiska mångfalden måste värnas genom förebyggande och återställande åtgärder. Respekt för människan kräver respekt för naturen. Särskilt värdefull natur måste skyddas.
Utvecklingen inom gentekniken ställer oss inför nya utmaningar och möjligheter. Gentekniken måste omgärdas av etiska och ekologiska ramar. Alla livsmedel skall märkas tydligt om de till någon del är genmanipulerade. Centerpartiet accepterar inte patent på liv och genteknisk manipulering av könsceller. Kloning av människor och djur kan inte accepteras.
Kretsloppssamhället handlar om vår livsstil, vår mat och vår hälsa. Människor vill ha sammanhang, överblick och möjlighet att kunna bestämma över det som påverkar hälsan. Miljö- och kvalitetskraven på maten skall höjas. Ekologiskt odlad mat till vettiga priser med kortare transportsträckor skall stimuleras. Konsumenternas makt måste stärkas.
Insikten om att världen behöver förändras i denna riktning vinner ständigt terräng. Dagens generationer får inte leva så att livsbetingelserna för kommande generationer förstörs. En övergång från linjär resurshantering, d.v.s. en resurshantering som inte utnyttjar de möjligheter som finns att återvinna och återanvända resurser, till kretsloppshantering måste vara en ledstjärna för samhällsutvecklingen.
Centerpartiet anser att kretsloppsprinciperna måste ligga till grund för framtidens samhälle och för politiska beslut i alla samhällssektorer. Ett kretsloppssamhälle kan inte byggas på direktiv uppifrån. Politiken ska ange ramar och riktlinjer, skapa förutsättningar och utforma styrmedel. Omställningen kan dock bara genomföras genom en ändrad inställning och ett ändrat beteende hos samhällets alla aktörer.
Den viktigaste tillgången i kampen för en bättre global miljö är stödet från alla människor som bryr sig. Miljövänliga företag har naturligtvis alla möjligheter att exploatera den tilltagande insikten om miljöns värde, liksom också sker. Det är ett bevis på hur marknadsekonomin är det mest effektiva instrumentet för att ändra utvecklingen.
Centerpartiet tar ett helhetsgrepp på frågorna som rör människornas överlevnad. Åtgärder för att minska miljöskulden, skatteväxling och utveckling av producentansvaret är alla betydelsefulla delar av den samlade politiken för ett samhälle som anpassar sig till naturens förutsättningar.
En viktig uppgift i denna utveckling är att åstadkomma materialkunskap i samhället. Kretsloppsdelegationen har bl.a. till uppgift att ta fram förslag till hur varusektorn ska kretsloppsanpassas. Successivt införs producentansvar på olika områden. Nu gäller det att gå vidare från den grund som lades i kretsloppspropositionen (prop 1992/93:180) på initiativ av Centerpartiet. En kretsloppsanpassning måste genomföras inom alla samhällssektorer.
Människors krav på en god livsmiljö driver fram utvecklingen av sundare byggnader och en god närmiljö. Stad och land skapar i samverkan nya mönster för närproduktion av livsmedel, odling och förädling av energiråvaror och bioråvaror till industrin. Varje samhällssektor måste kretsloppsanpassas. Det kräver ett gediget beslutsunderlag för att kunna prioritera vilka insatser som bör göras. Sverige har goda förutsättningar att skapa modeller för kretsloppssamhället. En kretsloppsanpassad utveckling av samhället är en hävstång för att utveckla Sverige även tekniskt och ekonomiskt. En offensiv miljöpolitik innebär att svenska företag kan ta marknadsandelar på den snabbt växande gröna marknaden. Detta ger Sverige en unik möjlighet att utveckla välfärden miljömässigt, socialt och demokratiskt.
Producentansvar är en metod för att förbättra miljön genom att skapa drivkrafter för kretsloppsanpassade produkter. Producentansvaret innebär att producenterna tar ansvar för de negativa miljöeffekter som deras produkter har. Syftet är att de produkter som förs ut på marknaden ska bli så långt kretsloppsanpassade som möjligt. Ett framgångsrikt genomfört producentansvar innebär i praktiken att produkterna kommer att innehålla allt mindre av miljöfarliga ämnen, är lätta att demontera, inte innebär resursslöseri, är långlivade och uppgraderbara. Ett annat viktigt mål som producentansvaret ska bidra till att uppfylla är ett miljömässigt riktigt omhändertagande av de uttjänta produkterna. Detta mål kan uttryckas i termer av insamling, återanvändning, återvinning och slutbehandling av produkterna.
Förnyelsen av energisystemet innebär att vi går från miljöhotande och miljöförstörande kärnkraft och fossila bränslen till förnybara energikällor och en effektiv energianvändning. Det är ekologiskt hållbart. Under nästa mandatperiod vill Centerpartiet medverka till nya steg i förnyelsen av energisystemet och fullfölja energiöverenskommelsen genom fortsatt kärnkraftsavveckling. Det utvecklar ett decentraliserat energisystem istället för storskalighet. Det ger utrymme för en väl fungerande marknad istället för kärnkraft, främjad av stat och storkapital. Miljöanpassningen av energisystemet går snabbt. Från 1992 till 1996 har den årliga energitillförseln från biobränslen ökat från 71 TWh till 87 TWh. Kretsloppsanpassning och förnybara energikällor ger redan idag stora konkurrensfördelar. Många kunder efterfrågar exempelvis så kallad grön el.
I och med energiuppgörelsen skrivs ett nytt kapitel i den svenska energipolitiken. Omställningen av energisystemet kommer nu att påbörjas i enlighet med svenska folkets besked 1980. Den första reaktorn stängs före valet 1998. Den andra stängs före halvårsskiftet 2001. Avvecklingen fortsätter med beslut under kommande mandatperiod. Signalen är tydlig. Nu är det allvar med miljöanpassningen av energisystemet. Centerpartiet har länge drivit kravet på en tidig omställning. Nu påbörjas avvecklingen av kärnkraften något senare än vad vi har krävt, vilket innebär en viss ökning av naturgasanvändningen. Detta måste kompenseras med klimatpolitiska åtgärder. Detta är nödvändigt för att för framtiden trygga energiförsörjningen och skapa nya jobb i Sverige. Beroendet av importerade, miljöskadliga icke förnybara energikällor minskas till förmån för inhemskt producerade, miljövänliga och förnybara energislag. Energisystemet kretsloppsanpassas. Sverige blir grönare.
Genom energiöverenskommelsen skapas politisk majoritet för långsiktiga spelregler på den svenska energimarknaden. Det är till fördel för både konsumenter och producenter. Trepartiöverenskommelsen ska nu följas upp i sina detaljer. Demokratiskt förankrade beslut ska genomföras.
Energipolitiken ska bidra till att stabila förutsättningar skapas för ett konkurrenskraftigt näringsliv och till en förnyelse och utveckling av den svenska industrin. Energipolitiken ska också bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i Östersjöregionen.
I och med energiuppgörelsen genomförs ett omfattande program för ett ekologiskt uthålligt energisystem. Programmet innehåller åtgärder för minskad elanvändning och ny elproduktion. Det innehåller också långsiktiga satsningar för utveckling av effektiv energiteknik för att skapa bärkraftiga alternativ till kärnkraften. Totalt satsas nio miljarder kronor under en sjuårsperiod.
Energibeskattningen ska ge goda förutsättningar för den svenska industrins internationella konkurrenskraft. Det ska vara lönsamt att investera i varu- och tjänsteproduktion i Sverige och det ska vara fördelaktigt att investera i ekologisk energiteknik, bl.a. effektivare energianvändning. Beskattningen ska ge drivkrafter för hushållning och konvertering till förnybara energislag. Beskattningsreglerna ska främja elproduktion med förnybara energislag. Vid utformningen av beskattningen ska den elintensiva industrins särskilda behov beaktas. De EU-direktiv som för närvarande förbereds inom detta område planeras innehålla större möjligheter att väga in dessa särskilda behov. Samtidigt måste det övergripande målet att beskattningen ska ske så nära produktionskällan som möjligt också vara en viktig del i utformningen av beskattningen. När det gäller energipriserna så bedöms dessa stiga i samband med den ökade internationella avregleringen av elmarknaden.
Utsläpp av koldioxid vid förbränning av fossila bränslen påverkar klimatet. Det är därför angeläget att i största möjliga utsträckning undvika förbränning av fossila bränslen. Detta kan ske genom en aktiv energihushållning och genom att utnyttja förnybara energislag. En ökad användning av alternativa energislag inom trafiksektorn måste särskilt eftersträvas. Produktionen av biobränslebaserade drivmedel i Sverige måste öka. Detta bör ske genom en ökad miljörelatering av energiskatterna i kombination med skattebefrielse för etanolproduktion.
I Centerpartiets skattemotion utvecklas ställningstagandena som ligger till grund för vad som sägs i detta avsnitt.
Skatterna har som främsta syfte att bidra till huvudfinansieringen av de offentliga utgifterna. Skatterna har därmed en viktig fördelningspolitisk funktion. Skatternas egenskaper som styrmedel måste hanteras så att skatterna åstadkommer minsta möjliga skada, och att de används aktivt som styrmedel på framförallt miljö- och energiområdet.
De goda ekonomiska förutsättningarna för tillväxt och ökad sysselsättning, som idag föreligger, får inte äventyras. Skatterna bör sänkas, men inte på ett sådant sätt att statens finanser hotas. Det straffar sig omedelbart via marknaden och därmed uppnås inte de positiva effekter man hoppats på i samband med skatteförändringarna. Centerpartiets strategi är att sänka skatter som har en hämmande inverkan på sysselsättningen inom ramen för uthålligt starka finanser.
Centerpartiet har under innevarande mandatperiod medverkat till att arbetsgivaravgifterna har sänkts och från och med den 1 januari 1998 sänks ytterligare. Sänkningen är fem procentenheter upp till en årlig lönesumma om 850 000 kronor. Centerpartiet föreslår att arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare under nästa mandatperiod, genom en större sänkning i procentenheter, samtidigt som lönesumman höjs betydligt.
För onoterade bolag har Centerpartiet under mandatperioden åstadkommit en väsentligt lägre ägarbeskattning. Utrymmet för skattefri utdelning har ökats och lättnaden har utformats så att företag med fler anställda och hög kompetensnivå gynnas. Vid årsskiftet träder ytterligare skattesänkningar i kraft för småföretagen. Lönsamheten i småföretagen förbättras genom att räntorna har sjunkit och genom att skatterna sänks. Det är Centerpartiets uppfattning att det under nästa mandatperiod bör genomföras ytterligare skattelättnader för fåmansföretagen.
Värnskatten avskaffas vid utgången av 1998. Under den kommande mandatperioden finns utrymme att successivt sänka skatteuttaget. Skattepolitiken ska främja ekonomisk tillväxt och tas ut efter bärkraft. Skattesystemet ska gynna arbete och kunskap – inriktningen ska vara principen om hälften kvar av en nyintjänad hundralapp.
Sänkningarna av inkomstskatten från 1999 ska utformas så att alla får del av den lägre beskattningen. Som delfinansiering av de sänkta inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagarna bör en justering av skatteskalan ske, som innebär att en högre inkomstskatt tas ut i de högsta inkomstskikten. En tänkbar nivå är ca 400 000 kronor i beskattningsbar årsinkomst.
Centerpartiet står fast vid pensionsöverenskommelsen.
Förmögenhetsskatten måste på sikt avskaffas. Den riskerar att motverka tillväxt och sysselsättning. Den är inte heller jämlik till sin utformning, vilket kan uppfattas som stötande av dem som drabbas. Centerpartiet har medverkat till att förmögenhetsskatten på börsaktier sänkts, och till att den inte tas ut av huvudägare i börsbolag.
Den socialdemokratiska regeringen och Vänsterpartiet har infört en särskild löneskatt på avsättningar till de anställdas vinstandelsstiftelser. Det går på tvärs med vad Centerpartiet anser är riktigt. Skatten bör snarast avskaffas, eftersom den innebär en straffbeskattning av det riskkapital som de anställda har placerade i det egna företaget.
Kvittningsrätten för nystartade företag har under innevarande mandatperiod återinförts genom Centerpartiets försorg. Den innebär att man som nyföretagare har rätt att dra av uppkomna förluster i den nya näringsverksamheten under fem års tid mot inkomst av tjänst. Det är inte minst en viktig åtgärd för att stimulera kvinnor att satsa på företagande.
ROT-avdraget har återinförts genom Centerpartiets medverkan. Det är ett skatteavdrag, som tillåts vid reparation samt om- och tillbyggnad på småhus och fastigheter.
Genom Centerpartiets medverkan höjs från och med 1998 reseavdraget från 13 till 15 kronor per mil. På så sätt underlättas rörligheten på arbetsmarknaden. För många som saknar kollektiva färdmedel är bilen ett måste. Höjningen av reseavdraget är en del i en modern arbetsmarknads- och regionalpolitik.
Sverige bör införa ett yrkesfiskeavdrag, eftersom våra närmaste konkurrentländer, Norge och Danmark, har ett sådant. Om inte bör regeringen agera för att dessa båda grannländer avskaffar sina yrkesfiskeavdrag.
Skatterna behövs som ett stöd för den ekologiska förnyelsen i samhället. Skatternas styrande egenskaper bör med fördel användas på miljöområdet. Därigenom kan det ekologiska lyftet påskyndas och den svenska konkurrenskraften på sikt stärkas. Utgångspunkten måste vara att förorenaren ska betala.
Centerpartiet anser att skattesystemet måste miljöanpassas ytterligare. Det bör ske genom en skatteväxling, med sänkta skatter på arbete och med höjda skatter på miljö och energi.
En ”grön” skatteväxling innebär att det ska kosta mer att tära på vårt gemensamma miljöarv medan det ska kosta mindre att sätta folk i arbete. Det är enligt Centerpartiet det bästa sättet för Europa att möta de två största problemen, nämligen arbetslösheten och miljöförstöringen.
Under innevarande mandatperiod har med Centerpartiets medverkan en inledande skatteväxling genomförts genom att arbetsgivaravgifterna sänkts, samtidigt som energi- och miljöskatter har höjts.
Det är framförallt företag med stort tjänsteinnehåll i sin produktion som gynnas av en skatteväxling. De fördelningspolitiska effekterna kan mötas med att ett höjt grundavdrag ingår som en del i en skatteväxlingsreform.
Grundtanken med skatteväxling är att miljöförstöringen ska bekämpas. I takt med att skatter införs eroderas också skattebaser, med olika hastighet. Skattebasen arbete ökar till följd av de sänkta skatterna. Den kan dock inte öka så snabbt som skattebaserna miljö och energi urholkas. Detta innebär att en skatteväxling måste vara rejält överfinansierad till en början.
En lång kamp för skattebefrielse av miljövänliga och biobaserade drivmedel har nu fått resultat. Centerpartiet ser med tillfredsställelse på hur framtidens bränslen nu ska åtnjuta skattefrihet. Det innebär att produktion kan starta i Sverige och sysselsättningstillfällen skapas inom en framtidsbransch.
Centerpartiet kom i våras överens med regeringen om att införa direktavskrivningar på miljöinvesteringar. Det gäller investeringar i anläggningar för värme- och kraftvärmeproduktion som använder förnybara energiråvaror. Det är ett led i att påskynda omställningen till ett modernt och ekologiskt hållbart energisystem, vilket ger konkurrensfördelar gentemot omvärlden. Inte minst börjar varor som är framställda med miljövänlig energi bli en konkurrensfaktor att räkna med.
Centerpartiet har under mandatperioden medverkat till att höja och införa en rad miljö- och energiskatter. Det är ett positivt bidrag till att åstadkomma det ekologiska lyftet, med dess enorma sysselsättningspotential.
Koldioxidskatten för industrin har fördubblats. Bakgrunden är ökad fossilbränsleanvändning. Skatten på el har höjts, skatten specifikt på kärnkraft har flerdubblats och skatten på fossila bränslen har höjts. Centerpartiet har dessutom medverkat till att en avfallsskatt ska införas från den 1 juli 1998 och till att en skatt på naturgrus har införts. Tillsammans med stimulansåtgärder för en bättre miljö har Centerpartiet på ett mycket aktivt sätt drivit på den svenska utvecklingen mot mer av kretsloppsanpassning.
Tillsammans med olika stimulansåtgärder har Centerpartiet åstadkommit ett omvandlingstryck i svensk ekonomi, som gynnar miljön, men också den svenska konkurrensförmågan. Vi rustar för att Sverige ska ligga långt fram i utvecklingen och för att vi ska klara framtidens förändrade krav.
Skatterna ska vara rättvisa och rimliga. Annars hotas förtroendet för skatterna, och grunden för välfärden blir osäker.
De i dagsläget alltför höga skatterna på låga och medelstora inkomster måste sänkas. Under nästa mandatperiod vill Centerpartiet sänka skatterna för dessa inkomstgrupper. Det bör ske genom att grundavdraget höjs så att just dessa inkomsttagare omfattas av den sänkta skatten. Det kan och bör göras utan att orimliga marginaleffekter uppstår.
Inte minst är en skattesänkning för låg- och medelinkomsttagare ett sätt att stärka deras ställning på arbetsmarknaden. Förutom att skattesänkningen har ett uttalat fördelningspolitiskt syfte kan en bieffekt bli att sysselsättningen ökar. Sänkt skatt på låga och medelstora inkomster har inte minst till syfte att stärka de berörda människornas ställning på arbetsmarknaden. Dessutom kan lönebildningen underlättas genom att skatterna sänks på detta sätt.
Kommunalskatterna bör inte höjas generellt sett under de kommande åren. De ökade statsbidragen underlättar att så inte behöver ske. Det är angeläget eftersom höjda kommunalskatter slår hårdast mot låg- och medelinkomsttagare. Attackerna mot det kommunala skatteutjämningssystemet måste avvärjas. Systemet utjämnar de ekonomiska villkoren mellan fattiga och rika kommuner och landsting samt bidrar på ett verksamt sätt till att hela landet kan leva och utvecklas.
Boendet är en viktig del av välfärden och Centerpartiet vill sänka fastighetsskatten till 1,5 % tidigt under nästa mandatperiod. För närvarande är skatten 1,7 %. Höjningen beslutades av Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hösten 1994.
I attraktiva områden, inte minst i Stockholms och Bohusläns skärgårdar, har många fastboende drabbats av förhöjda taxeringsvärden till följd av att fritidshusägare i samma områden trissat upp huspriserna. Centerpartiet ser mycket allvarligt på situationen och föreslår i skattemotionen att två konkreta förändringar, med avseende på fastighetstaxeringen ska genomföras, som enligt vårt förslag ska gälla redan från och med 1997 års beskattning. Förslagen är slopande av begreppen strandtomt och strandnära tomt för fastboende samt höjd lägsta storlek på så kallad normaltomt från 100 till 300 kvm.
De föreslagna skatteåtgärderna i motionen beräknas leda till ett mindre skattebortfall för 1998. Det gäller återställandet av beskattningsreglerna för vinstandelsstiftelser för de anställda samt de två förändringar, som vi föreslår i taxeringsförfarandet. Yrkesfiskeavdraget bedöms inte belasta statens inkomster förrän 1999. Finansieringsbehovet beräknas uppgå till ca 150 miljoner och vårt finansieringsförslag innebär att en kväveoxidskatt ska införas från och med 1998, vilket Centerpartiet föreslagit redan i samband med förra årets budgetproposition.
Skatten bör omfatta pannor med en större effekt än 5 MW, och med en nyttig energiproduktion större än 20 GWh. Skattenivån bör sättas till 5 kronor per kilo utsläppt kväveoxid, räknat som NO2. På den nivån beräknas en sådan skatt inbringa ca 200 miljoner på årsbasis.
Centerpartiet vill skapa ett decentraliserat kunskapssamhälle. Vi har en medveten strategi för hur vi ska bygga upp en decentraliserad infrastruktur för kunskaps- och kompetensutveckling i hela landet.
Sverige måste investera för det framtida kunskapssamhället, för att möjliggöra det framtida välfärdssamhället. För att trygga familjens välfärd måste Sverige kunna konkurrera med de ledande nationerna i fråga om kunnande, utbildning, forskning och teknik. Sverige ska skapa en skola och ett utbildningssystem i världsklass. Därför behöver vårt land stora och breda investeringar i kunskap och kompetens.
Enligt OECD försvinner ca 10 % av de arbetstillfällen som kräver minst utbildning varje år i västvärlden.
Den viktigaste strategin för att ta Sverige ur massarbetslöshetens grepp är att så snabbt som möjligt föra vårt land in i kunskapssamhället och se till att utbilda de människor som ska utföra de nya, mer kvalificerade arbetsuppgifter som växer fram.
Centerpartiet har varit pådrivande för den expansion av högskoleutbildningen, som har ägt rum i vårt land under 1990-talet. Det arbetet gjordes i fyrpartiregeringen och har fortsatt under denna mandatperiod. Under innevarande mandatperiod har Centerpartiet bidragit till att massiva satsningar görs på högskolorna runtom i landet. Högskolan byggs ut med 60 000 platser mellan 1997 och år 2000. Det är framförallt de mindre och medelstora högskolorna som får nya utbildningsplatser. Det gynnar en god regional utveckling i hela landet.
Under några år har vi medverkat till att satsa extra resurser för att göra det möjligt att bilda universitet i Örebro, Karlstad, Växjö samt Mitthögskolan. Centerpartiet anser att dessa högskolor ska bli universitet från och med sommaren 1998. Vi har medverkat till att Luleås tekniska universitet har etablerats.
Centerpartiet har arbetat hårt för att få till stånd en ökad utbyggnad av de naturvetenskapliga och tekniska utbildningarna. Sverige har idag den kraftigaste utbyggnaden av utbildningen på dessa områden i Europa. Antalet examinerade ingenjörer och civilingenjörer kommer att ha fördubblats under perioden 1993–1999, från ca 4.500 examinerade per år till ca 9.000. Antalet disputerade inom naturvetenskap och teknik har ökat markant.
Forskningen ges också ökade resurser och de mindre och medelstora högskolorna får fasta forskningsanslag för att bygga upp en bas för vetenskapligt, specialiserat forskningsarbete.
Den viktigaste utgångpunkten för gymnasiereformen var att höja den allmänna utbildningsnivån och att förbereda alla för ett livslångt lärande, där återkommande utbildning blir allt vanligare.
Bakgrunden är den nya verklighet som växer fram på arbetsmarknaden. Företrädare för industrin och övriga arbetslivet framhäver gång på gång behovet av bättre utbildning för de ungdomar som efter gymnasiet kommer ut på arbetsmarknaden. Den tid är förbi då det räckte att man på kort tid lärde sig några enkla handgrepp för att kunna sköta arbetsuppgifter i arbetslivet. Alla behöver minst en bra gymnasieutbildning som också ger behörighet till senare högskolestudier. Gymnasieskolan ska även i fortsättningen utgå från den höga ambitionsnivå som låg till grund för gymnasiereformen.
Centerpartiet anser att det nu finns skäl att pröva införandet av en bred examination som omfattar hela gymnasieskolan. En sådan inriktning skulle ha många fördelar:
Det skulle öppnas fler vägar genom gymnasieskolan för att ta sig fram till examination, både inom traditionella program och på lärlingsinriktade program.
En examination för gymnasieskolan ska kunna värderas internationellt och därmed underlätta framtiden på en internationaliserad arbetsmarknad och studier utomlands.
Det skulle också vara ett sätt att ta igen tidigare misslyckanden.
Examination kan utformas bl.a. som ett krav på minsta andel godkända betyg. Ett annat krav kan vara utförande av visst examensarbete på sin arbetsplats. Syftet ska vara att kvalitetssäkra utbildningen inom gymnasieskolan och stimulera till fördjupning.
Inom de flesta nationella program med yrkesämnen bör det erbjudas en alternativ väg genom en modern lärlingsutbildning för de elever som vill genomföra en större del av sin yrkesutbildning på en arbetsplats. En pilotverksamhet med lärlingsutbildning startar i höst.
Utbildningen inleds inom nuvarande nationella program, och avslutas genom lärlingsutbildning i arbetslivet, som varvas med teoretiska studier i skolan. Eftersom det är en utbildning har lärlingen elevstatus och arbetsgivaren behöver inte anställa lärlingen.
Omkring två år av programmet ska i princip läggas upp lika för alla elever, därefter följer lärlingsutbildningen, det vill säga att eleven vanligtvis är omkring 18 år vid lärlingsdelen av utbildningen. För att klara både lärlingsutbildningen och få undervisning som motsvarar en fullständig gymnasieutbildning kan en längre total utbildningstid behövas.
Det är viktigt att utveckla ett nära samarbete med skolan och de berörda arbetsplatserna. I det arbete som nu ska göras tillsammans med berörda parter och branschorganisationer, är det mycket viktigt att skapa en klar ansvarsfördelning mellan skolan och arbetslivet. Centerpartiet anser att kraven måste utformas så att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag. Det skapar en bättre lokal förankring och kan bidra till att fler kan få fast anställning efter avslutade studier.
Omkring två miljoner av människorna i arbetskraften saknar gymnasiekompetens i svenska, engelska och matematik. Genom kunskapslyftet har Centerpartiet medverkat till den enskilt största och mest omfattande satsningen någonsin för att höja kunskaps- och utbildningsnivån för vuxna i Sverige. Det ger utbildning för vuxna arbetslösa som helt eller delvis saknar 3-årig gymnasiekompetens.
I vårbudgeten utökades satsningen inom kunskapslyftet med 10 000 nya platser hösten 1997. Därefter utökas satsningen successivt 1998, 1999 och år 2000 till att omfatta totalt 140 000 platser hösten 2000. Det innebär att upp till 200 000 personer, eller 5 procent av arbetskraften, kan delta i heltidsstudier inom kunskapslyftet eller den kommunalt finansierade vuxenutbildningen.
Centerpartiet har hela tiden drivit på för att åstadkomma en snabbare utbyggnad av den kvalificerade yrkesutbildningen, som är en eftergymnasial utbildning. Antalet platser i kvalificerad yrkesutbildning ökar med 1 500 redan hösten 1997, och med 4 300 platser under 1998. Redan i förra vårbudgeten medverkade Centerpartiet till en ökad satsning. Nu kommer det totala antalet platser att uppgå till 9 000 hösten 1998, jämfört med 1 700 platser när försöksverksamheten inleddes. Flaskhalsar som uppstår i företagen på grund av brist på yrkeskunnigt folk måste motverkas. Det är också ett led i att förhindra alltför stor löneglidning, och därmed främjas en generellt ansvarsfull lönebildning.
För att långsiktigt skapa möjligheter för mer återkommande utbildning kommer det att behöva utvecklas kompletterande system för finansiering av återkommande utbildning, bl.a. på grund av att studiestödet är för lågt för många. Att studera med studiemedel är då inte ett alternativ. Ett nytt finansieringssystem måste ge möjligheter till rimlig ekonomisk försörjning under en utbildningstid mitt i livet.
Centerpartiets förslag är en modell med individuella kompetenskonton som preciserar ett delat ansvar mellan arbetstagare, arbetsgivare och samhälle, baserat på ett samhällskontrakt som ställer kunskaps- och kompetensutveckling i centrum. Den enskilde ges möjlighet att sätta av en del av sin lön eller del av löneökning. Arbetsgivaren svarar för att tillskjuta en del. Genom avtal och överenskommelser bör parterna på arbetsmarknaden ges ett ansvar för att utforma regelverk. Staten skall svara för att avsättningarna blir skattemässigt gynnade.
Regeringen har i regeringsförklaringen aviserat att den ska bjuda in arbetsmarknadens parter till samtal om hur man gemensamt skall förverkliga ett livslångt lärande också i arbetslivet. Utgångspunkten för dessa överläggningar bör vara att åstadkomma ett samhällskontrakt avseende kompetensutveckling för förvärvsarbetande människor i förvärvsaktiv ålder. Det bör innefatta åtaganden både från statens sida och från arbetsmarknadens parter.
En ny IT-utbildning ska inledas. Motivet är den brist som råder på utbildad arbetskraft inom IT-området. På detta sätt kan arbetslösheten minskas och arbetsmarknadens funktionssätt förbättras. I och med att flaskhalsar vidgas bidrar satsningen också till att förbättra förutsättningarna för en ansvarsfull lönebildning.
Utbildningen ska omfatta ca 10 000 personer och sker genom samverkan mellan staten, Industriförbundet och IT-företagen som ett nationellt program. Centerpartiet ser positivt på detta initiativ.
Arbetsmarknaden förändras mycket fort och kraven på flexibilitet ökar. Det är också viktigt att arbetsmarknadspolitiken förnyas och öppnar för nya lösningar. Ungdomar betraktar arbete på ett nytt sätt och hur man vill arbeta skiljer sig mycket mellan olika individer. Arbetstider, arbetsplatser och arbetsuppgifter skiftar i ett oändligt antal variationer.
Centerpartiet har under den innevarande mandatperioden medverkat till förändringar som ökar Sveriges förmåga att anpassa sig till en ny omvärld.
Centerpartiet träffade förra året en överenskommelse om arbetsrätten med den socialdemokratiska regeringen. Genom uppgörelsen har arbetsrätten förbättrats och gjorts mer flexibel. Förändringarna har sannolikt inneburit att fler nu får anställning än vad som annars hade varit fallet. Det sker inte minst genom att den nyanställde och arbetsgivaren kan komma överens om en visstidsanställning, utan krav på fast anställning, i tolv månader, med möjlighet till förlängning ett halvår i nystartade företag.
Den lokala nivån har stärkts i och med förändringarna, vilket ökar möjligheterna till lokalt inflytande för det lokala facket och arbetsgivaren. Den nya arbetsrätten ger ökade möjligheter till tillväxt samtidigt som anställningstryggheten bevaras.
Arbetsmarknadspolitiken har decentraliserats genom att lokala arbetsförmedlingsnämnder fått en större del av ansvaret för bekämpningen av arbetslösheten. Beslut förs närmare dem, som faktiskt berörs, d.v.s. de arbetslösa. Det är viktigt att fullfölja decentraliseringen av arbetsmarknadspolitiken så att den lokala nivåns reella makt stärks ytterligare.
Istället för att försöka få ut maximalt antal personer i arbetsmarknadsåtgärder har Centerpartiet istället medverkat till att öka kvaliteten genom att minska volymkraven. Det kan åstadkomma att fler av dem som genomgår åtgärder kan få en utbildning av sådan kvalitet att det blir lättare att få jobb på den reguljära arbetsmarknaden.
Mycket talar för att vi bör gå vidare med ytterligare förenklingar som underlättar för arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden. Det gäller såväl lönebildningen som fortsatt reformering av arbetsrätten. Det finns i dagsläget ett generationsskiftesproblem på arbetsmarknaden, med hög ungdomsarbetslöshet.
Arbetsmarknadens parter har ett antal utmaningar framför sig, varav den närmaste i tid är att se till att arbetslösheten inte permanentas på en hög nivå bara för att parterna inte klarar att sluta avtal på ansvarsfulla nivåer.
Parterna har också ett huvudansvar för hur man vill lösa arbetstidsfrågorna, som handlar om både flexibel och förkortad arbetstid. Vidare måste parterna behandla frågan om hur ett livslångt lärande ska kunna omsättas i praktiken.
Centerpartiet vill ge den lokala nivån nyckeln till skapandet av framtidens samhälle. I lokalsamhället kan medborgarna samverka för att skapa levande demokrati och mänsklig omtanke. Samtidigt kan resurserna utnyttjas mer effektivt och med mer inflytande närmare människorna.
En stärkt lokal och regional nivå leder till politiska beslut närmare människorna, men också till mer personligt ansvar. Här kan medborgarna visa större solidaritet än enbart via skattsedeln. Som föräldrar har vi ansvar för att våra barn lär sig läsa. Som medmänniskor har vi ett ansvar att hjälpa äldre och sjuka ut ur isolering och ensamhet.
Gemensamt måste vi hjälpas åt att lotsa människor till arbete i stället för bidrag. Genom att öppna stängda dörrar och fördragna fönster, tar vi alla ett ansvar för att våld och droger inte tar över våra gator och kvarter. Vi måste vara beredda att lägga tid och engagemang på att hjälpa andra som behöver vårt stöd.
Neddragningarna i den offentliga sektorn har i vissa fall gått för långt. Det finns därför starka skäl att tillskjuta medel till kommunerna och landstingen för att dessa ska kunna värna om barnen i skolan, om de äldre inom äldreomsorgen och om de sjuka på sjukhusen. Samtidigt som alla sektorer i samhället fått vidkännas bistrare tider under några år, har det varit naturligt att också kommuner och landsting har fått rationalisera.
I många fall har det varit nyttiga omstruktureringar som har gjorts, men när rationaliseringarna inom många områden gått för långt, har det varit angeläget för Centerpartiet att kunna höja statsbidragen till kommuner och landsting. Det har nu skett när statens finanser kommit i ordning och ytterligare medel tillförs under några år. För 1998 tillförs 8 miljarder kronor.
Centerpartiet kan inte acceptera skattesänkningar som inkräktar på kvalitén i människors vardagliga behov av offentlig service. Det är heller inte önskvärt att fler sägs upp i offentliga verksamheter som har hand om människors vardagliga behov. Det måste få kosta att ta hand om barn, ungdomar, gamla och sjuka. Detta innebär dock inte att kommuner och landsting ska sluta rationalisera och förbättra verksamheter. Det går i många fall att effektivisera verksamheter utan att servicen blir lidande. Det kan exempelvis ske på den administrativa sidan.
När ämnet segregation behandlas, handlar det så gott som uteslutande om sådan segregation som antas vara skadlig. Det finns naturligtvis segregation som inte betraktas såsom problematisk. Socioekonomisk segregation har mycket allvarliga följder i och med att människor slås ut ur samhället. Mycket hög arbetslöshet är ett av kännetecknen för dessa områden. Det mesta talar för att problemen med socioekonomisk segregation har tilltagit i Sverige, med tyngdpunkt på de största städerna. Ofta är det de så kallade miljonprogramsområdena som är hårt utsatta.
Centerpartiet föreslår i sin boendemotion att åtgärder bör sättas in mot segregationen. På boendeområdet bör stöd ges till upprustning av boendemiljöer. Det är dock långt ifrån tillräckligt, utan insatser krävs på olika politikområden.
Resurser måste satsas på att höja kompetensen, minska arbetslösheten och minska den omfattande sociala utslagningen i dessa områden. Det kan ske genom att offentligt anställda i servicefunktioner, i segregerade områden, ges bättre arbetsvillkor. Likaså måste antalet sysselsatta inom skolan, socialtjänst med mera öka. Detta underlättas av de medel, som Centerpartiet är med och tillför kommunerna. Vidare bör övervägas om arbetsgivaravgifterna i dessa områden kan sänkas efter samma modell som gäller för Norrlands inland, för att få igång nyföretagsamheten och för att förmå befintliga företag att flytta in här. I dagsläget saknas i många fall basservice i dessa bostadsområden. Dessa åtgärder kan tillsammans med upprustning av boendemiljöer klara av att åstadkomma en förändring som är nödvändig om vi inte vill ha långt värre problem i framtiden. Stora delar av befolkningen i de segregerade områdena riskerar för närvarande att permanentas utanför det ordinarie samhället.
Av budgetpropositionens fördelningspolitiska analysdel framgår tydligt hur barnfamiljerna har drabbats värst av den höga arbetslösheten och saneringen av statens finanser. När Socialdemokraterna och Moderaterna beslutade om sänkta barnbidrag och slopat flerbarnstillägg, motsatte sig Centerpartiet detta.
Centerpartiet har genom sin medverkan med att sanera statens finanser under 1990-talet starkt bidragit till att utrymme nu har skapats för att ge barnen en mer framträdande position i samhället. Barnen är vår framtid och för Centerpartiet är det viktigt att barnbidragen höjs och flerbarnstilläggen återinförs. Det är illa nog att många barn tvingas se hur föräldrarna är utan jobb och mår dåligt. Det känns därför angeläget att lyfta upp barnfamiljerna i en för många av dem svår situation.
Centerpartiet vill utforma ett nytt familjepolitiskt stöd, med större valfrihet.
Sverige har ett väl utbyggt välfärdssystem, men välfärden fördelas inte rättvist. Det är alldeles för många människor som hamnar utanför samhällets skyddsnät. De offentliga försäkringssystemen är inte heltäckande. De ökade behoven av socialbidrag under de senaste åren illustrerar detta väl.
Följden är att kommunerna tvingas ta ett allt större ansvar för medborgarnas ekonomiska trygghet. Att med en sådan utveckling ta ifrån kommunerna inflytandet över socialbidragens nivå är enligt vår mening förödande.
Centerpartiets politik syftar till att ge alla människor en god grundtrygghet. Enligt Centerpartiets modell för tryggheten, ska individen kunna få en grundnivå. Därutöver måste valfriheten och det personliga ansvaret förstärkas.
Centerpartiet har medverkat till att en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring införs från och med den 1 januari 1998. I den nya försäkringen förbättras möjligheterna för företagare att få ersättning.
När det gäller de nya pensionerna vill Centerpartiet framförallt förbättra grundtryggheten genom införandet av en förstärkt garantipension. Det har överenskommits i den breda pensionsöverenskommelsen.
Centerpartiet driver kravet på en trygghetsreform av grundtrygghetskaraktär. Den ska omfatta ett nytt familjestöd, ett nytt studiestöd, en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring samt ett nytt ålderspensionssystem.
Kommunerna och landstingen tillförs under andra halvåret i år 4 miljarder och nästa år 4 miljarder ytterligare i permanent höjda statsbidrag. Under 1999 och år 2000 ska återigen statsbidragen höjas med 4 miljarder per år. Bakgrunden till de höjda statsbidragen är att skolan, vården och omsorgen är satta under hård press och att dessa verksamheter därför behöver ytterligare ekonomiska resurser för att kvalitén ska kunna hållas på en hög nivå.
Sysselsättningen i kommunerna har också minskat ordentligt under senare år. Från 1996 till 1997 beräknas antalet anställda inom kommunsektorn minska med drygt 40 000 personer. Det är inte minst kvinnor som förlorar jobben. Detta motiverar starkt att nya resurser tilldelas kommunsektorn. Enligt prognoser i budgetpropositionen beräknas antalet anställda stabiliseras i kommunsektorn under slutet av 1997.
Det finns också möjligheter att kommunsektorns situation kan ljusna ytterligare under 1998. Inte minst kan en sådan utveckling stimuleras av att sysselsättningen ökar, vilket ökar skatteintäkterna och minskar utgifterna för socialbidrag. Det förbättrade konjunkturläget är gynnsamt för både stat och kommun.
Riksdagen har beslutat om balanskrav på kommuner och landsting. Detta krav är viktigt för att de offentliga finanserna ska vara i ordning. Beslutet innebär att kommunerna och landstingen från och med år 2000 måste balansera sina inkomster och utgifter. I vart fall får inte den löpande verksamheten finansieras genom upplåning. Det är en viktig princip för att åstadkomma en hållbar finansiering av kärnverksamheterna som skola, vård och omsorg. Centerpartiet har också medverkat till att det ekonomiska balanskravet införts.
Med den förbättrade konjunkturen och de aviserade resurstillskotten från staten bör balanskravet kunna klaras för kommunsektorn som helhet, även om situationen varierar relativt kraftigt mellan de olika kommunerna och landstingen.
Det är viktigt att finansieringsprincipen kan hållas när det gäller de beslut som riksdagen fattar och får konsekvenser på kommunsektorns inkomster och utgifter.
Hela Sverige ska leva! Centerpartiet tar täten för regional balans och utveckling i hela landet, i stället för avfolkning av stora landsdelar. Det krävs ett större politiskt ansvar för att vända den negativa befolkningsutvecklingen i olika delar av landet.
Det innebär att förutsättningar för god samhällsservice måste ges. Prioriteringen av skolan, vården och omsorgen är mycket viktig ur detta perspektiv, liksom utbildningssatsningarna runtom i landet.
Den regionala utvecklingen går åt fel håll. De regionala obalanserna och de inomregionala obalanserna ökar. Avfolkningen av landets redan glest befolkade delar ökar. Kvar blir de äldre. Underlaget för service försämras och minskade skatteintäkter bidrar till att den offentliga servicen tunnas ut.
Staten måste tydligare ta sitt ansvar. En av de starkaste koncentrationskrafterna representeras idag av myndigheterna inom den statliga förvaltningen. Det är inte rimligt att statliga myndigheter och verk nästan alltid först tar bort de lokala funktionerna när man rationaliserar. I regioner med svag arbetsmarknad slår dessa neddragningar hårt. Decentralisering av statliga verksamheter måste öka. Det bör läggas fast en nationell plan för decentralisering av centrala offentliga funktioner.
Det krävs nu krafttag för att bryta en negativ utveckling. Samtliga politiska områden måste prioritera detta och dra åt samma håll. Sektorspolitiken innebär brist på helhetssyn. Det är på den lokala och regionala nivån som makten skall ligga. Beslutskompetens som idag undandragits politiskt inflytande såsom i centrala verk och myndigheter måste föras över till folkvalda regionala eller länsvisa folkvalda parlament.
Regionernas infrastruktur spelar en allt viktigare roll för utveckling. God tillgång till post- och teleförbindelser är av avgörande betydelse. Rimliga priser över hela landet måste gälla och prisdifferentiering motverkas. Enhetstaxa för ISDN-anslutning, eller motsvarande, bör införas snarast. Nya teletjänser måste göras tillgängliga i hela landet och får inte förbehållas endast några få områden. Post- och telestyrelsens roll bör utvecklas och stärkas.
Goda kommunikationer på väg och järnväg måste upprätthållas. Åtgärder för förbättrad bärighet och hårdbeläggning av länsvägar och ökade satsningar på drift och underhåll skapar bättre förutsättningar för det regionala näringslivet och lokala arbetsmarknader.
Utbildningens tillgänglighet måste förbättras genom ökade satsningar på de mindre och medelstora högskolorna, framförallt med fasta forskningsanslag och successiv utbyggnad av forskningsverksamheten med eget programansvar. Mer av utbildningen måste också ges i form av distans- eller decentraliserad utbildning.
Regionalpolitiken handlar inte bara om att ge glesbygden livskraft, utan också om att större städer ska slippa växtvärk. Regional balans förbättrar resursutnyttjandet. De segregerade delarna av de större städerna förtjänar allra mest en aktiv regionalpolitik.
|
Belopp i 1000-tal kronor |
|||||
|
Utgiftsområde |
|||||
|
1 |
Rikets styrelse |
3 976 700 |
|||
|
2 |
Samhällsekonomi och finansförvaltning |
2 062 814 |
|||
|
3 |
Skatteförvaltning och uppbörd |
5 662 254 |
|||
|
4 |
Rättsväsendet |
21 034 170 |
|||
|
5 |
Utrikesförvaltning och internationell samverkan |
2 811 310 |
|||
|
6 |
Totalförsvar |
41 243 865 |
|||
|
7 |
Internationellt bistånd |
11 434 400 |
|||
|
8 |
Invandrare och flyktingar |
3 863 934 |
|||
|
9 |
Hälsovård, sjukvård och social omsorg |
22 499 516 |
|||
|
10 |
Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp |
37 192 476 |
|||
|
11 |
Ekonomisk trygghet vid ålderdom |
62 701 000 |
|||
|
12 |
Ekonomisk trygghet för familjer och barn |
35 813 561 |
|||
|
13 |
Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet |
42 723 356 |
|||
|
14 |
Arbetsmarknad och arbetsliv |
47 541 952 |
|||
|
15 |
Studiestöd |
21 333 755 |
|||
|
16 |
Utbildning och universitetsforskning |
27 050 554 |
|||
|
17 |
Kultur, medier, trossamfund och fritid |
7 334 967 |
|||
|
18 |
Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande |
22 825 533 |
|||
|
19 |
Regional utjämning och utveckling |
3 604 853 |
|||
|
20 |
Allmän miljö- och naturvård |
1 178 052 |
|||
|
21 |
Energi |
1 583 041 |
|||
|
22 |
Kommunikationer |
24 100 564 |
|||
|
23 |
Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar |
13 725 623 |
|||
|
24 |
Näringsliv |
2 698 330 |
|||
|
25 |
Allmänna bidrag till kommuner |
93 048 700 |
|||
|
26 |
Statsskuldsräntor m.m. |
109 125 000 |
|||
|
27 |
Avgiften till Europeiska gemenskapen |
19 645 000 |
|||
|
Summa utgiftsområden |
687 815 280 |
||||
Budgetpropositionen har föregåtts av överläggningar mellan Centerpartiet och regeringen. Centerpartiet står för riktlinjerna för den ekonomiska politiken, utgiftstaket för 1998, fördelningen av utgifterna på utgiftsområden, åtgärderna för budgetsanering, tilläggsbudgeten för 1997 och konvergensprogrammet. Däremot har Centerpartiet förslag inom de olika utgiftsområdena. De preliminära utgiftstaken för 1999 och år 2000 är en funktion av utgiftstaket för 1998. Centerpartiet har därmed medverkat till de preliminära utgiftstaken för 1999 och år 2000. Centerpartiet står fast vid budgetmålen om överskott i de offentliga finanserna från och med 1999. I Centerpartiets partimotioner anges politikens inriktning för den kommande valperioden samt vissa förändringar inom utgiftsområdena för 1998.
Överensstämmer med regeringens förslag.
UO 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Överensstämmer med regeringens förslag.
UO 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. I vår kommittémotion om länsdemokrati motsätter vi oss regionaliseringen av skattemyndigheterna. För 1998 innebär förändringen ingen besparing, utan snarare en fördyring. De minskade utgifterna till följd av regionaliseringen uppstår inte förrän senare. Av denna anledning uppstår inte något finansieringsbehov som en följd av vårt avslag på regionaliseringen av skattemyndigheterna förrän tidigast 1999. Vi anser att regeringen istället bör föreslå några av de förenklingsförslag som RSV presenterat i sitt lagstiftningsprojekt.
En av rättsstatens viktigaste uppgifter är att forma gemensamma spelregler och säkra att de efterlevs. Att skydda medborgarna mot våld och övergrepp och att garantera individens rättssäkerhet är avgörande för tilltron till systemet. Det personliga ansvaret måste tydliggöras.
Den viktigaste kriminalpolitiska uppgiften för samhället är att minska brottsligheten och därigenom öka människors trygghet. Brottsutvecklingen kan inte enbart stävjas genom de traditionella åtgärderna inom rättsväsendets ram, d.v.s. ingripande och reaktion på redan begångna brott. Det brottsförebyggande arbetet måste prioriteras och förstärkas. För att lyckas med detta måste alla goda krafter samverka. Engagemanget från allmänheten och ideella organisationer måste tas tillvara. Samordningen och samarbetet mellan myndigheter, enskilda och olika organisationer måste stärkas och utvecklas. Lokala trygghetsplaner är ett sätt att öka detta samarbete. Brottsoffrens ställning måste stärkas.
Centerpartiet har aktivt medverkat till att Polisens resurser förstärks med 200 mkr för att stärka kampen mot vardagsbrotten samt kampen mot den grova och gränsöverskridande brottsligheten.
UO 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Centerpartiet anser att det ska avsättas resurser för att informera om det nordiska samarbetet, inte minst under 1998 då Sverige innehar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet. Den enda utåtriktade informationsverksamhet som idag finns i Stockholm om Norden och det nordiska samarbetet är Arena Norden. Arena Norden utgör ett kunskapscentrum med informationsmaterial, nordiska tidningar, tidskrifter och nordiska böcker på originalspråk. Särskilda resurser för informationsinsatser om det nordiska samarbetet bör därför avsättas under 1998. 1 500 000 kronor bör överföras från anslaget för Europainformation (E 2) till anslaget för nordiskt samarbete (A 2).
Centerpartiet anser att miljöfrågorna skall lyftas upp som ett huvudområde för FN. OSSE bör tydligare bli den centrala alleuropeiska institutionen för konfliktförebyggande och konfliktläkande arbete. Det behövs mer av sammanhängande analys och en bättre förankring av den svenska Europapolitiken och på ett antal områden föreslås en aktivare svensk politik gentemot EU. Centerpartiet lämnar förslag till vad regeringen skall prioritera i ordförandepositionen inom Nordiska ministerrådet och ger förslag till hur det regionala och lokala samarbetet i Barents- och Östersjöregionen skall stärkas.
Centerpartiet förespråkar i en särskild motion att ett särskilt partnerskap upprättas mellan EU och Ryssland, att regeringen skall ta fram förslag till en samlad svensk Rysslandspolitik och att möjligheterna att fördjupa samarbetet mellan Sverige och Ryssland på totalförsvarsområdet utreds.
Centerpartiet finner det angeläget att förstärka det nordiska försvarsmaterielsamarbetet. Centerpartiet föreslår att regeringen, som innehar ordförandeskapet i Nordiska ministerrådet under 1998, initierar en översyn av lagstiftningen och tillämpning av densamma avseende krigsmaterielexport i de olika nordiska länderna i syfte att uppnå en tillnärmning av lagstiftning och praxis för krigsmaterielexport. Regeringen bör vidare ta initiativ till ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna på materielområdet och uppmuntra till ett närmare samarbete mellan berörda myndigheter på nordiskt plan.
Centerpartiet förespråkar en restriktiv politik vad beträffar Sveriges export av krigsmateriel. Riktlinjerna för export av krigsmateriel för strid samt övrig krigsmateriel behöver inte förändras. Centerpartiet anser däremot att begreppet följdleveranser och dess räckvidd behöver tydliggöras och beakta mänskliga rättigheter.
Centerpartiet står tillsammans med regeringen bakom förslagen i denna del av propositionen. Det gäller också förslagen i skrivelsen 1997/98:4 Totalförsvar i förnyelse. Bland annat föreslås bättre ersättning till värnpliktiga som skadas under utbildningen, en reformering av Försvarsmaktens skolverksamhet och en ny gemensam helikopterorganisation för Försvarsmakten.
Det är bra att stödet till bistånd genom enskilda organisationer ökas med 10 miljoner kronor till 830 miljoner kronor för 1998. Centerpartiet föreslår dessutom, mot bakgrund av den viktiga roll enskilda organisationer spelar, att anslaget till dessa ökas med ytterligare 20 miljoner kronor till 850 miljoner kronor. Medel för detta bör skapas genom att inbetalningarna till Internationella finansieringsinstitutioner, exempelvis till Världsbanksgruppen, minskas med 20 miljoner kronor år 1998.
Samarbete med Central- och Östeuropa
Barentssamarbetet måste till stora delar betecknas som ett föredöme vad gäller regionalt samarbete. Drivkraften i samarbetet genereras till största delen från den lokala och regionala nivån. Sverige bör, i strävan för ökad decentralisering och effektivitet, stärka regionrådets roll inom Barentssamarbetet. Centerpartiet förordar att Länsstyrelsen i Norrbottens län för projektfinansiering inom Barentsregionen erhåller 20 000 000 kronor ur anslaget B 1, samarbete med Central- och Östeuropa, för budgetåret 1998.
UO 8 Invandrare och flyktingar
Centerpartiet har i en särskild motion, med anledning av regeringens proposition 1997/98:16 Sverige, framtiden och mångfalden – från invandrarpolitik till integrationspolitik, presenterat vår politik i den delen. I motionen framför vi kritik mot att Ombudsmannen mot etnisk diskriminering föreslås inordnas i den nya integrationsmyndighetens organisation och vi avvisar det förslaget. Centerpartiet anser, mot bakgrund av detta, att förslaget om en ny anslagsstruktur inte bör bifallas. Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör inte inordnas under integrationsmyndigheten, utan tvärtom utgöra ett eget verksamhetsområde.
UO 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Centerpartiet har i särskilda motioner om folkhälsan, hälso- och sjukvården, äldreomsorgen, tandvårdsförsäkringen och handikappolitiken presenterat inriktningen för utgiftsområdet.
UO 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
Centerpartiet har i motion föreslagit en trygghetsreform för att förnya välfärden. I motionen anförs bl.a. att det behöver införas en ny arbetslivs- och ohälsorelaterad försäkring.
Situationen vid försäkringskassorna uppmärksammas i en särskild motion. Centerpartiet föreslår att regeringen ska återkomma med förslag i vårpropositionen om de bristande ekonomiska resurserna hos försäkringskassorna.
UO 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Det är många äldre som i dag har det mycket kärvt ekonomiskt, speciellt de med ingen eller låg ATP. I denna grupp finns många kvinnor. För att förbättra situationen för dem med låg pension har Centerpartiet tidigare medverkat till att höja pensionstillskottet. I förslaget till budget för 1998 har Centerpartiet nu också medverkat till att kompensationsnivån i BTP höjs till 85 procent samt att pension och BTP utbetalas tidigare i månaden. Centerpartiet anser att inriktningen för ålderspensionsnivåerna bör vara att höja för de med lägst pension d.v.s. för personer som endast har folkpension och för dem som har folkpension tillsammans med pensionstillskott och/eller låg ATP.
UO 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Centerpartiet har i en motion om barnens situation föreslagit förändringar inom flera områden som rör barn. När det gäller ekonomisk trygghet för familjer och barn har Centerpartiet i motionen om en trygghetsreform föreslagit en utredning om ett nytt familjestöd byggt på principen om att det ska vara lika för varje barn.
UO 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
Centerpartiet har medverkat till en genomgripande reform av arbetslöshetsförsäkringen. En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring införs. En fristående arbetslöshetskassa bildas.
Möjligheterna för företagare att kunna erhålla arbetslöshetsförsäkring har ökat.
Centerpartiet anser att det bör införas en ny arbetslivs- och ohälsoförsäkring som bygger på att alla garanteras en miniminivå, en inkomstrelaterad del och för dem som önskar möjlighet att över denna nivån teckna egna försäkringar. Vår modell innebär en radikal omfördelning. De som står utanför dagens ersättningssystem får med vårt förslag en ordentlig förbättring.
UO 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
Arbetsmarknadspolitiken bidrar tillsammans med andra politiska åtgärder inom exempelvis näringspolitiken, skattepolitiken och den ekonomiska politiken till ökad sysselsättning och att klara målet om att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.
Arbetsmarknadspolitiken har en vidare roll än den mer traditionella om att bryta obalanser, undvika flaskhalsar, korta vakanstider och motverka långtidsarbetslöshet. Arbetsmarknadspolitiken måste syfta till att höja kompetensen för att kunna ta ett nytt arbete, förhindra passivisering och social utslagning. Centerpartiet vill åstadkomma ett flexibelt regelverk som möjliggör lokala lösningar. Mer av arbetsmarknadspolitiken bör decentraliseras.
Centerpartiet anser att vi måste sätta kvalitet före kvantitet. Centerpartiet har medverkat till att skapa sådana möjligheter till mer aktiva insatser genom att volymkraven mildrats. Arbetsmarknadsutbildning innebär även att vi kan undvika inflationsdrivande flaskhalsar och obalanser.
Centerpartiet redovisar riktlinjer för reformeringen av studiestödet. Dagens studiemedelssystem är inte hållbart. Den låga bidragsandelen och höga lånedelen leder till en hög skuldsättning som avskräcker från studier. En livslång skuldfälla innebär att ungdomar från framför allt hem med låg studievana drar sig för att påbörja högre studier.
Om Sverige skall klara ett ambitiöst program med kunskapslyft där fler genomgår högre utbildning måste studiemedelssystemet medverka till detta. Rekryteringen till högre studier måste öka bland ungdomar som kommer från studieovana hem.
Behoven och önskemålen om att kunna ta en längre sammanhängande period mitt i livet för att vidareutbilda sig ökar. Här måste ett nytt system införas som ger försörjningstrygghet under denna tid. Centerpartiet anser att det i samband med förhandlingar om hur produktivitetsökningen skall fördelas bör initieras att växla kortsiktigt ökade löner mot långsiktiga avsättningar för kompetensutveckling. Centerpartiet vill medverka till ett samhällskontrakt där löntagarna avsätter en del av lönen och företagarna avsätter en del av vinsten för att gemensamt klara behov av kompetensutveckling.
UO 16 Utbildning och universitetsforskning
Under några år har vi medverkat till att satsa extra resurser för att göra det möjligt att bilda universitet i Örebro, Karlstad, Växjö samt Mitthögskolan. Centerpartiet anser att dessa högskolor ska bli universitet från och med sommaren 1998. Vi har medverkat till att Luleås tekniska universitet har etablerats.
UO 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Inom utgiftsområde 14 arbetsmarknad avser regeringen att avsätta 50 miljoner kronor för att rikta arbetsmarknadspolitiska åtgärder till renovering av bl a kyrkliga byggnader. På motsvarande sätt anser vi att man inom ramen för utgiftsområde 14 skall bereda möjlighet så att 13 miljoner kronor kan användas för att finansiera Nordiskt Akvarellmuseum.
Centerpartiet anser att det är viktigt att den inledda utvecklingen med att gradvis stärka de ekonomiska möjligheterna för Folkrörelsernas konstfrämjande inte avbryts. Årets budgetproposition innehåller inga förslag till ökning vilket kommer att innebära betydande svårigheter att upprätthålla verksamheten. Möjligheten till omfördelning inom anslaget D 5 bör undersökas. Inför budgetåret 1999 är det nödvändigt med en större uppräkning på 1 miljon kronor inom utgiftsområdet.
Centerpartiet avvisar förslaget om ett Forum för världskultur. De medel som föreslås bör i stället via Statens kulturråd fördelas till internationellt samarbete och till mångkulturellt arbete i Sverige.
UO 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Centerpartiet avviker inte från regeringens förslag till anslagsfördelning inom området. Däremot redovisar Centerpartiet i sin partimotion ”En hållbar boendepolitik för framtiden” synen på boendefrågorna i framtiden.
I motionen betonas behovet av stabila spelregler. En omläggning av stödet till bostadssektorn är nödvändig. Ett investeringsbidrag bör ersätta räntebidragen för hyresfastigheter. Fastighetsskatten bör sänkas i takt med att subventionerna minskar. Beskattningen av bostadsrätterna bör bli mer lik beskattningen av egna hem.
Miljöaspekterna på boendet måste hamna i fokus, med bland annat obligatorisk VDN-märkning av bostäder. Segregationen måste mötas med bl.a. upprustningsåtgärder via statlig delfinansiering. En statlig kreditgaranti bör finnas kvar, med något ändrade regler. Avskrivningstakten för flerbostadshus bör ökas.
UO 19 Regional utjämning och utveckling
I budgetpropositionen föreslås att 500 miljoner oförbrukade medel skall användas för satsningar på regional utveckling. Dessa medel är välkomna, även om medlen är engångsinsatser. Regionalpolitiken utvecklas i en partimotion.
UO 20 Allmän miljö- och naturvård
Centerpartiet anser att 10 miljoner kr av de medel som i UO 18 anvisas till stöd för lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet ska användas till Agenda 21-arbete. Dessutom föreslås att minst 50 miljoner kr av dessa medel bör användas till sanering av miljöskadade områden.
Dessutom föreslås att 40 miljoner kr av den s. k. kretsloppsmiljarden får disponeras till kalkning av sjöar och vattendrag under 1998. Naturvårdsverket bör dessutom beviljas en anslagskredit för att inte vara beroende av årliga anslag när det gäller kalkningsverksamheten.
Centerpartiet föreslår även att en utförsäljning av delar av Assi Domän sker. Medel från denna utförsäljning ska fonderas för att långsiktigt klara av inköp av skogsmark i syfte att bevara den biologiska mångfalden. Under en övergångsperiod föreslås att medel ur anslaget för stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet bör kunna användas för att täcka upp eventuella ekonomiska behov inom detta område.
Centerpartiet föreslår en omfördelning av 1,5 miljoner från anslag A 1 Statens naturvårdsverk till anslag A 2 Miljöövervakning m.m.
I och med energiuppgörelsen skrivs ett nytt kapitel i den svenska energipolitiken. Omställningen av energisystemet kommer nu att påbörjas i enlighet med svenska folkets besked 1980. Den första reaktorn stängs före valet 1998. Den andra stängs före halvårsskiftet 2001. Avvecklingen fortsätter med beslut under kommande mandatperiod.
Riksdagen har ställt sig bakom Centerpartiets och regeringens förslag till finansiering av det energipolitiska programmet som inledningsvis i huvudsak ska ske genom att befintliga reserverade medel från tidigare energiprogram dras in.
Driftbidraget till de kommunala flygplatserna i skogslänen är avgörande för deras fortsatta verksamhet. Regeringens förslag till bidrag innebär en halvering av anslaget jämfört med budgetåret 1994/95. Luftfartsverket måste, som alla statliga verksamheter, ha ett regionalpolitiskt ansvar inom sitt sektorsområde. Det är därför lämpligt att Luftfartsverket bidrar med 15 miljoner för att långsiktigt kunna vidmakthålla den regionalt viktiga trafiken på dessa flygplatser. Det får ankomma på regeringen att närmare utforma hur Luftfartsverkets bidrag till dessa flygplatser skall regleras. Någon nedsättning av inleveranserna från Luftfartsverket till staten bör dock inte ske av denna anledning.
I ett läge då Österleden utgått ur trafikplaneringen i Stockholm är det logiskt att eftersträva en förändrad lösning vad gäller Södra länkens dimensionering. Det bör eftersträvas största möjliga politiska förankring lokalt och regionalt vad gäller omfattning och finansiering.
Centerpartiet föreslår en omprioritering inom utgiftsområdet som innebär att 17 miljoner flyttas inom anslaget A 2 Väghållning och statsbidrag, så att enskilda vägar tillförs 17 miljoner och drift och underhåll av statliga vägar minskas med samma belopp.
UO 23 Jord- och skogsbruk, fiske och anslutande näringar
Jordbruket ger genom sin produktion livsmedel, bioenergi och andra råvaror. Dessutom skapar ett livskraftigt jordbruk en levande landsbygd samt ett öppet och levande kulturlandskap. I Sverige är cirka 9 procent av arealen odlad åkermark. Motsvarande andel i många andra europeiska länder är cirka 50 procent. Den låga andelen odlad mark i Sverige gör att ytterligare nedlagd jordbruksmark omedelbart får konsekvenser för landskapsbilden och kulturmiljön. Det öppna landskapet är en omistlig del av Sverige. Därför måste EU:s miljöstöd utnyttjas fullt ut.
Småföretagen har en viktig roll för sysselsättning och förnyelse av näringslivet. Mot bakgrund av detta är det tillfredsställande att arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare från årsskiftet, med inriktning främst mot de mindre företagen. Skatten sänks också för fåmansföretagen. Sjuklöneperioden halveras.
UO 25 Allmänna bidrag till kommunerna
Överensstämmer med regeringens förslag. Kommunerna tillförs ytterligare 4 miljarder 1998 utöver de 4 miljarder man tilldelades 1997. Skolan, vården och omsorgen värnas.
Inga avvikelser.
UO 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Inga avvikelser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den framtida ekonomiska politiken som redovisas i finansplanen,
att riksdagen för budgetåret 1998 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden i enlighet med förslagen i proposition 1997/98:1,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den långsiktiga ekonomiska politiken för ett starkare Sverige utanför EMU,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet på grundlagsändring före ett eventuellt beslut om svenskt medlemskap i EMU,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan de nordiska länderna för att mobilisera ekonomiskt stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet.1
|
Olof Johansson (c) |
|
|
Helena Nilsson (c) |
Andreas Carlgren (c) |
|
Per-Ola Eriksson (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Elving Andersson (c) |
Marianne Andersson (c) |
|
Ingbritt Irhammar (c) |
1 Yrkande 5 hänvisat till UU.
Gotab, Stockholm 1997