Motion till riksdagen
1997/98:Fi215
av Alf Svensson m.fl. (kd)

Kristdemokraternas budgetalternativ


Innehåll

1 Sammanfattning  

2 Regeringens ekonomiska politik  

2.1 Ett åttonde misslyckande  

2.2 Socialdemokraternas dubbla trovärdighetsproblem  

2.3 Utan bättre företagsklimat ingen stabil tillväxt  

2.4 Politiken ger inte önskat resultat  

3 Den ekonomiska utvecklingen  

3.1 Utvecklingen i omvärlden  

3.1.1 Bättre än väntat i USA  

3.1.2 Obesvarade frågor  

3.1.3 Höjda tyska räntor?  

3.1.4 Osäkerhet om EMU gynnar kronan  

3.2 Utvecklingen i Sverige  

3.2.1 Förbättrad konjunktur på kort sikt  

3.2.2 Ryckighet och återställare hindrar långsiktig tillväxt  

3.2.3 Statistikpolitik räcker inte  

3.2.4 Familjen och det civila samhället viktiga för  långsiktig utveckling  

3.2.5 Fattigpensionärer och barnfamiljer förlorare  

3.2.6 Förvirrande fram-och-tillbaka-politik  

3.2.7 Kreativ bokföring med många återstående problem  

3.2.8 Skillnad mellan ökat resursutnyttjande och ökad tillväxt 

3.2.9 Amortera på statsskulden men nettosparandet hos hushållen  

3.2.10 Sverige kan. Bättre  

4 En politik för nya jobb, rättvisa, personligt ansvar, uthållig tillväxt  och framtidstro  

4.1 En välbalanserad finanspolitik  

4.2 Målet är att minska den totala arbetslösheten  

4.3 En gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb  

4.4 Kristdemokratisk tillväxtpolitik  

4.5 Stimulera tjänstesektorn  

5 Prioriterade områden  

5.1 Barnfamiljerna  

5.2 Pensionärerna  

5.3 Tillväxtpolitik för nya jobb  

5.4 Vården och omsorgen  

6 Kommunsektorn inför 2000-talet  

6.1 Regeringens politik i praktiken  

6.2 Gapet mellan behov och resurser  

6.3 För en real förbättring krävs ytterligare 4,5 miljarder  kronor 1999–2000  

7 Kristdemokraternas alternativ till fördelning per utgiftsområde och utgiftstak  

7.1 Utgiftsområden  

7.1.1 Utgiftsområde 1. Rikets styrelse  

7.1.2 Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning 

7.1.3 Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd  

7.1.4 Utgiftsområde 4. Rättsväsendet  

7.1.5 Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och  internationell samverkan  

7.1.6 Utgiftsområde 6. Totalförsvar  

7.1.7 Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd  

7.1.8 Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar  

7.1.9 Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg 

7.1.10 Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom  

och handikapp  

 7.1.11 Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom 

7.1.12 Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer  och barn  

7.1.13 Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 

7.1.14 Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv  

7.1.15 Utgiftsområde 15. Studiestöd  

7.1.16 Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning 

7.1.17 Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och

fritid  

7.1.18 Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande  

7.1.19 Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling 

7.1.20 Utgiftsområde 20. Allmän miljö och naturvård  

7.1.21 Utgiftsområde 21. Energi  

7.1.22 Utgiftsområde 22. Kommunikationer  

7.1.23 Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med

anslutande näringar  

7.1.24 Utgiftsområde 24. Näringsliv  

7.1.25 Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner  

7.1.26 Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor  

7.2 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten  

7.3 Förslag till utgiftstak  

7.4 Budgeteringsmarginalen  

7.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn  

8 Statens inkomster  

8.1 Ökade inkomster  

8.2 Minskade inkomster  

9 Hemställan  

Sammanfattning

Mer tid för barnen och en bra vård och omsorg är viktiga målsättningar i Kristdemokraternas budgetalternativ. För att öka rättvisan mellan olika barnfamiljer och samtidigt ge större valfrihet och flexibilitet införs ett beskattat vårdnadsbidrag på 3 640 kronor per månad och barn. Samtidigt görs en skattesänkning på ca 14 miljarder kr för alla med normala inkomster genom sänkning av egenavgifterna med två procentenheter. Bostadsbidraget höjs och barnbidraget blir till viss del behovsprövat. Vårdnadsbidraget ska vara beskattat och ge möjlighet till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader.

Samtidigt som antalet äldre ökar har sjukvårdsköerna vuxit de senaste åren. Därför vidtas åtgärder som netto ger 4,5 miljarder kronor mer än regeringen till kommunsektorn för perioden fram till år 2000. Därutöver anslås över statsbudgeten 1,2 miljarder kronor till bland annat sänkning av högkostnadsskydd för läkemedel, stöd till handikappade samt förebyggande arbete när det gäller drogmissbruk.

Genom en rättvis fördelningspolitik höjs alla pensioner genom att den tvåprocentiga basbeloppssänkningen från krisuppgörelsen 1992 återställs. Därigenom uppnås en full värdesäkring till skillnad från regeringens förslag.

Även pensionstillskottet höjs med 200 kronor per månad och inkomst­pröv­ningen av änkepensionen slopas.

Vardagsbrotten prioriteras genom att polisen får 200 miljoner kronor mer än regeringen. Totalt satsas 430 miljoner kronor mer till rättsväsendet, 200 miljoner kronor mer till Tullen samt 100 miljoner kronor mer för effektivare skatteindrivning och bekämpning av ekobrott.

Etik i marknadsekonomin ger smidighet och sänker de så kallade transak­tions­kostnaderna. Kristdemokraterna vill samtidigt se en ökad avreglering med ökat personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer.

Nya arbetstillfällen skapas då människor finner det mödan värt att starta och utveckla företag. För att förbättra företagarklimatet stimuleras tjänster till hushåll, skatten inom tjänstesektorn sänks, liksom skatten på arbetande kapital och arbetsgivaravgifterna. Dessutom avskaffas värnskatten, risk­kapital­avdraget återinförs och dubbelbeskattningen på risksparande av­skaffas. Vidare sänks fastighetsskatten till 1,5 % av taxeringsvärdet och skatten tas bara ut på 1/3 av markvärdet över 150000 kronor.

Utöver strukturella reformer satsar Kristdemokraterna drygt 30 miljarder kronor mer än regeringen (brutto) för långsiktig tillväxt och företagande.

Kristdemokraterna sänker skattenivån med 26,7 miljarder kronor 1998 och ca 27 miljarder kr 1999 och 2000 jämfört med regeringens förslag. Utöver kostnadsbesparingar på ca 28 miljarder kr vardera året ökar statens inkomster med ytterligare 26 miljarder kr 1998 genom utförsäljning av statlig egendom, samtidigt som en kassamässig engångseffekt på minus 12 miljarder uppstår 1998 när årets sista momsinbetalning uppskjuts 15 dagar från december 1998 till januari 1999. Sammantaget innebär detta att statens lånebehov 1998 helt elimineras och amorteringen av statsskulden kan inledas.

Kristdemokraterna tar inte i sitt budgetalternativ i anspråk det utrymme som regeringen anser skall finnas att fördela 1999 och 2000. Beräkningarna, antagandena och redovisningen av det påstådda utrymmet är så osäkra att det inte i dag är rimligt att inteckna dessa belopp för politiska åtgärder. Ett eventuellt överskott bör dock delas mellan sänkningar av de mest skadliga och snedvridande skatterna och en amortering av statsskulden.

Tabell 1 Den offentliga sektorns finanser. Förändringar i förhållande till regeringens förslag. Miljarder kronor.

1998

1999

2000

Statens finanser

Utgifter i statsbudgeten

Utgifter inklusive anslagsbehållningar

-28,64

-29,30

-30,26

Intäkter i statsbudgeten 1

Skattehöjningar

3,40

2,40

2,40

Skattesänkningar

30,10

29,35

30,17

Skatteintäkter netto

-26,69

-26,95

-27,77

Statsbudgetens primära saldo2 (minskat lånebehov)

1,95

2,35

2,48

Den kommunala sektorn

1,82

1,49

1,21

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

-1,27

-0,72

0,18

Summa konsoliderad offentlig sektor

2,49

3,12

3,87

1 Exklusive intäkter till följd av försäljning av statliga företag och engångseffekt p.g.a. framflyttad momsinbetalningstidpunkt.

2 Korrigerat för engångseffekter elimineras lånebehovet helt 1998. Se tabell 10.

Regeringens ekonomiska politik

2.1 Ett åttonde misslyckande

Budgetpropositionen 1998 är den åttonde stora proposition som den socialdemokratiska regeringen lägger på riksdagens bord i syfte att få ner arbetslösheten. Tidigare genomförde fyrklöverregeringen ett antal strukturreformer för att stärka tillväxtkraften i svensk ekonomi. Den socialdemokratiska regeringen började sin bana med ett antal ideologiskt betingade återställare. Samtidigt introducerades den s k Perssondoktrinen. Den går ut på att det är omöjligt att samtidigt sanera statens finanser och undanröja strukturella hinder för tillväxt och nya jobb. Tidigare propositioner har helt varit inriktade på budgetsanering oavsett om de kallats sysselsättningsproposition, tillväxtproposition eller budgetproposition. Den gemensamma faktorn är att tillväxtfrämjande åtgärder har saknats.

Nu hävdar regeringen att budgetsaneringen är fullbordad. Trots detta lyser fortfarande de tillväxtfrämjande, strukturella åtgärder som skulle kunna ge nya jobb i det privata näringslivet med sin frånvaro.

Allt tal om skördetid och vändpunkter kan inte överskyla det faktum att regeringen har misslyckats med sin viktigaste uppgift. Arbetslösheten i Sverige är fortfarande högre än när den socialdemokratiska regeringen tog över hösten 1994. Då var ca 315 000 personer öppet arbetslösa, nu är det ca 370000. Årsmedeltalet för kategorin kvarstående arbetssökande utan arbete var enligt AMS 487209 under 1994, 495055 under 1995 och 506834 under 1996. Prognosen för hela 1997 om 8,4 procents öppen arbetslöshet är den högsta under efterkrigstiden. Detta står i bjärt kontrast mot de vallöften som ledde till regeringsmakten. Därför är det häpnadsväckande att visioner och offensiva åtgärder när det gäller att åstadkomma nya riktiga jobb saknas även i denna proposition, när nu bara ett år av mandatperioden återstår.

Regeringen verkar nu i praktiken ha gett upp alla tankar på att föreslå egna åtgärder som syftar till att öka sysselsättningen i de privata företagen. I stället handlar det om en kamp mot statistiken. Att överge arbetslinjen och att i stället generationsväxla bort människor med livserfarenhet skapar lätt känslan hos de äldre att de inte behövs. Kristdemokraterna varnade för denna utveckling redan när regeringen presenterade sitt löfte att halvera just den öppna och inte den totala arbetslösheten, ett mål som nu bevisligen leder till fel åtgärder.

2.2 Socialdemokraternas dubbla trovärdighetsproblem

Socialdemokraterna vann valet 1994 på två huvudlöften. Arbetslösheten skulle pressas ner under 5 procent redan 1995. Och det skulle vara slut på nedskärningarna i vården, omsorgen och skolan.

Bägge dessa löften har brutits. Arbetslösheten är den högsta under efter­krigs­tiden och lite talar för att det nya löftet om 4 procents öppen arbets­löshet år 2000 kan uppnås med regeringens politik. Resurserna kommer fortfarande att understiga behoven inom vården och omsorgen år 2000, trots de nya miljarder regeringen utlovat. Löftena från valrörelsen 1994 gäller alltså inte längre. Trovärdigheten är allvarligt skadad.

Ovanpå detta kommer att regeringen visat sig ideologiskt oförmögen att samla den egna rörelsen kring ett kraftfullt program med strukturella åtgärder för ett varmare och stabilare företagsklimat. Det går inte att bortse från att socialistisk ideologi inte är ändamålsenlig när det gäller att stimulera före­tagare att expandera och nyanställa.

2.3 Utan bättre företagsklimat ingen stabil tillväxt

I finansplanen målar regeringen i rosenrött. ”Vi kommer att ta steget in i 2000-talet med hög tillväxt, låg inflation och sjunkande arbetslöshet” heter det. Allt är alltså redan bra, men skall nu bli ännu bättre. Låneberoendets tid är förbi, försäkrar statsministern. Visst kommer de löpande underskotten att upphöra. Men det sägs inte mycket om statsskulden på närmare 1.500 miljarder kronor. Är den som har en statsskuld på närmare 1.500 miljarder kronor inte längre satt i skuld? Har den husägare som klarar sina månatliga räntor inte längre någon skuld att ta hänsyn till?

Eftersom regeringen inte föreslår några strukturella åtgärder mot den massarbetslöshet som nu riskerar att bita sig fast, är risken stor att konjunk­turförbättringen kan bli ganska kortvarig. Regeringen verkar utgå från att kon­junk­turuppgången är ett normaltillstånd som varar i all evighet och frukterna av denna uppgång intecknas in i nästa sekel som redan givna. Kriser och nedgångar, som alltid kommer förr eller senare, existerar inte i regeringens kalkyler. Den offentliga sektorns konjunkturkänslighet kvarstår.

Visst ser det bra ut i det korta perspektivet. Budgetsaneringen och ränte­nedgången får draghjälp av den internationella konjunkturen. Inflationen är mycket låg och växelkursen är också på en lagom nivå. Vi kan se fram mot en bra konjunktur i år och nästa år. Men i ett längre perspektiv är regeringens oförmåga att hantera politiskt svåra strukturella reformer av t ex lönebildning och arbetsrätt det allra största hotet.

Därför är risken stor att den goda konjunkturen bryts innan vi kommit in i en ny tid med långsiktig och stabil tillväxt. Då är det förödande att ha så konjunkturkänsliga offentliga finanser och ett så högt skattetryck.

När nästa lågkonjunktur kommer sjunker inkomstsidan ihop p g a minskad aktivitet och ökande arbetslöshet, samtidigt som kostnader för ökande arbets­löshet exploderar och statsfinanserna riskerar att försämras igen som i början av 1990-talet.

2.4 Politiken ger inte önskat resultat

Sammanfattningsvis ägnar regeringen inte politisk kraft åt företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan 1970 halkat från 3:e till 17:e plats bland OECD-länderna. Den verkar sakna såväl ideologi som strategi för att få landets famljeföretag att växa och blomstra i ett varmare och mer stabilt klimat. Inget tyder idag på att regeringen med den i propositionen redovisade politiken kan avskaffa massarbetslösheten. Regeringens ekonomiska politik byggs därför på lösan sand. Det hjälper inte att renovera fasaderna när det är själva grunden som vacklar.

Den ekonomiska utvecklingen

3.1 Utvecklingen i omvärlden

Finansplanens analys av den internationella utvecklingen är mer beskrivande än analyserande. Ett antal centrala frågor om den fortsatta utvecklingen i vår omvärld borde ha analyserats för att finanspolitiken skall kunna ges rätt inriktning i ett medelfristigt perspektiv.

3.1.1 Bättre än väntat i USA

Under början av året väntade många bedömare att en lång period med fallande räntor, relativt svag tillväxt och låg inflation skulle ersättas med ökande global tillväxt och tilltagande inflation med stigande långa räntor. Detta gällde i särskilt hög utsträckning den förväntade utvecklingen i USA. Utveck­lingen har dock blivit betydligt bättre än befarat. Federal Reserve har bara behövt höja policyräntan en gång. Inflationsförväntningarna har succes­sivt dämpats.

Man kan tolka den amerikanska utvecklingen på två sätt. Ett mer optimis­tiskt synsätt är att en avreglerad och väl fungerande arbetsmarknad, den inter­nationella konkurrensen och den teknologiska utvecklingen har skapat förutsättningar för att stabila priser skulle kunna förenas med högre tillväxt än tidigare.

Det mer pessimistiska synsättet utgår från att den starkare konjunkturen kommer att leda till höjda styrräntor i såväl USA som Europa. Bakgrunden skulle vara att de flesta ekonomier i Europa är inne i mer eller mindre kraft­fullt stigande konjunkturförlopp, medan de asiatiska ekonomierna befinner sig i stora valutarelaterade svårigheter.

3.1.2 Obesvarade frågor

Några viktiga händelser och utvecklingstendenser kommer att påverka den svenska utvecklingen. Det gäller bl a frågan om Tyskland och Frankrike kommer att klara konvergenskriterier och inhemska politiska problem för tidtabellsenlig målgång i EMU. En annan fråga av stor betydelse för den svenska utvecklingen är om Federal Reserve trots allt kommer att behöva höja styrräntorna när efterfrågan och sysselsättning nu bara fortsätter att öka. Och kommer tillväxten bland EU-länderna att bli tillräckligt stark för att konvergenskriterier och minskad arbetslöshet samtidigt skall kunna realiseras?

Regeringen nöjer sig med att i finansplanen konstatera att hittills har inflationen i USA inte satt fart, utan snarare fallit.

Flera bedömare menar dock att den amerikanska ekonomin riskerar att ändra karaktär när tillväxten nu fortsätter att vara rekordhög med snabbt växande privat konsumtion. Denna utveckling riskerar att leda till flaskhalsar och därmed högre policyräntor och stigande räntor som direkt kommer att fortplanta sig till Sverige.

Det är inom parentes värt att notera att den svenska regeringen ensidigt i finansplanen väljer att förklara den låga arbetslöshetsnivån i USA – 5,0 % jämfört med 11,2 % inom EU – utifrån den väl avvägda finans- och penning­politiken. Den strukturellt väl fungerande ekonomin, den flexibla arbets­mark­naden och de avsevärt lägre skattenivåerna anses tydligen inte spela någon roll i regeringens analys av amerikanska förhållanden.

3.1.3 Höjda tyska räntor?

Utvecklingen i Europa beskrivs i finansplanen vara inne i en uppgångsfas, även om det just i Tyskland, Frankrike och Italien finns en kvardröjande osäkerhet. Den ekonomiska utvecklingen inklusive den för statsfinanserna sägs vara bra. Det stora problemet är just arbetslösheten med f n 18 miljoner människor utan arbete, varav hälften längre än ett år.

Uppgången fortsätter av allt att döma i främst Tyskland och Spanien, medan Frankrike och Italien har en sämre utveckling.

Från ett EMU-perspektiv framträder nu den bild som Kristdemokraterna var­nat för när tillväxten utvecklas ojämnt mellan de potentiella deltagar­länderna.

För Sverige är utvecklingen i Tyskland av avgörande betydelse både vad gäller ränteutvecklingen och vårt handelsutbyte.

Bundesbank har nyligen varnat för inflationsutvecklingen när import­priserna nu ökar kraftigt i konjunkturuppgången. Mer och mer talar därför för att Bundesbank kan komma att höja räntan. Det går i varje fall inte att bortse från möjligheten att såväl de amerikanska som tyska räntorna kan komma att höjas, samtidigt som den svenska räntemarginalen gentemot D-marken glädjande nog har minskat.

3.1.4 Osäkerhet om EMU gynnar kronan

Allt talar också i dag för att EMU startar planenligt enligt tidtabell med en bred grupp av länder som deltagare. Osäkerheten om den tyska situationen och om Italiens deltagande kan påverka den tyska marken negativt. Den politiska klarhet som nu skapats om att Sverige kommer att stå utanför unionen med dess osäkerheter kommer kortsiktigt antagligen att gynna den svenska kronan.

3.2 Utvecklingen i Sverige

Återhämtningen i den svenska ekonomin fortsätter. Uppgången under första halvåret 1997 visar också att utvecklingen blivit mer balanserad. Tillväxten tog ordentlig fart under andra kvartalet. Till detta bidrog ökningar i såväl privat konsumtion, investeringar som export. Det är värt att liksom i finansplanen notera styrkan av att denna uppgång sker under en period av mycket stram finanspolitik.

3.2.1 Förbättrad konjunktur på kort sikt

Sverige kan alltså nu trots allt se fram mot en starkare ekonomisk utveckling. Detta gäller även för de offentliga finanserna.

Det finns tre huvudförklaringar till förbättringen av de offentliga finan­serna från 1994.

1. En hög offentlig andel av BNP bidrar i en bra konjunktur till att för­bättra statens finanser lika snabbt som en dålig konjunktur försämrar dem.

2. Skattehöjningarnas andel av saneringsprogrammet är klart större än utgiftbesparingarnas andel över hela perioden 1994–1998.

3. Utgiftstaket ökar bara med 2,9 procent mellan 1997 och 2000.

Den ekonomiska återhämtningen under 1997 verkar alltså vara robust med tydliga tecken på en kommande privat konsumtionstillväxt. Men de lång­siktiga inflationsriskerna kommer framförallt från lönebildningen. Mycket av den fortsatta utvecklingen hänger på hur den kommande avtalsrörelsen kom­mer att gå. Fallande arbetslöshet riskerar som alltid att skapa över­hettning. Problemet i Sverige är att bristen på strukturella ekonomiska åtgär­der och en oförändrad förhandlingsstruktur på arbetsmarknaden ger allvarli­ga infla­tions­risker redan vid hög arbetslöshet. LO-ekonomerna säger till exempel: ”Vi vill därför att regeringen ökar tempot i reformeringen av lönebildningen för att säkerställa en uthållig tillväxt.”

Men regeringen försöker nu framställa verkligheten som att den nu löst alla problem. Sverige sägs stå inför en skördetid. Problemet är att regeringen under sina tre år vid makten inte förmått göra någonting åt Sveriges grund­läggande strukturella ekonomiska problem. Alla bedömare – från OECD till LO-ekonomerna – pekar t ex på den dåligt fungerande lönebildningen som ett av de största hindren för ökad långsiktig tillväxt och minskad arbets­löshet.

3.2.2 Ryckighet och återställare hindrar långsiktig tillväxt

Regeringens fram-och-tillbaka-politik har varit förödande, liksom målet att försöka halvera den öppna arbetslösheten och inte den totala. Ryckighet, företagarfientliga återställare och instabila villkor för företagande är normalt heller ingen bra jordmån för tillväxt och nya jobb. Regeringens statistikpolitik kan kanske hålla nere statistiken över den öppna arbetslösheten över valdagen. Den leder däremot inte Sverige in i en ny era av långsiktig tillväxt och väsentligt högre sysselsättning.

3.2.3 Statistikpolitik räcker inte

Arbetslösheten verkar nu falla, även om budgetpropositionen bekräftar att regeringen inte klarar målet med halverad öppen arbetslöshet till sekelskiftet. En del av förbättringen är genuint ökad efterfrågan på arbetskraft, men mycket av den förbättrade statistiken beror på att regeringen fört över arbetslösa till allehanda utbildningsprogram. Genom Kunskapslyftet har 67.500 tidigare arbetslösa personer t o m augusti flyttats ut ur den s k arbetskraften. Så har arbetslöshetsstatistiken pressats tillbaka i önskad riktning. Därtill hade den 1 september 1997 ca 9500 personer beviljats s k tillfällig avgångsersättning. Den allra viktigaste förklaringen till den s k ljusningen på arbetsmarknaden är alltså kreativ bokföring.

Det här håller inte i längden. Folk vill ha riktiga jobb i fler och växande företag. Men hittills är det färre och färre arbetande som skall bära de allt tyngre skattebördorna för de allt fler som befinner sig i kunskapslyft, förtidspensioner, tillfälliga avgångsvederlag, generationsväxlingar, 55 plus, som kvalitetshöjare, ALU, i arbetsplatsintroduktion eller någon av alla de andra åtgärderna i floran av AMS-åtgärder som erbjuds oftast i 6-månaders­perioder. Aldrig har så få gjort så mycket för så många som de förväntas göra under åren framöver. Det går inte i längden att köpa sysselsättning för skattepengar som man tar från änkor, handikappade, barnfamiljer och genom straffskatt på vanligt lönearbete.

Kommunerna och deras kärnverksamheter, vård, omsorg och skola lovas, generöst 16 nya miljarder. Men det nämns inte i propositionen om att regeringens politik med andra handen successivt tar tillbaka över 16 miljarder kronor från kommuner och landsting under mandatperioden, främst genom ökade, i kommunal beskattning avdragsgilla egenavgifter.

3.2.4 Familjen och det civila samhället viktiga för långsiktig utveckling

Det är anmärkningsvärt att ingenstans i budgeten räknar regeringen med familjen som samhällets viktiga byggsten, också för att den ekonomiska utvecklingen skall bli långsiktigt positiv. Det är i stället myndigheter, stat och kommun som är viktiga för utvecklingen. Det är dags att inse att trygga familjer är vinst för Sverige. Det civila samhället måste ges en större roll i Sveriges långsiktiga positiva utveckling.

3.2.5 Fattigpensionärer och barnfamiljer förlorare

I finansplanen sägs att ålderspensionärer har klarat sig väl. Man måste dock väga in de rapporter som entydigt pekar på att många pensionärer inte har råd att besöka tandläkaren, eller betala för de nödvändiga medicinerna. Fler och fler väntar också på sina starr- eller höftledsoperationer i de växande vårdköerna.

3.2.6 Förvirrande fram-och-tillbaka-politik

Grundproblemet förmår dock regeringen fortfarande inte göra något åt. När fyrklöverregeringen fick lämna över regeringsmakten till Socialdemokraterna i september 1994 tillkom det 1000 ny jobb om dagen. Men den tillväxten lyckades regeringen kväva genom sina företagsfientliga återställare. Regeringen har på två år, med sina återställare, med de 28 dagarnas arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen, med den förtida momsinbetalningen, med den kosmetiska statistikpolitiken, mycket riktigt fått se sysselsättningen – inte arbetslösheten – minska med över 100.000 personer under mandatperioden. Det är bra att denna minskning nu bromsas upp. Men även årets budgetproposition är alltså fri från konkreta åtgärder mot Sveriges djupa strukturella problem. Därför har aldrig heller arbetskraften i procent av befolkningen i åldern 16–64 år varit så låg som den förväntas bli år 2000. 76,5 procent jämfört med 84,5 procent tio år tidigare.

Stoltheten över att i budgeten ha återställt sina egna återställare verkar något överdriven. Regeringen har fram till den 19 september emfatiskt för­svarat de 28 dagarnas arbetsgivarperiod i sjukförsäkringen. Men nu, efter ett för­lo­rat år och en storm från landets familjeföretagare och deras orga­nisationer skall besparingen återställas, ”för att underlätta företagande”. Regeringen erkänner alltså indirekt att den har försvårat företagande under hela detta år. Det vore värt att utreda hur många som under året i onödan hållits i arbetslöshet för att arbetsgivarna inte vågat ta på sig en månads ansvar för den nyanställdes sjukförsäkring och vad detta har kostat.

Regeringens fram-och-tillbaka-politik blir nog något förvirrande för med­borgarna. Först brutala nedskärningar i vården, omsorgen, skolan, änkepen­sionerna, de handikappades assistentersättningar, försämringarna för fattig­pensionärer och barnen som enligt både LO och Barnombudsmannen är krisens stora förlorare. Så plötsligt ett år före valet ändras budskapet 180 grader. Problemen sägs vara lösta och skördetiden inne.

3.2.7 Kreativ bokföring med många återstående problem

Det är värt att notera att regeringen i och med budgetpropositionen nu sammantaget har utlovat kostnadshöjande åtgärder motsvarande ca 55 miljarder kr. Det samlade saneringspaketet på 126 miljarder kr innehåller ca 65 miljarder kr i utgiftsminskningar. Vad som nu sker är att huvuddelen av dessa tas tillbaka eller neutraliseras med nya utgifter.

Image: FI215-2.jpg

Förbättringen av statsfinanserna har efter det att utgiftsökningarna i bud­get­propositionen genomförts alltså skett till ca 80 procent genom ökade skatteintäkter. Besparingarna har dessutom skett med en för oss Kristdemo­kra­­ter oacceptabel fördelningspolitik, där de svagaste grupperna drabbats allra hårdast.

Man skall dessutom notera att enligt RRV:s beräkningar består hela 89,9 miljarder av budgetförstärkningen 1996 av engångseffekter och i år av 62,3 miljarder i engångseffekter, bl a genom ändrade regler för momsinbetalning, inlösen av aktier i Nordbanken, försäljning av fastigheter och att man flyttat in Kärnavfallsfondens miljardtillgångar i statsbudgeten.

3.2.8 Skillnad mellan ökat resursutnyttjande och ökad tillväxt

Det finns anledning att varna för att den snabba ökningen i den ekonomiska aktiviteten inte är en genuin ökning av tillväxten utan snarare effekterna av ett ökat kapacitetsutnyttjande i näringslivet. Hotet ligger i att det s k produktionsgapet kommer att slutas kring årsskiftet 1998/99. Regeringens politik innebär inga som helst åtgärder ägnade att möta de strukturella problemen då de i full kraft kommer att göra sig gällande. Det talas bara på upprepade ställen i propositionen om behovet av en bättre fungerande lönebildning, utan att riksdagen får möjlighet att ta ställning till några åtgärder som skulle kunna leda till detta. Inte heller arbetsmarknadens funktionssätt i övrigt anses förtjäna några åtgärder. Det är svårt att bortse från att Sverige har ett långsiktigt tillväxtproblem. Detta framgår tydligt i vidstående diagram. Den svenska tillväxten under perioden 1985 till 1995 är endast 1,3 % och vi närmar oss för närvarande denna genomsnittliga trend genom ett högre kapacitetsutnyttjande.

Regeringen har i stället redan blåst faran över och börjat omvandla ett ännu inte uppnått överskott till bestående utgiftsökningar.

3.2.9 Amortera på statsskulden men nettosparandet hos hushållen

När regeringen föreslår ett långsiktigt mål om ett överskott i de offentliga finanserna på 2 procent av BNP i genomsnitt över en konjunkturcykel är detta främst uttryck för den ideologiska linjen att kapitalbildning och sparande skall ske inom den offentliga sektorn och inte i hushållen. Om förslaget genomförs skulle det innebära ett offentligt nettosparande på närmare 40 miljarder kronor per år.

Kristdemokraterna ser det som en viktig princip att statsskulden amorteras. Men principen om 2 procents evigt sparandeöverskott i den offentliga sektorn är orimlig. Vi förordar en omedelbar start för amorteringar genom ökad utförsäljning av konkurrensutsatta företag i statlig ägo under 1998 och ett starkare budgetsaldo än regeringen.

Med tanke på den starka konjunkturbilden under främst 1998 och 1999 bör finanspolitiken fortsatt hållas stram för att avlasta penningpolitiken och uppkomna överskott amorteras på statsskulden.

I ett medelfristigt perspektiv föreslår vi ett överskott på 1 procent av BNP till amortering tills Sverige uppfyller konvergenskriteriet om 60 procents offentlig skuldkvot.

3.2.10 Sverige kan. Bättre

Sverige har under 25 år haft en sämre utveckling än genomsnittet av OECD-länderna. Utvecklingskraften i vår ekonomi har gått förlorad främst genom att en generation politiker lärt medborgarna att staten och kommunerna är huvudansvariga för våra liv. Den sociala ingenjörskonsten har överlastat den svenska modellen därhän att det inte längre är möjligt att finansiera de åtaganden som den offentliga sektorn påtagit sig. Detta har krävt en skattenivå på arbete som gjort fler och fler arbetslösa. Den lagstiftade tryggheten på arbetsmarknaden har inte kunnat hejda massarbetslösheten.

Trots världens högsta skattekvoter litar inte längre medborgarna på att få den vård, omsorg, utbildning och service som man behöver.

Det är dags att öka förutsättningarna för mer personligt ansvarstagande, uppmuntra arbete, sparande och företagande. Sverige har alla förutsättningar att med en ny politik gå in i en ny era av lägre arbetslöshet där medborgarna kan leva på sin lön, av tryggare familjer och av bättre vård, omsorg och skola, samtidigt som de mest utsatta grupperna upprättas efter de senaste årens sneda fördelningspolitik.

En politik för nya jobb, rättvisa, personligt ansvar, uthållig tillväxt och framtidstro

Grunden för uthållig tillväxt, nya jobb och rättvisa är ökat personligt ansvarstagande och stabila, långsiktigt positiva villkor för företagare och enskilda. Detta kräver i sin tur att samhället genomsyras av ett etiskt tänkande, fasta normer om vad som är rätt och fel. Det krävs också goda villkor för familjerna att ge barnen tid och trygghet, möjlighet att överföra positiva värderingar från generation till generation. Samhället måste också kunna identifiera och uppmuntra de personliga drivkrafterna till att starta och driva företag.

Kristdemokraterna förespråkar en social och ekologisk marknadsekonomi. Vårt val av ekonomiskt system grundar sig i vår ideologi, men också på övertygelsen att marknadsekonomin är den mest effektiva och den mest demokratiska formen för att hushålla med begränsade resurser. Den ren­odla­de marknadsekonomin måste korrigeras av sociala och ekologiska hänsyn.

Inom marknadsekonomins ram vill vi förena frihet och solidaritet. Grund­läggande är frihet under ansvar. Strävan är att uppnå en balans mellan den enskilde och samhället. Enskilda initiativ och personligt ansvar skall upp­munt­ras. Staten skall sätta ramarna för en sund konkurrens, främja kon­kurrensneutralitet och särskilt ta hänsyn till småföretagens villkor. Staten skall vidare säkra social trygghet för alla samt garantera hänsynstagande till vad miljön tål. Kontrollinstrument och ekonomiska styrmedel måste använ­das för att styra den ekonomiska aktiviteten till en långsiktigt hållbar produk­tion och konsumtion.

Marknaden bör också styras av strävan efter gemensamma etiska vär­de­ring­ar och riktlinjer. Etik i marknadsekonomin ger smidighet och sänker de s k transaktionskostnaderna. Kristdemokraterna vill se en ökad avregle­ring med ökat personligt ansvarstagande och etiska riktlinjer. Ekonomisk brotts­lighet måste bekämpas med kraft.

Målet för den ekonomiska tillväxten är att ge möjlighet till ett bättre liv för fler, ökad välfärd och livskvalitet. Ekonomisk tillväxt får inte ske på bekost­nad av andra människor eller miljön. En förutsättning för att för­verkliga den sociala och ekologiska målsättningen är goda statsfinanser. Den ekonomiska saneringen är en prioriterad uppgift, men den måste ske parallellt med att skapa fundamentala tillväxtförutsättningar. Individuellt sparande skall pre­mie­ras, inte minimeras.

4.1 En välbalanserad finanspolitik

Den politiska debatten fokuseras lätt å den ena sidan på dem som förespråkar stora skattesänkningar och å andra sidan på de debattörer och partier som tvärt om kräver fortsatta bidragshöjningar och en växande offentlig sektor. Det är svårare att få uppmärksamhet på ett balanserat alternativ som inte ligger på en profilerad ytterkant.

Kristdemokraterna vill vara garanten för att en ny regering kommer att föra en politik som förenar goda, dynamiska villkor för fler och växande företag med en stor satsning på vården och en social omsorg om utsatta grupper i samhället. Denna ambition präglar hela det kristdemokratiska budgetförsla­get.

Som exempel kan nämnas att vården, omsorgen och skolan får 4,5 miljar­der kr mer under perioden än i regeringens förslag. Biståndet till de allra fattigaste på jorden höjs, fattigpensionärerna får höjt pensionstillskott, samtidigt som den tvåprocentiga basbeloppssänkningen från 1992 års kris­uppgörelse återställs till glädje för landets alla pensionärer.

Sverige har bland världens högsta skattekvoter. Kristdemokraternas finans­politik bygger på sänkningar av skadliga och snedvridande skatter, främst på arbete och företagande. Vi föreslår skattesänkningar om 26,7 miljarder kr för att underlätta företagande och nya jobb inklusive sänkningar av skatten med ca 14 miljarder kr per år för främst låg- och medel­inkomst­tagare. Vi tror däremot inte att det är realistiskt att utan en genomgripande välfärdsreform genomföra stora förändringar i dagens välfärdssystem under kort tid.

Kristdemokraternas budgetalternativ har ett något starkare saldo än rege­ringens. Det finns all anledning att hålla fast vid en stram ekonomisk politik. De marginaler som den svenska ekonomin har att röra sig inom är fortsatt snäva.

Kristdemokraterna har länge kritiserat regeringen för att man inte har förmått att samtidigt sanera statsfinanserna och bedriva en tillväxtfrämjande politik. Från regeringshåll har hävdats att man först måste ägna sig åt saneringen för att sedan ta sig an uppgiften att komma tillrätta med arbets­lösheten. Detta är ett ödesdigert förhållningssätt, för landet men framförallt för alla de människor som idag saknar arbete. Som flera gånger tidigare påpekats återfinns inte heller i föreliggande proposition några verkliga åtgärder som är anpassade till utmaningens dimensioner. Regeringen har ännu inte kunnat samla sig till åtgärder för att åstadkomma den tillväxt av jobb inom den privata sektorn som man säger sig verka för. Man litar i huvudsak på att en internationell konjunkturuppgång, åstadkommen av andra, mera handlingskraftiga regeringar, skall dra med sig Sverige.

En del av de besparingsåtgärder som regeringen vidtagit är förödande för enskilda människor och ett uttryck för en betydande okänslighet för människors faktiska situation. Exempel på sådana kan nämnas: besparingar på änkepensionerna, bostadsbidragen och försämringar för ålderspensio­nä­­rer. Regeringen har också genom de utomordentligt omfattande skattehöj­ningar som skett pressat många hushålls ekonomier över den gräns där de själva klarar av att försörja sig utan socialbidrag. Exempel på detta är egenav­gifts­höjningarna och de för många orimliga effekterna av fastighets­skatten.

Den kristdemokratiska politiken tar sikte på att få till stånd ett klimat som skapar förutsättningar för nya jobb inom den privata sektorn, inte minst tjänstesektorn. I ett längre perspektiv är det endast så välfärden kan bevaras och utvecklas. Den ekonomiska politiken ska vidare vara inriktad på att hålla statsfinanserna i balans med en riktig fördelningspolitik.

Vad är det som skapar nya jobb? Det är den fråga som ständigt måste ställas för att styra politik till rätt åtgärder. Vårt svar är att nya jobb kommer till stånd när enskilda människor finner det vara mödan värt att starta eller utveckla en befintlig verksamhet. Politiken måste således inriktas på att underlätta för just detta genom att sänka trösklarna för nyföretagande och utvecklande av de företag som redan finns.

4.2 Målet är att minska den totala arbetslösheten

Regeringens målsättning när det gäller kampen mot arbetslösheten är att halvera den öppna arbetslösheten. Vi kristdemokrater motsatte oss regeringens förslag och förordade istället målsättningen att halvera den totala arbetslösheten. Regeringens linje medför en uppenbar risk att leda till felaktiga åtgärder. Istället för att sikta på nya reguljära jobb har målsättningen lett till en statistikpolitik som har som huvudsyfte att rensa i statistiken. Den farhåga vi hade när denna politik inleddes har i hög grad besannats.

Kristdemokraterna vill driva en politik som syftar till att stärka tillväxten i den privata sektorn så att samhällsekonomin kan expandera och det totala antalet arbetstillfällen öka. För att detta skall ske fordras strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt.

Den höga arbetslösheten innebär stort lidande för den enskilde. Den är också det främsta hotet mot en rättvis fördelning av våra gemensamma till­gångar. Därmed är arbetet med att skapa förutsättningar för nya jobb den enskilt viktigaste fördelningspolitiska åtgärden. Kristdemokraterna anser vidare, till skillnad från regeringen, att sanering av statens finanser kan genom­föras parallellt med tillväxtfrämjande åtgärder i kampen mot den höga arbetslösheten.

4.3 En gott företagsklimat skapar nya framtidsjobb

Förväntningarna på nya arbetstillfällen ställs i första hand på de mindre företagen. Det är också naturligt med utgångspunkt från att studier av svenska företag visat att cirka 70 procent av nya arbetstillfällen genererats i mindre företag. Två tredjedelar av dessa 70 procent har uppstått genom ökad sysselsättning i befintliga företag medan en tredjedel tillkommit genom nyetablering.

Nästan alla är idag överens om att de nya jobben i huvudsak måste skapas i den privata sektorn. Men Kristdemokraterna redovisar också i sitt budget­alternativ hur ökade resurser kan skapas för att möta det dramatiskt ökade behovet av vård och omsorg i kommuner och landsting.

Utrymmet för produktivitets‑ och effektivitetsförbättringar i framför allt de stora företagen innebär att man i dessa företag samtidigt kan öka produk­tio­nen och minska antalet anställda. Under den senaste tioårsperioden minska­de antalet anställda i storindustrin med 19 procent medan små­industrin ökade antalet anställda med 11 procent.

Ett gynnsamt klimat för små‑ och nyföretagande är därför av största vikt i den fortsatta kampen mot den höga arbetslösheten och för sanering av statsfinanserna. På kort sikt spelar nyföretagandet en relativt liten roll för att påverka näringsstrukturen i Sverige, men för förnyelsen av näringslivet på längre sikt är nyföretagandet av största betydelse. Nyföretagandet i Sverige ligger på en nivå som klart understiger exempelvis Tysklands och Frankrikes och många andra länder i Europa. Det är också anmärkningsvärt att så många nya företag inte överlever i det svenska företagsklimatet.

Skall vi vända trenden och långsiktigt få ner arbetslösheten måste regeringen våga se familjeföretagaren som en tillgång som måste värnas och stimuleras. Det räcker inte att tala om vikten av ett ökat företagande. Något måste också visa sig i praktisk politik. Det handlar om att skapa bättre förutsättningar så att kreativitet kan frigöras, så att människor skall våga förverkliga sina affärsidéer, våga språnget att starta eget, utvidga, ta risker och nyanställa. Transaktionskostnaderna måste hållas så låga att medborg­ar­na kan dra nytta av varandras vilja och kunnande. Här finns den ekonomiska utvecklingens kanske viktigaste drivkrafter. Därför är det katastrofalt att regeringen ännu inte förmått presentera kraftfulla tillväxtskapande åtgär­der.

4.4  Kristdemokratisk tillväxtpolitik

Insikten om att endast den privata sektorn kan skapa den expansion av samhällsekonomin och den ökning av det totala antalet arbetstillfällen som Sverige så väl behöver föranleder oss att förorda en kraftfull tillväxtpolitik som bygger på strukturella och tillväxthöjande åtgärder. Den traditionella konjunkturorienterade tillväxtpolitiken måste ge plats för en politik som via djupverkande och långsiktiga insatser främjar de reella förutsättningarna för tillväxt.

Attityderna till företagande måste bli bättre. Inställningen till företagande, företagsklimatet, är avgörande för benägenheten att starta företag. Politiker, skolor, företagare, organisationer med flera har ett gemensamt ansvar för detta.

En fortsatt produktivitetstillväxt är viktig. En väl fungerande infrastruktur, inklusive telekommunikationer och informationsteknik, är också en central förutsättning för att svenskt näringsliv i hela landet ska kunna expandera.

Stora satsningar på forskning och utbildning är nödvändiga om svenskt näringsliv ska kunna fortsätta att utveckla produkter som är internationellt konkurrenskraftiga. Goda forskarmiljöer är viktiga för att behålla forsknings- och utvecklingsverksamhet i Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet och näringsliv för att stimulera kommersialiseringen av forskningsresultat måste förbättras.

Många, framför allt mindre företagare, upplever sig ofta kämpa mot en kompakt byråkrati. Detta avskräcker många från att starta företag och gör företagandet krångligare än det borde vara. Samordning av de olika statliga verksamheterna som handhar företagarfrågor måste ske samtidigt som en kontinuerlig omprövning av regleringar, uppgiftsinhämtande och bestämmel­ser genomförs. Kristdemokraterna välkomnar mot denna bakgrund att regeringen i en utredning ser över byråkratin för småföretagare. Det finns även anledning att se över alla de myndigheter, institutioner och organisatio­n­er som på olika sätt handhar företagarfrågor och hitta former för att sam­ordna de olika verksamheterna på ett sätt som dels förenklar för företagen, dels kan innebära rationaliseringar och effektiviseringar av de olika statliga stöden.

Varje departement bör vid lagstiftningsärenden undersöka vilken effekt lagen kommer att ha för företagande. Många av de lagar, förordningar, avtal och andra regler som styr näringslivet och arbetsmarknaden är anpassade till de stora och multinationella företagen. Den skillnad som finns mellan stora och små företag måste avspeglas även i regelverken.

Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen.

Den av regeringen tidigare vidtagna åtgärden att ändra tidpunkten för redo­vis­ning av moms är ett dråpslag mot många företags likviditet och prin­cipiellt helt felaktig. Vår uppfattning är att reglerna måste ändras för alla företag, något som också finansieras i motionen.

Arbetsrätten måste reformeras så att den bättre svarar mot dagens arbets­marknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet.

Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera till såväl egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas. Kristdemokraterna föreslår att ett system med individuella utbildningskonton införs.

Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år för att därefter beskattas som inkomst av kapital. Minst 1 procent av all statlig teknikupphandling bör kanaliseras till små och medelstora företag. Nya rön inom FoU bör göras mer tillgängliga för småföretagen.

Målet för den översyn av företagsstöden som nu görs bör kunna vara sänkta företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, till exempel arbetsgivar­avgifter. En rättvisare konkurrenssituation ska eftersträvas. Den ekonomiska tillväxten måste spridas över hela landet. Staten har en viktig roll att spela i detta sammanhang. För att det ska ske behövs regioner med flera lokala tillväxtpooler.

Regeringen upprepar i propositionen att en bättre fungerande lönebildning är en förutsättning för att få ner arbetslösheten och öka tillväxten dock som tidigare utan att föreslå några åtgärder. I motionen föreslår Kristdemokra­terna en ökad egenfinansiering i en ny allmän och obligatorisk a-kassa, inte minst för att förbättra lönebildningen genom att för höga avtal skulle resultera i höjda avgifter på grund av ökande arbetslöshet.

4.5 Stimulera tjänstesektorn

Stimulanser för att påskynda utveckling av antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga effekter på antalet nya jobb. Också ur resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, till exempel när det gäller reparationer och underhåll, angeläget.

Att generellt minska tjänsteföretagens kostnader genom till exempel sänkt moms eller sänkt arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon betydande effekt, i dagsläget vara en statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett första steg bör därför en selektiv lösning väljas. Det är grundläggande när viss verksamhet särskilt stimuleras att inte osund konkurrens mellan olika branscher och företag uppstår.

Hushållssektorn har en stor potential. Ca 45 procent av allt arbete utförs i hemmen. Samtidigt som allt fler går arbetslösa ökar arbetsbördan för andra genom dubbelarbete på jobbet och i hemmet. Genom de höga så kallade skattekilarna är den vita marknaden för den typ av tjänster som går att utföra i egen-regi i stort sett utplånad. Den svarta marknaden är dock mycket omfattande.

Kristdemokraterna vill avsätta ytterligare resurser utöver regeringens ROT-program för att kunna bredda basen för arbete som berättigar till avdrag liksom för att möjliggöra en större skattereduktion. Vi vill också stimulera hushållssektorn och sysselsättningen genom att införa den modell för hushållstjänster som finns i Danmark. Fler företag erbjuder sina medarbetare med små barn hemservice som löneförmån som ett alternativ till bilförmån. Förmånsvärdet som bestämts av myndigheten har dock åsatts en så hög nivå att skatten blir ca 100 kr per timme. Detta gör det i praktiken omöjligt för den anställde att ta emot förmånen även när den ges gratis. Vårt förslag är att förmånsvärdet sätts till ca 120 kr/timme.

Prioriterade områden

5.1 Barnfamiljerna

Kristdemokraterna ser som en speciellt viktig uppgift att slå vakt om familjens möjligheter att hålla ihop, uppleva valfrihet när det gäller barnomsorgsform och att kunna ge mer tid för barnen. Trots att svensk familjepolitik präglas av en socialdemokratisk och liberal människosyn, där individen och inte familjen är samhällets byggsten, känner en stor majoritet att familjen är det viktigaste projektet i livet. Problemet är att de inte upplever något stöd från samhällets sida.

I en undersökning som tidningen Expressen genomförde i somras, uppgav tre av fyra kvinnor och var tredje man att de vill stanna hemma med barnen i minst tre år. Denna önskan upplevs av etablissemanget som egenartad och apart.

Men Kristdemokraternas finanspolitik är utformad för att även tillgodose just denna önskan, djupt rotad hos landets nuvarande och kommande barn­familjer. Det vårdnadsbidrag som är grundbulten i vår valfrihetsrevolu­tion är fullt ut finansierat i budgetförslaget. Men den dag föräldrarnas i under­sök­ningen uttalade önskemål kan realiseras blir det även en stor samhälls­ekonomisk vinst för såväl kommunerna som staten.

Till detta kommer att såväl en färsk LO-rapport som Barnombudsmannen konstaterat att barnen är krisens stora förlorare. Därför föreslår Krist­demokraterna följande förbättringar för barnfamiljerna:

5.2 Pensionärerna

Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården och de växande vårdköerna. Många pensionärer har heller inte råd att lösa ut nödvändiga mediciner.

Kristdemokraternas budgetalternativ, som bl a innehåller nedanstående reformer, innebär därför en stor satsning på rättvisa för pensionärerna:

5.3 Tillväxtpolitik för nya jobb

Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och därigenom minska arbetslösheten och öka välfärden. Detta åstadkoms genom en väl balanserad finans- och penningpolitik i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt och avlägsnar de seglivade bromsmekanismer som i 25 år underminerat den svenska ekonomins utvecklingskraft och bäddat för dagens massarbetslöshet och brister i välfärden. De flesta av de finanspolitiska åtgärder som föreslås i motionen har även fundamentala strukturella effekter:

5.4 Vården och omsorgen

Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att kommuner och landsting kommer att få ca 4,5 miljarder kronor i ytterligare resurser ackumulerat för perioden 1998, 1999 och 2000 jämfört med regeringens förslag. Överföringen av resurser sker främst genom att en 2-procentig sänkning av egenavgifterna i sjukförsäkringen ger kommunsektorn större skatteintäkter. Samtliga åtgärder presenteras mer utförligt nedan under rubriken 6 Kommunsektorn inför 2000-talet..

Tabell 5

Kristdemokraternas politik för vård, omsorg och skola

Förändringar i förhållande till regeringens förslag

Miljoner kronor

1998

Assistentersättning

300

Högkostnadsskydd i sjukförsäkringen

500

Höjt anslag till missbrukarvården

20

Tandvård

415

Ökade resurser till kommunsektorn

1816

Summa

3051

Kommunsektorn inför 2000-talet

Trots överenskommelsen med kommunförbunden om den s k finansierings­principen har indirekta effekter av regeringens politik i praktiken minskat kommunernas och landstingens resurser med minst 16 miljarder kronor under innevarande mandatperiod. Häri ligger grunden till de resursproblem som landets kommuner och landsting nu brottas med. Till följd av den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade skatteintäkter, minskade statliga bidrag, skattestopp och ökade sociala kostnader har den kommunala sektorn under de senaste åren varit utsatt för mycket omfattande förändringar.

Den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhälls­ekono­miska utrymmet medger. I detta arbete fordras klara prioriteringar. Inom det kom­munala området är nyckelområdena framförallt sjukvården, äldre­omsorgen och skolan. Dessa områden måste under alla förhållanden värnas. Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden är enligt vår uppfattning obefintligt, tvärtom krävs ökade resurser för att kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas.

6.1 Regeringens politik i praktiken

Kristdemokraterna välkomnar att regeringen till sist insett att kommuner och landsting dränerats på resurser dithän att man inte längre kan fullfölja sina primära uppgifter inom vård, omsorg och skola. Därför är förslaget att återföra indragna resurser med sammanlagt 16 miljarder i ökade statsbidrag från år 1998 välkommet, men inte tillräckligt.

Kommunerna och deras kärnverksamheter, vård, omsorg och skola, lovas generöst 16 nya miljarder. Men det nämns inte i propositionen om att regeringens politik med andra handen successivt tar tillbaka över 16 mdr från kommuner och landsting under mandatperioden, främst genom ökade, i kommunal beskattning avdragsgilla egenavgifter.

6.2 Gapet mellan behov och resurser

Det finns fortfarande ett betydande gap mellan behov och resurser, uttryckt som summan av kommunernas besparingskrav och behovsökningen. Det är med andra ord ett uttryck för effektiviseringskravet på kommunerna om nuvarande nivå på service och kvalitet ska upprätthållas. Enligt Svenska Kommunförbundets beräkningar växer gapet kontinuerligt fram till år 1999. För åren 19971999 uppgår kommunernas anpassningskrav till 6,8 procent. Det motsvarar 17 miljarder kronor, eller 52 000 anställda. Nu föreslår regeringen att kommunsektorn skall tillföras 16 miljarder i ökade statsbidrag. Kristdemokraterna stöder detta förslag, men det återstår ett resursgap p g a ytterligare växande behov under perioden.

6.3 För en real förbättring krävs ytterligare 4,5 miljarder kronor 1999–2000

Enligt färska uppgifter från Kommunförbundet kommer en behovsökning främst p g a demografiska förändringar att uppstå med ca 0,5 procent ytterligare per år även efter de nu föreslagna extra 16 miljarderna. Det ger ett acku­mulerat gap mellan behov och resurser på 4–5 miljarder kr år 2000.

Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik medför påtagliga förbätt­ringar för kommunsektorn i förhållande till regeringens politik. Kommuner och landsting får med Kristdemokraternas politik ett ackumulerat tillskott på drygt 4,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag fram till år 2000.

Den valda metoden att ge resurser, som främst bygger på sänkta egena­v­gifter i sjukförsäkringen, ger både högre köpkraft för löntagarna med drygt 13,5 miljarder kronor och ökade resurser till kommunsektorn med drygt 4 miljarder. Kristdemokraterna har fullt ut anvisat den högre finansiering som metoden kräver på statsbudgeten.

Kristdemokraternas förslag att sänka egenavgifterna i sjukförsäkringen med 2 procentenheter innebär att kommunernas skatteunderlag förbättras så att skatteintäkterna ökar med drygt 5 miljarder kronor. Delar av dessa medel dras tillbaka i enlighet med finansieringsprincipen, vilket innebär att anslaget för utgiftsområdet minskar.

Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget, vilket leder till minskade barnomsorgskostnader för kommunerna. Detta motiverar på samma sätt att anslaget för utgiftsområdet minskar. En andra karensdag samt en effektivare skatteindrivning minskar kommunernas kostnader ytterligare och ökar skatteintäkterna.

För att inte överkompensera kommunsektorn återförs ett visst antal miljar­der kronor så att nettoförstärkningen av den kommunala ekonomin blir 1,8 miljarder kronor utöver regeringens 8 miljarder kronor 1998, 1,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag 1999 och 1,2 miljarder kronor utöver regeringens förslag år 2000. Sammantaget ger detta en förstärkning på drygt 4,5 miljarder över treårsperioden.

Tabell 6 Kassamässiga effekter för kommunsektorn i förhållande till regeringens förslag 1

miljarder kronor

1998

1999

2000

Sänkta egenavgifter till sjukförsäkringen (-2,0 p.e.)

4,74

5,18

5,18

Sänkta arbetsgivaravgifter

0,21

0,27

0,29

Minskade barnomsorgskostnader till följd av infört vårdnadsbidrag

2,5

3,5

4,5

Skatte- och avgiftseffekter till följd av vårdnadsbidrag (netto)

2,0

2,0

2,0

Höjt pensionstillskott (ökade skatteintäkter)

0,26

0,26

0,26

Oreducerat basbelopp vid beräkning av pensioner (ökade skatteintäkter)

0,88

0,88

0,88

14 dagars sjuklöneperiod fr.o.m. 1 jan 1998

0,12

0

0

En andra karensdag

0,3

0,3

0,3

Minskade socialbidrag

0,5

0,5

0,5

Effektivare skatteindrivning

0,3

0,3

0,3

Summa positiva effekter för kommunsektorn

11,81

13,19

14,21

Delvis neutralisering enligt finansieringsprincipen

-10,0

-11,7

-13,0

Summa totalt för kommunsektorn

+1,82

+1,49

+1,21

1 En del skatteförslag beträffande avdragsrätter mot inkomstskatt som påverkar kommunsektorn finns inte med i denna lista eftersom en kompensation mot kommunsektorn redan tagits upp som en kostnad i statsbudgeten. Se skattemotionen.

Kristdemokraternas alternativ till fördelning per utgiftsområde och utgiftstak

7.1 Utgiftsområden

7.1.1 Utgiftsområde 1. Rikets styrelse

Utgiftsområdet omfattar utgifter för statschefen, regeringen och riksdagen. Dessutom ingår bland annat stöd till politiska partier, presstöd och utgifter för vissa centrala myndigheter.

Kristdemokraterna anser att det går att göra vissa besparingar på presstödet och att ramen för utgiftsområdet kan minskas med 60 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.2 Utgiftsområde 2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

Utgiftsområdet omfattar ett flertal myndigheter som Riksrevisionsverket, Statskontoret, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens fastighetsverk, Finansinspektionen m.fl. Vidare ingår kostnader för statsskuldens upplåning och låneförvaltning, vissa tidsbegränsade åtaganden samt Riksdagens revisorer.

Kristdemokraterna anser att besparingar kan göras på utgiftsområdets sam­man­lagt 20 myndigheter med 5,4 %. Ramen för utgiftsområdet bör därför minskas med 100 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.3 Utgiftsområde 3. Skatteförvaltning och uppbörd

Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. Dessa verksamhetsområden är centrala för att upprätthålla de skatteregler som riksdagen fastställer. Skattebrott undergräver samhällets gemensamma resurser och skapar illojal konkurrens inom näringslivet. Försök visar att varje satsad krona på ökad kontroll och kamp mot den ekonomiska brottsligheten kan ge tio till tolv kronor tillbaks till statskassan. Av dessa anledningar anslår Kristdemokraterna extra resurser för skattemyndigheternas samverkan med polisen i kampen mot den allt mer omfattande ekonomiska brottsligheten.

När det gäller Tullen anser Kristdemokraterna att regeringen skurit ner resurserna till Tullen i orimlig omfattning. Regeringen hänvisade i vår­pro­positionen till en utvärdering av Tullverket avseende den tidigare beslutade neddragningens och den påföljande omorganisationens effekter på kontroll­verksamheten och tullverksamheten i övrigt. Denna utvärdering ska vara klar senast 1 oktober 1997, alltså efter det att regeringen har lämnat sin bud­getproposition till riksdagen. Kristdemokraterna anser liksom tidigare att det finns mycket goda skäl att förstärka tullens möjligheter att hindra smuggling av bland annat narkotika, tobak och alkohol och avsätter därför extra resurser för nya tjänster inom Tullverket.

Förslaget till ram för utgiftsområdet bör utökas med 300 miljoner kronor från och med år 1998.

7.1.4 Utgiftsområde 4. Rättsväsendet

Utgiftsområdet omfattar polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälp, kriminalvården, exekutionsväsendet och några ytterligare myndigheter inom rättsområdet.

Vi kristdemokrater har motsatt oss de nedskärningar som skett inom utgifts­område 4 Rättsväsendet. Vår demokrati är beroende av att de rätts­vårdande myndigheterna kan verka i praktiken. De besparingar som görs genom effektiviseringar måste komma rättsväsendet tillgodo.

Polisväsendet befinner sig i en svår situation. Vi föreslår därför att polisen tilldelas 200 miljoner kronor extra för bekämpningen av vardagsbrotts­ligheten och i det brottsförebyggande arbetet. Närpoliskontoren ska kunna hållas öppna i betydligt större utsträckning än idag, samarbetet mellan polis, förskola, skola, näringsidkare och andra berörda parter ska utvecklas. Admi­nistrativ personal ska anställas för att avlasta polisen som huvudsakligen ska arbeta ute på fältet. Snabba och direkta åtgärder ska förbättra den allmänna miljön och därmed minska brottsligheten som helhet.

Vad gäller åklagarväsendet måste de problem som existerar idag åtgärdas. De alltmer resurskrävande ärendena, en alltför snabb minskning av personalen samt omorganisationsproblem har lett till en orimlig situation. Vi föreslår därför att åklagarväsendet tilldelas 50 miljoner kronor extra.

Domstolsväsendet tilldelas 75 miljoner kronor extra. Dessa pengar ska särskilt gå till läns- och kammarrätterna.

De resurser som frigörs genom att ett antal fängelser läggs ned, bland annat med hänsyn till ett ökat användande av elektroniska fotbojor, bör över­f­öras till frivården. Frivårdsresurserna är mycket begränsade men frivården har en stor betydelse för rehabilitering av de människor som dömts för begångna brott. Vid beräkningen av det överskott som redovisats med anledning av en lägre beläggning vid häkten och anstalter bör hänsyn tas till ett i framtiden troligt ökat behov på grund av en förbättrad brotts­bekämp­ning. 100 miljoner kronor bör jämfört med regeringens förslag återföras till kriminalvården.

Vi vill att forskning i och praktisk utformning av det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen och i den kompletterande internaliseringen genomförs. Till detta ändamål anslår vi 5 miljoner kronor.

Vårt förslag till ram för utgiftsområdet blir därmed 430 miljoner kronor högre än regeringens förslag för åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.5 Utgiftsområde 5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan

Kristdemokraterna föreslår inga förändringar inom utgiftsområdet som föranleder en förändring av ramanslaget.

7.1.6 Utgiftsområde 6. Totalförsvar

Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och delar av det civila försvaret, Kustbevakningen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och civila försvaret.

När det gäller Försvarsmaktens skolverksamhet menar Kristdemokraterna att den fullständiga skolutredningen skall avvaktas innan definitivt beslut om det militära försvarets skolverksamhet fastställs.

Av sjöoperativa skäl behövs en helikopterdivision på Västkusten för att förmågan att samtidigt leda och genomföra verksamheter i Västerhavet och Östersjön skall tillgodoses.

Kristdemokraterna menar att en bred och allsidig översyn av pliktsystemet bör göras. I avvaktan på resultatet av den aviserade översynen föreslår Krist­demokraterna att dagersättningen höjs med fem kronor per dag från nuvaran­de fyrtio kronor till fyrtiofem kronor per dag.

I Kristdemokraternas budgetförslag utökas ramen för utgiftsområdet med 50 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.7 Utgiftsområde 7. Internationellt bistånd

Utgiftsområdet omfattar Sveriges bistånd till världens fattigaste länder och samarbete med länder i Central- och Östeuropa.

Grundläggande för biståndspolitiken är solidaritetstanken – människors lika värde och därigenom ett gemensamt ansvar för varandra. Att vi alla hör samman och bebor en jord som är odelbar. Med biståndet vill vi stödja människors egna ansträngningar och möjligheter i fattiga länder att fritt och utan fruktan för repressalier få forma sitt samhälle.

Samtidigt som världens samlade bistånd sjunkit till den lägsta nivån på 20 år ökar klyftan mellan rika och fattiga länder.

Med målsättningen att bidra till att bekämpa fattigdomen i världen beslutade Sverige redan 1968, att 1 % av BNP, senare ändrat till BNI, skulle avsättas för bistånd till världens fattiga.

Genom regeringens förslag, med stöd av Centerpartiet och Moderaterna, att sänka det svenska biståndet till 0,7 % av BNI riskerar nu enprocentsmålet att efter nästan 30 år förpassas till historieböckerna.

Kristdemokraterna motsätter sig denna sänkning till den av bistånds­minister Pierre Schori tidigare kallade ”skammens gräns” (FNs rekommen­dation till i-länderrna). I en värld där de fattiga bara blir fler och fler och behoven ökar dramatiskt framstår regeringens nedmontering av resursal­lo­keringen till de fattiga länderna som moraliskt förkastlig.

Kristdemokraterna föreslår i stället att en plan upprättas för en återgång till enprocentsnivån.

Kristdemokraternas budgetförslag för perioden 1998–2000 innebär att biståndet tillförs 7 200 miljoner kronor utöver regeringens budgetförslag.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1800 miljoner kronor år 1998, 2400 miljoner kronor för år 1999 och 3000 miljoner kronor för år 2000.

7.1.8 Utgiftsområde 8. Invandrare och flyktingar

Kristdemokraterna föreslår i en särskild motion ett flertal förändringar inom utgiftsområdet, men dessa leder sammantaget inte till någon förändring av ramen för utgiftsområdet.

7.1.9 Utgiftsområde 9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive utgifterna för den övervägande delen av myndigheterna under Socialdepartementet, bidrag till organisationer inom det sociala området samt stimulans- och utvecklingsbidrag för skilda ändamål.

Kristdemokraterna har tidigare avvisat regeringens besparingar på handi­kappområdet och står fast vid att assistansreformen bör utvecklas, inte stramas åt på det sätt som regeringen föreslagit.

När det gäller egenavgifterna i sjuk- och tandvårdsförsäkringen anser vi att dessa tillsammans är för höga. Vi hemställer därför om att en översyn bör göras i syfte att slå samman sjuk- och tandvårdsförsäkringen. Det finns inga hållbara skäl till varför just tänderna ska ha en egen separat försäkring. Vi tillför extra medel för att högkostnadsskyddet för mediciner ska kunna förbättras genom ett sänkt utgiftstak.

Vården av missbrukare har varit aktuell under våren 1997 som ett område där kommunerna har minskat resurserna och sänkt sina ambitioner. Att satsa på missbrukargruppen måste vara ett prioriterat område varför vi anvisar särskilda medel till missbrukarvården.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1235 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.10 Utgiftsområde 10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår folkpension och pensionstillskott i form av förtidspension samt handikappersättning.

Kristdemokraterna har från början avvisat regeringens och Centerns för­lag att förlänga sjuklöneperioden från 14 till 28 dagar och finansierat detta fullt ut. Nu har båda partierna ändrat sig och återställer sin tidigare politik, men inte förrän den 1/4 1998. Kristdemokraterna anser att den förkortade sjuklöneperioden ska gälla från den 1 januari 1998 och avsätter medel för detta. Dessutom anser vi att det är felaktigt att som regeringen och Centern gör höja arbetsgivaravgifterna för att finansiera den förkortade sjuklöne­perioden.

Vidare föreslås en ökad satsning på rehabilitering för att minska för­tids­pensioneringen, vilket i sin tur leder till besparingar för statskassan. Krist­demokraterna föreslår också en ny beräkning av SGI och en andra karensdag i sjukförsäkringen kombinerat med ett högkostnadsskydd. Det betyder att den försäkrade får stå för en större risk men att risken genom högkostnads­skyddet aldrig kan vara större än 10 karensdagar per tolv­månadersperiod. Reglerna bör utformas på ett sådant sätt att särskild hänsyn tas till deltids­arbetande så att de vid kortare sjukdomsfall inte drabbas av flera karensdagar än andra arbetstagare.

Med en ny reform inom trafikförsäkringsområdet föreslår vi att de sjuk­skrivnings- och rehabiliteringskostnader som uppstår i samband med trafik­olyckor förs över till trafikförsäkringen. Samtidigt sänks fordonsskatten kraftigt. Detta gör att ramen för utgiftsområdet kan justeras ned med 3800 miljoner kronor årligen.

Ramen för utgiftsområdet kan sammantaget minskas med 7710 miljoner kronor år 1998, 9500 miljoner kronor år 1999 och 11100 miljoner kronor år 2000.

7.1.11 Utgiftsområde 11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

Utgiftsområdet omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders­pension, efterlevandepension till vuxna, bostadstillägg till pensionärer samt särskilt pensionstillägg.

Regeringen har enligt Kristdemokraterna genomfört en rad orimliga för­sämringar inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna anser att inkomst­pröv­ningen av änkepensionen bör tas bort helt. Vidare ska inte fritidsfastighet ingå i inkomstprövningen och omställningspensionen bör förlängas till ett år. För detta avsätts 747 miljoner kronor årligen. Tiden för omställningspension förlängs med Kristdemokraternas politik till 12 månader.

För att kompensera de sämst ställda pensionärerna anslår Kristdemokra­terna 485 miljoner kronor i höjt pensionstillskott till de ca 360000 pensio­närer som bara har folkpension. Detta innebär ett tillskott på 200 kr i månaden för denna grupp pensionärer.

Slutligen föreslår Kristdemokraterna att pensionerna ska beräknas på ett helt basbelopp och inte som i dag på 98 % av basbeloppet. Med detta förslag kommer samtliga pensioner att räknas upp. Denna åtgärd kostar på stats­bud­geten ca 1100 miljoner kronor och på socialförsäkringssektorn drygt 2500 miljoner årligen.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 2375 miljoner kronor 1998, 2530 miljoner kronor 1999 och 2000.

7.1.12 Utgiftsområde 12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer bland annat i form av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkring, underhållsstöd och vårdbidrag till handikappade barn.

Vi kristdemokrater hävdar familjernas självklara rätt att avgöra vilken typ av barnomsorg som passar dem bäst. Utfallet av det vårdnadsbidrag som den förra regeringen genomförde visade att reformen var både angelägen och viktig. Vi anser att ett vårdnadsbidrag ska införas på nytt, detta är en för­utsättning för att den s k barnomsorgsgarantin ska fungera tillfredsställande. Nettokostnaden för denna reform är 4000 miljoner kr vilket finansieras genom en motsvarande sänkning av statsbidraget till kommunerna som kommer att avlastas kostnader genom reformen. I samband med att vårdnadsbidraget införs slopas också garantidagarna.

Barnfamiljerna tillhör den grupp som har drabbats hårdast av regeringens politik. Barnbidragshöjningen är därför välkommen, men Kristdemokraterna anser att den fördelningspolitiska träffsäkerheten kan bli bättre. Därför förordar vi att det generella barnbidraget höjs till 700 kr. Resterande 50 kr överför vi till den barnrelaterade delen i bostadsbidraget under utgiftsområde 18. Det innebär att barnbidraget höjs mer till dem som bäst behöver det. För de barnfamiljer som berörs innebär detta ca 300 kronor mer i månaden. Förslaget innebär också att ramen för detta utgiftsområde justeras ned med 1040 miljoner och att samma belopp förs upp på utgiftsområde 18.

Kristdemokraterna föreslår vidare ett höjt förbehållsbelopp i under­hållsbidragen och ökade adoptionsbidrag för internationella adoptioner. På motsvarande sätt som under utgiftsområde 10 föreslås ett nytt sätt att beräkna SGI samt en ökad kontroll av försäkringssystemet, vilket leder till att kostnaderna för föräldraförsäkringen kan justeras ned.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 1636 miljoner kronor år 1998, 1736 miljoner kronor 1999 och 1836 miljoner kronor år 2000.

7.1.13 Utgiftsområde 13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

Utgiftsområdet omfattar bidrag till arbetslöshetsförsäkringen och bidrag till lönegarantiersättning.

Med Kristdemokraternas samlade förslag för tillväxt- och företags­främ­jande åtgärder samt ökade resurser till kommunsektorn kan sysselsätt­ningen öka vilket kommer att innebära minskad belastning för utbetalning av arbetslöshetsersättning. Ett avskaffande av åtgärden tillfälligt offentligt arbete (OTA) med tillhörande stimulansersättning innebär också en minskad kostnad på detta område under 1998. Vidare föreslår vi strukturella för­ändringar i arbetsvillkoret, vilket leder till minskade utgifter för statskassan. En ökad finansieringsgrad inom a-kassan, som vägs upp av sänkta egen­avgifter, gör också att anslaget på detta utgiftsområde kan minska.

Sammantaget innebär vårt förslag en minskad ram för 1998 med 14918 miljoner kronor, 11881 miljoner kronor år 1999 och 9488 miljoner kronor år 2000.

7.1.14 Utgiftsområde 14. Arbetsmarknad och arbetsliv

Utgiftsområdet omfattar bland annat utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader. Inom utgiftsområdet återfinns också utgifter för jämställdhetspolitiska åtgärder.

Eftersom vi Kristdemokrater lämnar förslag om aktiva insatser för att minska arbetslösheten kommer trycket på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna att minska. Detta innebär att vi på detta område har ett något lägre resursanslag än vad regeringen föreslagit. Vi föreslår dock bland annat ytterligare medel för Samhalls verksamhet med 100 miljoner, och till lönebidragen med 20 miljoner kronor.

Sammantaget kan ramen minska med 2260 miljoner kronor från och med 1998.

7.1.15 Utgiftsområde 15. Studiestöd

Utgiftsområde 15 omfattar utgifter för studiefinansiering för studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskolestudier.

Bostadssituationen tillsammans med andra kvalitetsaspekter talar för en något lägre utbyggnadstakt av högskole- och vuxenstudieplatser. Vi mot­sätter oss också tidigareläggning av 10 000 nya högskoleplatser från höst­terminen till vårterminen 1998.

Vi vill införa striktare krav på en viss studietakt för att få fullt studiemedel och en striktare kontroll av studieaktivitet. Reformen innebär en besparing på 203 miljoner kronor per år.

Inkomstgränsen för fullt studiemedel är kontraproduktiv. Vi avsätter 203 miljoner kronor, motsvarande ovanstående besparing, för att rejält höja fribeloppet.

Vi avvisar att en mindre grupp vuxenstuderande får ett särskilt N/T-stöd, liksom stipendier till godkända studenter för basåret inom kommunal och statlig vuxenutbildning.

Vi anvisar inom vår ram medel för att återinföra barntillägget i svuxa.

Vi avvisar regeringens förslag om slopad timersättning för sfi-studerande liksom förslaget om försämrade villkor för studiemedel för utlandsstudier.

Sänkningen av utbildningsbidrag till studerande i arbetsmarknads­utbild­ning utan a-kassa måste kompenseras med en lånedel. Vi avsätter 300 mil­jo­ner kronor till detta under utgiftsområde 14.

Sammantaget bör utgiftsramen för utgiftsområdet minskas med 497 miljoner kronor 1998, 599 miljoner kronor 1999 och 851 miljoner kronor 2000.

7.1.16 Utgiftsområde 16. Utbildning och universitetsforskning

Utgiftsområdet omfattar utgifter för skolväsendet, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning samt universitetsforskning.

Alltför många skolor har idag en standard som inte kan anses tillräcklig för att de mål och riktlinjer som finns i läroplanen ska uppnås. I motionen föreslås åtgärder som innebär ytterligare 1,7 miljarder kronor till kommu­nerna utöver regeringens förslag 1998, bland annat för att genomföra nödvändiga satsningar inom skolans område.

Vi yrkar avslag på regeringens förslag om minskade bidrag till svenska skolor i utlandet och avsätter för år 1998 13 miljoner kronor till det ända­målet.

Utbyggnaden av antalet platser inom vuxenstudier och högskolan är angelägen, men det finns risk för att den höga takten innebär negativa konsekvenser för utbildningskvaliteten. Vi anser det därför nödvändigt med en något lägre utbyggnadstakt och totalt 7 500 nya platser per år inom vuxenutbildningen respektive högskolan fram till år 2000. Den kvalificerade yrkesutbildningen borde tilldelas en större del av de stora resurser som avsätts för vuxenutbildningen.

För att ytterligare värna kvaliteten avsätter vi 50 miljoner av de bespa­ringar som vår lägre utbyggnadstakt innebär till forskarutbildningen för att öka antalet disputerade lärare.

Sammantaget bör utgiftsramen för område 16 minskas med 385 miljoner kronor 1998, 839 miljoner kronor 1999 och 1292 miljoner kronor år 2000.

7.1.17 Utgiftsområde 17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

Utgiftsområdet omfattar kulturområdet, bland annat museer, kulturmiljövård, konstnärer, teater, dans, musik, bibliotek, hemslöjd, den samiska kulturen och folkbildningen.

Ett mångsidigt kulturliv och en förståelse för vår egen och andras kultur­tradition är en viktig förutsättning för ett högtstående samhälle. Det är angeläget att kulturen finns nära människorna och ger en möjlighet till utveckling. Den satsning som fyrklöverregeringen gjorde på den ideella sektorn har successivt urholkats.

Kristdemokraterna föreslår att extra satsningar inom detta utgiftsområde ska göras bland annat på folkbildningen, länsmusiken, idrotten och till utvecklingen av ideell verksamhet. Regeringens 40 miljoner kronor till framför allt facklig utbildning avvisas.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 66 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.18 Utgiftsområde 18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Utgiftsområdet omfattar främst räntebidragen, bostadsbidragen, Bostads­kreditnämndens verksamhet och länsstyrelserna. Avgörande för utfallet av anslaget för räntebidrag, det största anslaget inom området, är naturligtvis räntenivån och den allmänna ekonomiska utvecklingen.

Kristdemokraterna står fast vid att fastighetsskatten ska sänkas från 1,7 till 1,5 procent av taxeringsvärdet. Vi vidhåller också att de individuella inkomstgränserna som bidragsgrund för bostadsbidragen slopas. Likaså avvisar vi de snäva reglerna för den bidragsgrundande bostadsytan. Utöver de 180 miljoner kronor vi redan tidigare anvisat godtar vi regeringens tillskott på 155 miljoner kronor men lägger då detta på att ytterligare öka den bidragsgrundande bostadsytan och avvisar således förslaget att kombinera ytbegränsningsreglerna med bestämmelser om bostadskostnader enligt propositionen. Det särskilda bostadsbidraget för ungdomar mellan 18–29 år, utan barn, avvisas.

Vi står också kvar vid vårt tidigare förslag att höja den barnrelaterade delen av bostadsbidraget för att bättre gynna de familjer som har en sämre ekonomisk situation. På detta sätt får dessa familjer 300 kronor extra i månaden. 1040 miljoner kronor förs över från utgiftsområde 12 för detta ändamål.

Besparingar görs på räntebidragen mot bakgrund av den sänkta fastighets­skatten och att skatten bara ska tas ut på en tredjedel av markvärdet över 150 000 kronor.

Kristdemokraterna föreslår att ramen för utgiftsområdet sammantaget minskas med 305 miljoner kronor från och med 1998.

7.1.19 Utgiftsområde 19. Regional utjämning och utveckling

Utgiftsområdet omfattar främst utgifter för olika former av företagsstöd, medel för medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram, medel från EG:s regionalfond samt utgifter för Glesbygdsverket.

Kristdemokraterna avvisar regeringens aviserade besparingar om 90 miljo­ner kronor avseende regionalpolitiska insatser och anslår därför 90 miljoner kronor mer än regeringen. Dessa medel kan användas för att förändra stödområdesindelningen. De gränser som nu gäller har gällt under lång tid. Stora förändringar har dock skett de senaste åren vad gäller strukturen för arbetsmarknaden i stödområdena och deras gränsområden. EU:s strukturfonder har också påverkat situationen. Det är därför rimligt att av regeringen begära förslag om reviderad stödområdesindelning.

Ramen för utgiftsområdet bör utökas med 90 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.20 Utgiftsområde 20. Allmän miljö och naturvård

Utgiftsområdet omfattar bland annat frågor rörande hushållning med naturresurser, biologisk mångfald och naturvård, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, miljöskydd, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.

Kristdemokraterna anslår 250 miljoner kronor utöver regeringens förslag. Ytterligare resurser bör tillföras för bland annat kalkningsverksamhet, miljö­övervakning och miljösanering. En stor del av det ökade anslaget riktas till att köpa in mark för naturreservatsbildningar. Sammantaget innebär detta att ramen för utgiftsområdet bör utökas med 250 miljoner kronor per år från och med 1998.

7.1.21 Utgiftsområde 21. Energi

Utgiftsområdet omfattar bland annat energiforskning och energiteknisk utveckling, investeringsbidrag till utbyggnad av el- och värmeproduktion samt ekonomiskt stöd för effektivisering och minskad elanvändning.

I enlighet med vårt principiella ställningstagande till omställnings­programmet tillför vi ytterligare 30 miljoner kronor per år från och med 1998 för ökat investeringsbidrag till vindkraft och småskalig vattenkraft. Den särskilda delegationen för energiförsörjningen i Sydsverige avvecklas enligt vårt förslag, varför ramen för utgiftsområdet sammantaget minskar med 150 miljoner kronor åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.22 Utgiftsområde 22. Kommunikationer

Utgiftsområdet omfattar investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar. Utgiftsområdet omfattar även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning samt övergripande informationstekniksfrågor.

Kristdemokraterna anser att besparingar kan göras genom rationaliseringar av Ban- och Vägverket. En ökad satsning för att kunna bevara kommunala flygplatser i skogslänen föreslås också med 15 miljoner årligen.

Ramen för utgiftsområdet bör därför vara 185 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslår åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.23 Utgiftsområde 23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Utgiftsområdet omfattar bland annat jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård samt skogsnäring.

Det är bra att regeringen äntligen ser till att EU:s miljöstöd kan användas fullt ut. Ytterligare 20 miljoner avsätts för att stärka förutsättningarna för ekologisk odling, exportfrämjande insatser för svenska livsmedel samt stöd av rennäringen. Inom utgiftsområdet omfördelas medel bland annat till avbytarverksamhet.

Ramen för utgiftsområdet bör vara 20 miljoner kronor högre än vad regeringen föreslagit för åren 1998, 1999 och 2000.

7.1.24 Utgiftsområde 24. Näringsliv

Utgiftsområdet omfattar näringspolitik, teknologisk infrastruktur, marknads- och konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, konsumentfrågor, kooperativ utveckling samt exportfrämjande.

Många av framtidens arbetstillfällen tillkommer, om rätt politik förs, inom tjänstesektorn. De trösklar som idag motverkar en kraftig expansion på detta område måste identifieras och elimineras. Utformningen av arbetsrätten är ett hinder för tillväxt men det tydligaste problemet är de närmast extrema skattekilarna som motverkar efterfrågan på tjänsterna i reguljära former. Hindren leder till att många arbetsuppgifter inte blir utförda eller att de utförs svart.

Kristdemokraterna förordar en rejäl satsning på den personalintensiva privata tjänstesektorn. Detta sker genom en modell som har likheter med ROT-avdragen. Vidare vill vi införa den modell för hushållstjänster som med framgång praktiseras i Danmark. Den senare modellen hamnar budget­mässigt under detta utgiftsområde.

Kristdemokraterna vill vidare i förhållande till regeringen satsa mer på tek­nisk forskning. Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT), konkurrensforskning och såddfinansiering är områden som får ökade anslag. Besparingar sker på anslagen för omstruktureringar av statliga företag och på Konsumentverkets anslag.

Ramen för utgiftsområdet utökas med 337 miljoner kronor 1998, 487 mil­joner kronor 1999 och 787 miljoner kronor år 2000.

7.1.25 Utgiftsområde 25. Allmänna bidrag till kommuner

Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och landsting.

Kristdemokraterna välkomnar regeringens satsning på kommuner och landsting. Den innebär som vi tidigare påpekat att delar av de resurser som dragits in från kommunsektorn via oreglerade skatteförändringar, främst höjda egenavgifter, nu återförs. Men regeringen fortsätter också att höja de allmänna egenavgifterna, vilket innebär att kommuner och landsting får minskade resurser genom ett krympande skatteunderlag. Kristdemokraternas förslag att sänka egenavgifterna i sjukförsäkringen med 2 procentenheter innebär att kommunernas skatteunderlag förbättras så att skatteintäkterna ökar med drygt 5 miljarder kronor. Delar av dessa medel dras tillbaka i enlighet med finansieringsprincipen, vilket innebär att anslaget för utgifts­området minskar.

Kristdemokraterna vill också återinföra vårdnadsbidraget, vilket framför allt leder till minskade barnomsorgskostnader för kommunerna. Detta motiverar på samma sätt att anslaget för utgiftsområdet minskar. En återgång till 14 dagars arbetsgivaransvar i sjukförsäkringen från 1/1 1998, en andra karensdag, en effektivare skatteindrivning, höjda pensioner och höjt pen­sions­tillskott samt minskade socialbidragskostnader minskar kommunernas kostnader ytterligare respektive ökar skatteintäkterna. Nettoeffekten av Kristdemokraternas politik är att kommunsektorn får 1,8 miljarder kronor mer per år än med regeringens politik 1998, och sammantaget en ökning med 4500 miljoner över perioden 1998 till 2000. Med denna satsning bör kommunernas så kallade behovsgap för de närmaste åren kunna slutas, och målet om balans i kommunernas budgetar till år 2000 uppnås.

Ramen för utgiftsområdet kan minskas med 10000 miljoner kronor år 1998, med 11700 miljoner kronor 1999 och med 13000 miljoner kronor år 2000.

7.1.26 Utgiftsområde 26. Statsskuldsräntor

Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntorna på statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning.

På grund av statsskuldens storlek och de därmed tillhörande räntorna är statsbudgeten mycket konjunktur- och räntekänslig. Lånebehovets utveckling är naturligtvis också avgörande för hur utgifterna för statsskulden påverkas. Kristdemokraterna föreslår utförsäljningar av statliga företag för ett belopp av 26 miljarder kronor för 1998. Detta leder till att lånebehovet, korrigerat för engångseffekter, elimineras redan under 1998. Räntevinsten av detta beräknas till 800 miljoner kronor.

Kristdemokraterna föreslår också att momsinbetalningstidpunkten ska flyttas fram till den tidpunkt som tidigare gällde. Den varaktiga ränte­intäktsförsämringen till följd av detta beräknas till 140 miljoner kronor 1998.

Ramen för utgiftsområdet justeras ned med 660 miljoner kronor 1998, 1320 miljoner kronor 1999, 2060 miljoner kronor år 2000.

7.2 Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten

Större delen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av statsbudgeten ligger den allmänna tilläggspensionen (ATP), delpensionen samt arbetsskadepensionen. De socialförsäkringar som redovisas vid sidan av statsbudgeten ingår dock i det totala utgiftstak som ska anges för staten.

Kristdemokraternas satsningar på ökad rehabilitering gör att kostnaderna minskar genom att den reella pensionsåldern höjs och arbetsskadepensionen inte belastas i samma grad.

Vårt förslag att höja pensionerna genom att beräkna dem mot ett helt bas­belopp belastar socialförsäkringssektorn med 2520 miljoner kronor årligen.

Ramen för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten utökas med 1270 miljoner kronor 1998, 720 miljoner kronor 1999 och minskas med 180 miljoner kronor år 2000.

7.3 Förslag till utgiftstak

I avsnitten 7.1 och 7.2 har vi redogjort för våra förslag till fördelning av ramarna för år 1998 och våra preliminära förslag till fördelningar per utgiftsområde samt förändringar för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten för åren 1999 och 2000. Kristdemokraterna föreslår att utgiftstaket för staten fastställs till 694000 miljoner kronor för år 1998, 708000 miljoner kronor år 1999 och 716000 miljoner kronor år 2000. I tabell 7 sammanfattas Kristdemokraternas förslag till ramförändringar per utgiftsområde.

Kristdemokraternas neddragningar på utgiftssidan motsvaras av neddrag­ningar på intäktssidan i form av sänkta skatter och egenavgifter för att stimulera till ett bättre företags- och tillväxtklimat, men också för att skapa incitament och förutsättningar för arbete, sparande och personligt ansvars­tagande.

Våra satsningar för att förbättra den kommunala ekonomin görs framför allt via förändringar på inkomstsidan via skattesystemet.

7.4 Budgeteringsmarginalen

Man kan konstatera att regeringen bryter mot de regler den själv har ställt upp när det gäller hur budgeteringsmarginalen får användas. I förra årets budgetproposition skriver regeringen: ”Endast när utgiftsökningen finansieras genom en regeländring på inkomstsidan tas ett utrymme inom marginalen i anspråk. En sådan regeländring underställs självfallet riksdagen för beslut.” I vårpropositionen 1995/96 fastslog regeringen budgeteringsmarginalerna till 1,5 procent, 2 procent och 2,5 procent för de kommande budgetåren. I årets budgetproposition är de 0,5 procent, 0,5 procent och 0,8 procent.

Tabell 7. Utgiftstak för staten

Förändringar i förhållande till regeringens förslag, löpande priser

Tusentals kronor 1998, miljoner kronor 1999 och 2000

Utgiftsområde

1998

Tkr

1999

Mkr

2000

Mkr

1. Rikets styrelse

-60 000

-60

-60

2. Samhällsekonomi och finansförvaltning

-100 000

-100

-100

3. Skatteförvaltning och uppbörd

300 000

300

300

4. Rättsväsendet

430 000

430

430

5. Utrikesförvaltning och internationell samverkan

0

0

0

6. Totalförsvar

50 000

50

50

7. Internationellt bistånd

1 800 000

2 400

3 000

8. Invandrare och flyktingar

0

0

0

9. Hälsovård, sjukvård och social omsorg

1 235 000

1 235

1 235

10. Ekonomisk trygghet vid sjukdom o handikapp

varav ny trafikskadefinansiering: växling mot sänkt fordonsskatt

-7 710 000

-3 800 000

-9 500

-3 800

-11 100

-3 800

11. Ekonomisk trygghet vid ålderdom

2 375 000

2 530

2 530

12. Ekonomisk trygghet för familjer och barn

1 636 000

1 736

1 836

13. Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet

varav minskning till följd av egenfinans. i a-kassan mot sänkt inkomstskatt

-14 918 000

-9 500 000

-11 881

-6 900

-9 488

-4 500

14. Arbetsmarknad och arbetsliv

-2 260 000

-2260

-2260

15. Studiestöd

-497 000

-599

-851

16. Utbildning och universitetsforskning

-385 000

-839

-1292

17. Kultur, medier, trossamfund och fritid

66 000

66

66

18. Samhällsplanering, bostadsförsörjning o byggande

-305 000

-305

-305

19. Regional utjämning och utveckling

90 000

90

90

20. Allmän miljö- och naturvård

250 000

250

250

21. Energi

-150 000

-150

-150

22. Kommunikationer

-185 000

-185

-185

23. Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

20 000

20

20

24. Näringsliv

337 000

487

787

25. Allmänna bidrag till kommuner *)

*) Nettotillskottet för kommunsektorn är +1800, +1490 och +1200 miljoner kronor respektive år utöver regeringens satsningar. Stora förändringar görs på inkomstsidan som påverkar den kommunala ekonomin.

-10 000 000

-11 700

-13 000

26. Statsskuldsräntor m.m.

-660 000

-1 320

-2 060

27. Avgift till Europeiska gemenskapen

0

0

0

Summa utgiftsområden

-28 641 000

-29 305

-30 257

Summa utgiftsområden exklusive statsskuldsräntor

-27 981 000

-27 985

-28 197

Minskning av anslagsbehållningar

0

0

0

Socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten

1 270 000

720

-180

Summa takbegränsade utgifter

-26 711 000

-27 265

-28 377

Budgeteringsmarginal

711 000

265

377

Utgiftstak för staten

-26 000 000

-27 000

-28 000

7.5 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Utgiftstaket för den offentliga sektorn består av summan av det statliga utgiftstaket och den beräknade kommunala utgiftsnivån med avdrag för interna transaktioner mellan stat och kommun. Kombinationen av Kristdemokraternas förslag till lägre utgiftstak för staten och ett större utrymme för kommunsektorn ger en nettoförändring av det statliga utgiftstaket med -24 miljarder kronor 1998, -25 miljarder kronor 1999 och -26 miljarder kronor år 2000. De interna transaktionerna mellan stat och kommun antas därmed netto vara oförändrade i förhållande till regeringens förslag.

Tabell 8 Utgiftstak för den offentliga sektorn

Miljarder kronor

1998

1999

2000

Staten inklusive socialförsäkringssektorn

694

708

716

Den kommunala sektorn

453,8

471,5

488,2

Interna transaktioner

-143

-152

-154

Summa offentlig sektor

1005

1028

1051

Procent av BNP

54,6

52,0

49,6

Statens inkomster

Eftersom många av Kristdemokraternas förslag berör inkomstsidan i statsbudgeten, så redogörs här för några av de viktigare förslagen för att ge en mer heltäckande bild av det kristdemokratiska budgetalternativet. Innan man har sett både utgifts- och inkomstsidan i en budget kan man inte avläsa de totala effekterna av en samlad politik. Därför är det en stor brist att den nya budgetordningen inte kräver en tydligare redovisning av inkomstsidan i statsbudgeten. Kristdemokraternas förslag på skatteområdet redovisas i detalj i en särskild motion.

8.1 Ökade inkomster

Kristdemokraterna föreslår ett fåtal inkomstökningar för att finansiera angelägna satsningar. Ett förslag till inkomstökning är höjd avfallsskatt utöver vad regeringen föreslår, höjd skatt på maltdrycker samt en fortsatt utförsäljning av statliga företag. Avfallsskatten har en miljömässigt riktig profil och alkoholskatten innebär att Kristdemokraterna återställer den sänkning som gjordes i samband med höstens (1996) budgetproposition. Skälen för privatiseringar av företag är bland annat att renodla statens roll, att sprida ägandet, att skapa mer livskraftiga företag, att skapa utrymme för investeringar i de företag som idag är statliga och att minska statens räntebörda. Kristdemokraterna föreslår också ett högre förmånsvärde i tjänstebilsbeskattningen.

Ytterligare ett förslag som stärker inkomstsidan är en ökad satsning på bekämpning av ekonomisk brottslighet och en effektivare skatteindrivning genom ökad kontroll.

8.2 Minskade inkomster

För att utveckla tjänstesektorn och skapa förutsättningar för nya jobb föreslår Kristdemokraterna en skattereduktion för reparationer, om- och tillbyggnader inom hushållssektorn. Kristdemokraterna föreslår också sänkt skatt på arbetande kapital, återinförande av riskkapitalavdraget, avskaffad skatt på royaltyinkomster under två år, avskaffad värnskatt och slopat grundavdrag vid statlig beskattning, slopad dubbelbeskattning på utdelning, slopad särskild löneskatt på vinstandelar samt återgång till gamla tidpunkten för momsinbetalning.

Vidare föreslår Kristdemokraterna sänkt fastighetsskatt, slopad sam­beskatt­ning av förmögenhet, höjd avdragsrätt för pensionssparande, ett yrkes­fiskeavdrag, avdragsrätt för individuella utbildningskonton, slopad moms på barnböcker samt att brytpunkten i skatteskalan ska följa infla­tionen.

Den största och viktigaste enskilda satsningen är sänkta allmänna sjukförsäkringsegenavgifter med 2 procentenheter. Denna satsning sänker skatten för alla inkomsttagare med ca 10 miljarder kronor. Se tabell 9 nedan.

Tabell 9 Budgeteffekter av föreslagna åtgärder på skatteområdet

Kassamässiga effekter för staten

Miljarder kronor

Inkomsttitel

Staten

1998

1999

2000

Sänkta arbetsgivaravgifter 0,11 resp. 0,14 p.e.

1200

-0,61

-0,83

-0,85

Sänkt skatt inom tjänstesektorn (ROT)

1111, 1121

-1,0

-1,5

-2,0

Sänkt förmögenhetsskatt på arbetande kapital till 75 %

1321

-0,17

-0,17

-0,17

Brytpunkten räknas upp med totalt 2,0 %

1111

-0,284

-0,31

-0,31

Inför riskkapitalavdrag

1111

-0,6

-0,7

-0,7

Sänkt fastighetsskatt till 1,5 % (egnahem & flerfamiljshus)

1312

-2,1

-2,1

-2,1

Fastighetsskatten tas bara ut på 1/3 av markvärdet över 150 tkr

1312

-0,52

-0,52

-0,52

Avskaffad värnskatt och slopat grundavdrag vid statlig skatt

1111

-3,6

0

0

Slopad dubbelbeskattning på utdelning

1111

-2,5

-3,4

-3,4

Höjd avdragsrätt (1 bb) för pensionssparande 1

1111

-0,87

-0,95

-0,95

Royaltyinkomster befrias från skatt i två år

1111

-0,015

-0,015

-0,015

Slopad särskild löneskatt på vinstandelar

1291

0

-0,1

-0,2

Slopad sambeskattning av förmögenhet (grundavdrag 800 tkr)

1321

-0,37

-0,37

-0,37

Yrkesfiskeavdrag för konkurrensneutralitet 1

1111

-0,04

-0,04

-0,04

Avdragsrätt för individuella utbildningskonton 1

1111

-0,1

-0,3

-0,5

Sänkta allmänna egenavgifter med 2 procentenheter

1200

-13,58

-14,81

-14,81

Slopad moms på barnböcker

1411

-0,06

-0,06

-0,06

Sänkt gräns för reseavdrag fr. 7000 till 6000 kr. 1

1111

-0,33

-0,33

-0,33

Sänkt fordonsskatt

1461

-3,3

-2,8

-2,8

Reducerad kulturmoms

1411

-0,05

-0,05

-0,05

Avfallsskatt + moms fr. 1/1 98

1436

0,95

0

0

Effektivare skatteindrivning/ekobrottsbekämpning 2

1,2

1,2

1,2

Höjd skatt på maltdrycker

1425

0,655

0,6

0,6

Högre förmånsvärde i tjänstebilsbeskattningen

1111

0,6

0,6

0,6

Summa skatteförslag

-26,694

-26,955

-27,775

1 Inklusive kompensation till kommunerna

2 Berörda inkomsttitlar är huvudsakligen 1111, 1121 och 1411

Tabell 10 Statens totala inkomster och utgifter 1998. Sammanfattning av föreslagna förändringar i förhållande till regeringen

Kassamässiga nettoavvikelser i

förhållande till regeringens förslag

1000-tal kronor

Inkomstgrupp 1000

Skatter m.m.1

- 38 694 000

Inkomstgrupp 2000

Inkomster av statens verksamhet

0

Inkomstgrupp 3000

Inkomster av försåld egendom

+ 26 000 000

Inkomstgrupp 4000

Återbetalning av lån

0

Inkomstgrupp 5000

Kalkylmässiga inkomster

0

Inkomstgrupp 6000

Bidrag m.m. från EU

0

Inkomstgrupp 7000

Extraordinära medel avseende EU

0

Summa inkomstförändringar

-12 694 000

Utgifter inkl. statsskuldräntor

Utgiftsområde 1 – 27

-28 641 000

Lånebehov 2

-15 947 000

1 Inklusive engångseffekt där 12 miljarder kronor inbetalas i januari 1999, p.g.a. framflyttad inbetalningstidpunkt av moms.

2 Att lånebehovet är drygt 15 miljarder kronor lägre än för regeringen innebär att budgetunderskottet är eliminerat redan 1998 (Regeringen räknar med ett lånebehov på 15 miljarder kronor 1998).

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 4),

  2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 1998 på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt 7, tabell 7),

  3. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1999 och 2000 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad som anförts i motionen (tabell 7),

  4. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner en reviderad beräkning av de offentliga utgifterna för budgetåren 1998–2000 (avsnitt 7.5, tabell 8),

  5. att riksdagen med avslag på regeringens förslag godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1998 i enlighet med vad som anförts i motionen (tabellerna 9 och 10),

  6. att riksdagen avslår regeringens förslag till beräkning av budget­effekter för budgetåret 1998,

  7. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande att under budgetåret 1998 ges rätt att besluta att ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut inte hinner inväntas,

  8. att riksdagen avslår regeringens förslag till ändringar (finans­planen s. 36) avseende skattefrågor enligt beslutspunkterna 24 till 39 samt 41,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en balanserad finanspolitik,

  10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en halvering av den totala arbetslösheten,

  11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett gott företagsklimat,

  12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillväxtpolitik,

  13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stimulera tjänstesektorn,

  14. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket för statsbudgeten till 694 000 miljarder kronor för budgetåret 1998, 708 000 miljarder kronor för budgetåret 1999 och 716 000 miljarder kronor för budgetåret 2000 (avsnitt 7.3, tabell 7).

Stockholm den 6 oktober 1997

Alf Svensson (kd)

Inger Davidson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Chatrine Pålsson (kd)

Gotab, Stockholm 2002