Statens sjöhistoriska museer (SSHM) – som innefattar Sjöhistoriska museet, Vasamuseet och Marinmuseum – har det nationella ansvaret då det gäller att samla, vårda, utforska och visa det maritimhistoriska arvet.
Sjöhistoriska museet är centralmuseum och tillhandahåller expertis inom hela ämnesområdet på ett nationellt plan.
Vid invigningen av Sjöhistoriska museet 1938 var 4 000 kvm avsatta för utställningar – i dag disponeras knappt 3 000 kvm. Bakgrunden är att nya funktioner tillkommit som krävs av ett fungerande museum: hörsal, barnrum, kafé, arkiv/register. Samtidigt har t.ex. samlingarna av modeller och föremål ökat från cirka 6 500 till drygt 100 000!
Sjöhistoriska museets arkitekt Ragnar Östberg ansåg att ”själva byggnaden vore det förnämsta utställningsföremålet” och senare tiders bedömare säger ogärna emot. Det är en mycket vacker byggnad, öppet och fritt belägen vid Djurgårdsbrunnsvikens vattenspegel. Men museiverksamhet och museibesökare ställer inför tjugohundratalet helt andra krav än 1938. De estetiska kvaliteterna till trots är Sjöhistoriska museet i dag – efter 60 år av oavbruten verksamhet – i stort behov av ombyggnad.
Under många år har det pågått en debatt om Sjöhistoriska museets lokalisering, respektive om örlogssamlingarnas hemortsrätt. Dessa frågor är nu avslutade i och med att Nobelstiftelsen föreslagits annan plats för sin nybyggnation och Marinmuseum sammanslagits med Statens sjöhistoriska museer.
Till omständigheterna hör också att museibyggnadens tekniska underhåll eftersatts under åren av lokaliseringsdiskussioner. Fastigheten saknar fungerande klimat- och ventilationsanläggning och har en otidsenlig planlösning. Grundvatten tränger sedan decennier in i källarvåningen och måste avlägsnas via pump. Ateljélokaler saknas varför utställningshallarna måste hållas stängda under nyproduktion. Tekniska miljöer som verkstäder, modellbyggeri och fotolaboratorium är underdimensionerade liksom publika miljöer som entré och kafé. Det finns brister i de anställdas arbetsmiljö liksom i de lokaler som används av besökare, t.ex. vad gäller handikappanpassning och klimat.
Lokaliseringsdiskussionerna har givetvis också påverkat all annan långsiktig planering, bl.a. då ansökningar om extern finansiering avslagits med hänvisning till oklarheter som gällt museets framtid. Detta har t.ex. gällt utställnings- och IT-projekt.
Nu när frågan om annan lokalisering av Sjöhistoriska museet förefaller vara avgjord är det således angeläget att lösa museets behov av ändamålsenliga upprustningar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sjöhistoriska museets behov av ombyggnad.
|
Sylvia Lindgren (s) |
Ingemar Josefsson (s) |