Det har under många år funnits ett önskemål, rent av ett krav, att Sveriges värnpliktiga skulle ges utbildning i hjärt- och lungräddning.
Det är nu dags att pröva om denna relativt enkla utbildning skall införas för landets värnpliktiga. Enligt de undersökningar som finns skulle en utbildning, omfattande endast tre timmar, vara tillräcklig. Den borde kunna införas utan att övrig utbildning störs eller att den föreslagna utbildningen medför några extra kostnader – i varje fall kostnader som inte är en väl investerad summa.
Den statistik som redovisats av Värnpliktsrådet berättar om att antalet trafikolyckor med värnpliktig personal har ökat de senaste åren. Detta räknat i absoluta tal. Samma källa berättar att 1997 ser ut att bli ett ”svart år” inom området. Under 1996 lär cirka 400 värnpliktiga ha skadats.
Värnpliktsrådet har under ett antal år krävt att utbildning skall ske inom nämnda område. Det är nu dags att undersöka om möjligheterna finns att starta utbildningen, om nu ordet utbildning kan vara det rätta då det handlar om endast tre timmar, dock värdefulla tre timmar.
Det är bara att instämma i den redovisning som gjorts om vad en hjärt- och lungräddning för landets värnpliktiga skulle ge för den värnpliktige och där det framhålls en rad ”fördelar” av vad utbildningen skulle innebära.
Värnpliktsrådet har framhållit följande argument för införandet av utbildning i hjärt- och lungräddning:
En ökad trygghet för den enskilde värnpliktige.
En ökad chans till överlevnad för den värnpliktige som drabbas av hjärt- och/eller andningsstopp. (Numera vetenskapligt bevisat genom en utredning av dr Stig Holmberg, ansvarig för HLR i Kardiologiska föreningen.)
Ett ökat riskmedvetande genom en ordentlig utbildning i första hjälpen.
En ökad möjlighet för värnpliktig personal att ingripa vid kriser i samhället under fredstid, i linje med försvarsbeslutet 96.
En generell samhällsvinst genom att det årligen skulle ges en livräddande utbildning till cirka 30 000 ungdomar.
En civil merit för den värnpliktige efter fullgjord värnplikt.
Detta är argument som man bör ta fasta på och som bör väga tungt då frågan om hjärt- och lungräddning för landets värnpliktiga diskuteras.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av hjärt- och lungräddning för landets värnpliktiga.
Rolf Gunnarsson (m) |
Gotab, Stockholm 1997