Den 1 januari 1998 skall alla helikoptrar i försvaret sammanföras till en helikopterflottilj enligt ett utredningsförslag.
Enligt förslaget skall helikoptrarna fördelas på fyra divisioner. Det framgår av förslaget att detta skulle möjliggöra en framtida besparing på 50 miljoner kronor årligen. Då den siffran inte sättes i någon relation till de direkt funktionella effekterna, är det helt omöjligt att tillmäta besparingsuppgiften något avgörande värde. Det torde inte ha varit okänt för utredaren att en stor, ofta avgörande, del i de politiska ställningstagandena baseras på bedömningar av den ekonomiska uppoffringens omfattning i förhållande till de produktionsförändringar som förslaget medför? Vad man säger är att i första hand skall besparingen avse arméflygorganisationen.
Regeringen har beträffande västkusten föreskrivit att marinens uppgifter när det gäller helikopterförband skall lösas på ett fullgott sätt. Eftersom det på annan plats bl.a. sägs att helikopterförbanden också skall delta i allmän räddningstjänst, måste förutsättas att begreppet fullgott sätt också avser räddningsverksamheten. Föreliggande förslag tillgodoser inte regeringens krav vad avser räddningstjänsten. Särskilt som det uppenbarligen inte beaktar Säves centrala läge invid landets största hamnar, hårdast och mest trafikerade sjötrafikleder och mest omfattande yrkesfiske.
Av utredningsdirektiven framgår att en avgörande faktor skall vara sambruk/samordning med andra myndigheter – med det civila samhället i sin helhet. De möjliga samordningseffekterna säkerhetsmässigt, kvalitativt och ekonomiskt redovisas inte trots att dessa skall utgöra en avgörande faktor för bedömningen. Överraskande nog uppräknas däremot resurser i Danmark, Finland, Norge och Tyskland utan att vare sig samordningsavtal, kvalitet eller omfattning anges.
Övervägandena avseende divisionsledningens placering redovisas inte, utan endast vad som anses tala för Kallinge.
Divisionsledningens lokalisering borde, enligt min mening, i första hand belysas ur ett säkerhetsperspektiv alternativt riskexponeringsperspektiv relativt den totala för samordningspotentialen. Först när det perspektivet sättes emot t.ex. utbildningsaspekten, som synes tala för Kallinge, kan en rimlig bedömning av divisionsledningens lokalisering ske.
I dag finns ett avtal med Sjöfartsverket som innebär att Säve garanterar startberedskap på 60 minuter. I en ny utredning utförd av Sjöfartsverket och Luftfartsverket förordas en höjd beredskap innebärande en insatstid (alltså ej startberedskap) på 90 minuter. För att detta berättigade önskemål skall kunna tillgodoses i så hög grad som möjligt, dvs. där flest insatser kan förväntas, måste helikopterdivisionen i Säve, enligt min mening, bibehållas intakt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om helikopterverksamheten på Säve.
|
Stig Grauers (m) |