Kvalitet och boendemiljö blir allt viktigare delar inom bostadssektorn. En rad förbättringar i regelverket kring boendemiljön har skett under de senaste åren. Trots detta kvarstår fortfarande en del problem.
Trots låga saneringskostnader, som dessutom delvis täcks av statsbidrag, sker inte sanering av radon i särskilt stor omfattning. Förklaringen till det låga intresset hos fastighetsägarna att vidta åtgärder i sina hus torde bland annat vara oro för sänkning av marknadsvärdet. En åtgärd för att öka radonsaneringen är att införa ett system med intyg från kommuner om att hus inte befinner sig i ett riskområde och inte är uppfört med radonavgivande material. En annan åtgärd är att kommuner uppmanas att tillämpa Socialstyrelsens råd för sanitär olägenhet mer strikt.
Radonsanering är en utomordentligt angelägen åtgärd för att förbättra inomhusmiljön. Folkpartiet föreslår att den maximala bidragsnivån får höjas till 25 000 kr. Vi bedömer att detta kan kräva ytterligare 20 milj kr i anslag – räknat på 12-månadersbasis.
En betydande andel av befolkningen besväras av allergi och annan överkänslighet. Dessa sjukdomar ökar i förekomst och man uppskattar nu att mellan 25 och 40 procent av befolkningen har sådana problem. I denna sjukdomsgrupp ingår astma, allergisk snuva och olika typer av hudutslag. Orsakerna är ofullständigt kända men helt klart är att rökningen och inomhusmiljön spelar stor roll.
Den snabba ökningen av allergier är utomordentligt oroande. Det råder ingen tvekan om att inomhusmiljön spelar en viktig roll i detta sammanhang. Denna fråga behandlas utförligt i Folkpartiet liberalernas partimotion om Folkhälsa.
Det föreligger ett mycket stort behov av att allergisanera offentliga lokaler, exempelvis daghem skolor m m. Folkpartiet föreslog därför förra året ett flerårigt program om 400 miljoner per år i detta syfte. Jag vidhåller att vårt tidigare flerårsförslag var bättre och beklagar att riksdagen avslog det under förra riksåret, med tanke på att allergierna utvecklats till en folksjukdom.
Inom bostads- och planområdet lade Handikapputredningen bl.a. fram förslag om information och fortbildning av arkitekter om tillgänglighetsfrågor, ändringar i plan- och byggnadslagen för att göra gatumiljön, terminalbyggnader och offentliga lokaler tillgängliga samt tillgänglighetsprogram.
I USA har man på olika sätt förbättrat tillgängligheten för funktionshindrade i byggnader, genom blindknappar i hissar, på gator genom avfasade trottoarer och på andra platser. Jag anser att de amerikanska erfarenheterna bör tas tillvara här i Sverige och att till nya plan- och bygglagen bör fogas föreskrifter som anger hur man kan öka den generella tillgängligheten till byggnader m.m.
Tillgängligheten för nyproduktion gjorde att Sverige länge var unikt vad gällde att bygga tillgängligt och användbart. Denna roll har vi förlorat till andra länder med kraftfullare lagstiftning som USA och Australien. Den tillgänglighet och användbarhet vi faktiskt har hade vi sannolikt aldrig haft utan lagstiftning på området. Ett stort problem i Sverige idag är att tillgänglighetslagstiftningen efterlevs dåligt och att kraftfulla sanktionsmöjligheter saknas.
Det finns mycket kunskap om hur en framkomlig och användbar miljö för funktionshindrade kan utformas. Många kommuner och även andra har gjort inventeringar som visar var hindren finns. Trots detta förekommer det sällan att brister i befintlig miljö åtgärdas. Erfarenheten säger oss att utan lagstiftning kan vi inte påräkna några egentliga förbättringar i befintlig byggd miljö.
Exempel på enkelt åtgärdade hinder för rörelsehindrade kan vara att bredda trottoarer så att det går att komma fram med rullstol och att mötas. Enkelt åtgärdade hinder för synskadade kan vara fristående trappor som behöver byggas in så att risken att oavsiktligt gå under dem och slå i huvudet undanröjs. Parkerade cyklar på trottoarerna utgör hinder för både synskadade och rörelsehindrade. Ofta kan cykelställ enkelt sättas upp.
Grundläggande för Handikapputredningens arbete var ansvars- och finansieringsprincipen, dvs att var och en som driver en verksamhet själv måste ta ansvar för att funktionshindrade kan vara delaktiga. Huvudmannen måste också ta kostnadskonsekvenserna av detta. För byggsektorn innebär det att varje byggherre själv måste stå för eventuella merkostnader och fördela kostnaderna på samtliga brukare. Generell tillgänglighet och användbarhet skall alltså inte betalas med statsmedel.
Utredningen föreslog att byggnadslagstiftningen tillförs en bestämmelse med innebörden att befintlig gatumiljö, terminalbyggnader och hållplatser görs tillgänglig och användbar inom en tioårsperiod samt att byggnader som allmänheten har tillträde till skall vara handikappanpassade inom 15 år från lagens ikraftträdande. I betänkande resonerar man om att det är viktigt att insatserna görs planmässigt. Förslagen uttrycks som funktionskrav, liksom i byggreglerna (BBR), utan koppling till åtgärdernas omfattning, komplexitet eller kostnader.
Utredningens förslag är epokgörande eftersom de har retroaktiv verkan och skulle möjliggöra att åtgärda befintlig bebyggelse. Sådan lagstiftning finns för andra områden som t ex sophantering.
PBL-utredningen föreslår liknande lagändringar. Enkelt åtgärdade hinder för tillgänglighet och användbarhet i publika lokaler och på allmänna platser skall var åtgärdade före år 2000. Boverket skulle samtidigt ges i uppdrag att utfärda tillämpningsföreskrifter till bestämmelsen. Förslaget innebär vissa inskränkningar i förhållande till HU:s men är fortfarande mycket betydelsefullt för möjligheterna att förbättra den totala, generella tillgängligheten och användbarheten i samhället.
I utredningen finns en oroande passus (sid 331) där utredaren ifrågasätter om tillgänglighet till samtliga bostäder, d v s generell tillgänglighet och användbarhet, är att betrakta som ett väsentligt allmänt intresse.
I den lagrådsremiss som ingick som en del i arbete med propositionen om kommunal översiktsplanering enligt PBL (prop. 1994/95:230) fanns ett förslag med följande lydelse;
I lokaler där allmänheten har tillträde och på allmänna platser skall före år 2005 enkelt avhjälpa hinder mot tillgängligheten och användbarheten för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga vara undanröjda i den utsträckning som följer av föreskrifter meddelade med stöd av denna lag.
Lagrådet hade inga invändningar mot förslaget. I propositionen ändrades det emellertid så att Boverket istället skulle ges i uppdrag att analysera utredningens förslag, bl a med avseende på kostnadskonsekvenser. Förslaget avsåg att tas in i 17 kap 21 § PBL. Enligt min uppfattning är det viktigt att frågan om tillgängligheten i den typiska miljön förbättras. Det förslag som fördes fram i lagrådsremissen bör förverkligas.
Boverket har genomfört sin utredning. Den överlämnades till regeringen sommaren 1996. I utredningen delas enkelt åtgärdade hinder in tre svårighetsgrader och kostnadsberäknas. Åtgärderna prissätts och uppräkningar för kostnader för hela tätorter och hela riket görs. Det finns oerhört många felkällor i sådana beräkningar. En prislista kan emellertid vara ett bra hjälpmedel då åtgärder skall beslutas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att öka radonsaneringen,
att riksdagen till utgiftsområde 18 A 9 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder för budgetåret 1998 anvisar 20 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 32 000 000 kr,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handikappanpassning av bostads- och stadsmiljö,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om allergisanering,
att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att 300 miljoner kronor ur ROT-bidragen får användas för allergisanering i offentliga lokaler,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ändring i PBL som snarast bör föreslås riksdagen i avsikt att öka tillgängligheten i den fysiska miljön.
|
Erling Bager (fp) |