I brist på andra regler används nu regelverket för externt industribuller som norm också för vindkraftverk. Dessa normer är tyvärr illa lämpade för tillämpning på just vindkraftverk, som har en helt annan typ av bulleremission än de industrier normerna är skrivna för.
För vindkraft gäller att den högsta ljudnivån som hörs från verken är vid vindhastigheter upp till 8 meter per sekund. Vid högre vindhastigheter tilltar visserligen bullret från verken något men överröstas av vindens brus så att det dränks och försvinner i vindens naturliga ljudalstring.
Nuvarande ljudnorm kräver att bullernivån får vara upp till 40 dB(A) intill bostäder. Finns det flera verk på en plats adderas bullret från dessa enligt fysikens lagar så att det totala bullret inte överstiger 40 dB(A).
I praktiken har det visat sig att de teoretiskt beräknade bullergränserna har en mycket bred säkerhetsmarginal. Bl.a. räknar man inte med den så kallade markdämpningen i mjuk vegetation eller snö, vilket reducerar bullret i mycket stor utsträckning mellan ljudkällan, vindkraftverket, och omgivningen. I praktiken har det visat sig att bullret från vindparken i Grönhögen på Öland oftast inte ens är hörbart på det avstånd bullret enligt teoretiska beräkningar skulle vara upp till 40 dB(A). Uppskattningsvis når bullernivån vid bullergränsen 40 dB(A) upp i närheten av denna nivå kanske ett tiotal timmar per år då flera faktorer råkar samverka så att bullret blir maximalt. All övrig tid är bullernivån lägre.
Eftersom hänsyn till bullerspridning från vindkraftverk utgör en begränsning för hur nära bebyggelse man kan placera vindkraftverk, bör en speciell bullernorm för vindkraft tas fram, som är bättre anpassad till verkligheten.
I Danmark gäller generellt normen upp till 45 dB(A) för vindkraft. I Sverige skulle vi också utan olägenhet kunna använda samma norm och ev. höja den de tider då buller från vindkraftverken inte stör någon, men kanske också sänka den till exempelvis 35 dB(A) eller rent av kräva driftstopp de tider på sommaren vid låga vindhastigheter, då närboende vill vistas utomhus i en tyst omgivning.
Kostnaden att avstå från elproduktion vid vissa tillfällen är måttlig och får räknas in i den ekonomiska kalkyl som utgör underlag för projektet.
Genom att skapa en speciell bullernorm för vindkraft med anpassning till årstid, vindhastighet och utetemperatur kan man åstadkomma att vindkraftverk kan byggas på flera platser och samtidigt få mindre risk för bullerstörningar under just känsliga perioder.
Vindkraftverken har idag avancerade datastyrningar som kan programmeras att själva anpassa driften till väderbetingelserna, exempelvis under perioden 20 maj–10 augusti, när medelvinden är under 8 meter per sekund och lufttemperaturen över 15 grader.
Dessa driftkrav vad gäller buller kan, med möjlighet till omprövning, fastställas vid bygglovet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade bullernormer för vindkraftverk.
|
Sivert Carlsson (c) |