Den bostadspolitiska kommittén hade inte till uppgift att utreda miljöfrågorna i boendet, men ansåg det ändå angeläget att lyfta fram de ekologiska aspekterna. Den uppfattningen delas naturligtvis av Vänsterpartiet. Miljökraven skall tillgodoses i all ny- och ombyggnad. Endast byggprojekt som uppfyller kraven i miljölagstiftningen skall beviljas statsbidrag. Miljöfarliga ämnen och metoder skall alltid bytas ut mot miljömässigt bättre alternativ om sådana finns – den s k substitutionsmetoden. I alla sammanhang skall den minst miljöbelastande lösningen väljas och åtgärder som inte är miljömässigt riskfria skall inte genomföras. Kraven är tydliga och målsättningen hög. Tyvärr följs dock inte kraven upp med förslag till förändringar i gällande lagstiftning. Kraven på ekologiskt byggande är inte tillräckligt tydliga i de regelsystem som gäller. De väsentliga egenskapskrav som styr byggandet finns i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnader. Där saknas fortfarande ett tydligt uttryck som motsvarar regeringens målsättning om ett ekologiskt hållbart samhälle. Det är viktigt att vid allt byggande använda sig av en ekologisk kretsloppstillämpning och resurshushållning. Vänsterpartiet föreslår att BVL 2 § punkt 9 kompletteras med krav på resurshushållning och en ekologiskt hållbar kretsloppstillämpning. Regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.
Att införa krav om ekologisk kretsloppstillämpning och resurshushållning i lagen om tekniska egenskapskrav förutsätter stora förändringar när det gäller att ta till vara de växtnäringsämnen som produceras i våra bostäder. Urinseparering, kompostering, tillvaratagande av gråvatten från tvätt och disk är exempel på detta. Här måste lagar och tillämpningsföreskrifter införas för både nyproduktion och för större renoveringar. Målsättningen bör vara att inom en femårsperiod åstadkomma detta. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att ta fram underlag för sådana beslut.
Redan nu kan dock projekt i större skala genomföras, där man använder redan känd teknik och utvecklar nya metoder för ett ekologiskt boende med höga krav även på energieffektivitet och goda inomhusmiljöer. I dag finns goda exempel på vad som är möjligt att genomföra, t ex projektet Ekoporten i Norrköping, där man kretsloppsanpassat ett flerbostadshus. Det finns också ett flertal exempel på ekobyar bestående av bostadsrätter i småhus. Detta kräver statliga stimulansåtgärder och Vänsterpartiet föreslår i sin motion Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande särskilda åtgärder som förbättrar den ekologiska hållbarheten i våra bostadsområden.
I bygglagstiftningen används ord som egenskapskrav och kvalitetskrav i en rad sammanhang. Kvalitetsansvarig, kontrollplan och kvalitetssäkring är andra begrepp inom plan- och bygglagen, PBL. Kvalitetskontrollen styrs av PBL, kapitel 9. Kraven dokumenteras i en plan som anger vad som skall kontrolleras, men inte vilka kvaliteter som skall finnas. Den kontrollansvarige ansvarar bara för att kontrollplanen upprättas och följs, inte för vad som står i den. Följaktligen bör benämningen kvalitetsansvarig bytas ut mot kontrollansvarig. Det bör bli regeringens uppgift att se till att så sker.
Utvärderingen av kvalitetskontrollen sker i samråd med byggnadsnämnden. Kvalitetsbestämningen sker däremot endast genom byggherrens försorg. I dag finns inget formellt krav på byggherren att kontakta kommunen under projekteringen av byggnationen. Kommunen eller andra intresseorganisationer har därför ingen möjlighet att bevaka kvalitetsintressen under kvalitetsbestämningsskedet. Krav på bästa möjliga kvalitet när det gäller tillgänglighet, materialval m m bestäms av byggherren utifrån de egenskapskrav som PBL föreskriver.
Detta bör kunna intresseregleras mellan allmänna och enskilda intressen och beslutas t ex i detaljplan eller områdesbestämmelser. Dessa krav är inte till för att skapa extra kostnader, de är tvärtom ett sätt att undvika framtida merkostnader. Redan i projekteringsstadiet bör samråd ske mellan kommunen, allmänna intressen och den berörda byggherren för att tillgodose krav på tillgänglighet och bästa möjliga kvalitet enligt de egenskapskrav som lagen föreskriver. Allra senast i det byggsamråd som skall hållas senast tre veckor före byggstart. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag på hur kvalitetsbestämningen skall säkras, så att samhällets mål och riktlinjer för den framtida boendeplaneringen på bästa sätt skall kunna uppfyllas.
En viktig del i att säkra kvaliteten i boendet är att ställa krav på obligatorisk miljö- och energideklaration av bostäder. Den bostadspolitiska utredningen föreslog att Boverket i samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket skulle ta fram ett system för miljö- och energideklaration. Även bostadsmarknadens parter bör vara med i samråd på liknande sätt som i kretsloppsrådet. Regeringen har gett Boverket i uppdrag att undersöka möjligheterna att utforma ett system för kvalitetsdeklaration av bostäder. Den processen bör ha högsta prioritet och ett system för miljö- och energideklaration bör kunna tas i bruk fr o m år 2000. Detta bör ges regeringen till känna.
Det pågår redan i dag en rad frivilliga försök att ta fram kvalitetsdeklarationer av bostäder, såväl bland byggentreprenörer som mellan fastighetsägare och hyresgästföreningar. Detta bygger dock på enskilda initiativ och insatserna är inte samordnade.
En miljö- och energideklaration är nödvändig utifrån en rad olika aspekter. Den energi som förbrukas i boendet motsvarar en fjärdedel av landets totala energiproduktion. En femtedel av utsläppen av koloxid och en fjärdedel av utsläppen av flyktiga organiska ämnen och av kväveoxider kommer från boendet. Som konsument är det svårt att bedöma en bostads miljöegenskaper och energiförbrukningen vid anskaffningen. En miljö- och energideklaration skulle på sikt leda till att konsumenterna efterfrågar mer miljöanpassade och energisnåla bostäder. En annan aspekt är av hälsopåverkan. Kostnaderna för allergi och överkänslighet är mellan 5 och 6 miljarder kr per år, varav inomhusmiljön svarar för en stor del.
Endast en miljö- och energideklaration kan dock inte komma till rätta med byggfel som har begåtts eller som kommer att begås. Byggfel leder ofta förr eller senare till miljöproblem i form av fukt och mögel, som kan orsaka t ex allergier. Byggnader bör konstrueras, projekteras, uppföras och ändras så att de ger de boende ett skydd mot den yttre miljön och samtidigt en riskfri och hälsosam inomhusmiljö. Så är tyvärr inte fallet i dag; det finns en rad problem att åtgärda. Inomhusmiljön är en av våra viktigaste miljöfrågor och den har under senare tid kommit alltmer i fokus för debatten. Vi vistas 90 procent av vår tid inomhus. Allergier och överkänslighet har fördubblats varje decennium sedan 1960-talet, och en del av denna ökning kan tillskrivas våra allt sämre inomhusmiljöer. Forskningen har visat att barn är betydligt känsligare än vuxna för miljöföroreningar och att barn reagerar tidigare på dålig miljö. Vart tredje barn är drabbat av allergi/överkänslighet. Man räknar med att mellan 600 000 och 1 miljon människor bor i dåliga inomhusmiljöer. Dessutom dör cirka 1 200 människor årligen med astma/allergi som direkt eller indirekt dödsorsak.
De vanligast förekommande allergiska besvären är hösnuva, astma, atopiskt eksem och kontakteksem. Allergiska besvär antas bero på en kombination av ärftliga anlag, rökning, husdjur, dålig inomhusmiljö, dålig utomhusmiljö och ett antal okända faktorer. Problemen med ”dagissjuka” och ”kontorssjuka” dök upp på 1970-talet och kom sedan att kallas ’’sjuka-hus-sjukan’’. Orsaken till problemen kan i stort sett härledas till uppkomsten av fukt i husen. De hälsoproblem som finns i inomhusmiljön beror i huvudsak på samverkan mellan mögel, ammoniakgaser och organiska ämnen i inomhusluften.
Dessa problem kan sättas i samband med den byggfukt i betongbjälklaget som stängs inne under golvmattor av plast och linoleum. Förutom fukt i betongkonstruktionen tillförs eller tillfördes fukt i form av flytspackel och vattenbaserat lim. Till detta kommer emissioner från målarfärg, lim, primer och spackel. Billiga byggkonstruktioner i form av platta tak är en källa till ytterligare fuktproblem.
Mätningar av flyktiga organiska ämnen visar att inomhusluften i problemmiljöer ofta har tre till fyra gånger högre halter av föroreningar än normalt. Många menar att detta är ett ventilationsproblem som kan åtgärdas med ett högre luftombyte. Ventilationssystem är komplicerade och mekaniska till- och frånluftssystem är de som är svårast att få att fungera. Enkla ventilationssystem som självdrag verkar fungera bäst. Det är viktigt att ventilationen fungerar, den fukt som är inbyggd måste bort.
Problemet med sjuka hus är en tickande bomb. Trots allvaret i situationen bryr sig många fastighetsägare inte ens om att kontrollera att ventilationen fungerar.
De senaste årens miljödebatt har handlat om uteluften, industriutsläpp, skogsdöd och gödsling i jordbruket. Debatten har inte på samma sätt uppmärksammat sambandet mellan allergier och sjuka hus.
Sjuka inomhusmiljöer tycks framför allt förekomma på arbetsplatser, och kvinnors arbetsmiljöer är ofta sämre än mäns. Våra skolor och förskolor tycks exempelvis vara särskilt hårt drabbade. Problemen för boende i egna småhus är mindre. Bäst effekt av förebyggande åtgärder uppnås alltså i skolor och förskolor.
Allergiproblemen kostar samhället mer än 5 miljarder kr varje år.
I en utredningsrapport om de samhällsekonomiska kostnaderna till följd av allergiska besvär mellan åren 1983 och 1993 finns en rad intressanta fakta. Rapporten kommer från Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi, IHE, och är beställd av Folkhälsoinstitutet. Den visar att 1983 beräknades sjukvårdskostnaderna till följd av allergiska besvär till ca 2,2 miljarder kronor. 1993 hade de ökat till cirka 5 miljarder kronor. Det borde vara självklart att ny- och ombyggnad i fortsättningen utförs på ett sådant sätt att husen inte orsakar hälsobesvär.
Vänsterpartiet anser att problemen med sjukahussjukan måste fortsätta att åtgärdas och avsätter därför medel för en fortsatt allergisanering av skolor, daghem och bostäder. (Se vår motion Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande.)
Omställningen till ett ekologiskt hållbart energianvändande ställer stora krav på effektivisering av elanvändningen. Energipropositionens program är en del i detta, men det behövs en rad andra åtgärder. En så stor del som 42 TWh av svensk elenergi används för uppvärmning av inomhusluft och varmvatten. Det motsvarar ca 5 000 kWh per person och år, eller ca 40 procent av all elenergi. Energin används som direktverkande el i småhus och flerbostadshus, i lokaler av skilda slag samt för att producera el i fjärrvärmeanläggningar. Det är möjligt att väsentligt minska energianvändningen i svenska hus på sikt. Regeringen bör utifrån dagens teknik ställa upp mål för vad som är en rimlig förbrukning år 2010, 2020 osv. Byggreglerna måste skärpas när det gäller elanvändningen. Regeringen bör ge Boverket i uppdrag att se över byggreglerna för elanvändning vid uppvärmning. Regeringen bör också överväga ett förbud mot direktverkande el för uppvärmning. Undantag bör dock vara möjliga för vissa installationer.
Vid större ombyggnader finns en unik chans att vidta energihushållningsåtgärder. Ombyggnationerna skall eftersträva nybyggnadsstandard vad avser energieffektivitet, med vissa undantag. Fasaden på ett hus kan exempelvis ha speciella arkitektoniska kvaliteter, vilket gör en utvändig energieffektivisering olämplig. K-märkta hus är naturligtvis också undantagna.
I hushållen används mycket elenergi till kylar, frysar, belysning och annan teknisk utrustning. Med teknikupphandling energieffektiviseras produkterna. Kombinerade kylar/frysar var 1993 30 procent energisnålare än marknadens bästa separata kylar och frysar 1991. Högfrekvensdon i lysrör gör det möjligt att sänka energiförbrukningen med 20 procent, med styrning av ljuset så mycket som 70 procent. Insatserna för en effektivare energianvändning måste vara konsekventa, synliga, dynamiska och uthålliga. Regeringen bör komma med förslag på hur normer, märkning, byggregler och teknikupphandling skall samverka bättre för en effektivare energianvändning. Regeringen bör verka för att stat, kommun och landsting skall bli föregångare genom att ställa samordnade krav på ökad energieffektivitet vid sina upphandlingar.
Omställningsprocessen till ett ekologiskt hållbart energisystem har satts i gång i samband med programmet för konvertering av energisystem, från direktverkande el för uppvärmning till andra system. Solvärme har goda förutsättningar att bli ett viktigt komplement i den framtida energitillförseln. Solvärmesystem har inga negativa miljöeffekter och är lämpliga att installera nära användaren. Solvärmen bidrar till minskade koldioxidutsläpp genom att minska behovet av eldning under sommaren, då verkningsgraden är låg och utsläppen som störst. Ett solvärmesystem kopplat till en ackumulator kan utnyttjas för att sänka behovet av el under perioder med hög belastning. Med hjälp av statligt stöd till solfångarinstallationer har omfattningen ökat kraftigt, därefter har stödet dragits in. Det var ett olyckligt beslut, eftersom svensk solvärmeteknik fått ett högt internationellt anseende. En fungerande inhemsk marknad för solvärme är dock en förutsättning för att svenska företag skall kunna fortsätta att utveckla svensk solvärmeteknik. Vänsterpartiet anser att stödet bör återinföras (se vår motion Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande).
Att i plan- och bygglagen införa krav på ekologisk kretsloppshushållning måste naturligtvis få en rad konsekvenser för byggandet och boendet. Författaren Paul Hawkens följande citat bör vara en ledstjärna: If you can’t eat it, you should probably not use it when building your house. Byggmaterialen skall vara energieffektiva, återvinningsbara och ofarliga för hälsan. Avfallshanteringen skall ingå i det ekologiska kretsloppet, vilket ställer krav på källsortering av sopor och alternativa lösningar för vatten och avlopp. När det gäller byggmaterial bör paragraf fem i lagen om kemiska produkter (LKP), den s k substitutionsprincipen, användas på ett kraftfullt sätt. Centrala myndigheter har varit obenägna att använda lagen, men även kommuner är skyldiga att se till att lagen följs. Här bör tillämpningskraven skärpas och Boverket få i uppdrag att se till att lagen tillämpas vid byggnation och i de samråd som entreprenörer och byggherrar har med kommunerna inför byggstart. Detta bör ges regeringen till känna.
Kommunerna kan utfärda krav lokalt med stöd av utbytesregeln. Det har visat sig effektivt enligt Riksrevisionsverket, som undersökt hur utbytesregeln tillämpas i praktiken. Alla boende bör ges en effektiv möjlighet att delta i källsortering av sopor. Vid nybyggnad och ombyggnad bör möjligheterna för den boende att genomföra en effektiv sopsortering redovisas i samrådet inför byggstarten med kommunens byggnadsnämnd.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpningsföreskrifter för ekologisk kretsloppstillämpning,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i motionen föreslagits om komplettering av lag 1994:847 om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring enligt vad i motionen anförts om att ersätta ordet kvalitetsansvarig i 9 kap. PBL med kontrollansvarig,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring enligt vad i motionen anförts om säkerställande av kvalitetsbestämning vid byggande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om miljö- och energideklarationer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om substitutionsprincipen i 5 § lagen om kemiska produkter.1
|
Owe Hellberg (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Maggi Mikaelsson (v) |
Karl-Erik Persson (v) |
|
Per Rosengren (v) |
Hanna Zetterberg (v) |
1 Yrkande 6 hänvisat till JoU.