Det är nödvändigt med ett genderperspektiv på all planering och samhällsutveckling. Kvinnors och mäns olika erfarenheter och kunskaper måste komma till uttryck i samhällsplaneringen. Kvinnors förmåga att både se till helheten och tänka småskaligt måste få ett ökat genomslag. Kvinnoperspektivet har allt för länge negligerats i samhällsplaneringen.
Den bostadspolitiska utredningen från 1996 visar att kvinnor är storkonsumenter av bostäder och boendemiljöer och att de är mer beroende än män av att bostaden fungerar väl och är hälsosam. Kvinnor är dessutom mer erfarna brukare av dess utrustning. Ändå har kvinnor, konstaterar man, i väldigt liten utsträckning haft möjlighet att påverka vid planeringen, konstruktionen och byggandet av bostäder och det som finns runt omkring i form av service, lekplatser och grönområden.
Det har visat sig mycket svårt för kvinnorna att få inflytande på detta område. Det gör det också till en viktig demokratisk fråga. Kvinnorna måste få ökad möjlighet att vara med och påverka prioriteringarna. Detta har bl a påpekats i Boverkets nyligen publicerade rapport ”Hela samhället”. Där står att läsa att det är vardagslivet vi sätter villkor för, när beslut fattas om markanvändning, bebyggelse och rumslig utveckling. Strukturerna vi formar i det arbetet sätter villkor för hur jämställt samhället kan bli, en ofta bortglömd aspekt i arbetet med samhällsplaneringen. Vi konstaterar att jämställdhetsperspektivet måste genomsyra samhällsplaneringen i likhet med alla andra samhällsområden.
För att förändringar och förslag till fastställd samhällsplanering ska förverkligas krävs pådrivande krafter. Vissa stimulanser behövs på detta område såväl som på andra för att få igång verksamheter. Agenda 21-arbetet kan tas som exempel på hur detta har fungerat, eftersom alla kommuner antagit lokala handlingsplaner idag.
Det är utomordentligt viktigt att riksdag och regering bidrar till att stimulera fram en demokratisk process, med både män och kvinnor, unga och gamla som leder till en samhällsplanering som är jämställd.
Hitintills har i huvudsak männen satt upp riktlinjer även för vilka områden forskning inom samhällsplanering och boende ska fokuseras på, medan det oftast är kvinnorna som möter problem med en felaktig planering i sin vardag. Det kan handla om opraktiska lägenheter och mer eller mindre tillgängliga bostadsområden. Det krävs mer forskning om kvinnors roll i stads- och regionplaneringen. Planeringen måste i högre grad utgå från mål som uppmuntrar till ett helhetsperspektiv. Genom att se till lokaliseringen av arbeten, bostäder, service liksom tillgången på kollektivtrafik och fritidsaktiviteter, samtidigt som den sociala tryggheten värnas kan vi få bättre fungerande samhällen och bostadsområden. Det är då också viktigt med gröna ytor i städer och tätorter, som tryggt kan användas för rekreation och som mötesplatser.
Boendet spelar en viktig roll i all mänsklig tillvaro, liksom bebyggelsen gör i landskapsbilden. Boendet har stor betydelse för människors välfärd och trygghet. Vi bygger inte bara hus vi skapar hem. Barns uppväxtmiljö avgörs till stor del av boendemiljön. Därför gläder det oss att frågan om de arkitektoniska kvaliteterna och den etiska utformningen åter lyfts i debatten, efter att ha varit bortglömda alltför länge. Det som påverkar ögat påverkar också vår själ. Människor vill känna sig stolta över det man bygger och den plats man bor på.
Alla människor behöver bra bostäder till rimliga kostnader. Byggandet och val av bostad ska utgå från de enskilda människornas behov av bostäder. Därför behövs en mångfald av olika bostäder och boendeformer. Det blir dock allt svårare att fritt välja bostad. Byggandet ligger på den lägsta nivån sedan efterkrigstiden och antalet vräkningar har ökat lavinartat. Därmed har även antalet bostadslösa ökat. Tidigare var detta närmast ett isolerat storstadsproblem som drabbade män men idag återfinns alltfler kvinnor i denna grupp. Kraftfulla insatser krävs för att alla ska få en plats att bo på och kunna välja var i landet man vill bo och i vilken typ av bostad. Detta måste naturligtvis även gälla äldre med omsorgsbehov.
Frågan om fastighetsskatten och dess effekter för boendet belyser vi i en annan motion.
Vi emotser en övergång från byggpolitik till konsumentpolitik på bostadsområdet. Välbyggda, miljöanpassade och varierande bostäder i bra miljö bör eftersträvas. Bebyggelsens utformning t ex ett ordentligt ljusinsläpp i bostaden som påverkar både hälsan och värmekostnaderna har stor betydelse för möjligheterna till bättre och effektivare resursanvändning i kretsloppssamhället. Detta är ett faktum som hittills alltför ofta förbisetts. Användningen av energi, vatten och andra resurser i hushållen, liksom hanteringen av avfall påverkas i hög grad av kvinnors engagemang. Därför är utbildning och information om kretsloppssamhället inte minst viktig för kvinnorna. För att skärpa kraven i miljöarbetet har Centerpartiet drivit ett förslag om kvalitetskrav på boendet, som nu ska införas. Det är av yttersta vikt att detta arbete följs upp.
Segregation, otrygghet och problem av social karaktär ger sig ofta tillkänna i bostadsområdena. Därför måste vi finna former för en ökad delaktighet i besluten och skötseln av bostadsområdena. Vill vi ha människor som fungerar bättre måste vi skapa ett samhälle som är mer socialt, vi måste t ex skapa mötesplatser där vi kan diskutera med varandra. Människor bör engageras mer i fastighetsförvaltning och boendemiljö. Delaktigheten ökar gemenskapen och utvecklar den sociala kontrollen och leder till mindre anonymitet och ökad trygghet.
Över hela landet mobiliserar nu människor för att få ett ökat inflytande över sitt boende och kunna utveckla sin bygd. I den täta bebyggelsen handlar det om förvandling av ”miljonprogrammets” bostadsområden till socialt fungerande livsmiljöer med ett fungerande kretslopp. På landsbygden handlar det om lokal sysselsättning, arbetsplatser och boende. Mobilisering sker samtidigt som kommunerna i allt större utsträckning lämnar ifrån sig uppgifter till olika lokala organisationer och enskilda. Det växer fram en lokal nivå med människor som vill och kan ta på sig ett ökat ansvar för olika uppgifter. Detta är en mycket positiv utveckling med ett betydande demokratiinslag, som bör stödjas. Utrymmet för det lokala beslutsfattandet bör öka.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att stimulera den demokratiska processen för att uppnå jämställd samhällsplanering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning kring kvinnors roll i stads- och regionplaneringen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheten att välja var och hur man vill bo, även som äldre,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av kvalitetskrav i boendet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat lokalt beslutsfattande.
|
Ingbritt Irhammar (c) |
Rigmor Ahlstedt (c) |