Motion till riksdagen
1997/98:Bo507
av Elving Andersson och Marianne Andersson (c)

Den kommunala vetorätten


Rätten att leva i en miljö som inte innebär risk för liv och hälsa är en fundamental mänsklig rättighet.

Kommunerna har ett övergripande ansvar för människors hälsa och för miljökvaliteten i kommunen. Av den anledningen finns därför bl a den s.k. kommunala vetorätten som ger kommunfullmäktige rätt att säga nej till etablering av miljöstörande anläggningar i den egna kommunen. Denna rätt är en av hörnstenarna som den kommunala självstyrelsen vilar på. Den är också nödvändig för att kommunen på ett fullgott sätt kan skapa en riskfri miljö och minska riskerna för ohälsa för kommunens invånare. Genom att besluten fattas på kommunal nivå har kommuninvånarna stora möjligheter att få sina synpunkter tillgodosedda.

Den kommunala vetorätten regleras i naturresurslagen (NRL). Det finns dock allvarliga luckor i lagstiftningen. En sådan lucka är att regeringen har möjlighet att köra över den kommunala demokratin genom att besluta om lokalisering av vissa typer av anläggningar i direkt strid mot en kommuns uttalade vilja. Detta kan ske genom att riksmötet 1989/90 införde en s.k. ventil i NRL som innebär att om en anläggning betraktas som synnerligen angelägen från nationell synpunkt får regeringen lämna tillstånd för anläggningen även mot en kommuns vilja.

Ett exempel på sådana anläggningar där regeringen kan köra över den kommunala vetorätten är anläggningar för förvar av utbränt kärnbränsle.

En av de platser i vårt land där man vill undersöka berggrundens lämplighet för slutförvaring av utbränt kärnbränsle är Kynnefjäll på gränsen mellan norra Bohuslän och Dalsland. Dessa planer har väckt ett mycket starkt motstånd i det berörda området. När planerna blev kända bildades en aktionsgrupp med syfte att skydda Kynnefjäll mot sådana provborrningar. Aktionsgruppen har växt till en lokal folkrörelse och man har nu hållit vakt för att förhindra provborrningar i mer än 15 år, dygnet runt. Hittills har man varit framgångsrik i den kampen. De tre berörda kommunerna Munkedal, Tanum och Dals-Ed förklarade samtliga att man ämnade utnyttja den kommunala vetorätten som då fanns i NRL för att förhindra att Kynnefjäll görs till en sopstation för utbränt kärnbränsle.

När riksdagen beslöt att göra inskränkningar i vetorätten upplevdes detta som ett mycket starkt hot mot bygden.

Detta visar på det felaktiga i att starta produktion av kärnkraft utan att ha klart för sig var och hur det oerhört giftiga avfallet skall förvaras.

Utgångspunkten i samhällsplaneringen måste vara att minimera det miljöfarliga avfallet. Produktion av varor och energi som resulterar i restprodukter och avfall som inte kan destrueras eller återföras till naturens kretslopp bör överhuvudtaget inte tillåtas.

Den kommunala självstyrelsen är starkt förankrad i vårt land. Genom en stark kommunal självstyrelse underlättas med­borgarnas möjligheter att påverka sin miljö. Den genomförda inskränkningen i den kommunala vetorätten rycker undan grunden för en stor del av den kommunala självstyrelsen och därmed människornas möjligheter att själva kunna påverka sin livsmiljö.

Sett i ett EU-perspektiv är det också viktigt att stärka den lokala självstyrelsen. Den s.k. närhetsprincipen som innebär att beslut skall fattas på så lokal nivå som möjligt talar också för en förstärkning av den kommunala vetorätten.

Naturresurslagen, i vilken den kommunala vetorätten regleras, planerades av den förra regeringen att föras över som en del i en ny miljöbalk.

Den socialdemokratiska regeringen återkallade dock proposi­tionen om miljöbalken efter tillträdet hösten 1994. Sedan dess har olika tidpunkter för framläggandet av förslag till en ny miljöbalk förekommit. Det senaste beskedet från regeringen är att ett förslag skall föreläggas riksdagen under 1998. Det är djupt beklagligt att detta viktiga lagstiftningsarbete skjutits upp gång på gång och därmed försenats flera år av den socialdemokratiska regeringen.

Enligt det senaste beskedet skall förslaget till en ny miljöbalk läggas fram till riksdagen under våren 1998. Såvitt det är bekant för oss kommer den nuvarande naturresurslagen att inarbetas i förslaget.

Enligt vår uppfattning bör den kommunala vetorätten gälla oinskränkt och omfatta även anläggningar för utbränt kärnbränsle. Detta bör inarbetas i det kommande förslaget till miljöbalk.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgning av den kommunala vetorätten.

Stockholm den 30 september 1997

Elving Andersson (c)

Marianne Andersson (c)