Motion till riksdagen
1997/98:Bo506
av Jan Bergqvist (s)

Lågfrekvent buller i bostadsområden


En viktig del av arbetet för en god livsmiljö är att minska bullerstörningarna. I juni 1994 beslutade riksdagen om en handlingsplan mot buller. Statens Naturvårdsverk fick senare uppgiften att samordna arbetet för en bullerfriare miljö liksom att ta huvudansvaret för genomförandet av handlingsplanen.

Regeringen har följt upp genomförandet av handlingsplanen bland annat genom uppdrag till ett antal myndigheter. Flera av dessa uppdrag har som övergripande målsättning haft en kraftig minskning av trafikbullret, och i proposition 1996/97:53 om infrastrukturinriktning för framtida transporter lämnade regeringen förslag till åtgärder i syfte att minska bullerstörningarna från transportsektorn. Regeringen har också aviserat en förändring av Luftfartsverkets landningsavgifter innebärande en ökad bullerdifferentiering.

Mycket talar för att ökad uppmärksamhet måste ägnas åt det lågfrekventa bullret. Denna typ av buller har ökat i det svenska samhället, bland annat som följd av att allt kraftfullare ljudanläggningar har installerats i hemmen. I våra bostadsområden har vi också numera ett mycket större antal bullerkällor än tidigare, och i flertalet fall rör det sig om bullerkällor som bullrar mest på låga frekvenser. Dagens krav på energihushållning har medfört en ökad användning av värmepumpar och värmeåtervinningssystem. Andra anordningar som kan förorsaka denna typ av buller i bostadsområdena är fläkt- och ventilationsanläggningar, köksmaskiner, kompressorer samt vatten- och avloppsinstallationer. Detta är bullerkällor som kanske förefaller ganska fridsamma, men som inte sällan kan innebära allvarliga störningar för många människor. Ett förhållandevis lågt och jämnt ljud kan för många människor bli väl så påfrestande som mera högfrekventa men glesare ljud. Lågfrekvent ljud kan uppfattas på betydande avstånd från ljudkällan som följd av att bullret inte dämpas av olika hinder på samma sätt som övrigt buller.

Studier har visat att lågfrekvent ljud kan bidra till koncentrations­svårigheter, trötthet, spänning och huvudvärk. Människor som känner sig störda av lågfrekvent buller har som regel svårt att vänja sig vid det. Tvärtom finns det tyvärr många exempel på ljudkänsliga människor som under lång tid har störts av lågfrekvent buller från grannarna och som upplever sin situation som alltmer påfrestande.

I betänkandet ”Handlingsplan mot buller” (SOU 1993:65) konstaterades att ljudisoleringen mellan bostäder är eftersatt. Detta beror i hög grad på att bullerisoleringen inte är anpassad till dagens bullerkällor och livsmönster.

Det finns inga lagstadgade gränsvärden för lågfrekvent buller utomhus, med undantag för externt industribuller. För bullernivåer inomhus ställer Boverket upp krav i sina byggregler och Socialstyrelsen har beslutat om riktvärden, som dock inte är bindande. I Hälsoskyddslagen regleras de åtgärder som kan vidtas för att förebygga eller undanröja sanitär olägenhet. Med sanitär olägenhet menas en störning som kan vara skadlig för människors hälsa och som inte är ringa eller tillfällig. Ett problem är dock att buller i vår miljö kan ha komplexa förlopp över tiden och att det kan vara mycket svårt att beskriva det med ett enkelt mått eller mätetal. Vissa människor är också mycket mer känsliga för ljud än andra.

Det finns åtskilliga exempel på att människor känner sig allvarligt störda av buller från grannar, men att det ändå med nuvarande bestämmelser och riktvärden kan vara svårt för miljö- och hälsoskyddsnämnden att slå fast att det rör sig om sanitär olägenhet. I en del fall har problemen kunnat hanteras på ett bra sätt, därför att de boende har försökt ta största möjliga hänsyn till varandra. I andra fall kvarstår eller förvärras problemen.

Det är angeläget att kampen för att minska bullerstörningarna nu kan fortsätta på bred front. Därvid får vi inte försumma behovet av bättre skydd mot lågfrekvent buller i bostadsområden.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bättre skydd mot lågfrekvent buller i bostadsområden.

Stockholm den 1 oktober 1997

Jan Bergqvist (s)