Regeringen återställde föregående riksdagsår kommunernas möjlighet att via detaljplaner reglera var och vilken handel som skall få förekomma i kommunen. Det har kommit att försvåra etablering för nya aktörer inom framför allt lågprishandeln. Detta leder till sämre konkurrens och dyrare varor för konsumenterna.
Socialdemokraterna lever i den gamla tron att alla problem löses bäst genom politisk planering. Tidigare, före 1992, skulle kommunala varuförsörjningsplaner skapa en för konsumenterna lämplig butiksstruktur. Då var stormarknader och bensinstationer verksamheter som genom att sälja livsmedel förstörde en ”lämplig” samhällsutveckling.
Den ordning som gällde före 1992 ledde till att kommuners redan starka handelskedjor genom effektivt lobbyarbete kunde utestänga nya konkurrenter. Det gynnade den redan etablerade handeln och missgynnade butiker med annorlunda koncept, framför allt lågprisbutiker. Det var konsumenterna som blev de stora förlorarna när konkurrensen inte tilläts fungera. En ytterligare effekt av det byråkratiska planerandet i de kommunala varuförsörjningsplanerna var köpslåendet om kvadratmeter i nya butikslägen. Om Konsum fått 750 nya kvadratmeter butiksyta skulle ICA ha lika många. Skulle en butik flyttas fick det nya butiksläget inte tillåta alltför stor ökning av butiksytan. Det var omsorgen om de gamla strukturerna som satt i högsätet, inte viljan att tillåta det nydanande och kreativa. Rätten och möjligheten för kommunerna att reglera handelsändamålet har lett till en återgång till godtycke och skönsmässiga bedömningar.
Konkurrensen inom handeln bör underlättas, inte begränsas. Konsumenternas möjlighet att genom egna val styra handelns utveckling bör stärkas, inte försvagas. Kommunernas rätt att reglera handelsändamålet i detaljplan bör därför avskaffas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handelsändamålet i detaljplaner.
|
Ola Karlsson (m) |
Lars Björkman (m) |