Motion till riksdagen
1997/98:Bo502
av Hans Karlsson m.fl. (s)

Handikappade och den fysiska miljön


Dagens ideologi inom handikappområdet har utvecklats successivt från 60-talet och framåt. Det som är och har varit ledstjärnan är synsättet att funktionshindrade bör ha samma möjlighet till delaktighet i samhället som icke funktionshindrade. Hinder för sådan delaktighet skall undanröjas. Detta har av regering och riksdag formulerats som att full delaktighet, jämlikhet i levnadsvillkor, självbestämmande och tillgänglighet är målsättningen.

Dessa handikappolitiska mål överensstämmer i hög utsträckning med innehållet i FN:s standardregler och med den resolution som EU:s ministerråd utfärdade den 20 december 1996.

För människor med funktionshinder har vi i Sverige bra stöd och service på det individuella planet. Individens möjligheter att få stöd och service i bostaden, i skolan och i den vardagliga livssituationen är förhållandevis bra. 1994 års handikappreform gav många nya möjligheter, framför allt för dem med svåra funktionshinder. Det individuella stödet är naturligtvis inte fulländat, men jämfört med omvärlden håller vi hög nivå i Sverige.

Däremot finns det mycket mer att önska när det gäller den fysiska miljön. Tillgängligheten till såväl offentlig som kommersiell service har många brister. Likaså möjligheten att välja bostad. Det kan vara stora problem att ta sig in i en butik eller på försäkringskassan om man är funktionshindrad. Det kan vara svårt att hitta ett hotell i Sverige om man är synskadad. Det kan vara förknippat med stora risker och svårigheter att korsa en gata i en svensk stad. Trottoarerna är inte alltid avfasade vid övergångsställena. Markeringen för övergångsstället kan också vara svår att hitta. Det betyder osäkerhet och otrygghet.

Det finns betydande brister i tillgängligheten till verksamheter och miljöer. Dessa brister är ofta möjliga att åtgärda med relativt begränsade insatser. En återhållande faktor för att åtgärda dessa brister har varit det begränsade ekonomiska utrymmet och då framför allt i den kommunala sektorn. Det är ett argument som fortfarande äger giltighet. Men samtidigt som det går att hävda begränsningarna i den kommunala ekonomin som ett argument för att inte nu ta itu med bristerna i tillgänglighet, är en tredjedel av den svenska byggarbetarkåren arbetslös. Kostnaden enbart i a-kassa är i storleksordningen 4 till 5 miljarder kronor årligen. Det borde därför vara möjligt att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade samtidigt som det skapas jobb för arbetslösa i bygg- och anläggningsbranschen. Detta utan att samhällets totala utgifter ökar.

Riksdagen har vid behandlingen av vårpropositionen beslutat att det ska vara möjligt att använda a-kassan mer flexibelt. Försöksverksamheten har som huvudsyfte att eliminera passiviserande inslag i det arbetsmarknads­politiska regelverket. Men i propositionen skriver regeringen också att denna försöksverksamhet syftar till att vidga det lokala inflytandet i arbetsmark­nadspolitiken.

I budgetpropositionen beskriver regeringen åter den bekymmersamma situationen för byggsektorn. Regeringen anser att det behövs särskilda satsningar för att minska arbetslösheten inom byggbranschen. Det är lätt att dela den inställningen. Regeringen beskriver sedan de områden som man anser bör kunna komma ifråga för användning av det individuella anställningsstödet. Här nämns åtgärder inom miljö- och energisektorn liksom programmet för att renovera kyrkor, prästgårdar och församlingshem.

I budgetpropositionen finns dock inget nämnt om åtgärder för att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade. Det borde vara naturligt att samordna insatser för att öka tillgängligheten med de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås för byggbranschen och som bland annat tar sikte på Svenska kyrkans lokaler liksom miljö- och energisektorn.

Det är oklart om budgetpropositionens förslag om insatser för byggsektorn också kan komma att gälla tillgängligheten. Vi föreslår därför att programmet vidgas så att också åtgärder för att ta bort hinder i tillgängligheten kan komma ifråga för det individuella anställningsstödet.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga Sverige tillgängligt.

Stockholm den 24 september 1997

Hans Karlsson (s)

Maud Björnemalm (s)

Håkan Strömberg (s)

Inger Lundberg (s)

Nils-Göran Holmqvist (s)

Helena Frisk (s)