Riksdagen beslutade våren 1991 om en omfattande avreglering av jordförvärvslagen. Centerpartiet var emot delar av dessa förändringar. När det gäller den s.k. boplikten för jordbruksfastigheter förändrades lagen på så vis att bestämmelserna om boplikt endast gäller i de områden som erhåller glesbygdsstöd. Med andra ord har boplikten en högst begränsad betydelse. Centerpartiet varnade i samband med förändringarna för att lättnader i jordförvärvslagen skulle leda till en omfattande försäljning av fastigheter till personer som ej har för avsikt att vare sig bo på eller bruka fastigheten. I vissa delar av landet har den utveckling som vi varnade för blivit verklighet.
Centerpartiet anser att boplikten ska gälla för hela landet. För skogsfastigheter bör boende i bygden vara ett tillräckligt krav. För att få en levande landsbygd krävs att de som förvärvar jordbruksfastigheter på landsbygden verkligen har för avsikt att bosätta sig där. För att boplikten ska få någon direkt verkan måste den kunna villkoras av ansvarig myndighet. Vi anser följaktligen att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med vad som ovan anförts om boplikt. Detta bör ges regeringen till känna.
Ett av jordförvärvslagens mål är att begränsa juridiska personers förvärv av jordbruksfastigheter. När det gäller juridiska personers förvärv så är ansvariga myndigheters tillämpning av den s.k. kompensationsregeln i 5 § jordförvärvslagen inte tillfredsställande. Detta har lett till svårigheter för privatskogsbruket att konkurrera med bolagen om skogsmarken i regioner där bolagen bedriver en offensiv markpolitik.
Centerpartiet anser inte att jordförvärvslagen ska innehålla ett ovillkorligt förbud för juridiska personer att förvärva mark. Vi anser dock att jordförvärvslagens regler om villkor för att juridiska personer ska erhålla förvärvstillstånd måste vara utformade så att familjejordbruk blir den dominerande ägarkategorin. Dagens regler är ingen garanti för detta. Det finns idag en uppenbar risk för ägarförskjutningar mot ett ökat bolagsägande i vissa regioner. För att motverka en sådan utveckling måste 5 § jordförvärvslagen ändras så att villkoret för att en juridisk person ska beviljas förvärvstillstånd i princip alltid ska vara att den juridiska personen lämnar kompensationsmark. För att uppnå detta måste regeln i 5 § andra stycket jordförvärvslagen om undantag från kompensationskravet för juridiska personer som bedriver skogsindustriell verksamhet tas bort ur lagstiftningen.
Ett visst utrymme för juridiska personer att få förvärvstillstånd utan krav på kompensation bör dock finnas kvar. Detta ska vara begränsat till de fall när förvärvet sker från annan juridisk person och egendomens beskaffenhet inte är sådan att den bör ägas eller brukas av en fysisk person. De undantag från kompensationskravet som föreskrivs i 5 § första stycket 2–4 bör få stå kvar oförändrade. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förändringar i 5 § jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts ovan.
Under senare tid har debatten om skogsvårdslagstiftningens avverkningssregler varit omfattande. Reglerna har ansetts gynna ett oseriöst skogsbruk och skapat en marknad för skogsinköp i spekulativt syfte. En sådan utveckling är olycklig såväl ur skogsbrukssynpunkt som ur miljösynpunkt.
Centerpartiet anser att en regel med krav på avverkningsvolymen behövs för varje brukningsenhet över en viss arealgräns. Den bör sättas lägre än den gräns som gäller idag. Det fordras för att minska risken för fastighetsvis och total avverkning av den slutavverkningsmogna skogen, för att förhindra att fastighetspriserna trissas upp och för att undvika situationer som är allvarliga ur miljö- och naturvårdssynpunkt. Skärpta avverkningsregler motverkar spekulativa inslag och stärker normbildningen vad gäller skogens skötsel. Ur den synvinkeln är det acceptabelt att en viss begränsning i förfoganderätten över skogen införs. Regeringen aviserar i budgetpropositionen att föreskrifterna ska ändras så att undantaget enligt 12 § skogsvårdsförordningen ska ändras från 100 hektar till 50 hektar. Detta är en utveckling i rätt riktning, men vi anser att gränsen ska gälla för brukningsenheter som är mindre än 20 hektar. Vad som ovan anförts om 20 hektars gräns i skogsvårdsförordningen bör ges regeringen till känna.
Slutavverkningsåldern på skog som avverkas sjunker allt mer. Detta är en olycklig utveckling som bör stoppas. Vi anser därför att regeringen bör ta initiativ till att utforma regelverket så att inte alltför ung skog avverkas. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om boplikt,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i 5 § jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 20 hektars gräns i 12 § skogsvårdsförordningen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slutavverkningsålder.1
|
Lennart Brunander (c) |
|
|
Kjell Ericsson (c) |
Lennart Daléus (c) |
|
Marie Wilén (c) |
Birgitta Carlsson (c) |
|
Kerstin Warnerbring (c) |
Roland Larsson (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till JoU.