Genom lagstiftning om omarrondering har samhället markerat att det är viktigt med en bra ägostruktur för att få bästa möjliga utbyte av den resurs som skogs- och jordbruksmark utgör. Gällande lagstiftning bygger på att det är markinnehavets storlek som är utslagsgivande vid initieringen av omarrenderingsförrättning.
Detta förfarande innebär stora svårigheter att få acceptans för åtgärden. Vad som krävs är en modernisering av lagstiftningen som bygger på demokratiskt mer acceptabla principer och att nya kriterier tillförs som ligger bättre i linje med den allmänna opinionen och med synen på resursanvändningen i övrigt i samhället.
De nya kriterierna bör ta hänsyn till de kulturella faktorer som avspeglas i den gamla arronderingen, och som på ett väl avvägt sätt bör skyddas och bevaras i strategiskt väl valda och skyddade områden.
Eftersom markanvändningen i hög grad styrs av hur ägandet är strukturerat är det en förutsättning för en god landskapsvård att ägandet är utformat på ett sådant sätt att det står i samklang med naturhänsynen.
Kultur- och naturvärdena kommer allt mer i fokus i såväl skogs- som jordbruk. Dessa värden är i dag viktiga inslag vid upprättandet av skogsbruksplaner. Värdefulla kulturmiljöer och by- och ägostrukturer riskerar att spolieras vid förrättningar som har som enda syfte att optimera avkastningen. Därför är det viktigt att den lagstiftning som styr fastighetsbildningen harmoniseras med inriktningen av övrigt samhällsplaneringsarbete.
En reformering av fastighetsbildningslagstiftningen skulle kunna innebära att ett tilltänkt omarronderingsområde skulle kunna analyseras och struktureras ur kultur- och naturvårdssynpunkt och avgränsningar skulle kunna göras för att ta tillvara dessa aspekter. Dessutom skulle en demokratisering av processen i den meningen att principen en man en röst, som är en naturlig utgångspunkt i ett modernt samhälle, får större genomslag avsevärt öka markägarnas benägenhet att stödja ett förändringsarbete. En annan viktig aspekt som skulle kunna implementeras är markägarens plikt att vårda kulturlandskapet och att hålla det tillgängligt.
Vi motionärer vill föreslå en översyn av fastighetsbildningslagen för att tillgodose ovan nämnda intressen och för att få en lagstiftning som är i samklang med de strävanden till en helhetssyn som präglar övrigt planeringsarbete.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av fastighetsbildningslagen.
|
Leo Persson (s) |
|
|
Per Erik Granström (s) |
Iréne Vestlund (s) |
|
Barbro Hietala Nordlund (s) |
Laila Bäck (s) |