Regeringens förslag syftar till att slå vakt om den socialistiska dogmen att bostäder skall ägas kollektivt. Kommuner som väljer att privatisera eller sälja sina bostadsföretag, helt eller delvis, skall fortsätta att straffas genom indraget räntestöd för hela det kommunala fastighetsbeståndet. Resultatet blir att kommunerna förhindras att prioritera den kommunala kärnverksamheten som borde vara en mer angelägen uppgift än att stötta mer eller mindre havererade kommunala bostadsbolag. Förslaget om att förlänga bestämmelserna som infördes hösten 1996 t.o.m. utgången av 1999 är ytterligare ett bevis på att regeringen sätter sin ideologi före medborgarnas bästa. Vi anser att propositionen skall avslås.
I en proposition hösten 1996 aviserade regeringen en utredning som skulle lägga långsiktiga förslag avseende bl.a. allmännyttiga bostadsföretags ställning vid ombildningar. Den 19 december 1996 tillkallades Bengt A.W. Johansson som lämnade sitt betänkande den 6 juni 1997.
I betänkandet Allmännyttiga bostadsföretag (SOU 1997:81), konstateras för det första att det inte alls var fråga om någon flodvåg av försäljningar. De är inte mer omfattande än under 80-talet. För det andra konstaterar utredningen, efter särskild utvärdering, att försäljningarna inte lett till några nackdelar för några parter, minst av allt för hyresgästerna. I flera fall visar utvärderingen att de snarare har fått det bättre. Hyresnivån har inte ökat onormalt och inte heller har det uppstått problem att få lediga lägenheter till de svaga hushållens bostadsförsörjning. Regeringens egen utredning påvisar alltså mycket klart att det inte finns någon grund för de åtgärder som infördes hösten 1996.
Utredningen gjorde bedömningen att långtgående regler och förbud mot att sälja delar eller hela fastighetsbestånd skulle komma i tydlig konflikt med den kommunala självstyrelsen. Kommunerna har ingen skyldighet enligt lag att äga bostadsföretag, och varje förbud eller regel som hindrar kommunerna att sälja bolag kan ifrågasättas mot denna bakgrund.
Till detta kan läggas den massiva kritik som riktats mot sanktionsförslaget i utredningen. De flesta kommuner, även de som är positiva till att kommunerna äger bostadsbolag, har motsatt sig detta därför att förslaget så uppenbart strider mot den kommunala självbestämmanderätten.
I den föreliggande propositionen tas ingen hänsyn till utredningens förslag eller remissinstansernas förödande kritik. Regeringen föreslår att nu gällande bestämmelser förlängs till utgången av 1999.
När riksdagen för ett år sedan behandlade prop. 1996/97:38, redovisade Centerpartiet, Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna en bred samsyn på ansvarsfördelningen mellan staten och kommunerna vad gäller de kommunala bostadsföretagen. Partierna hade en helt annan syn på var och av vem besluten om en eventuell omstrukturering av de allmännyttiga bostadsföretagen skall fattas. Partierna kritiserade regeringen för att reglerna skulle leda till att:
kommunala bostadsföretag diskrimineras och inte tillåts verka på samma villkor som privata,
hyresgästerna hos de kommunala bostadsföretagen kommer i en sämre position än hyresgästerna hos privata bostadsföretag om de allmännyttiga bostadsföretagen förlorar sitt räntestöd,
ett faktiskt intrång i det kommunala självstyret,
ombildning från hyresrätt till bostadsrätt försvåras eller förhindras,
nödvändiga och väl motiverade omstruktureringar av de kommunala bostadsföretagen inte kommer att kunna genomföras.
Moderata samlingspartiet står fast vid denna kritik och menar att riksdagen mot bakgrund av detta borde avslå propositionen.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår proposition 1997/98:37 i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Knut Billing (m) |
|
|
Sten Andersson (m) |
Stig Grauers (m) |
|
Inga Berggren (m) |
Peter Weibull Bernström (m) |
|
Ulla Löfgren (m) |
Jan-Olof Franzén (m) |
|
Mikael Odenberg (m) |
Lennart Hedquist (m) |
|
Kent Olsson (m) |