Motion till riksdagen
1997/98:Bo26
av Ulf Björklund m.fl. (kd)

med anledning av prop. 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling


1 Inledning  9

2 Den framtida bostadspolitiken  9

3 Ändringar av reglerna för räntebidrag  10

3.1 Bidragsunderlaget vid nyproduktion  10

3.2 Räntebidraget för nybyggda hyres- och bostadsrättshus  10

4 Bosparande  11

5 Slopad fastighetsskatt  11

6 De kommunala bostadsföretagen  12

7 Skattereduktion för ROT  12

8 Bidrag till äldrebostäder  13

9 Bostadsbidragen  13

10 Hemställan  13

Inledning

Regeringens proposition innehåller få konkreta förslag till förändringar av bostadspolitiken. De få förslag som finns kännetecknas av att de inriktar sig på att kortsiktigt lösa vissa problem. Några förslag som långsiktigt skulle förbättra situationen för delar av bostadssektorn presenteras inte. Regeringens politik och hantering av fastighetsskatten under denna mandatperiod är minst sagt beklaglig för många hus- och bostadsrättsägare och nu även för de hyresfastigheter som den närmaste tiden kommer in i systemet med halv eller hel fastighetsskatt. Att efter en fyraårig mandatperiod endast förmå tillsätta en utredning som emellertid inte får ha åsikter om nivån på fastighetsskatten vittnar om att den enda princip regeringen följer är att permanenta världens högsta skattetryck.

Det är till yttermera visso betecknande att regeringen inte ber riksdagen godkänna målen för den framtida bostadspolitiken som presenteras i propositionen.

Den framtida bostadspolitiken

De politiska strömningar som under senare tid påverkat utformningen av boende- och familjepolitiken i vårt land har antingen byggt på ett socialistiskt, kollektivistiskt synsätt eller på ett liberalt, individualistiskt synsätt. Båda dessa strömningar tonar ner familjens och den lilla gemenskapens betydelse. Familjen uppfattas som ett hot mot den kollektiva solidariteten – inte som en tillgång.

Den kristdemokratiska politiken innebär valfrihet i boendet och har som utgångspunkt att människor ska kunna känna sig trygga i sitt boende. Målsättningen är att bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden för alla människor och särskilt främja en god uppväxtmiljö för barn och ungdomar. Boendepolitiken är också en del i kristdemokratisk familjepolitik. Människors skiftande önskemål och behov av bostäder i livets olika skeden måste tillgodoses till rimliga kostnader. Bostäder och boendemiljöer ska också vara tillgängliga för människor med funktionshinder och fria från olika typer av negativ segregation.

Om möjlighet finns väljer huvuddelen av barnfamiljerna att bo i en bostad som de själva äger. Kristdemokratisk boendepolitik grundar sig på med­veten­heten om att familjer som har frihet att välja den boendeform som passar dem bäst, också är de som bäst skapar en boendemiljö som främjar en god uppväxt för barn och ungdomar. Därmed är bland annat frågan om neutralitet mellan olika boendeformer viktig. Som Hem- och familje­utredningen fastslog redan 1947, är de små och nära gemenskaperna i familjekretsen avgörande för hela människans utveckling. I familjekretsen, i en trygg och kärleksfull atmosfär, finns de bästa förutsättningarna för formandet av solidariska och demokratiska människor.

Samhällsplaneringen är ett viktigt instrument för samhällets utveckling. Bostäder, arbetsplatser, kommunikationer och anläggningar för fritids­aktiviteter tar i anspråk stora delar av samhällets resurser och måste utformas så att ett ansvarigt och långsiktigt förvaltande uppnås. Planeringen bör så långt som möjligt integrera boende, arbete och fritid så att människor med olika erfarenhet och bakgrund kan mötas och utvecklas. Särskilda insatser måste riktas till den växande gruppen bostadslösa och uteliggarna i våra storstäder. Samhällsplaneringen ska också ske i överensstämmelse med en ekologisk helhetssyn så att tillgång till frisk luft, ostörd natur och åkermark för livsmedelsproduktion säkerställs. Viktigt är också en långsiktig och god hushållning med naturresurser, samt skydd av natur- och kulturlandskapet. Planeringen ska också utgå från respekten för det enskilda ägandet och besluten ska läggas så nära människorna som möjligt.

När det gäller de finansiella förutsättningarna bör boendet inte vara en skattemaskin för staten. I takt med att statens kostnader för räntebidrag minskar bör också fastighetsskatten trappas ner. Sverige har i dag bland de högsta kostnaderna i världen för boendet. Boendekostnaderna mätt som andel av hushållens disponibla inkomster är ca 30 %. Det är också angeläget att skattereglerna för hyresgästers eget arbete ändras. Egna insatser för att sänka sina boendekostnader bör skattebefrias.

Ändringar av reglerna för räntebidrag

3.1 Bidragsunderlaget vid nyproduktion

Regeringen föreslår att beräkningen av bidragsunderlaget för nybyggda bostäder förändras i förhållande till nuvarande regler så att bidragsunderlaget blir mindre för små lägenheter och större för medelstora lägenheter. Regeringen redovisar emellertid inte bakgrunden till förändringen utan hänvisar till att ”bidragsunderlaget för smålägenheter har visat sig vara allt för höga” och att ”tröskeleffekten i stödet vid 35 m2 skall undvikas”. Det framgår inte om förändringen är avsedd att minska andelen små lägenheter eller om den är avsedd som en besparing. Detta framgår inte heller i utredningens förslag. Beslutsunderlaget är således i det närmaste obefintligt och Kristdemokraterna avstyrker regeringens förslag.

3.2 Räntebidraget för nybyggda hyres- och bostadsrättshus

Regeringen föreslår att räntebidraget för de så kallade krisårgångarna avvecklas långsammare än hittills planerat. Förändringen gäller dock bara under det bidragsår som i det enskilda ärendet påbörjas närmast efter den 31 augusti 1998. Därefter fortsätter upptrappningen av räntesatsen och därmed minskningen av räntebidraget varje år enligt nu gällande regler. Regeringens förslag är ovanligt kortsiktigt. Perspektivet tycks inte vara längre än att skjuta problemet för krisårgångarna över nästa riksdagsval.

Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag och anser att inriktningen i stället måste vara att skapa långsiktiga förutsättningar för hela fastighets­beståndet. Ett viktigt första steg är att sänka fastighetsskatten från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet. Vidare bör inte krisårgångarna (värdeår mellan 1989 och 1992) betala halv fastighetsskatt år 1999, utan helt befrias från den. Därefter är inriktningen att successivt fasa ut fastighetsskatten och på sikt ersätta den med en kommunal avgift som är kopplad till kommunens kostnader för gatuunderhåll, VVS, brandförsvar m.m. för fastighetsbeståndet.

Bosparande

Regeringen gör bedömningen att betydelsen av eget kapital i samband med större investeringar har ökat avsevärt och därmed även betydelsen av ett långsiktigt sparande. Kristdemokraterna delar denna bedömning. Regeringen anser dock att några åtgärder inte behöver vidtas för att stimulera till ett ökat sparande. Kristdemokraterna är av en annan uppfattning och menar att frågan om hur sparande i allmänhet och bosparande i synnerhet ska kunna öka bör undersökas ytterligare. Ett högt sparande är av väsentlig betydelse för ett lands långsiktiga tillväxtförutsättningar. Det är därför viktigt att lära ungdomar att bosparande är en förutsättning för att man senare i livet ska kunna köpa sin egen bostad eller kunna göra andra investeringar i boendet. Därför kan det också vara motiverat med statliga regler som särskilt uppmuntrar ungdomar att bospara.

Det nuvarande ungdomsbosparandet har begränsad betydelse för unga familjers bostadsköp på grund av de restriktiva reglerna. Reglerna innebär att ungdomar mellan 16 och 25 år kan påbörja ett sparande som kan fortgå till och med det år spararen fyller 28 år. Riksgäldskontoret fastställer en minimiränta. När kontoinnehavaren har sparat under tre år och det sparade kapitalet uppgår till minst 5 000 kr, är man berättigad till en årlig bonusränta på 3 % från den tidpunkt sparandet började. Den som sparar har rätt att låna upp till tre gånger det sparade beloppet. Det finns inga krav på att sparandet skall användas till att köpa bostad.

Det bör också undersökas om ungdomsbosparandet kan utvecklas ytterligare för att bli mer attraktivt och kanske övergå till ett allmänt bosparande utan den snäva åldersgränsen. Detta bör utredas.

Ett intressant alternativ som bör studeras är Bofrämjandets förslag till sparlånesystem byggt på det tyska Bausparkasse-systemet, som i dag har ca 25 miljoner sparare. Genom ett kontinuerligt sparande mot låg fast ränta bygger spararen upp en lånerätt inom ett slutet kollektivt bosparsystem. Detta leder till rätt att låna medel till låg fast ränta som är känd när sparandet inleds. Sparandet stimuleras av en statlig skattefri sparpremie om 10 % som betalas ut först vid investeringstillfället. Kristdemokraterna har sedan länge förordat någon form av statlig stimulans för bosparande utan att låsa sig för en exakt modell.

Regeringen bör således snarast återkomma till riksdagen med ett förslag till bosparsystem.

Slopad fastighetsskatt

Regeringen gör bedömningen att en allmän översyn av fastighetsskatten bör göras. Fastighetsskatten har emellertid utretts ett flertal gånger. Vad som behövs är inte ytterligare en utredning. Det som behövs är sänkt fastighetsskatt. Kristdemokraterna har länge drivit detta krav. I ett första steg bör fastighetsskatten sänkas från 1,7 till 1,5 % av taxeringsvärdet. För att mildra de värsta effekterna bör den vidare endast beräknas på en tredjedel av markvärdet överstigande 150 000 kr. På detta sätt minskar lägesfaktorns orimliga effekter. När det gäller de så kallade krisårgångarna bör dessa enligt Kristdemokraterna befrias från fastighetsskatt år 1999. I stället för att sänka eller ta bort fastighetsskatten väljer regeringen att öka räntebidragen och skapar därigenom både en ökad rundgång och ett ökat statligt beroende för en stor del av fastighetsbeståndet.

När det gäller utredningens direktiv får denna inte komma med förslag som berör skatteuttagets nivå. I stället ska utredningen koncentrera sig på frågan om neutraliteten mellan olika upplåtelseformer. Utredningen är således inte bred i detta avseende.

Regeringen har nyligen genom skatteministerns besked om att frysa taxeringsvärdena för småhus och hyreshus för 1999 backat från sina tidigare ställningstaganden. Det bör regeringen göra även i frågan om nivån på fastighetsskatten. Att omfördela en hög skatt eller skjuta på problemet är ingen lösning. De boende kommer att krävas på fastighetsskatt under den tid som utredningen pågår och om de inte kan betala kan de tvingas flytta.

Kristdemokraterna vill på sikt helt slopa systemet med statlig fastighets­skatt. I stället ska kommunerna ges möjlighet att ta ut en avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastighetsbeståndet.

De kommunala bostadsföretagen

Regeringen gör bedömningen att ”det kommunala engagemanget för bostadsförsörjningen bör utvecklas genom att kommunerna tar en mer aktiv roll i ledningen av sina bostadsföretag” och att ”de kommunala bostadsföretagen måste ges förutsättningar att fortsatt konsolidera sig. Utförsäljningar i strid med detta syfte bör även framdeles motverkas”. Kristdemokraterna anser att kommunernas självbestämmande både behöver värnas och vidareutvecklas. Mot den bakgrunden framstår regeringens bedömning om att fortsätta motverka kommunala önskemål om utförsäljning som helt felaktig. Detta understryks också av att majoriteten av remissinstanserna avstyrker utredarens förslag och därmed regeringens bedömning. Regeringens tidigare förslag för att förhindra att kommuner säljer ut sina bostadsbolag innebär i princip att kommunen inte har möjlighet att minska sitt bostadsinnehav. En sådan politik strider mot principen om kommunalt självbestämmande.

När det gäller kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen är det viktigt att betona att kommunen inte själv behöver äga och förvalta ett bostadsföretag för att till exempel kunna tillgodose sociala behov.

Skattereduktion för ROT

Regeringen föreslår en förlängning av det nuvarande systemet med skattereduktion för reparation, om- och tillbyggnad, samt att underlaget för beräkning av skattereduktionen höjs något.

Kristdemokraterna har tillsammans med Folkpartiet och Moderaterna föreslagit ett bredare system med skattereduktion för alla hushållstjänster. Det innebär till exempel att även tvättning – och inte bara uppsättande av kakel – blir föremål för skattesänkning. Ingen åtskillnad görs mellan boendeformer. Skattereduktionen ska utgå med 50 % av arbetskostnader inklusive moms upp till 50 000 kr per hushåll och år. Det maximala reduktionsbeloppet blir därmed 25 000 kr. Förslaget bör också till skillnad från regeringens förslag gälla permanent. Således avslår Kristdemokraterna regeringens förslag i de delar som avser bostadsrätter och småhus. Vad gäller fastighetsägares reparationer accepterar vi regeringens förslag.

Bidrag till äldrebostäder

Regeringen avser att avsätta 400 miljoner kronor i ett tillfälligt statligt byggstöd för utbyggnad och anpassning av bostäder och lokaler för äldre. Regeringen presenterar dock inte någon närmare beskrivning av hur detta ska utformas, utan återkommer med en proposition om mål och inriktning för äldrepolitiken under våren. I samband med denna kommer Kristdemokraterna att redovisa sina ställningstaganden.

Bostadsbidragen

En del av bostadspolitiken är bostadsbidragen. Regeringen säger emellertid ingenting om dessa i propositionen, vilket måste betraktas som märkligt i en proposition som enligt regeringen ska handla om den framtida bostadspolitiken.

Kristdemokraterna har tidigare presenterat ett antal förslag till förändringar av bostadsbidragen i syfte att uppnå en bättre fördelningspolitik. För det första bör den barnrelaterade delen av bostadsbidragen höjas med ca 300 kr per barn samtidigt som det generella barnbidraget sätts till 700 kr. På detta sätt uppnås en behovsprövning av barnbidraget som gör att det kommer de sämst ställda till del.

Kristdemokraterna har också från början avvisat regeringens förslag till individuella inkomstgränser i bostadsbidragen. Dessa leder på ett orimligt sätt till statlig styrning av hur familjeinkomsten tjänas in. Familjer med en förvärvsarbetande förlorar stora belopp jämfört med familjer med två förvärvsarbetande som sammanlagt har lika hög inkomst.

Vidare är regeringens förslag till ytnorm i bostadsbidragen orimligt. Familjer med samma boendekostnad, men som bor i olika upplåtelseformer, får olika höga bostadsbidrag. Kristdemokraterna har tidigare avvisat regeringens förslag.

10  Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida bostadspolitiken,

  2. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av reglerna för räntebidrag vid nyproduktion,

  3. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av räntebidraget för det sent byggda bostadsbeståndet,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar för de s.k. krisårgångarna,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de kommunala bostadsföretagen,

  8. att riksdagen avslår regeringens förslag till förändring av ROT-reduktionen i enlighet med det som anförts i motionen,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett bredare system för skattereduktion.

Stockholm den 2 april 1998

Ulf Björklund (kd)

Dan Ericsson (kd)

Rose-Marie Frebran (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Göran Hägglund (kd)

Mats Odell (kd)

Michael Stjernström (kd)

Elanders Gotab, Stockholm 2002