Utgiftsområde 18, Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

18	Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
			Regeringens förslag	Anslagsförändring
A 1	Boverket: Förvaltningskostnader	(ram)	120 455
A 2	Räntebidrag m.m.	(ram)	12 100 000
A 3	Vissa äldre låne- och bidragsstöd för bostadsändamål m.m.	(ram)	8 000
A 4	Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader	(ram)	12 480
A 5	Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet	(ram)	1 500 000
A 6	Byggforskningsrådet: Förvaltningskostnader	(ram)	22 779
A 7	Byggforskning	(ram)	164 430
A 8	Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador	(ram)	60 000
A 9	Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder	(ram)	12 000
A 10	Bostadsbidrag	(ram)	5 919 600	+675 000
A 11	Bonusränta för ungdomsbosparande	(ram)	3 000
B 1	Geoteknik	(ram)	22 555
C 1	Länsstyrelserna m.m.	(ram)	1 646 031
C 2	Regionala självstyrelseorgan	(obet)	12 680
D 1	Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket	(ram)	416 174
D 2	Statens va-nämnd	(ram)	5 349
E 1	Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet	(ram)	800 000	-450 000
E 2	Investeringsstöd ekologiskt byggande			+400 000
E 3	Investeringsstöd solvärmeanläggningar			+40 000
E 4	Stimulansbidrag handikappanpassning			+40 000
E 5	Stimulansbidrag nybyggnation			+600 000
	Summa:		22 825 533	+1 305 000

Allmänt

Regeringens låga bostadspolitiska ambitioner med påföljande utveckling inom bostadssektorn syns tydligt inom ramen för utgiftsområde 18. Kostnaderna sjunker från ca 40 miljarder kronor 1996 till ca 12,5 miljarder kronor år 2000. En stor del av de sjunkande kostnaderna beror på lägre räntenivåer, men de har påskyndats av förändrade regler för räntebidrag i samband med skattereformen och besparingsivern när det gäller bostadsbidragen. Hushållens boendekostnader har ökat radikalt under 1990-talet, mest i hyresrätt. Boendekostnadernas andel av disponibel inkomst har ökat från ca 20 % 1989 till ca 25 % 1993, för att i dag ha passerat 30 %-strecket. Utvecklingen är oroande och Vänsterpartiet beskriver situationen utförligare i vår motion om att försvara och utveckla en social bostadspolitik.

När det gäller utvecklingen på byggsidan är situationen mycket dyster. Det påverkar naturligtvis sysselsättningen på byggsidan, där arbetslösheten pendlar mellan 20 och 30 %, men naturligtvis även sysselsättningen i branscher där byggandet är en motor. Nivån på byggandet sedan 1995 är den lägsta sen 1920-talet. Det första halvåret 1997 påbörjades ca 3 800 bostadslägenheter, en minskning med 42 % jämfört med samma tidsperiod 1996. Anmärkningsvärt är den låga igångsättningen av lägenheter i flerbostadshus. Igångsättningen har under hela 1990-talet legat mellan 60 och 70 % av det totala antalet byggda bostäder, men är nu nere i 53 %. Antalet ansökningar för ombyggnationer ökade något under andra kvartalet 1997, men detta kan vara ett utslag av tidsbegränsningar av gällande bidragsregler. Produktionskostnaderna stiger igen efter att ha gått ned under 1990-talet. Bostadsinvesteringarnas andel av BNP har reducerats med två tredjedelar från 1989 till 1996, från ca 90 miljarder kronor till ca 30 miljarder kronor.

Trots ett lågt nybyggande är efterfrågan på bostäder relativt låg. Bostadsmarknaden är tudelad. På arbetsmarknadsområden med hög arbetslöshet och svag inkomstutveckling finns ca 59 000 tomma lägenheter. Här rivs ca 3 500 lägenheter under 1995 och 1996. I storstadsområdena och på vissa lokala arbetsmarknadsområden, alla högskoleorter, råder däremot en begynnande bostadsbrist. Boverkets prognoser över nybyggnationen förändras rejält år från år. 1997 spås en byggnation runt 10 000 lägenheter, för att sedan de kommande åren öka med 5 000 per år. Prognoserna är ytterst osäkra. Byggföretagen själva tror på en fortsatt nedgång. Det finns överhängande risk för en påtaglig bostadsbrist i vissa regioner och att en plötslig uppgång i byggnationen är att vänta om några år, något som kommer att påverka prisutvecklingen, lönebildningen och inflationen negativt. På ombyggnationssidan är situationen liktydig. Visserligen ökade antalet ansökningar något under andra kvartalet 1997, men det kan vara en effekt av de nya tidsfristerna för ansökan, färdigställande och utbetalning av ränte- och investeringsbidrag. Antalet lägenheter som beviljades räntebidrag för mer omfattande ombyggnader sjönk dock med 1 000 andra kvartalet 1997, jämfört med första kvartalet samma år. Jämfört med första halvåret 1996 nästan halverades besluten om räntebidrag till mer omfattande ombyggnation. Regeringen har utlovat en bostadspolitisk proposition under hösten. Det finns dock ännu inga besked om tidpunkt vilket är anmärkningsvärt. Passiviteten på bostadspolitikens område är förödande och gagnar inte målet om att halvera arbetslösheten till år 2000. Vänsterpartiet vill aktivt bryta det mönstret och föreslår därför bland annat att ett investeringsbidrag införs för ombyggnation av bostäder i ekologiskt hållbar riktning. Vidare anser vi att den alltför låga nyproduktionen behöver ett stöd för att komma upp i de nivåer som regeringens prognos för 1998 visar. För åren 1999 och 2000 föreslår vi att minst 2 miljarder kronor avsätts vartdera året för ombyggnation för ekologisk hållbarhet och för nybyggnation, bland annat genom att minska stödet under anslaget E 1 stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet. Vi anser vidare att ett särskilt stöd till kommunala bostadsbolag på svaga bostadsmarknader införs för rekonstruktion av företagen och därmed en bättre soliditet, allt i syfte att motverka framtida hyreshöjningar och få ned boendekostnadernas andel av disponibel inkomst.

Stöd till de kommunala bostadsbolagen

De kommunala bostadsbolagen är en grundbult i den sociala bostadspolitiken, vars portalparagraf är allas rätt till en god bostad till en rimlig kostnad. Genom en allians mellan stat och kommun, där kommunerna planerat och byggt och där staten bidragit med att skapa goda förutsättningar för byggandet, har Sverige en i jämförelse med övriga länder mycket god boendestandard. I takt med att staten reducerar sitt ansvar ökar boendekostnaderna och alltfler hushåll tvingas byta till mindre bostäder och efterfrågan sjunker. Skattereformen bidrog till att höja boendekostnaderna. De ligger i dag på mer än 30 % av disponibel inkomst. Arbetslösheten har naturligtvis sin betydelse för detta, liksom den budgetsanering av statens finanser som pågår. Bostadsmarknaden blir tudelad, med tomma lägenheter på svaga arbetsmarknader och en svag men dock synlig efterfrågan i storstadsområden och på vissa högskoleorter. Detta gör att kommunala bostadsföretag som finns inom svaga arbetsmarknader har en svår position. Ofta sammanfaller detta med att kommunen som ägare till bostadsbolaget har svårt att uppfylla kravet på ägartillskott av kapital när resultatet av verksamheten visar på ett underskott. Dessa bostadsföretag finns i ca 70 kommuner med en sammanlagd befolkning på 1 miljon invånare. De har tillsammans ca 85 000 lägenheter, vilket motsvarar 8 % av det totala beståndet hos de kommunala bostadsföretagen, 45 % av marknadsandelen och 11 % av vakansgraden 1994–1996. Det är framför allt befolkningsmässigt små kommuner i norra Sverige och i mellersta Sveriges inland som har svaga bostadsmarknader. Hyresgästerna hos dessa kommunala bostadsföretag får sina inkomster till stor del från socialförsäkringar, direkta transfereringar och från anställning i stat och kommun. Under 1990-talet har mycket hänt som påverkar dessa förhållanden och antalet tomma lägenheter har ökat kraftigt. Hyresgäströrelsen har gått ut med ett nollbud inför 1998 års hyresförhandlingar, vilket verkar rimligt med tanke på de höga boendekostnaderna. Eftersom de kommunala bostadsföretagen är hyresledande menar Vänsterpartiet att regeringen aktivt ska verka för att detta mål ska kunna realiseras. Vi vill därför anslå 1 miljard kronor 1999 och 1 miljard kronor år 2000 som ett rekonstruktionsstöd för att skapa bättre soliditet i dessa utsatta bostadsföretags bokslut. Kommunala bostadsföretag ska på samma villkor som bostadsrättsföreningar och privata bostadsföretag kunna bli föremål för rekonstruktion. För åren 1998–2000 anslår regeringen 3,7 miljarder kronor för att täcka förluster när det gäller bostadsrättsföreningar och privata bostadsföretag. Detta bör även gälla kommunala bostadsföretag.

Finansieringen av rekonstruktionsstödet sker genom en tillfällig inleverans. Vänsterpartiet föreslår att riksdagen beslutar att det statliga fastighetsbolaget Securum levererar in 1 miljard kronor till staten under 1999, samt ytterligare 1 miljard kronor år 2000.

Anslag

A2 räntebidrag m.m.

I inledningen under punkt 3.2 skriver regeringen om att man i vårpropositionen föreslog en engångsvis indragning av 300 miljoner kronor på räntebidragen. Detta återkommer i budgetmotionen utan närmare precisering av på vilket sätt det ska ske. Det enda som nämns är en sänkning med 5 % av RBF-stödet, vilket ska inbringa ca 75 miljoner kronor. Konsekvenserna av detta beskrivs dock mycket knapphändigt. Att på detta bristfälliga sätt förelägga riksdagen beslutsunderlag är under all kritik och bör ges regeringen till känna. Kostnaderna för räntebidragen sjunker drastiskt, dels som en följd av sjunkande räntenivåer, men mest på grund av det låga byggandet. En känslighetsanalys som gjorts visar att om subventionsräntan höjs med 0,5 % ökar inte kostnaderna för räntebidragen med mer än 400 miljoner kronor under budgetperioden. Boverkets nya antaganden om byggvolymen är betydlig lägre än för något år sedan och tyvärr är byggentreprenörernas bedömning ännu lägre.

A 7 Byggforskningen

Byggforskningen är viktig med tanke på omställningen till det ekologiskt hållbara byggandet och boendet. Här vill regeringen spara 10 miljoner kronor. Samtidigt avsätter man 5,4 miljarder kronor till projekt för ekologisk omställning, vilka borde leda till en mängd tillfällen till forskning i samband med reella projekt. Vänsterpartiet accepterar dock besparingen för tillfället. Vi avvaktar den utredning om statens roll i byggforskningen som aviseras i budgetmotionen.

A 10 Bostadsbidrag

Bostadsbidragen ökade från 1990 till 1995 från 3,1 miljarder kronor till 9,2 miljarder kronor. Den största anledningen till detta är att bostadsbidragen skulle kompensera de resurssvaga hushållen för effekterna av skattereformen. Sedan dess har bidragsreglerna förändrats i flera steg, så att utgifterna minskar till 5,9 miljarder kronor 1998. Besparingarna är ett led i saneringen av statsfinanserna. När nu läget förbättras föreslår regeringen att den s.k. värnskatten tas bort eller i alla fall tas ut i betydligt högre inkomstlägen, medan bostadsbidragen även fortsättningsvis minskar sin andel av de totala kostnaderna. Höjda bostadsbidrag var ett villkor i samband med skattereformens genomförande. När regeringen nu tar bort värnskatten borde naturligtvis en höjning av bostadsbidragen genomföras. Efter mycket stark kritik kom regeringen i vårpropositionen med förslag som skulle lindra effekterna av de kraftiga besparingar som genomförts på bostadsbidragen. Förändringarna var helt otillräckliga och de har inte heller i budgetmotionen ändrats till det bättre. Besparingarna ledde till att ca 40 000 hushåll förlorade mer än 500 kronor per månad, ja ända upp till 2 000 kronor per månad. Många fick överväga att överge hus och hem. Vänsterpartiet föreslog en takregel där ingen skulle förlora mer än 500 kronor per månad på de nya reglerna under 1997. Regeringen skulle sedan komma med förslag till regelförändringar efter en noggrann konsekvensanalys av de nu gällande reglerna. Regeringen tar nu bort den nyligen införda förbättringen i bostadsbidraget: den särskilda del som läggs till för det fjärde och det femte barnet. Man motiverar detta med att flerbarnstillägget i barnbidraget återinförs. Vänsterpartiet stöder återställaren när det gäller flerbarnstilläggen, men ser ingen anledning att för den skull ta bort det nyligen införda särskilda stödet för det fjärde och femte barnet i bostadsbidraget. Tvärtom bör det i fortsättningen gälla alla barnfamiljer med fyra eller fem barn.

Budgetsaneringen har drabbat barnfamiljerna särskilt hårt. Ensamstående med barn och gifta/sammanboende med flera barn har drabbats värst. Den föreslagna barnbidragshöjningen lindrar naturligtvis effekterna något, men otillräckligt. Vänsterpartiet föreslår ett antal förändringar av det nya regelsystemet för bostadsbidragen i avsikt att komma till rätta med en del problem som de nya reglerna ställer till, men också för att höja bidragsnivåerna generellt.

Vi föreslår att den särskilda barndelen i bostadsbidraget ska fortsätta att gälla för det fjärde och femte barnet. Dessutom bör den del som grundas på bostadskostnad och inkomst utökas med två skalsteg för det fjärde barnet och det femte barnet. Det underlättar stora barnfamiljers möjligheter att efterfråga en tillräckligt rymlig bostad utifrån dagens normer om trångboddhet och är ett led i en social bostadspolitik.

Regeln för inkomstfördelningen på båda vuxna när det gäller möjligheten till ett oreducerat bostadsbidrag drabbar hushåll där den ene studerar hårt. Endast bidragsdelen av studiemedlen blir bidragsgrundande, vilket gör att den studerande inte kan tillgodogöra sig sin del av den bidragsgrundande beräkningen för det totala bostadsbidraget. Detta är orimligt i tider när regering och riksdag gör stora satsningar på studier för vuxna och förväntar sig att de ska satsa på detta. Arbete och studier betraktas olika i bidragshänseende. Vänsterpartiet föreslår därför att hushåll, där den ene studerar och saknar annan inkomst än studiebidraget blir bidragsberättigade på samma villkor som ensamstående med barn.

Studerande över 29 år utan barn har ingen rätt till bostadsbidrag. Detta är orimligt, eftersom levnadsförhållandena inte är beroende av ålder utan av den enskildes situation. Regeringen talar om ett livslångt lärande och satsar på utbildning för vuxna i olika former. Studerande ska naturligtvis jämställas. Rätten att studera, rätten till studiebidrag och rätten till ett boende ska inte åldersbegränsas mer än genom de villkor som gäller för studier. Vänsterpartiet föreslår därför att bostadsbidraget för ungdomar även ska gälla studerande med rätt till studiemedel.

Ungdomars ekonomiska situation har kraftigt försämrats på 1990-talet. Arbetslöshet och fler som studerar gör att fler tvingas bo hemma längre. I åldersgruppen 20–23 år bor så många som 30 % fortfarande kvar hos föräldrarna. Är man över 24 år minskar andelen markant: till 6 %. Av de ungdomar som bor hemma hos föräldrarna skulle 86 % flytta hemifrån om de hade råd. Det innebär att ca 120 000 ungdomar vill flytta hemifrån. Av dem som finns i åldersgruppen mellan 20 och 27 år är det 62 % som har eget boende. Två tredjedelar av ungdomarna med eget boende bor i hyresrätt, en femtedel i bostadsrätt och en tiondel, främst ungdomar i den äldsta åldersgruppen, äger sin bostad. Ungdomar bor vanligen i 1–2 rum och kök. Den genomsnittliga hyreskostnaden varierar mellan ca 2 500 kronor och 3 500 kronor per månad. Ungdomar är ofta hänvisade till nyproduktionen där hyresnivåerna är betydligt högre. 70 % uppger att de klarar boendekostnaderna bra, medan resten får hjälp via föräldrar, bostadsbidrag eller socialbidrag. Bostadsbidraget är ett viktigt komplement för att klara boendekostnaderna. Bostadsbidraget för ungdomar har en konstruktion som är mest lämpad för studerande. En översyn av bidraget är nödvändig om det ska ha den effekt som det borde ha, nämligen som ett stöd för att komma upp i en rimlig levnadsnivå utan att man ska behöva komplettera med en ansökan om socialbidrag. Då krävs även ett tillskott av nya medel. Regeringen bör komma med förslag på nya regler som kan gälla från 1998.

Anslagen för bostadsbidragen tar inte hänsyn till kommande löne- och hyresutveckling, vilket gör att värdet av bostadsbidragen urholkas. Det är ytterligare en anledning till att anslaget för bostadsbidragen måste uppjusteras. Vänsterpartiet tillför bostadsbidragen 675 miljoner kronor för att täcka ovanstående regelförändringar.

D 1 Förvaltningskostnader för Lantmäteriverket

Den nya lantmäteriorganisationen trädde i kraft den 1 januari 1996, då Lantmäteriverket bildades genom en sammanslagning av Statens lantmäteriverk och Centralnämnden för fastighetsdata. Detta har inneburit att ca 145 anställda har rationaliserats bort under 1996. Enligt regeringen ligger trots detta beslutet om att spara 75 miljoner kronor i 1998 års budget fast. Dessutom visar en utgiftsprognos för 1997 på ett överskridande med ca 30 miljoner kronor. Detta innebär kraftiga personalreduceringar under 1997 samt med ca 750 personer 1998. Hur detta ska gå till och vilka konsekvenser det får för verksamheten beskriver inte regeringen i budgetpropositionen, vilket är anmärkningsvärt och bör ges regeringen till känna. Denna rationalisering är av betydligt större omfattning än t.ex. sammanslagningen av Skånelänet eller Västra Götalands län. Besparingskraven på dessa sammanslagningar halverades när det gäller Västra Götalands län och sedan beträffande Skånelänet. Att lindra sparkraven eller fördela dem över en längre tid bör vara en möjlighet även för Lantmäteriverket för att man inte ska tvingas fatta förhastade beslut som kan påverka verksamheten negativt.

E 1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet

Vänsterpartiet välkomnar ett stöd för ekologisk hållbarhet, men har flera kritiska synpunkter på hur stödet fördelas och används. Vänsterpartiet medverkade till de första 100 miljoner kronorna som anslogs i 1994/1995 års budget till en ekologiskt hållbar utveckling. Därefter har regeringen skapat den så kallade kretsloppsmiljarden: 200 miljoner kronor per år under 5 år, som en fortsättning och vidareutveckling av den ursprungliga idén. Nu anslår regeringen 5,4 miljarder under 3 år i ett program för ekologisk omställning, 0,8 miljarder kronor 1998, 1,8 miljarder kronor 1999 och 2,8 miljarder kronor år 2000. Medel motsvarande 1 miljard kronor vardera för åren 1999 och år 2000 kan reserveras i 1998 års budget. Att gå från 200 miljoner kronor per år till som mest 2,8 miljarder kronor år 2000 för pilotprojekt för ekologiskt hållbar omställning är märkligt. Den ekologiska omställningen kräver ett mer långsiktigt tänkande och en kontinuerlig utvärdering av de projekt som genomförs. Så är inte ens fallet med redan genomförda projekt. Dessutom tar regeringen medel från andra anslag, t.ex. från marksanering av förorenad mark utgiftsområde 20 och flyttar till anslaget för ekologisk omställning. Anslaget för allergisanering av skolor, daghem och bostäder som fanns i 1995/96 års budget avbröts i förtid och anslaget för inköp av skog inom utgiftsområde 20 för att bevara den biologiska mångfalden utökas inte i den omfattning som behövs för att säkerställa behoven under de närmaste tio åren.

Vänsterpartiet vänder sig mot att en ny organisation tillskapas för att hantera det nya stödet, när det redan finns en organisation för den s.k. kretsloppsmiljarden. Regeringen går dessutom ifrån det gängse arbetssättet när det gäller hanteringen av stöd: att låta stöden skötas av berörda verk och myndigheter som Naturvårdsverket, Boverket och länsstyrelserna. Man tar inte till vara den kompetens som finns utan bygger upp nya inom Regeringskansliet. Det är möjligt att nya styrformer bör prövas, men då måste det ske i mindre skala anslagsmässigt, med successiva höjningar om det visar sig vara ett framgångsrikt sätt att gå till väga.

Kommunerna ska söka stöden direkt hos regeringen, och de bästa projektidéerna premieras i form av investeringsstöd med högst 30 % av den totala kostnaden. Inom ramen för detta kan kommunerna själva avgöra hur stort stödet ska vara för den enskilda insatsen i projektet. Kommunen ska kunna fördela medel till sig själva, enskilda personer och privatföretag. Det kan leda till en snedvridning av konkurrensen, eftersom vissa företag kan få bidrag men andra inte. Dessutom krävs en ändring av lagen, eftersom en kommun i dag inte tillåts ge enskilda kommuninvånare eller företag särskilda förmåner. För att få kraftfulla insatser kommer urvalet av kommuner som får projektstödet att vara litet. Risken är att kommunens intresse och förmåga att framställa en projektansökan blir viktigare än miljöhänsynen. En annan risk är att regeringen använder detta i politiskt syfte för att i vissa delar av landet stärka sina egna positioner. Oklarheter råder om hur bidragen får användas i förhållande till andra bidrag: kretsloppsmiljarden, energibidragen, EU-fonder m.m.

Att vända sig direkt till kommunerna kan också ha sina fördelar: man tar till vara lokal kompetens och uppmuntrar lokala initiativ. Det som kan väntas vara svårt är att få fram kvalificerade projekt för 1998 för 800 miljoner kronor (egentligen betydligt mer eftersom regeringen har för avsikt att redan 1988 reservera medel, en miljard kronor för vartdera året 1999 och 2000). Förhandsansökningar ska vara inlämnade före den 15 oktober, vilket gör möjligheten att få fram kvalificerade projekt ännu osäkrare. Eftersom det finns stora behov inom redan kända områden vill Vänsterpartiet omfördela medel från fonden för ekologisk omställning till andra viktiga områden. Vi vill införa miljörådgivare i alla kommuner och ge stöd till detta på samma sätt som i den nyss behandlade energipropositionen. För detta avsätter vi 50 miljoner kronor. Vidare flyttas 200 miljoner kronor till anslaget för miljösanering, detta för att fortsätta med den ekologiska omställning som redan sker på dessa områden och i beprövade former. Miljörådgivare i kommunerna behövs för att utveckla det påbörjade Agenda 21-arbetet. Regeringen har tagit bort anslaget för Agenda 21-arbetet och förutsätter att det fortsätter helt utan stöd. Många kommuner har dessutom inte resurser att framställa de projektansökningar som krävs för att kunna få del av fonden för ekologisk omställning, ej heller möjlighet att täcka de resterande kostnaderna för projekten. Staten bidrar med högst 30 % av de totala kostnaderna.

E 2 Ombyggnationsstöd till ekologiskt byggande

Att förändra boendemiljöerna är en central fråga i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Därför vill Vänsterpartiet garantera en del av anslaget till fonden som ett investeringsstöd för ombyggnation i ekologiskt hållbar riktning. Vi omfördelar därför 200 miljoner kronor från fonden till ett ombyggnadsstöd till ekologiskt byggande. Det ska ställas miljökrav på hur medlen ska användas och de ska utgå med 30 % av godkänd kostnad, dock högst 100 000 kronor per lägenhet. När det gäller skolor och daghem bör stödet utgå med 30 % av godkänd kostnad. Investeringsstödet ska kunna utgå till en rad åtgärder i syfte att medverka till en utveckling mot ekologiskt hållbara boendemiljöer. Det kan gälla allergisanering, utbyte av miljöfarliga byggmaterial eller ej återvinningsbara material, energieffektivisering, åtgärder på va-sidan för omhändertagande av dagvatten, ”gråvatten” och förberedelser för ett miljövänligt omhändertagande av fekalier och urin, liksom åtgärder som gör källsortering och kompostering lättillgängliga och hanterbara. Stödet bör hanteras av den myndighet som har kompetensen på området, nämligen Boverket, och gälla alla bostäder, inte bara i särskilt utvalda kommuner. Det får ankomma på Boverket att utarbeta regler för det nya stödet. Reglerna och stödet bör gälla från den 1 juli 1998. Stödet bör också kunna kombineras med de stöd som beslutats när det gäller omställningen av våra energisystem.

E 3 Stöd till solvärmeanläggningar

Vänsterpartiet beklagar att anslaget för stöd till solvärmeanläggningar upphörde den 31 december 1996 och inför därför stödet på nytt. Tekniken är under utveckling, Den bidrar till minskade koldioxidutsläpp och med komplement av ackumulatortank bidrar den till minskad energianvändning och sänker effektbehovet under perioder av hög belastning på elnätet.

E 4 Stöd till tillgänglighetsskapande åtgärder

Regeringen intar en avvaktande hållning när det gäller problemet med tillgängligheten i byggd miljö för människor med funktionshinder. Boverket har utrett frågan och konstaterat att när det gäller arbetskostnaderna för att åtgärda problemen, så är de ur samhällsekonomisk synpunkt minimala, eftersom arbetslösheten bland byggnadsarbetare är så hög. Vänsterpartiet vill åtgärda problemen redan nu och inför därför ett stimulansbidrag för att åtgärda enkla hinder för tillgänglighet. Det kan gälla t.ex. avfasning av trottoarkanter vid övergångsställen, att synliggöra entréer, gångstråk m.m. Detta är naturligtvis ingen lösning på hela problematiken, men ett sätt att få fart på verksamheten. Naturligtvis bör regeringen återkomma i frågan och införa den lagstiftning som föreslogs i den lagrådsremiss som sedermera drogs tillbaka. Lagrådsremissen föreslog att enkla åtgärder för att undanröja hinder för personer med funktionshinder skulle vara undanröjda till år 2005. Kravet blir ännu mera påtagligt eftersom regeringen föreslår att kollektivtrafiken ska handikappanpassas. Detta bör naturligtvis samordnas med åtgärder som gör det möjligt att som funktionshindrad ta sig till och från den kollektivtrafik som man i framtiden ska kunna utnyttja.

E 5 Investeringsstöd till nyproduktion

Vänsterpartiet vill införa ett nybyggnadsstöd för att komma i gång med bostadsproduktion på åtminstone de nivåer som regeringen i sina prognoser förutsätter. Behovet och efterfrågan finns främst i storstadsregionerna och på vissa högskoleorter. Vi vill införa ett 10-procentigt investeringsstöd, dock högst 100 000 kronor per lägenhet, för att stimulera ett ökat byggande. Vi vill rikta stödet till flerbostadshusområdet och villkora någon form av hyrestak som krav för bidraget. Vi förutsätter också att det som byggs kommer att ha högsta möjliga miljökrav i enlighet med lagstiftningen och utifrån den nya kunskap som senare års byggnation gett. Den låga nivå vi i dag har när det gäller byggandet kan leda till att viktig kompetens och kunnande inom byggbranschen försvinner. Nybyggnationen kommer naturligtvis att ske där arbetsmarknaderna växer till, men den skapar ändå arbetstillfällen i hela landet i kringliggande branscher.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggsatsningar under åren 1999 och 2000,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskilt stöd till kommunala bostadsföretag på svaga bostadsmarknader,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristande beslutsunderlag under anslag A 2,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. värnskatten kontra bostadsbidragen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler i bostadsbidragen under anslag
A 10,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingskraven på Lantmäteriverkets verksamhet under anslag D 1,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet under anslaget E 1,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet för ombyggnation under anslaget E 2,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till solvärmeanläggningar under anslaget E 3,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till tillgänglighetsskapande åtgärder under anslag E 4,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till nybyggnation under anslaget E 5,
att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 18 enligt uppställning:

	Anslag		Regeringens förslag	Anslagsförändring
A 10	Bostadsbidrag	(ram)	5 919 600	+675 000
E 1	Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet	(ram)	800 000	-450 000
E 2	Investeringsstöd ekologiskt byggande			+400 000
E 3	Investeringsstöd solvärmeanläggningar			+40 000
E 4	Stimulansbidrag handikappanpassning			+40 000
E 5	Stimulansbidrag nybyggnation			+600 000
	Summa för utgiftsområdet:		22 825 533	+1 305 000

Stockholm den 4 oktober 1997
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)	Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)	Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)	Eva Zetterberg (v)

Gotab, Stockholm 1997