Bostadspolitiken är en av hörnstenarna i ett samhälles välfärdspolitik. För den enskilde människan är en bra bostad det allra mest grundläggande i livet. Utan en god bostad saknar människan också förutsättningar att ta till vara och utnyttja livets och samhällets möjligheter.
När det socialdemokratiska Kvinnoförbundet för mer än 20 år sedan skrev programmet Kvarteret Framtiden var det för att sätta vardagen i centrum. Nu är det hög tid att gå vidare.
En god bostadspolitik ska skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader i en stimulerande och trygg miljö.
Efterkrigstidens bostadspolitik bestod till stor del av att bygga bort slum och trångboddhet. 1950- och 1960-talet präglades av en hög ekonomisk tillväxt som gjorde det möjligt för familjer att efterfråga både större och mer utrustade bostäder. Svaret från samhället blev den mycket snabba byggnationen – 1 miljon lägenheter på 10 år. Därmed var bostadsbristen övervunnen, men nya problem uppstod. Miljonprogrammets bostäder var och är fortfarande bra bostäder. Planlösningarna håller än idag. Nackdelen med den snabba byggnationen kan vara att materialvalet inte alltid byggde på beprövad erfarenhet.
Huvudskälet till den snabba byggnationen var att ge människor en fullvärdig bostad. Man funderade inte särskilt mycket på inne- och utemiljön.
Dagens bostadsmarknad har två stora bekymmer. Många bostäder är för dyra för att enboende, samboende eller familjer med vanliga inkomster ska ha råd att bo i dem.
Idag ser vi början till en rejäl bostadsbrist på de större orterna samtidigt som ca 60 000 lägenheter på andra orter står tomma.
Med den erfarenhet vi har från miljonprogrammets tid får vi passa oss för att inte gå i fällan igen. Vi får skilja på byggpolitik och bostadspolitik. Byggandet av bostäder måste utgå från människornas behov av en bra boendemiljö såväl inomhus som utomhus. Den ska fungera i alla livets åldrar och skeenden.
Bostadspolitiken handlar idag om att koncentrera insatserna så att de människor som idag bor, har råd att bo kvar i framtiden och att på bästa sätt – ekonomiskt och tekniskt – förvalta de knappt 4 miljoner bostäder som redan finns. Det handlar också om att hitta ekonomiska system som gör det möjligt att ha en nyproduktion på de orter där det finns behov av nya lägenheter.
Nybyggnationen bör vara både miljövänlig och resurssnål med isolering som absorberar och bevarar energi. Byggmaterial och färg ska minimera kemiska emissioner och ohälsosam hantering under byggtiden.
I motsats till hur det var på 70-talet, handlar dagens utmaning inte om att bygga mycket och snabbt.
Det handlar om hur familjer ska få pengar till mer än hyran. Pengar att användas till konsumtion.
Att ta hand om befintliga bostäder är inte bara reparation och underhåll. Utmaningen blir att kunna bygga om i stort sett hela miljonprogrammets bestånd, att infoga dessa fastigheter i ett kretsloppsanpassat samhälle. Med kompost, sophantering och källsortering finns det stora möjligheter att både bidra till och öka förståelsen och vikten av ett kretsloppstänkande. Det handlar också om att tillfoga nya kvalitéer. Samhällsplanering bör bli ett honnörsord för i första hand befintliga bostadsområden. Kommunernas inflytande måste stärkas så att samhällsplaneringen anpassas till de boendes behov.
Vi ska ta tillvara fördelarna i övergången till att Sverige blir ett allt mer internationellt samhälle. Olikheter bör blir en tillgång istället för en belastning. Där stoltheten för vår egen bygd eller vårt eget bostadsområde bidrar till att stärka den egna identiteten och stärker samhörighetskänslan människorna emellan.
Vi måste hitta en balans mellan det stora samhället, boendekollektivet och den lilla människans vardagsmakt.
Det handlar om att människor ska ha råd att efterfråga en god bostad till rimligt pris. Vi måste ha en miljömässigt hållbar utveckling av bostadsområdena med balans i maktförhållandet mellan fastighetsägaren, kollektivet och den enskilde människan och att skapa ekonomisk neutralitet mellan olika boendeformer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kombinera ett bra boende till rimliga kostnader med ambitionen att uppnå ett ekologiskt hållbart samhälle.
|
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
|
Monica Green (s) |
Berit Andnor (s) |
|
Inger Segelström (s) |
Agneta Brendt (s) |
|
Birthe Sörestedt (s) |
Elisebeht Markström (s) |
|
Eva Arvidsson (s) |