Bostadsbidrag

1 Moderata utgångspunkter

Målet för oss moderater är att varje människa som har heltidsarbete skall kunna leva på sin inkomst. Det är orimligt att människor då skall behöva vara beroende av bidrag sedan man betalat sin skatt. Grundprincipen måste vara att den som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den som behöver bidrag inte skall betala skatt.

Grundläggande blir därför att föra en ekonomisk politik som sätter tillväxten och individerna i centrum. Därmed ökar också människors möjligheter att efterfråga den bostad som passar det egna hushållet bäst. Det är människorna själva som skall styra vad som skall byggas och hur det skall byggas, inte politiker. Den starka politiska styrningen inom bostads- och byggnadssektorn måste alltså minska.

2 Trygghet i boendet

Det behövs en ny trygghet. En trygghet som utgår ifrån att varje människa ges möjligheten att råda över sin framtid. Det kräver stort utrymme för personligt ansvar. För de flesta ger lägre skatter en sådan trygghet i det egna hushållet. Därvid ges allt fler gradvis möjlighet att ordna en större del av välfärden så som man själv vill ha. Denna möjlighet saknas i dag.

Tryggheten för var och en måste i första hand grunda sig på vetskapen att man kan påverka sin egen situation utan att vara beroende av ständiga förändringar och politisk klåfingrighet. Samtidigt måste varje individ som behöver stöd och hjälp vara förvissad om att man får hjälp då det verkligen behövs. Därmed kan också statens insatser riktas mot de särskilt behövande grupperna.

3 Bostadskostnaderna

Svenskarna betalar de högsta hyrorna i EU, i genomsnitt 34 procent av disponibel inkomst. Årshyran per kvadratmeter har ökat med 68 procent under nittiotalet. En av flera bidragande faktorer till ökningstakten av boendekostnaderna är fastighetsskatten. De kraftigt ökade taxeringsvärdena tillsammans med höjningen av fastighetsskatten har givit orimliga effekter. Det är i dag inte ovanligt att fastighetsskatten för en ordinär hyreslägenhet motsvarar en till två månadshyror. För många har flyttning till en billigare lägenhet eller försäljning av det egna huset blivit det enda alternativet.

Ytterligare en omständighet som bidrar till de höga bostadskostnaderna i hyreslägenheter är att de kommunala bostadsföretagen är hyresnormerande. Bruksvärdet bestäms av kostnaderna i dessa bostadsföretag. Bruksvärdet bortser från subjektiva grunder som tycke och smak (lägesfaktor), men också från kalkylmässiga realiteter som räntekostnader och förmögenhetsvärde. En lägenhet i förorten kostar lika mycket som en lägenhet med bästa läge i ortens centrum. Det medför att hyresnivåer som inte motsvarar marknadsläget därmed har kunnat bibehållas till förfång för de boende. Någon sund och vettig konkurrens har inte kunnat sätta ”rätt” pris i relation till efterfrågan.

Bostads- och byggsektorn har varit och är fortfarande en av de mest reglerade och subventionerade delarna i samhället. Bostäder har byggts för dyrt genom att subventioner och detaljregler har undanröjt alla incitament till prispress. Boendet har genom subventioner och ständigt ändrade regler utsatts för politiskt godtycke. Detta skapar vare sig trygghet eller förtroende. Därför skall de generella bostadssubventionerna bort.

4 Dagens bostadsbidrag

Reglerna för gällande bostadsbidrag är invecklade och utrymme skapas därför för såväl fusk som snedvridning av stödet. Det bör också konstateras att kostnaderna för att administrera bostadsbidragen kraftigt ökade under budgetåret 1995/96, bl a beroende av utbildnings- och informationsinsatser inför ändrade bidragsbestämmelser fr.o.m 1997. En jämförelse mellan budgetåret 1994/95 och kalenderåret 1996 visar en ökning med 194 miljoner kronor eller 52 procent.

Hanteringen av bostadsbidragen visar prov på regeringens okänslighet och oförmåga. Många familjer har förlorat omkring 2 000 kronor i månaden som ett resultat av förslaget. Det är inte enbart finansmarknaden som måste kunna göra korrekta framtidsbedömningar, utan i högsta grad även hushållen. Möjligheterna för hushåll att planera är redan dåliga, och blir inte bättre av att systemen ständigt förändras. Regeringens politik skapar otrygghet.

Vi moderater föreslog i mars i år genom ett utskottsinitiativ följande ändringar för erhållande av bostadsbidrag:

återgång till familjeinkomsten som grund för beräkningen,
avskaffande av ytnormen,
slopande av dubbelräkningen av räntebidragen,
avskaffande av reglerna där barnpension räknas in som bidragsgrundande inkomst när barnpension inte kan användas för att täcka hyreskostnaden.

Den marginella förändring av bostadsbidragsreglerna som riksdagens majoritet bestående av Socialdemokrater och Centerpartister beslutade om i juni i år är inte tillräcklig. Förändringen är inte genomgripande nog för att dämpa eller eliminera de negativa effekter som den omvälvande ändringen av bostadsbidragen våren 1996 innebar.

Endast på en punkt gick regeringen oss till mötes, nämligen att dubbelräkningen av räntebidragen skulle upphöra.

Då det gällde ytnormen blev resultatet att den bidragsgrundande bostadskostnaden, efter korrigering för bostadsyta, skulle fastställas till en viss lägsta garantinivå. Dessa mycket ringa ändringar kommer att träda i kraft 1 november i år. Däremot gjordes ingen förändring av inkomstgränserna och inte heller undantogs barnpension från den bidragsgrundande inkomsten.

Redan hösten 1996 i motion 1996/97:Bo231 Bostadsbidrag, framhöll vi att införandet av individuella inkomstgränser var förhastat. För många barnfamiljer blev konsekvenserna orimliga. Det gällde speciellt de hushåll där någon av föräldrarna är hemmavarande för att själv ta hand om sina barn eller där en av föräldrarna är studerande eller arbetslös. Det som vi befarade visade sig också bli verkligheten.

En arbetsgrupp inrättades på Socialdepartementet för att analysera de nya bostadsbidragsreglerna. Denna grupp redovisade i mars inför riksdagens bostadsutskott sin preliminiära undersökning av fördelningseffekterna av förändringen. Analysen gav bevis på paradoxala effekter.

En uppföljning på basis av ett mer fullständigt material visar att den preliminära undersökningens resultat praktiskt taget ger samma resultat som tidigare analys.

Utvärderingen visade att inkomstgränsens förändring främst påverkat familjer med hemmavarande make/maka. Att enbart den ene av makarna har arbete kan bero på att det saknas möjligheter för den hemmavarande att få arbete. Förändringen av inkomstgränserna hade drabbat omkring en tredjedel av bidragstagarna och ytförändringarna omkring en femtedel. Kraftiga försämringar hade drabbat gruppen ensamstående arbetslösa med barn, som bor i större bostäder. De hushåll som berörts mest av förändringarna är gifta/sammanboende med egnahem i landsbygd.

I nedanstående tabell, som är hämtad från arbetsgruppens analys, visas exempel på hur förändringen slår för två olika hushåll:

Tabell 1. Disponibel inkomst efter kostnader för intäkternas förvärvande

	En förvärvsarbetande	Två förvärvsarbetande
Inkomst make 1	240 000	180 000
Inkomst make 2	0	60 000
Skatt make 1	-84 070	-59 670
Skatt make 2	0	-18 420
Barnomsorgskostnader	0	-18 880
Resekostnader	-3 900	-7 800
Bostadsbidrag
- utan ind. ink. gränser	13 500	13 500
- med ind. ink. gränser	1 800	13 500
Disponibel inkomst
- utan ind. ink. gränser	165 530	148 730
- med ind. ink. gränser	153 830	148 730

Tabellen visar hur den disponibla inkomsten minskar med det nya systemet för den familj som har en hemmavarande make. Det är otillfredsställande att förändra system på sätt som väsentlig rycker undan möjligheterna för hushållen att långsiktigt planera.

Bostadsbidragen har allt mer ansetts vara ett stöd till barnfamiljer. (Bostadsbidragen till pensionärer diskuteras inte här.) Det var också genom ökade bostadsbidrag som det slopade flerbarnstillägget i barnbidraget kompenserades. Vi moderater anser att bostadsbidragen bör samordnas med den övergripande socialpolitiken. I normalfallet måste en familj ges förutsättningar att leva på sin lön. Familjerna måste kunna göra nödvändiga prioriteringar som hänför sig till de önskemål och preferenser som finns i familjen. I tabellen ovan framgår tydligt att staten starkt påverkar hur svenska familjer tvingas organisera förvärvs- och hushållsarbetet.

Ständiga förändringar ger otrygghet och oöverskådliga konsekvenser för hushållen. Därför är det nödvändigt att ändra snåriga och otydliga regler som slår blint och dessutom diskriminerar vissa familjer.

Vi föreslår mot bakgrund av detta att inkomstgränserna åter bör baseras på den samlade familjeinkomsten. Vidare skall ytbegränsningsreglerna för att erhålla bostadsbidrag tas bort. Vi återkommer med förslag om finansiering inom bostadsområdet i vår anslagsmotion.

5 Framtidens bostadsbidrag

Bostadsanknutna inkomstprövade stöd inrättades redan i mitten av 1930-talet för mindre bemedlade barnrika familjer. 1947 utvidgades stödet på förslag av den Bostadssociala utredningen. Det då inrättade familjebostadsbidraget utgick till hushåll med minst två barn under 16 år. En högsta inkomst bestämdes för hushåll som kunde erhålla stödet. Denna högsta inkomst ökade med antalet barn. Stödet utgick till en början endast till hushåll som bodde i nybyggda hus. Bostadsstödet har sedan dess förändrats ett antal gånger.

Det system som infördes 1947 har framför allt tre kännetecken. För det första skulle stödet förbättra ställningen för familjer med fler än två barn. Således togs hänsyn till försörjningsbörda. För det andra skulle stödet begränsas av inkomsten, som ökar med antalet barn. Således tog stödet hänsyn till såväl försörjningsförmåga som försörjningsbörda. För det tredje skulle stödet endast utgå till dem som bor i nyproducerade fastigheter. Således var stödet inriktat på att möjliggöra konsumtion av bostäder med en högre standard.

Hänsyn till försörjningsbörda kan tas på huvudsakligen två sätt, bidrag eller avdrag. Moderata samlingspartiet föreslår i en rad andra motioner åtgärder som stärker barnfamiljernas ställning. Vi förespråkar att avdrag skall användas före bidrag. I de fall en familj inte kan tillgodogöra sig ett avdrag, t.ex. för att inkomsten är för låg, skall bidrag utgå. Grundprincipen skall vara att den heltidsarbetande som betalar skatt inte skall behöva bidrag och att den som behöver bidrag inte skall betala skatt.

Bostadsbidragen bör avvecklas och ersättas av ett system som bygger på denna princip. Detta innebär att merparten av utgifterna för bostadsbidrag ersätts med ett högre avdrag som tar hänsyn till försörjningsbördan i en familj. I de fall avdrag ej kan komma i fråga bör en närmare studie genomföras som diskuterar möjligheterna till bidrag genom den övergripande socialpolitiken eller till ett bidrag som bestäms genom ett system med negativ inkomstskatt. Det senare innebär att en skattskyldig som inte har tillräcklig inkomst att göra avdrag mot, deklarerar en negativ inkomst som taxeras och därefter betalas ut av skattemyndigheten.

Med en sammanhållen bild blir det lättare att omvandla bidragen till sänkta skatter och samtidigt minska den ekonomiska rundgången. Regeringen bör därför återkomma till riksdagen med ett förslag med denna inriktning.

6 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar avveckla bostadsbidragen till ungdomar under 29 år,
att riksdagen beslutar om familjeinkomst som inkomstgräns i bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar om ett avskaffande av ytbegränsningen och garantinivån i bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar avskaffa reglerna där barnpension räknas in som bidragsgrundande inkomst i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar sänka grundbidraget med 120 kr i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett avskaffande av bostadsbidragen i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 6 oktober 1997
Knut Billing (m)
Sten Andersson (m)	Stig Grauers (m)
Inga Berggren (m)	Peter Weibull Bernström (m)
Ulla Löfgren (m)	Jan-Olof Franzén (m)
Mikael Odenberg (m)	Lennart Hedquist (m)
Kent Olsson (m)