Hörnstenar i Folkpartiets bostadspolitik är valfrihet för konsumenterna, avregleringar och konkurrens som sänker bygg- och underhållskostnader, trygghet för hyresgäster mot oskäliga hyreshöjningar och statlig neutralitet mellan olika boendeformer.
Vi har genom åren riktat skarp kritik mot socialdemokratisk bostadspolitik. Den aktuella propositionen ger oss rätt. Nu tvingas regeringen föreslå att miljarder kronor ska pumpas in för att rädda misslyckade kommunala bolagsexperiment. Nu accepteras Danell-systemet. Men någon sänkt fastighetsskatt orkar regeringen inte med.
Huvudpunkter i vår motion:
Inga pengar till misslyckade kommunala bostadsbolag
Reservera en halv miljard kronor till en s k kommunakut som skall lämna stöd till kommuner där vården och skolan hotas
Upphäv lagstiftningen som förhindrar kommuner att sälja bostadsbolag
Sänkt fastighetsskatt
Ingen fastighetsskatt under 1999 för de s k krisårgångarna
Utvidgat ROT med större skattereduktion
Inför bosparande
Stimulansbidrag till kommuner som bygger ut sitt äldreboende
Stöd till radonsanering
Människor med medicinska eller sociala skäl skall ges förtur till lämplig bostad
Social dimension i bostadsbyggandet
Regeringens proposition vittnar om den kortsiktighet som präglar den socialdemokratiska bostadspolitiken.
Regeringen har snart haft fyra år på sig att presentera en bostadspolitisk proposition. Redan hösten 1994 tillsattes en utredning om bostadspolitiken vilkens direktiv blev fastlagda under våren 1995. Efter 18 månaders utredande kom slutbetänkandet ”Bostadspolitik 2000 – från produktions- till boendepolitik” (SOU 1996:156). Efter en bred remissomgång har regeringen nu lagt propositionen. Den tar dock bara upp delar av vad som tidigare aviserats. Fastighetsskatten är ett exempel. Istället för att sänka skatten så tillsätter regeringen ytterligare en utredning.
Folkpartiet anser att regeringens senkomna bostadspolitiska proposition visar en beklämmande oförmåga till nytänkande.
Regeringen föreslår ett särskilt stöd till kommunala bolag som hotas av konkurs. Stödet skall lämnas i form av kreditgarantier, lån och i vissa fall bidrag. Det beräknas komma att uppgå till 7–9 miljarder kr. Andra bedömningar har slutat på ännu högre belopp.
Folkpartiet avvisar detta. Det är inte statens uppgift att hålla misslyckade kommunala bolag under armarna. Kommuner, vars ekonomi kommit i kris på grund av vårdslösa borgensåtaganden åt de kommunala bostadsbolagen, måste själva göra allt för att täcka förlusterna.
Den socialdemokratiska bostadspolitikens orättvisa gynnande av den s k allmännyttan – uttrycket ter sig alltmera orimligt – är ingenting annat än ett av folkhemstankens största haverier. När nu en första nota redovisas ska man inte glömma bort att bostadsminister Jörgen Andersson redan genomdrivit en lagstiftning för att hindra kommuner att avveckla bostadsföretag. Den lagstiftningen ger i ett nötskal den ideologiska motsättningen mellan liberaler och socialdemokrater i denna fråga. Vi tycker att det är bra att den kommunala verksamheten koncentreras på vård och skola, Socialdemokraterna vill förbjuda kommuner att kunna göra det. Folkpartiet anser att den lagstiftningen omedelbart bör avvecklas.
Under de senaste decennierna har bolagiseringen varit en stark trend i landets kommuner. Att kommuner startar bolag innebär inte endast att kärnverksamheten – vård och skola – drabbas genom att de kommunala bolagen dränerar landets kommuner på resurser. Folkpartiet anser dessutom att kommunerna skall ägna sig åt verksamheter som styrs demokratiskt och med full öppenhet och insyn för medborgarna. De kriterierna uppfyller inte kommunala bolag.
Folkpartiet anser att stöd till kommuner skall utgå först sedan kommunerna själva först gjort allt för att täcka förlusterna, t ex genom att avveckla annan kommunal bolagsverksamhet. Det kan naturligtvis inte uteslutas att staten, på det sätt som skedde i Haninge, tvingas säkerhetsställa att den kommunala kärnverksamheten kan fortsätta. Men detta är en fråga som ligger utanför bostadspolitiken.
Vi avvisar förslaget om de miljardsubventioner som propositionen innebär. Vi har sökt göra en bedömning av vilken medelstilldelning som skulle bli aktuell med den av oss förordade strategin för upprensningen i den kommunala bostadsdjungeln. Det är inte lätt dels p.g.a. begränsad utredningsresurs, dels därför att förlusterna per definition ännu inte är realiserade. Vi har gått igenom de aktuella kommunerna och studerat vilka tillgångar de har. Vi har också sökt bedöma hur mycket som andra kreditgivare bör ta av den ekonomiska förlusten. Vår bedömning efter dessa genomgångar är att staten bör reservera en halv miljard kronor (istället för 7–9 miljarder kr) till en ”kommunakut”, som efter noggrann prövning och förhandling får lämna stöd till kommuner där vården och skolan hotas och där alla andra handlingsalternativ är uttömda.
Vad som ovan anförts om att inte anslå särskilt stöd till kommunala bostadsbolag, godkänna en s.k. kommunakut och ett upprivande av lagen som omöjliggör försäljning av kommunala bolag bör riksdagen ge regeringen till känna.
Fastighetsskatten har varit föremål för en intensiv diskussion under senare år. Den höjda fastighetsskatten – i kombination med nya metoder för beräkning av taxeringsvärdet – har fått helt orimliga konsekvenser för många småhusägare. I vissa områden, särskilt i attraktiva fritidsområden i skärgårdarna, har en del året-runt-boende fått se sina taxeringsvärden flerfaldigas. Människor har mer eller mindre tvingats bort från sina hus. Att köpa ett hus är ett av de viktigaste ekonomiska beslut som människor fattar i livet. Folkpartiet anser att det är oacceptabelt att driva skattepolitik på ett sådant sätt att människors boendekalkyler kastas omkull över en natt. Dessutom måste förmögenhetsskatten sänkas och på sikt slopas helt. Folkpartiet anser att det skattefria beloppet bör höjas från 900 000 till 2 miljoner kronor, vilket medför en skattelättnad för många småhusägare.
Vi har i tidigare motioner till riksdagen krävt dels insatser för att lindra effekterna för de värst utsatta, dels en omedelbar återgång till den gamla skattesatsen, 1,5 procent. I sammanhanget är det värt att påminna om att stort sett alla partier i riksdagen har agerat för att på olika sätt komma tillrätta med de problem som uppstått. Men regeringen och Centerpartiet har konsekvent motsatt sig alla sådana försök. I propositionen aviseras nu bara ytterligare en översyn av principerna för fastighetstaxeringen.
Vi kan inte se att det finns behov av ytterligare en utredning med de begränsade direktiv regeringen avser att ge. En bedömning av skatteuttagets nivå skall uttryckligen inte ingå i utredarens uppdrag. Det är ett klent besked till alla dem som drabbats av de senaste årens skattehöjningar och som oroar sig för sin framtida boendeekonomi.
Vad som ovan anförts om vikten av en sänkt fastighetsskatt bör riksdagen ge regeringen till känna.
Vi delar regeringens bedömning att de så kallade krisårgångarna kräver ytterligare insatser. Regeringen föreslår en långsammare avveckling av räntebidragen.
Vi anser dock att det i dagsläget vore effektivare att, istället för en långsammare avveckling av räntebidragen, använda fastighetsskatten för att lindra dessa fastigheters påfrestningar. Dessa årgångar (1989–1992) bör därför slippa fastighetsskatt under 1999.
Vad som ovan anförts om vikten av att låta krisårgångarna slippa fastighetsskatt för 1999 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen föreslår att det s k ROT-avdraget för reparationer m m på bostadshus förlängs till mars 1999 samt att maxbeloppet för skattereduktionen höjs. Folkpartiet har tillsammans med Kristdemokraterna och Moderaterna föreslagit skattelättnader för tjänster som utförs i hushållen. Den tekniska lösningen påminner om den nuvarande ROT-reduktionen – dvs vi vill införa en skattereduktion på 50 procent av arbetskostnaden för tjänster i hemmen – och de nuvarande ROT-arbetena är inkluderade i trepartiförslaget. Skillnaderna är emellertid betydande. Trepartiförslaget omfattar ett långt bredare utbud av tjänster och är ett viktigt steg mot generellt lägre skatt på arbete, dvs en del av de strukturella förändringar som krävs för att få fart på sysselsättningen i Sverige. Vår bedömning är att förslaget kommer att ge störst effekter för de tjänster som idag inte omfattas av ROT-reduktionen, dvs städning, barnpassning etc. Det kommer dock att bidra till att göra svarta byggjobb vita.
Vad som ovan anförts om införandet av skattelättnader för tjänster som utförs i hushållen bör riksdagen ge regeringen till känna.
Boendekostnaderna har ökar kraftigt under senare år. Det är till stor del en konsekvens av att bostadssubventionerna minskat och att boendet därmed får bära mer av sina egna kostnader. Under senare år har bostadsbyggandet i landet minskat till rekordlåg nivå, vilket är jämförbart med det tidiga 30-talet.
Folkpartiet anser att det är bra att bostadssubventionerna har minskat. Men det innebär också att behovet av ett svenskt bosparsystem har ökat. Bostadsministerns svar i riksdagen vid en interpellationsdebatt om införande av ett bosparsystem var att vänta tills den bostadspolitiska propositionen skulle komma. Men propositionen berör inte bosparande.
Folkpartiet föreslår därför att ett individuellt bostads- och pensionssparande (IBPS) införs. Det innebär att en privat pensionsförsäkring skall kunna belånas för förvärv av egen bostad.
De hushåll som i framtiden siktar på att bo i eget hus eller bostadsrätt måste inrikta sig på en betydligt större andel av finansiering, till exempel topplån. Idag finns en sparform, individuellt pensionssparande (IPS), som relativt lätt kan modifieras till att även bli ett bosparande. Sparandet skall kunna placeras på valfritt sätt inom ett auktoriserat institut försett med en speciell dispositionsbegränsning. Medlen skall ej kunna disponeras fritt före en viss ålder med undantag av förvärv av egen bostad och mot säkerhet i denna. Sparandet skall ske med skatteavdrag inom ramen för gällande pensionsförsäkring. Systemet skall kunna kombineras med en lånerätt i institutet. Den som vill spara i IBPS skall kunna erbjudas att låna motsvarande hela det sparade beloppet eller mer till en förmånsränta som i princip motsvarar institutets avkastning på medel placerade i bostadsobligationer. Lånet skall återbetalas innan pensionen enligt avtal börjat falla ut.
Vad som ovan anförts om införandet av ett individuellt bostads- och pensionssparande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Under tio års tid har Folkpartiet drivit frågan att alla som vill ska få eget rum på sjukhemmen. Ingen ska behöva bo tillsammans med någon annan om han/hon inte vill. Under föregående mandatperiod lyckades vi genom införandet av stimulansbidrag och ett starkt fokus på frågan få igång utbyggnaden av eget rum. Fortfarande delar dock drygt 13 000 människor rum med en icke-anhörig. Detta är oacceptabelt. De som vill skall få eget rum. Vi bedömer att det kostar ca 1,5 miljarder kronor att till år 2000 bygga bort alla flerbäddsrum i denna typ av vårdinstitutioner. Vi föreslår ett särskilt statsbidrag till stöd för denna ombyggnad. Folkpartiet vill ge ett stimulansbidrag till de kommuner som bygger ut sitt äldreboende.
Vad som ovan anförts om ett särskilt statsbidrag till stöd för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhemmen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen tillför varken nya pengar eller lägger några konkreta förslag under avsnittet om ekologisk hållbarhet.
Kvalitet och boendemiljö blir allt viktigare delar inom bostadssektorn. En rad förbättringar i regelverket kring boendemiljön har skett under de senaste åren. Trots detta kvarstår fortfarande en del problem.
Trots låga saneringskostnader, som dessutom delvis täcks av statsbidrag, sker inte sanering av radon i särskilt stor omfattning. Förklaringen till det låga intresset hos fastighetsägarna att vidta åtgärder i sina hus torde bland annat vara oro för sänkning av marknadsvärdet. En åtgärd för att öka radonsaneringen är att införa ett system med intyg från kommuner om att hus inte befinner sig i ett riskområde och inte är uppfört med radonavgivande material. En annan åtgärd är att kommuner uppmanas att mer strikt tillämpa Socialstyrelsens råd för sanitär olägenhet.
Radonsanering är en utomordentligt angelägen åtgärd för att förbättra inomhusmiljön. Folkpartiet anser att den maximala bidragsnivån bör höjas till 25 000 kr. Vi bedömer att detta kan kräva ytterligare 20 milj kr i anslag – räknat på 12-månadersbasis.
Vad som ovan anförts om vikten av ökat stöd för t ex radonsaneringen bör riksdagen ge regeringen till känna.
Regeringen nämner inte handikappades situation i propositionen. Det tycker Folkpartiet är en brist.
Inom bostads- och planområdet lade Handikapputredningen bl.a. fram förslag om information och fortbildning av arkitekter om tillgänglighetsfrågor, ändringar i plan- och byggnadslagen för att göra gatumiljön, terminalbyggnader och offentliga lokaler tillgängliga samt tillgänglighetsprogram.
I USA har man på olika sätt förbättrat tillgängligheten för funktionshindrade i byggnader, genom blindknappar i hissar, på gator genom avfasade trottoarer och på andra platser. De amerikanska erfarenheterna bör tas tillvara här i Sverige och till den nya plan- och bygglagen bör fogas föreskrifter som anger hur man kan öka den generella tillgängligheten till byggnader m.m.
Tillgängligheten för nyproduktion gjorde att Sverige länge var unikt vad gällde att bygga tillgängligt och användbart. Denna roll har vi förlorat till andra länder med kraftfullare lagstiftning, som USA och Australien. Den tillgänglighet och användbarhet vi faktiskt har hade vi sannolikt aldrig haft utan lagstiftning på området. Ett stort problem i Sverige idag är att tillgänglighetslagstiftningen efterlevs dåligt och att kraftfulla sanktionsmöjligheter saknas.
Det finns mycket kunskap om hur en framkomlig och användbar miljö för funktionshindrade kan utformas. Många kommuner och även andra har gjort inventeringar som visar var hindren finns. Trots detta förekommer det sällan att brister i befintlig miljö åtgärdas. Erfarenheten säger oss att vi inte utan lagstiftning kan påräkna några egentliga förbättringar i befintlig byggd miljö.
Exempel på enkelt åtgärdade hinder för rörelsehindrade kan vara att bredda trottoarer så att det går att komma fram med rullstol och att mötas. Enkelt åtgärdade hinder för synskadade kan vara fristående trappor som behöver byggas in så att risken att oavsiktligt gå under dem och slå huvudet undanröjs. Parkerade cyklar på trottoarerna utgör hinder för både synskadade och rörelsehindrade. Ofta kan cykelställ enkelt sättas upp.
Vad som ovan anförts om vikten av att öka den generella tillgängligheten till byggnader bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En bostad är inte som andra varor, alla måste bo någonstans och boendet är mer än tak över huvudet. Boendevalet görs av många utifrån val av livsmönster. Men för en del gör livssituationen att inget val finns. För liberaler är en viktig politisk utmaning att bryta den ökade segregationen. Vi tror att det går att skapa en levande hembygd även i utsatta bostadsområden.
Med den förda bostadspolitiken under framför allt 1960-talet skapades stora opersonliga bostadsområden utanför alla större städer i landet. I många av dessa områden finns det brister i miljön, dålig service, bristande underhåll av fastigheterna och invånare som är otrygga. Invånarna i dessa områden har generellt sett lägre inkomster, kortare utbildning och sämre hälsa. En del av områdena tycks ha kommit in i en nedåtgående spiral med stor in- och utflyttning, många familjer med låga inkomster, stor andel socialbidragstagare och arbetslösa, stor andel ensamstående med barn och invandrare som ännu inte har etablerat sig i det svenska samhället.
Kampen mot boendesegregationen kan därför bara till viss del föras med traditionella bostadspolitiska redskap. Det handlar om makt över arbetet, boendet, skolan och den sociala servicen och fritiden. Det handlar om levande samhällen, där människor i sin vardag kan utvecklas i gemenskap. Målen måste sättas tydligt och därefter vara ledstjärna i alla politiska beslut. Förändringen måste komma underifrån, från människorna själva. Det handlar om lokal utveckling, att få sovstädernas alienation att bytas mot aktivitet, gemenskap mot ansvarstagande.
All segregation behöver visserligen inte vara negativ, utan har naturliga förklaringar genom att människor själva väljer att bo nära sina anhöriga och vänner. För Folkpartiet är det aldrig aktuellt att vare sig tvinga människor att bo kvar eller att flytta till andra områden. Men Folkpartiet tycker att det finns en tendens att sopa problemen under mattan.
För att ett bostadsområde skall bli attraktivt är det viktigt med ett bra serviceutbud och närhet till arbetsplatser. Därför bör man försöka uppmuntra etablering av olika servicenäringar men också nya arbetsplatser i bostadsområden som har ett dåligt serviceutbud.
När man projekterar bostadsområden bör man blanda egnahem, bostads- och hyresrätter i olika storlekar. Fastighetsägare i förslummade bostadsområden i storstädernas förorter måste ta ett större ansvar. Genom varsamma renoveringar av fastigheterna och närmiljön i samförstånd med hyresgästerna kan de som vill bo kvar samtidigt som man skapar en bättre och mer attraktiv boendemiljö.
Det är också viktigt att människor med medicinska eller sociala förturer ges möjlighet till lämplig bostad, trots att kommunernas lagliga rätt att anvisa bostadssökande till bostad försvunnit.
Vad som ovan angivits om en social dimension i bostadsplanerandet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Regeringen vill undersöka förutsättningarna för någon form av samhällskontroll av yrkesmässiga bostadsförmedlare. Folkpartiet delar inte den uppfattningen. Det finns inte belägg för att det finns ett behov av en sådan kontroll. Risken är att detta bara skapar ökad byråkrati.
Däremot anser vi att en lösning på detta borde kunna utarbetas mellan fastighetsägarna och bostadsförmedlarna. Det ligger även i fastighetsägarnas intresse att förmedlingen av bostäder fungerar.
Det finns dessutom anledning att kritisera regeringens sätt att referera till lagutskottets bedömning. I lagutskottets betänkande 1997/98:LU15 står det även att det enligt utskottets mening knappt finns ”några sakliga skäl för att ställa de relativt omfattade krav som följer av fastighetsmäklarlagen på den som enbart förmedlar hyresrätter”. Regeringen nämner inte detta i propositionen.
Vad som ovan anförts om att en lösning på problemet med oseriösa bostadsförmedlare bör kunna utarbetas mellan fastighetsägare och bostadsförmedlare, inte genom att öka byråkratin bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår förslaget om ett särskilt ekonomiskt stöd till kommunala bostadsbolag,
att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om att reservera en halv miljard kronor till en ”kommunakut”,
att riksdagen beslutar att upphäva lagstiftningen som förhindrar kommuner att sälja kommunala bostadsbolag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt fastighetsskatt,
att riksdagen avslår regeringens förslag om en långsammare avveckling av räntebidragen för de s.k. krisårgångarna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta de s.k. krisårgångarna slippa fastighetsskatt under år 1999,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av skattelättnader för tjänster i hushållen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett individuellt bostads- och pensionssparande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av ett särskilt stöd till kommunerna för att bygga bort alla flerbäddsrum på sjukhemmen så att alla som vill kan få ”eget rum”,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat stöd för miljösanering av fastigheter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka den generella tillgängligheten till byggnader,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en social dimension i bostadsbyggandet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en lösning på problemet med oseriösa bostadsförmedlare bör kunna utarbetas mellan fastighetsägare och bostadsförmedlare.
|
Erling Bager (fp) |
|
|
Lennart Fremling (fp) |
Siw Persson (fp) |