Motion till riksdagen
1997/98:Bo219
av Cinnika Beiming m.fl. (s)

Ungas situation på bostadsmarknaden


Att ha en egen bostad är betydelsefullt. En egen bostad ger förutsättningar för ett självständigt liv. Att förverkliga denna dröm är dock omöjligt för många unga. Låga inkomster i kombination med höga boendekostnader och ett litet utbud av små lägenheter är några hinder. Skumma svartmäklare, oändliga bostadsköer och tredje- eller fjärdehandskontrakt är ett alltför vanligt inslag på bostadsmarknaden.

”Bostad sökes” är en idéskrift om bostäder för unga. Den gavs ut av Boverket i mars 1997 efter givet uppdrag av regeringen som gick ut på att samla, utvärdera och aktivt sprida erfarenheter och nya idéer kring bra och billiga ungdomsbostäder. Det är bra, men långt ifrån tillräckligt.

Många är de ungdomar som av olika skäl tvingas bo ”inneboende” hos föräldrar eller kompisar. Enligt en nyligen genomförd intervjuundersökning av ungdomar mellan 20 och 28 år framgår att 162 000 ungdomar behöver egen bostad inom ett år. Behovet av bostäder för unga är framför allt stort i storstadsområden och på många högskoleorter.

Bostadsbeståndets sammansättning har förändrats mot en minskad andel smålägenheter. Samtidigt har andelen små hushåll ökat. Sammantaget innebär detta att konkurrensen om de mindre lägenheterna kan antas ha ökat.

Andelen lägenheter på högst två rum och kök, i hela bostadsbeståndet, har minskat från 58 procent till 34 procent under perioden 1960 till 1990. Under samma period ökade en- och tvåpersonshushållen från drygt 47 procent till nästan 71 procent. Det är framför allt andelen enpersonshushåll som ökat.

Tillgänglig statistik visar med stor tydlighet att det blivit svårare för unga att komma in på bostadsmarknaden under de senaste åren. Från mitten av 1960-talet fram till 1990 etablerade ungdomar över 20 år allt tidigare ett eget boende. Under 1990-talet har kvarboendet i föräldrahemmet ökat. P.g.a. brister vad gäller uppsamling och bearbetning av för området heltäckande statistik, är det svårt att planera och agera utifrån något som man verkligen vet. Det gäller såväl på den kommunala nivån som på riksnivån. Många små undersökningar kan ge olika bilder, beroende på hur materialet används. En bättre statistikinsamling vore därför önskvärd.

Samtidigt som vi kan säga att vi har byggt bort problem som trångboddhet och för låg standard, har vi på sätt och vis ”byggt in” nya problem, som på ett indirekt sätt drabbar just ungdomar. Att även unga människor ska kunna efterfråga goda bostäder till rimliga kostnader, måste innebära att nutidens ungdomar får en reell möjlighet att ha uppfattningar om vad detta innebär utifrån för dem aktuella krav och önskemål.

Bostadsrättsorganisationen HSB har utvecklat en rad olika idéer kring detta. Bl a arbetar man med projekt där befintliga byggnader återanvänds och byggs om till låga kostnader till lägenheter som håller lägsta godtagbara standard (LGS). Olika försök med självbyggeri för ungdomar är en annan modell som kan vidareutvecklas, liksom återanvändning av material och utökad möjlighet till självförvaltning i boendet. Vi måste hitta möjligheter för att även vår tids ungdomar ska kunna bygga sig sina egna hem.

Ungdomars förutsättningar och behov varierar naturligtvis. Precis som andra grupper efterfrågar de olika kvaliteter i boendet, har olika ekonomiska möjligheter etc.

Flera generella faktorer är dock av stor betydelse.

1. Låga inkomster och höga hyror motiverar ungdomsbostadsbidraget

Den höga ungdomsarbetslösheten och många arbetande ungdomars låga inkomster i förhållande till nuvarande hyresnivåer utgör avgörande hinder för många unga att etablera sig på bostadsmarknaden.

Genomsnittlig månadshyra för bostäder i kommunala bostadsföretag (1994):

Genomsnittlig förvärvsinkomst per månad för ungdomar med inkomst (1994):

Ungdomsbostadsbidraget är ett mycket träffsäkert stöd till denna grupp. Detta måste finnas kvar även i framtiden.

2. Bostadsmarknaden är regional – rörligheten har betydelse

Många ungdomar har inte ekonomiska möjligheter att efterfråga nyproducerade bostäder. De är i hög grad beroende av att andra hushåll går vidare i boendekarriären och på så sätt genererar flyttkedjor. Om antalet flyttkedjor minskar medför det att lägenheter, som ungdomar kan efterfråga, inte frigörs i tillräcklig utsträckning. För unga människor är den lokala bostadsmarknaden för liten. Att bostadsmarknaden liksom arbetsmarknaden snarare är regional understryks av detta faktum och bör vara det som ligger till grund för samhällets prioriteringar och planering. Till exempel kan det finnas fördelar med att flera kommuner gemensamt äger ett bostadsbolag.

De allmännyttiga bostadsföretagen kom till för att kommunerna skulle kunna ta sitt ansvar för bostadsförsörjningen och kommuninvånarnas boendeförhållande. Bostadsmarknaden är annorlunda nu men allmännyttan fyller fortfarande en viktig funktion, den är en del i den sociala bostadspolitiken. Allmännyttan ska drivas utan enskilt vinstintresse, hyrorna ska vara baserade på självkostnaden, den ska erbjuda demokratiskt inflytande och hyressättningen ska ske efter bruksvärde/boendevärde. Detta innebär ett ansvar även för gruppen 20–28 år, som står i beredskap att göra sitt inträde på bostadsmarknaden.

Det känns naturligt att föra in diskussionen på någon typ av generations­växlingslösning även på det bostadspolitiska området. De offentligt ägda bostadsföretagen borde här gå före och vidareutveckla de tankar och modeller som redan i dag existerar. Men även andra upplåtelseformer och privata fastighetsägare och företag måste ta sitt ansvar på denna punkt.

Att öronmärka en viss del av bostadsbeståndet för ungdomsboende under rubriken generationsväxling är en intressant tanke. Detta skulle kunna kopplas till det finansieringssystem som för närvarande råder på bostadsmarknaden. Sådana insatser skulle kunna motverka segregation, minska behovet av kategoriboende, kopplas till ungdomsbosparande och ökat självförvaltande. Olika lägenheter kan under olika perioder tjäna som ungdomsbostäder. När man fyllt 29 år betalar man ordinarie hyra men kan fortfarande bo kvar i samma lägenhet. Samtidigt ”frigörs” en ny lägenhet i beståndet och tillförs den del av beståndet som avsatts för att unga människor ska kunna efterfråga en bostad. På detta sätt kan hela bostadssektorn vara med och ta ansvar för att paritet mellan generationerna kan uppnås.

3. Tillgänglighet, förmedling och anvisning

Det har blivit allt svårare att ta sig in på bostadsmarknaden. Fastighetsägarna ställer högre krav på hyresgästerna i dag jämfört med tidigare.

Den information som såväl allmännyttiga som privata värdar begär före kontraktsskrivning handlar framför allt om kontakt med tidigare värdar samt kreditupplysning. En tredjedel av värdarna tar dessutom kontakt med den sökandes arbetsgivare.

I Stockholmsregionen gäller alldeles speciella krav i vissa av de mindre attraktiva bostadsområdena. Där har fastighetsägarna högre godkännande­krav på nya hyresgäster, vilket ofta gör att ungdomar diskrimineras.

Lägenheter i dessa områden förmedlas bara till människor med varaktig inkomst. Man får inte leva på socialbidrag och inte vara arbetslös. Det betyder t ex att ungdomar utan fast arbete inte kan bli förmedlade en lägenhet i mindre attraktiva bostadsområden. De är i princip anvisade till lägenheter i attraktiva områden. Detta är emellertid uteslutet av ett annat skäl, nämligen att de i regel har för kort kötid. Som ung har man alltså mycket svårt att komma in på bostadsmarknaden.

Sedan bostadsanvisningslagen försvann har det blivit alltmer tveksamt om de lediga lägenheterna fördelas på ett rättvist sätt. Fastighetsägarna bestämmer i stor utsträckning själva vilka de ska hyra ut sina lägenheter till och floran av mer eller mindre seriösa privata förmedlare har blivit alltmer vildvuxen. Kommunerna måste få starkare instrument för att kunna skydda dem som har det besvärligt på bostadsmarknaden.

Många bostadssökande har blivit lurade på både lägenheter och pengar av halvskumma privata bostadsförmedlingar eller mäklare som skor sig själva på andras olycka och ”svarta pengar”. Om privat bostadsförmedling ska få förekomma måste samhället ha insyn i verksamheten. Det enda rimliga är egentligen att lagen ändras så att liknande krav ställs på den som förmedlar hyreslägenheter som på den som förmedlar bostadsrätter.

Om inte samhället ingriper mot detta, riskerar attityder och inställningar till det gemensamma systemet att för alltid förändras.

4. Problemen kan lösas om viljan finns

Beskrivningen av hur allvarligt det ser ut på bostadsmarknaden kan göras hur lång som helst. Att det har blivit tuffare på bostadsmarknaden är alldeles klart. Genom tydliga regler och en bra lagstiftning är det lättare att leva upp till de bostadspolitiska målen och att återupprätta förtroendet för det gemensamma och hjälpa de unga på bostadsmarknaden att återfå framtidstron.

5. Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsamling och bearbetning av statistik för gruppen ungdomar på bostadsmarknaden,

  2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny satsning så att ungdomar kan bygga sin egen bostad,

  3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ungdomsbostadsbidraget,

  4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den regionala synen på bostadsmarknaden.

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inleda en diskussion om hur en generationsväxling på bostadsmarknaden skulle kunna genomföras,

  6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en ny bostadsanvisningslag,

  7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstiftningen bör ses över i syfte att försvåra den olagliga handeln med hyreskontrakt,

  8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att privata bostadsförmedlingar måste omfattas av samhällsinsyn,

  9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att undersöka möjligheten till införandet av auktorisation av fastighetsmäklare.1

Stockholm den 3 oktober 1997

Cinnika Beiming (s)

Anders Ygeman (s)

Nalin Baksi (s)

1 Yrkande 9 hänvisat till LU.