Det kommer fler och fler rapporter att allt fler har lättare eller svårare besvär av elektriska fält. Det började för ett antal år sedan att en hel del kvinnor fick besvär med sveda i ansiktet. Man avfärdade det då med att det var psykiskt och inte alls hade med elektriska fält att göra. Någon forskning på området var det inte tal om. På senare år har även män drabbats av samma problem och nu forskas det en del kring frågan men inte tillräckligt. För att antalet personer som drabbas av elöverkänslighet inte skall öka kraftigt framöver bör forskningen utökas.
Föreningen för El- och Bildskärmsskadade har ca 2 000 medlemmar. Några få orkar vara aktiva medan väldigt många är så illa däran att de inte orkar engagera sig. Ett av problemen är att det inte finns några områden som är fria från elektriska fält. Vi som är friska, eller inte har dessa besvär, utökar hela tiden vårt beroende av elektroniska artiklar. Vi sätter upp fler och fler master för att kunna kommunicera via mobiltelefoner. Nästan överallt finns det elektriska ledningar som går kors och tvärs i vårt avlånga land. En uppgift i samhällsplaneringen är att bl a skapa förutsättningar för goda boendemiljöer. Det måste gälla även för de elöverkänsliga. Planeringen måste därför ta sikte på att skapa speciella områden som är så elfria som det är möjligt. Det skulle göra det möjligt för elöverkänsliga personer att bo kvar i sin närmiljö.
Ofta får de elöverkänsliga problem med att bo kvar i sitt eget hem. För att de skall kunna göra det så krävs det att man elsanerar hemmet. De som har kunnat göra det mår i dag bättre men långt ifrån alla har råd att göra det. En generös tillämpning av reglerna för anpassningsbidrag bör ske så att dessa människor får ett drägligt boende.
På senare tid har det redovisats fall i massmedierna där personer med dessa symptom inte får någon ersättning från Försäkringskassan eftersom det inte räknas som en sjukdom.
För den enskilde är det en ekonomisk katastrof eftersom man är för ”frisk” för att vara sjukskriven men för sjuk för att kunna ta ett jobb.
Både Boverket och Socialstyrelsen har samlat de hittillsvarande kunskaperna om elöverkänslighet. En viktigt uppgift är att sprida dessa kunskaper till de institutioner som de överkänsliga kommer i kontakt med. Kommunerna behöver information för att bättre anpassa sina insatser t.ex. att bostadsanpassningbidragen bör användas i habiliteringsarbetet. Arbetsgivarna bör få del av kunskaperna för att på bästa sätt kunna elsanera arbetsplatser så att de elöverkänsliga kan fortsätta att arbeta. Sjukvården behöver mer information om problem och möjligheter för elöverkänslighet. Ett måste är att dessa människor bemöts med respekt för sina problem.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av forskningsresurser för elöverkänslighet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag för elsanering av bostad,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av informationsinsatser om elöverkänslighet.
|
Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) |
|
|
Christin Nilsson (s) |
Tomas Eneroth (s) |