Ett målinriktat bosparande bör införas i Sverige för att minska det generella stödet till boendet och på sikt sänka fastighetsskatten. Först med ett bosparande integrerat i övriga bostadspolitiska åtgärder kan bostadspolitiken bli komplett. Tyvärr saknar propositionen ett sådant förslag om bosparande.
Ett premierat bosparsystem bör införas som innebär att spararen tecknar ett bosparavtal med sin bosparkassa om bosparsummans storlek och det månatliga lågräntesparandet om ca 2–2,5 % ränta. När halva bosparsumman är sparad har spararen kvalificerat sig för ett lika stort bosparlån till ca 4–4,5 % fast ränta. Härtill skall den statliga bosparpremien – ett investeringsincitament – på 10 % på årligt sparat belopp kunna utgå som är maximerat.
Propositionen framhåller vikten av ett målinriktat bosparande men föreslår ingen konkret lösning. I propositionen sägs bl.a.: ”Betydelsen av eget kapital i samband med större investeringar som t.ex. bostadsinvesteringar har ökat avsevärt och därmed även betydelsen av ett långsiktigt sparande.”
Det är lätt att dela den bedömningen. Propositionen visar dock inte på någon punkt varför hushållen skulle ges incitament att öka sitt bosparande. Ej heller visas hur tillgången till lågräntekapital skulle öka. Den i motionen nu föreslagna bosparmodellen är baserad på slutna bosparkassor för att kunna erbjuda bospararna lågräntelån med ca 4 % fast ränta. En enig bostadspolitisk utredning, SOU 1996:156, föreslog att särregler för ”slutna bosparkassor” skulle införas.
Propositionen förkastar detta förslag. Man bygger denna sin uppfattning på Svenska Bankföreningens remissyttrande som menar att ”bosparkasseverksamhet kan bedrivas inom ramen för existerande lagstiftning”. Det sägs dock inget om och hur hushållen skall kunna erbjudas 4-procentiga fasta topplån. Skälet till det i motionen rekommenderade bosparsystemet och de i nämnda utredning SOU 1996:156 föreslagna särreglerna är omtanke om konsumenten.
Särreglerna anger hur konsumenternas sparande får förvaltas i s.k. slutna bosparsystem, d.v.s. system där sparade medel används för samma konsumentgrupp eller sparare som sedan lånar dessa sparade medel och där en koppling finns i konsumentvillkoren eller marknadsföring mot konsument, d.v.s. om samband finns mellan sparande och de lån som erbjuds när sparvillkoren uppfyllts av konsumenten. Sparsystem av detta slag bör ställas under Finansinspektionens eller annan tillsyn för att säkra att reglerna efterlevs.
Behovet av dessa mer preciserade regler avses medverka till att begränsa möjligheten för bosparkassor av sluten typ att utställa för långt gående lånelöften i förhållande till träffade sparavtal. Reglerna bör bidra till att strängare likviditetskrav ställs på bosparkassor som erbjuder slutna bosparsystem. Reglerna kan bidra till skydd mot likviditetskriser och avtalsbrott i bosparkassor som fått likviditetsproblem. Liknande lagstiftning av denna typ finns för bosparkassor i t.ex. Tyskland och Österrike och i flera av deras grannländer. Riksdagen bör besluta om att i enlighet med den bostadspolitiska utredningens förslag införa särregler för s.k. slutna sparkassor i bolags- eller föreningsform och att samtliga svenskregistrerade institut som marknadsför bosparande skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn. Det bör ankomma på berört utskott att närmare utforma de lagtekniska förändringarna.
I propositionen sägs: ”Skattereformen, den låga inflationen och den relativt höga realräntan utgör i sig stimulanser till sparande. Tillräckligt motiv finns därför inte för att åter införa generella statliga sparpremier. Härtill kommer att generella sparpremier inte är fördelningspolitiskt effektiva eftersom de ekonomiskt mest svaga hushållen inte kan tillgodogöra sig sådana.” Ovan påstådda stimulanser till sparande är vaga. Dagens sparande får ses som ett ”kösparande” och resultatet är relativt begränsat. Totala antalet bosparkonton i vårt land begränsas till ca 350 000 eller var 25:e svensk. Genomsnittskontots storlek är drygt 7 000 kr.
Ett försiktigt scenario för det föreslagna bosparsystemet – lågräntesparande, incitament, lågräntelån – visar att antalet bosparare under en tioårsperiod växer till minst en miljon eller var nionde svensk. Ca 40 % av avtalen tecknas av åldersgrupper under 30 år. Redan fyra år efter start kan det finnas 300 000 sparavtal med ca 8 miljarder sparade medel, härtill tillgång till lika stora lågräntelån. Redan 3–4 år efter sparstart är det möjligt att börja investera med de arbetsmarknadseffekter detta innebär.
Premien kan ges en fördelningspolitisk karaktär. Premieberättigade hushåll kan begränsas till hushåll under en viss årsinkomst, vidare kan ungdomssparande främjas med en något högre premie för yngre åldersgrupper.
Det förtjänar poängteras att det, i det föreslagna bosparsystemet, ingående investeringsincitamentet – premien – icke innebär någon belastning på statskassan. Incitamentet är en morot till lågräntesparande, som ger möjlighet till förmånliga lågräntelån av en art som inget finansieringsinstitut kan erbjuda. Hushållets köpkraft ökas och investeringar sker. Den av staten betalda premien återgäldas med råge av bospararen genom att hans avdrag i inkomstdeklarationen endast blir ca 4 % av bosparlånet mot i annat fall ca 7 %.
Dagens bosparande ger vid investeringstillfället det sparade beloppet plus kapitaltillväxt. Den i motionen föreslagna modellen ger vid investeringstillfället det sparade beloppet plus tillväxt plus tillgång till lågräntelån.
Samtliga argument som propositionen lägger till grund för att icke möjliggöra ett för vanliga hushåll fördelaktigt bosparande är vaga. Propositionens ”betydelsen av ett långsiktigt sparande” blir enbart ord. Det här föreslagna bosparandet skulle innebära en vitalisering av bostadspolitiken, skapa möjlighet för ungdomen att skaffa sig en egen bostad, ge långsiktighet och stabilitet i sparandet, ge lägre kostnader för toppkapital och bli ett komplement till dagens relativt begränsade bosparande och över till sänkta bokostnader.
Motionens förslag till Allmänt Bosparande blir till stor fördel för det enskilda hushållet generationer framöver. Den fasta räntan minskar ränterisken i den del av hypotekslånen som omfattas av bosparlånet. Dessa fasta lågräntelån kommer att ligga 3–3,5 procentenheter under normala topplån. Dessa ca 3 % betyder mycket för hushållsekonomin.
Finansieringsmodellen kommer att gagna det vanliga hushållet – såväl den unga familjen, medelåldersfamiljen som generationen mor- och farföräldrar och allt detta utan kostnad för någon. Med ett investeringsincitament – sparpremie – som katalysator och en frivilligt vald spardisciplin i ung ålder begränsas bokostnaderna.
Finansieringsmodellen kan även göras tillgänglig för dem som väljer hyresboende. Det kan träffas avtal mellan bospararen och hyresvärden. Detta kan t.ex. vara tillämpligt vid önskan om upprustning av kök och badrum och där värden saknar tillgång till billigt kapital.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att införa särregler för s.k. slutna sparkassor i bolags- eller föreningsform i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att samtliga svenskregistrerade bosparinstitut som marknadsför bosparande skall omfattas av Finansinspektionens tillsyn,
att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag om premierat bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Elving Andersson (c) |