Motion till riksdagen
1997/98:Bo13
av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s)

med anledning av prop. 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling


Att vara ung i dag är ofta svårt. Arbetslösheten är högre bland unga människor än i andra åldersgrupper, vilket resulterar i att unga människor oftast har sämre ekonomiska möjligheter än andra. Detta innebär i sin tur att de har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden. Det finns undersökningar som pekar på att rekordmånga unga människor vill flytta hemifrån om de bara hade råd och möjlighet. I en undersökning uppger drygt 160 000 unga att de saknar en egen bostad men att de skulle behöva en sådan. Många tvingas helt enkelt att bo kvar hemma hos sina föräldrar. Anledningen till detta är främst ekonomisk, det är helt enkelt för dyrt att bo på egen hand. Bilden kompliceras ytterligare av att de unga anser att det är svårt eller mycket svårt att få tag på en bostad på sin hemort. Speciellt svårt är detta självklart i storstäderna och på studieorterna.

Hyresrätten är den mest efterfrågade upplåtelseformen bland unga män­niskor. Ju äldre man blir, desto större blir efterfrågan på egnahem vilket med största sannolikhet hänger samman med familjebildning. Dessvärre finns de tillgängliga hyresrätterna som står de unga till buds ofta i nyproduktionen, vilket gör det ännu svårare att få ett eget boende eftersom hyrorna i dessa lägenheter vanligen är mycket höga. De unga bor också i små bostäder. I en nyligen genomförd undersökning visar siffror att endast 13 procent av de unga tillfrågade bor i bostäder som består av 3 rum och kök eller större.

Bostadsmarknaden ser olika ut beroende på var man befinner sig i landet. I storstäder och andra tillväxtregioner är det ofta brist på bostäder medan det på andra håll i landet såsom i Värmland råder ett överskott på bostäder. Detta är naturligtvis ett stort problem men faktum kvarstår: bostäder går inte att flytta på. Husen står där de en gång är uppförda. Det innebär att unga människor måste ha möjlighet att efterfråga bostäder på den plats där de befinner sig. Således måste de bostäder som ännu inte finns dels byggas på de orter där unga vill bo, dels byggas på ett sådant sätt att de unga kan efterfråga dem. Med andra ord: bostadspolitiken måste vara konstruerad så att det finns bostäder tillgängliga och som ungdomar har råd att betala för, oavsett var man bor i vårt land. En del i denna bostadspolitik för de unga kan vara att det nuvarande stödet till studentbostäder kan vidgas till att även omfatta anordnande av ungdomsbostäder. En annan del kan vara ett särskilt stöd så att ungdomar kan efterfråga tomma lägenheter. Den framtida bostadspolitiken måste utformas på ett sådant sätt att små bostäder, som passar de ungas behov och plånbok, planeras och byggs.

Regeringen förslår också i propositionen att det nuvarande systemet med skattereduktion för kostnader för reparationer m m på bostadshus förlängs. Detta anser vi är bra, bland annat av sysselsättningsskäl. Samtidigt finns det ett stort behov av bättre förutsättningar för bostadsföretag och hyresgäster att långsiktigt planera och sätta av resurser till periodiska underhållsåtgärder. Innan de allmännyttiga bostadsföretagen blev konventionellt beskattade kunde de skapa fonder för framtida underhåll. Efter övergången till konventionell beskattning har detta system upplösts. Vi anser att det är viktigt att utveckla hyresgästernas möjligheter att påverka underhållet genom att återskapa fonderingsmöjligheter. Om man inte har möjlighet att påverka kommer det förmodlingen framöver att vara svårt att ta ut hyror som ger utrymme för framtida underhåll. Självkostnadsbegreppet för de allmännyttiga bostadsföretagen behöver därför preciseras så att överskott i verksamheten ska stanna i företagen.

Vi utgår ifrån att den kommande skatteutredningen från neutralitets­synpunkt mellan olika boendeformer tittar på fonder m m.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida bostadspolitiken.

Stockholm den 3 april 1998

Ann-Kristine Johansson (s)

Torgny Danielsson (s)

Jarl Lander (s)

Frank Lassen (s)

Marina Pettersson (s)