Vi välkomnar regeringens proposition 1997/98:119 Bostadspolitik för hållbar utveckling. Vi delar regeringens uppfattning om vilka mål och uppgifter som den framtida bostadspolitiken ska ha. Samtidigt är vi bekymrade över ungdomars bostadssituation och hur ungdomars problem på bostadsmarknaden ska lösas. I propositionen saknas konkreta åtgärder riktade mot just ungdomar.
I målen för den framtida bostadspolitiken skriver regeringen att ”Bostaden är en social rättighet och bostadspolitiken skall skapa förutsättningar för alla att leva i goda bostäder till rimliga kostnader ...” Ett stort problem för ungdomar är just bristen på bostäder med rimliga boendekostnader. Det är inte ovanligt att en ung människa som flyttar hemifrån får en högre boendekostnad än sina föräldrar. Föräldrarna bor i en villa eller i en bostadsrätt där stora delar av lånen är avbetalda medan deras barn hänvisas till en nyproducerad lägenhet med mycket hög hyra. Detta faktum, att det ofta kan vara billigare att bo i villa än i hyreslägenhet, gynnar heller inte rörligheten på bostadsmarknaden vilket är till nackdel framför allt för ungdomar.
I propositionen föreslår regeringen att ”en bostadssocial beredning bör få i uppdrag att följa utvecklingen på det bostadssociala området och föreslår åtgärder när det gäller särskilt utsatta gruppers ställning på bostadsmarknaden”. Vi välkomnar förslaget om en sådan beredning och menar att beredningen framför allt ska uppmärksamma ungdomars situation. Vi menar att mycket talar för att ungdomar som grupp har en mycket unik och ofta svår ställning på bostadsmarknaden. Vi har redan pekat på bristen på bostäder till rimliga kostnader och en trögrörlig bostadsmarknad som missgynnar ungdomar. Vi har också en känsla av att ungdomar har svårare att skaffa bostad än andra grupper. Den höga arbetslösheten bland ungdomar samt en lägre disponibel inkomst än hos andra grupper medför att ungdomar inte är speciellt ”attraktiva” som hyresgäster. För de ungdomar som studerar vet vi att situationen är svår. På de flesta högskole- och universitetsorter är studentlägenheter och små lägenheter en bristvara i dag. Vi vill att beredningen följer utvecklingen när det gäller ungdomarnas situation på bostadsmarknaden och föreslår åtgärder även när det gäller ungdomar.
Vi konstaterar att regeringen satsar 400 miljoner på bidrag till äldrebostäder. Vi hade önskat att regeringen hade föreslagit åtgärder också när det gäller ungdomar och att man satsat lika mycket till den unga generationen. Behovet av satsningar på de ungas bostadssituation är annorlunda jämfört med de äldres behov, men för den skull inte mindre. Tyvärr redovisar propositionen heller inte ungdomar som grupp i statistiken på det sätt som man redovisar pensionärerna, vilket vi tycker är beklagligt.
I den bostadspolitiska utredningen föreslås att Boverket, Ungdomsstyrelsen och Högskoleverket får i uppdrag att kartlägga och utveckla metoder för bättre uppföljning av studenternas bostadssituation. Vidare att reglerna för bostadsbidrag till ungdomar i åldern 18–28 år förändras så att stödet till ungdomar med låga inkomster förbättras. Vi vill att regeringen tar fasta på dessa förslag.
Vi hoppas att regeringen noga följer frågan om ungdomarnas situation på bostadsmarknaden och att man ger den föreslagna beredningen i uppgift att speciellt uppmärksamma de ungas situation.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de ungas bostadssituation.
|
Eva Persson Sellin (s) |
Lars U Granberg (s) |