Jämställdhetsdebatten i Sverige präglas tidvis av helt olika synsätt: Antingen är vi landet som är världsbäst i jämställdhet mellan män och kvinnor, eller så har vi långt kvar att gå innan kvinnor ens kommer i närheten av samma livsvillkor som män. Båda synsätten är för Miljöpartiet i dagsläget lika sanna. I Sverige är vi bra på ”social ingenjörskonst”, men samtidigt blir vi alltför lätt nöjda när vi nått en bit på vägen. Vi är duktiga på att göra ansatser, men vi är sämre på uppföljning och konsekvensanalys. För att komma vidare måste vi idag ställa oss följande frågor: Vill vi grundläggande förbättra förutsättningarna för kvinnors aktiva deltagande på samtliga plan i samhället? Samt, vill vi grundläggande förbättra förutsättningarna för mäns aktiva deltagande i hemmets skötsel och barnens omvårdnad? För oss är svaren på båda frågorna ett självklart ”ja”. Vi kommer nedan utveckla vår syn på hur detta ska kunna genomföras.
På alla nivåer och i alla sammanhang är den vuxne medelklassmannen samhällets givna norm. För att kunna ifrågasätta detta rådande perspektiv är det viktigt att könsuppdelad statistik finns tillgänglig och inarbetad i samtliga statliga utredningar. Vi har i vår budget avsatt extra medel för att detta ska kunna genomföras.
Att som idag från regeringens sida t.ex. vad gäller förändringar i rätten till förtidspension konstatera att försämringarna till största delen kommer att drabba kvinnor, men att särskilda lösningar inte kan godtas för speciella sjukdomsgrupper är uppseendeväckande. Kvinnor är inte en speciell sjukdomsgrupp. Återigen gäller mannen som norm, och det trots att kvinnor är i majoritet bland dem som förtidspensioneras. Att regeringen i just det här ärendet avser att följa tillämpningen av förslagen ur ett jämställdhetsperspektiv är otillräckligt, eftersom det egentligen redan konstaterats att förslaget inte är jämställt. Miljöpartiet de gröna kräver att konsekvensanalyser av eventuella skillnader i utfall för kvinnor och män vad gäller nedskärningar i vår gemensamma välfärd genomgående genomförs.
Historien ger belägg för att kvinnor har använts som buffert i arbetslivet, dit de inkallats som arbetskraftsresurs på männens villkor. I den ekonomiska krisens spår har kvinnor fått det allt svårare att erhålla det lönearbete som ger möjlighet till faktiskt ekonomiskt oberoende.
Kvinnor utför alltjämt mer obetalt omsorgsarbete än vad män gör. Eftersom vår nuvarande arbetsmarknad är segregerad i den meningen att den är uppdelad efter kön, är kvinnor i högre grad än män beroende av att den offentliga sektorn är ordentligt utbyggd. Detta beroende föreligger vad gäller såväl serviceutnyttjande som arbetstagande. Miljöpartiet anser att det är viktigt att gynna denna sektor för att undvika en hög kvinnoarbetslöshet, men också för att den är oerhört viktig för att vår infrastruktur ska fungera. För att kunna kombinera två föräldrars förvärvsarbetande under småbarnsåren är ofta en välfungerande skola och barnomsorg viktigare än en snabb motorväg som förkortar restiden till och från jobbet. Vi anser också att vår modell för skatteväxling kan bli ett effektivt medel för att framöver tillföra den offentliga sektorn ytterligare resurser. Utöver det föreslår Miljöpartiet i sin budgetmotion att den ekonomiska ramen för kommuner och landsting utökas med 3 miljarder kronor 1998, 5,5 miljarder 1999 och 6,7 miljarder år 2000 för att säkerställa de arbetstillfällen som finns där, på en arbetsmarknad som till majoriteten är kvinnornas. Vi anser att regeringen i ökad utsträckning borde ägna sig åt att studera just landets arbetsmarknad ur ett genusperspektiv. Eftersom arbetsmarknaden är så segregerad som den i dag är, medför regeringens ensidiga satsningar på ökat väg- och bostadsbyggande att kvinnor vad gäller skapandet av helt nya arbetstillfällen i stort sett missgynnas. Byggandet av tio mil ny motorväg motsvarar ca. 30 000 arbetstillfällen inom vården.
Miljöpartiet vill dessutom dela på de arbetstillfällen som redan finns genom att successivt minska arbetstiden. Vårt förslag om 35 timmars arbetsvecka ger ökade möjligheter för både kvinnor och män att nå balans i livet vad gäller arbete, fritid och familjeliv. Eftersom män i realiteten arbetar heltid och kvinnor till stor del arbetar deltid innebär en arbetstidsförkortning ett effektivt sätt att omfördela arbete från män till kvinnor. Andelen deltidsarbetslösa har fördubblats sedan 1990, och de flesta av dessa är kvinnor med arbete inom vård och omsorg.
Vi anser att uppföljning och utvärdering av jämställdhetslagen måste bli bättre. En regional funktion för tillsyn av jämställdhetslagen är ett nödvändigt och viktigt komplement till JämO:s verksamhet. Vi vill därför ge länsstyrelserna tillsynsansvar vad gäller jämställdhetslagen.
Vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män vill Miljöpartiet att en utvärdering av nu gällande lagstiftning görs. Detta för att se över de brister som uppenbarligen finns samt för att lägga fram förslag till nödvändiga förbättringar.
Miljöpartiet anser även att en utredning som tar fram möjliga instrument för arbetsvärdering bör genomföras. Tyvärr är det så i dag att den status en människas arbete har mest syns i lönekuverten. Därmed måste vi dra slutsatsen att det har högre status att vårda maskiner än att vårda liv. Omsorgen om människors liv, om de så är barn, sjuka eller gamla är i kronor och ören mycket lite värd. En fungerande arbetsvärdering skulle kunna bli det instrument som justerar de orimliga skillnader i lönesättning mellan kvinnor och män som i dag föreligger.
Statliga verk och myndigheter bör gå före i jämställdhetsarbetet och fungera som goda exempel för det övriga samhället. Vi vill därför att positiv särbehandling vid lika meriter av underrepresenterat kön används vid tillsättning av tjänster inom dessa verksamheter. Målet bör vara en könsfördelning om 50 % ( +/- 1 anställd) på samtliga nivåer inom dessa organisationer.
Stöd och åtgärder som beaktar kvinnors tillvägagångssätt och former för företagande måste förbättras och utvecklas. Specifikt bör kvinnors svårigheter att få banklån beaktas. Kvinnor vill i högre grad låna mindre medel än män vilket för närvarande medför ett ointresse från bankers sida och negativa bedömningar av säkerhet och utfall. Detta trots att kvinnor tar mindre risker och använder sig av lånade medel på ett säkrare och effektivare sätt än män. Det specifika kvinnolånet som has omhand av ALMI bör förändras utifrån ovanstående genom att låntagarens egeninsats sänks från 50 % till 25 %. Det så kallade ”mikrostödet”, det mindre landsbygdsstödet som has omhand av länsstyrelsen bör utvecklas och även kunna sökas av kvinnor utanför landsbygden. Det är en fördel om detta kan ske i samarbete med en bank som är intresserad av att förbättra former för låntagande utifrån kvinnors behov. Småföretagarstödets kvoterade villkor om 40 % kvinnor vid nyanställning bör skärpas till 50 % (+/- 1 anställd). Vidare bör tjänstledighet vid start av eget företag i högre grad formas utifrån kvinnors behov. Återigen tar kvinnor mindre risker och startar sina företag i mindre skala, t ex genom att arbeta deltid under en period parallellt med startande av företag. Tjänstledighet för start av eget företag bör därför kunna fås upp till ett år och även omfatta tjänstledighet på deltid.
Kvantitet i umgänge är lika med kvalitet när man har små barn. Det viktigaste steget vi kan ta in i framtiden är att fler pappor tar aktiv del i omvårdnaden av barnen och i det dagliga omsorgsarbetet hemma. Pappor som en gång tagit aktiv del i omvårdnaden om sina barn släpper inte kontakten med dem vid en eventuell separation. Män bör därför i större utsträckning än i dag ställa krav på sin rätt till föräldraledighet. Miljöpartiet anser att den nuvarande pappamånaden inte är tillräcklig, då uttag av pappamånaden till stor del sker i anslutning till större helger och uttag av semester. Vi vill därför utöka pappamånaden till 3 månader.
Förutsättningarna för att en individ ska kunna växa som förälder innebär ökat mått av eget ansvar, ökat självförtroende, att individen känner självtillit. I en period i livet som föräldrablivandet, kan detta vara svårt att förena med att samtidigt bli ifrågasatt vad gäller ekonomi och livsstil. För närmare
40 000 kvinnor per år innebär föräldraskapet att de sätter sig i ekonomisk beroendeställning antingen till en partner eller till kommunens socialtjänst. Det handlar om alla de kvinnor som i dagsläget uppbär ersättning från föräldraförsäkring enbart på garantinivå. Denna har sedan många år oförändrad varit 60 kronor per dag. Det är inte ett belopp som någon i Sverige i dag kan leva på. Miljöpartiet föreslår därför ändring i lagen om allmän försäkring så att det till varje barns födelse ges lagstadgad rätt att vara ledig i 18 månader. Tolv av dessa månader ersätts med föräldrapenning enligt sjukpenningnivå. För de föräldrar som saknar sjukpenninggrundande inkomst, vilket i dag gäller för studerande, unga mammor och en hel del nyanlända invandrare, stadgas rätt till ersättning med 180 kronor per dag. Det innebär att inkomsten under föräldraledigheten höjs till 5 400 kronor per månad före skatt. Det är helt i linje med Miljöpartiets idé om ekonomisk grundtrygghet i livets sårbara faser. Det är samtidigt ett enkelt sätt att ge ett antal relationer mellan förälder och barn en bättre start än i dagsläget. Social och ekonomisk stress är viktig att uppmärksamma och förebygga i alla sammanhang.
Män diskrimineras vid vårdnadstvister. I merparten av de tvister som hamnar i länsrätten tilldöms modern enskild vårdnad. Detta trots att de fäder som orkar driva en rättsprocess för att få leva med sina barn förmodligen är minst lika engagerade i barnens dagliga omvårdnad som barnens mödrar. I rättsväsendet lever bilden av modern som naturligt omvårdande kvar, och en man som tilldöms enskild vårdnad om sitt barn måste därför vara inte lika bra, utan bättre än modern. Han måste även ha varit inte lika närvarande, utan mer närvarande i barnens vardag än modern. Det innebär att fäder i princip enbart vinner vårdnadstvister i de fall där modern är uppenbart olämplig på grund av eget allvarligt missbruk eller på grund av psykisk sjukdom. Miljöpartiet anser att en utredning bör göras som ser över rättspraxis i vårdnadsärenden och som därefter lägger fram förslag till ändringar av familjebalken. I sammanhanget bör även rätten att föra talan samt överklaga beslut enligt LVU för den förälder som inte har vårdnaden om barnet införas. Vi anser även att gemensam vårdnad ska vara en självklarhet såväl vid separationer som i de fall modern vid barnets födelse är ensamstående.
Miljöpartiet anser vidare att det vid alla samarbetssamtal ska finnas tillgång till personal av båda könen. Detta för att komma till rätta med mannens idag rådande underläge i form av att det alltför ofta saknas någon av hans eget kön som i samtalet kan uttolka och spegla hans känslor.
Den största faran för kvinnors liv och säkerhet vad gäller våld eller hot om våld ligger alltjämt i parrelationer. Det är i hemmet där varje människa definitivt borde kunna känna sig lugn och trygg som en kvinna löper störst risk att bli överfallen.
Kvinnor som utsatts för våld av en för dem tidigare känd gärningsman känner sig ofta både otrygga och oskyddade inför en eventuell frigivning av gärningsmannen. Om gärningsmannen dömts till frihetsberövande i form av fängelsestraff finns en möjlighet för brottsoffret att få en ”varning” om när frihetsberövandet upphör. I de fall där gärningsmannen dömts till sluten psykiatrisk vård saknas denna möjlighet. Miljöpartiet anser att brottsoffret i de fall hon önskar det skall kunna erhålla en sådan ”varning” oaktat i vilken institutions förvar gärningsmannen befinner sig. Dessa kvinnor utsätts ofta för upprepat våld, och Miljöpartiet anser att brottsoffret i dessa fall är en individ så skyddsvärd att sekretesslagen bör ge vika just vad gäller frigivningsdatum och eventuella permissioner. Miljöpartiet anser även att domstolens möjlighet att utfärda besöksförbud samt möjligheten att skydda brottsoffers adress bör utvärderas.
Det är viktigt att alla berörda myndigheter som arbetar med kvinnor som utsätts för våld ges utbildning i hur dessa kvinnors problembild kan se ut. Psykiatrin har många gånger upprepad kontakt med dessa kvinnor utan att fokusera på det psykosociala problem det är att leva under ständigt hot om misshandel. Kunskap om våld mot kvinnor bör därför ingå i psykologutbildning och i andra relevanta utbildningar. Det är förutsättningen för att samhället ska kunna erbjuda en adekvat vård och terapi, både vad gäller offer och förövare. Kvinnojourers verksamhet utgör en stor kunskaps- och erfarenhetsbas i detta arbete. De bör ges möjlighet att bygga ut sin verksamhet och erhålla statligt stöd.
Under de senaste 150 åren har vi i svensk lagstiftning försökt kontrollera kvinnan, eller könssäljaren, i prostitutionen. Från och med 1984 har vi inte längre kvar de gamla lösdriveri- och osedlighetsparagraferna. Att försöka ha kontroll över säljaren i könshandeln har uppenbarligen inte varit rätt väg eftersom könshandeln knappast avtagit ens efter det att hiv/aids komplicerat situationen. Det är angeläget att vi byter från ett rådande funktionalistiskt till ett feministiskt perspektiv, vilket innebär att i stället fokusera på kvinnans utsatthet och mannens osynliga sexualitet. Könshandel är inte en jämlik affärsuppgörelse mellan två likvärdiga parter. Det är inte acceptabelt att köpa sex bara för att köparen betalar hyggligt för sig. Miljöpartiet de gröna vill därför att det ska vara förbjudet att köpa sexuella tjänster.
Pornografi handlar om makt, våld och kontroll, och den säljs i tidningsform i flera hundratusen exemplar varje vecka. Pornografi läses till största delen av unga män mellan 15 och 24 år. Just i den ålder när unga män ska skapa sin egen bild av sexualitet och av förhållandet mellan könen är det pornografins bild de möter. I pornografin objektifieras kvinnan, men även bilden av mannen förvanskas och förvrids. Pornografin föraktar i grund och botten sina läsare och tittare. Utbudet av pornografi bör minskas i vår vardag. Detta kan ske t ex genom att exponering av och reklam för pornografi begränsas i enlighet med förbud mot reklam för tobak och alkohol. Våra ungdomsmottagningar är ett viktigt verktyg för att bemöta detta förakt. Att i direkta samtal med ungdomar, ute i skolorna, diskutera relationer, sexualitet och känslor är ett effektivt sätt att på sikt marginalisera pornografin. Miljöpartiet vill därför öka inslaget av sådan undervisning ute i såväl grundskolor som gymnasier. Det är vanliga, vettiga vuxna människor som kan och vågar tala om sex och samlevnad som fattas våra ungdomar. Dessutom är det viktigt att vi noga bevakar den starka tendens som finns av att öka graden av sexualiserat våld inom pornografin.
Miljöpartiet anser även att män i dagsläget diskrimineras i det att samhället inte skapat resurser för män att tala med män om relationer. Precis som kvinnor i en kärleksrelation tenderar att ge sig företräde i definitionen av relationens problem, har kvinnor majoriteten av vårt gemensamma samtalsutrymme med avseende på resurser i form av kvinnliga kuratorer, psykologer, sexologer, familjeterapeuter, barnmorskor etc, etc. Behovet av män i dessa positioner är stort.
Det är färre kvinnor än män som utbildas vid universitet och högskolor. Den skeva könsfördelningen är markant redan i grundutbildningen i vissa ämnen med teknisk eller medicinsk inriktning. I forskarutbildningen är snedfördelningen ännu tydligare och mycket få kvinnor innehar högre universitetstjänster. Redan det faktum att lärarna och handledarna i forskarutbildningen är män kan förklara en del av svårigheterna för kvinnor.
Dessutom visar det sig att män ofta ansluter sig till institutionernas redan etablerade forskningsprojekt, medan kvinnor i större utsträckning väljer ämnen som inte redan finns etablerade vid institutionen.
Den ålder när man normalt genomgår forskarutbildning sammanfaller ofta med den tid i livet då man väljer att skaffa barn. Självfallet innebär detta en fördröjning av kvinnans fortsatta forskarkarriär. Redan dessa tydliga exempel pekar på att situationen måste förbättras. Lämpliga åtgärder kan vara att öppna möjligheten för forskarstuderande att söka egna forskningsresurser, så att de inte är helt hänvisade till sin handledares eventuella välvilja. En hierarki av fler tidsbegränsade tjänster under professorsnivå skulle dessutom öka rörligheten bland universitetens forskande personal, vilket är absolut nödvändigt för att inte universitetens utbildning och forskning skall gå i stå. Vi förordar att regeringen med hänsyn till kända förhållanden föreslår effektiva åtgärder för att väsentligt öka möjligheterna för kvinnor att gå vidare till högre utbildning enligt de riktlinjer som ovan anförts.
Varför dömer vi män och kvinnor som vågar vara de människor de i grund och botten är framför att vara bundna vid traditionella, mer eller mindre stereotypa könsroller? ”Rädsla” är ett av de givna svaren, många andra saknar vi alltjämt på grund av att genusrelaterad forskning har så låg status. Genustillhörighet är en av de starkast strukturerande principerna i alla kända samhällen. Trots detta har principen inte ägnats nämnvärt intresse av vare sig politiker eller forskare förrän under de senaste decennierna. Miljöpartiet ser att det inom ett antal områden måste fokuseras på nya problemställningar, samt att man måste utveckla och fördjupa redan kända forskningsområden med avseende på ett genusperspektiv. Miljöpartiet anser att sådan forskning, som kan gälla kvinnomedicin, matstörningar etc., bör stärkas. Vi anser att det självklart skall genomsyra all den forskning där det över huvud taget kan vara av relevans, men områden som bör prioriteras är t.ex. forskning som belyser med vilka medel vi gör pojkar till ”pojkar” och flickor till ”flickor” under uppväxten. Ett annat angeläget område är att skapa förebilder i barnböcker, på film och i tv som ger våra barn möjligheter att ”spränga” gränserna för de sterotypa könsroller som är så förhärskande inom media. Detta för att utveckla möjligheter för oss att i skolan, på dagis, fritids och i hemmet kunna undvika att fastare cementera föråldrade mans- och kvinnoroller som saknar förutsättningar att skapa frihet för individen och utveckling för kollektivet. Att tillåta oss att vara människor framför att vara bärare av en könsroll är det självklara målet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att könsuppdelad statistik skall finnas tillgänglig i och inarbetad i samtliga statliga utredningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konsekvensanalyser av skillnaden i utfall för kvinnor och män skall genomföras i alla fall där regeringen presenterar förslag till sociala nedskärningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att gynna kommuner och landsting via skatteväxling,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länsstyrelserna skall ges tillsynsansvar över jämställdhetslagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av riktade satsningar på nya arbetstillfällen för kvinnor,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetstidsförkortning så som ett viktigt instrument för att uppnå ökad jämställdhet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utvärdering av nuvarande lagstiftning vad gäller löneskillnader mellan kvinnor och män som utför samma arbetsuppgifter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att statliga verk och myndigheter tillämpar en positiv särbehanding av underrepresenterat kön vid tillsättning av tjänster med målet en jämn könsfördelning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att egeninsatsen för kvinnolånet bör sänkas från 50 % till 25 %,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det mindre landsbygdsstödet (det s k mikrostödet) bör kunna sökas även av kvinnor i tätort,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att småföretagarstödet vid nyanställning bör höjas till 50 % för kvinnor,2
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka den s.k. pappamånaden till tre månader,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning som ser över, och försöker utveckla, lämpliga instrument för arbetsvärdering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagstadgad rätt till föräldraledighet i 18 månader borde införas,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de 90 dagarnas föräldraledighet med ersättning på garantinivå kan omvandlas till en ekonomisk grundtrygghet för de föräldrar som i dag enbart får föräldrapenning på garantinivå,3
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en översyn av rättspraxis vid vårdnadstvister bör göras,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att män diskrimineras vid samarbetssamtal,4
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten att ge brottsoffer ”varningar” när gärningsmännen friges bör utökas till att omfatta frigivning även från sluten psykiatrisk vård samt vid permissioner från sådan vård,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna att ge brottsoffer skyddad identitet bör stärkas,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna att utfärda besöksförbud bör utvidgas,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att myndighetspersoner som i sin yrkesutövning kommer i kontakt med misshandlade kvinnor bör ges utbildning i hur man uppmärksammar och stöder dessa kvinnor på bästa sätt,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kunskap om våld mot kvinnor bör ingå i psykologutbildning och andra relevanta utbildningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kvinnojourerna bör ges möjlighet att bygga ut sin verksamhet och erhålla statligt stöd,6
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skall vara förbjudet att köpa sexuella tjänster,5
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reklam för pornografi begränsas i enlighet med förbud mot reklam för tobak och alkohol,7
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad sex- och samlevnadsundervisning bland våra ungdomar,8
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av personal av manligt kön bland sex- och samlevnadsrådgivare,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den ökande andelen pornografi med våldsinslag noga måste kontrolleras,7
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur resurser kan omfördelas så att kvinnor i högre grad får tillträde till samt kan slutföra forskning,8
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att resurser avsätts till genusforskning.8
|
Barbro Johansson (mp) |
|
|
Marianne Samuelsson (mp) |
Gunnar Goude (mp) |
|
Annika Nordgren (mp) |
Per Lager (mp) |
|
Ewa Larsson (mp) |
Eva Goës (mp) |
|
Kia Andreasson (mp) |
1 Yrkandena 3 och 19 hänvisade till SkU.
2 Yrkandena 9 och 11 hänvisade till NU.
3 Yrkandena 12, 14 och 15 hänvisade till SfU.
4 Yrkandena 16 och 17 hänvisade till LU.
5 Yrkandena 18, 20 och 24 hänvisade till JuU.
6 Yrkandena 21 och 23 hänvisade till SoU.
7 Yrkandena 25 och 28 hänvisade till KU.
8 Yrkandena 26 och 30 hänvisade till UbU.