I vår framtidsmodell med ett ekologiskt och decentraliserat samhälle med en stärkt medborgarroll delar kvinnor och män på ansvaret för hem och familj liksom på förvärvsarbetet. Männen blir mer delaktiga i familjelivet och kvinnorna kan konkurrera på lika villkor på arbetsmarknaden. Båda får lika mycket tid över för motion, föreningsliv och specialintressen. Det ger ökad livskvalitet. För att kvinnors och mäns livsvillkor ska bli lika goda krävs även att kvinnors inflytande över politiska beslut och över den egna arbetssituationen stärks. Samtidigt tillförs samhället ökade kunskaper.
Grunden för Centerpartiets politik är alla människors lika värde och rättighet. Alla former av diskriminering begränsar människans frihet och står därför i motsats till vår uppfattning om alla människors lika värde och rättighet. Jämställdhetsarbetet måste utgå från att alla människor visar ömsesidig respekt för varandras integritet, egenart och lika värde.
Alla människor är unika. Kvinnors och mäns kunskaper, egenskaper och erfarenheter är olika. Olikheterna ska tas till vara som en resurs i samhällsarbetet. Utgångspunkten är att vi måste värdera de olika egenskaperna på ett likvärdigt sätt. Då uppnås jämställdhet och demokrati. Jämställdhet är därför lika viktig för män som för kvinnor.
Jämställdhet får inte betraktas som ett avgränsat politikområde, skilt från andra. Frågan blir då lätt marginaliserad. Det övergripande målet för jämställdhetsarbetet måste vara att värderingar som syftar till jämställdhet ska genomsyra all verksamhet. S.k. mainstreaming måste komma till uttryck i allt samhällsarbete. Det innebär att ett könsperspektiv skall läggas på olika förslag inom alla samhällssektorer. Detta bör ges regeringen till känna.
Sverige har världens mest jämställda parlament med 41 % kvinnor och 59 % män. Samma procentsats gäller kommunfullmäktigeförsamlingarna. I landstingens fullmäktigeförsamlingar är kvinnorepresentationen något högre. 70 000 personer är kommunalt förtroendevalda. Av de 40 000 ordinarie uppdragen innehas drygt 15 000 av kvinnor. Andelen kvinnor bland ersättare och på vice ordförandeposter är genomgående högre än bland ordinarie ledamöter och ordförande men inte heller här når man upp till mer är 41 %. Det finns fortfarande områden där kvinnors och mäns makt och inflytande är betydligt mindre jämställda. Exempelvis är landshövdingar och generaldirektörer företrädesvis män. Inom näringslivet har jämställdheten inte nått särskild långt. Få kvinnor innehar topposter, få sitter i de börsnoterade företagens styrelser. Av de offentliga institutionerna har vi rätt att kräva att de ska vara föregångare. Genom aktiv opinionsbildning och goda exempel kan attityder och värderingar förändras.
Könsroller och värderingar grundläggs tidigt. Familjens roll för att uppnå ett jämställt samhälle kan därför inte överskattas. Gemensamt ansvar för hem och familj är en grund för att bryta det könsrollsmönster som är förhärskande idag. Delat ansvar är i första hand viktigt för barnen men även för att kvinnor skall kunna delta i arbetslivet på samma villkor som männen. En orsak till löneskillnaderna mellan kvinnor och män är att kvinnor traditionellt tagit större ansvar för barn och familj. För att få familjens vardag att fungera arbetar ca 40 % av kvinnorna deltid. Kvinnor utnyttjar fortfarande huvuddelen av tiden i föräldraförsäkringen. Förvärvsarbete för kvinnor kombineras med huvudansvaret för hemarbete. För att båda föräldrarna skall kunna delta i arbetslivet krävs ökad delaktighet av männen i hemarbetet, det är därför en viktig jämställdhetsfråga.
Barn behöver båda sina föräldrar. Den kontakt som föräldrar etablerar under barnets första levnadsår är viktig. Tyvärr har alltför få män utnyttjat möjligheten att vara föräldraledig. Införande av pappamånad i föräldraförsäkringen innebär en markering av barnets behov av båda sina föräldrar. Vid en internationell jämförelse ligger Sverige väl till, ca 25 procent av männen är föräldralediga. Vi anser att det är för få. Grundläggs en tidig relation mellan barn och förälder blir det också en bestående relation. Förutsättningarna ökar därmed för att denna relation består även om förhållandet mellan föräldrarna förändras. Opinionsbildande arbete bör stimulera till att fler pappor är hemma. Regeringen presenterar ett lagförslag till delad vårdnad.
Föräldrarna måste kunna dela på ansvaret för barnens uppväxt. Ökad delaktighet från fädernas sida under barnens uppväxt ökar möjligheterna att barnen utvecklas friare från invanda könsmönster. Detta är en grund för att uppnå ett mer jämställt samhälle. Både flickor och pojkar behöver både manliga och kvinnliga förebilder. Tyvärr förfördelas fäderna många gånger vid skilsmässor. Ofta tappar fäderna kontakten med barnet. Inte alltför sällan kan problem senare i livet spåras i att barnet inte haft tillgång till en manlig förebild under sin uppväxttid. Lagstiftningen måste förändras så att barnen så långt möjligt garanteras rätten till båda sina föräldrar. Gemensam vårdnad skall vara det normala. I den lagrådsremiss som regeringen lagt om delad vårdnad framgår att domstolen ska kunna förordna om gemensam vårdnad även om en eller båda föräldrarna motsätter sig detta. Lagen anpassas till barnets behov av båda sina föräldrar. Det är nödvändigt att den förändringen även kommer att gälla sammanboende och deras barn, inte bara barn inom äktenskapet.
Bättre ekonomiska möjligheter innebär ökad valfrihet att välja barnomsorgsform eller att under längre tider vara hemma när barnen är små. Genom Centerpartiets förslag till lika stöd för alla barn ökar familjens möjlighet att finansiera lösningar som passar de egna behoven.
Skolan måste präglas av en jämställdhetssyn. Förebilder är viktiga för barn. Skolan håller idag på att bli näst intill helt kvinnodominerad. Barn utan kontakt med sina fäder möter nästan bara kvinnor. Manliga förebilder saknas ofta i förskola och i grundskolans tidigare del. Könsroller riskerar att konserveras. Männen förekommer som rektorer och som lärare högre upp i stadierna, kvinnor dominerar helt på de lägre stadierna. Män jobbar som vaktmästare, kvinnor som städare. En jämnare könsfördelning är nödvändig för att jämställdhet ska uppnås.
För att undvika problem med misstanke om att pedofiler i enstaka fall kan arbeta inom t ex barnomsorg och skola bör fler män uppmuntras att arbeta även på skolans lägre stadier. Om tillräckligt många män finns inom verksamheten behöver de inte vara så utpekade och med lite större personaltäthet kan ensamarbete undvikas. Det är bra både för verksamheten och kan vara trygghetsskapande även för personalen.
Skolan har en viktig uppgift i att motverka könsbundna utbildnings- och yrkesval. Om kvinnor och män skall öka sin andel inom traditionellt könsbundna arbetsområden måste arbetet börja tidigt. Skolan och utbildningssystemet måste bli bättre på att synliggöra och lyfta fram kunskap om kvinnligt och manligt.
Jämställdhet är en demokratifråga. Skolan skall ge alla elever möjlighet att utvecklas utifrån sina behov och förutsättningar. Jämställdhet i skolan måste innebära att flickor och pojkar ges likvärdiga villkor och förutsättningar att upptäcka, pröva och utveckla sin förmåga. Därför måste skolan särskilt visa på skilda behov och kunna möta dem. Fortbildning om jämställdhetsfrågorna är något som måste prioriteras. Genom fortbildning kan redan verksamma lärare ta del av aktuell forskning och forskningsresultat om hur undervisningen kan utformas så att den motsvarar båda könens förutsättningar och behov. I lärarutbildningen måste jämställdhetsfrågorna tas upp i betydligt större utsträckning än idag. Detta bör ges regeringen till känna.
Enligt undersökningar upptar läraren två tredjedelar av tiden i klassrummet. Pojkar upptar i sin tur två tredjedelar av tiden till elevernas förfogande. Pojkar tar oftare ordet utan att ha fått frågan. Lärare bemöter även flickor och pojkar olika. Skolans ”dolda” läroplan bidrar till att befästa traditionella könsroller. Undervisningen måste förändras så att hänsyn tas till flickors och pojkars olika behov och intressen. Flickor intar oftare en underordnad ställning. Medvetenheten om detta måste öka.
Det kan befaras att skolans undervisning om och med datorer inte är könsneutral. Inom de gymnasieprogram som företrädesvis väljs av flickor är datoranvändningen mindre frekvent. I kommunernas hårt trängda ekonomi finns begränsat utrymme för investeringar i elektronisk infrastruktur. Vi vill dock framhålla att tillgången till och användandet av datorer i skolan inte får leda till att flickor missgynnas för att de inte alltid är lika motiverade i ett inledningsskede.
Allt fler unga kvinnor söker sig till tekniska utbildningar. Men det är fortfarande långt kvar till jämställdhet. Mer behöver göras för att få fler unga kvinnor att välja tekniska eller naturvetenskapliga utbildningar och för att de som valt otraditionellt ska få jobb efter utbildningen. Det går inte att bortse från att det i samhället finns en form av reproduktion av värderingar och attityder där kvinnor skall ägna sig åt just ”kvinnliga, mjuka, yrken”.
Teknik och naturvetenskap har hittills alltför mycket utgått från ett mans- eller pojkperspektiv. Flickor är mer intresserade av den praktiska tillämpningen medan pojkar vill veta hur saker och ting fungerar. Skolans undervisning i teknik och naturvetenskap måste ändras så att den bättre stämmer överens med flickors intressen och sätt att hantera problemen. Det är särskilt angeläget att stödja forskning och metodutveckling inom detta område. Även elevernas uppfinningsrikedom och egna initiativ kan ta sig olika uttryck för flickor och pojkar. Detta fenomen måste synliggöras och flickor måste uppmuntras i högre utsträckning än i dag.
Kvinnor är mer intresserade av naturvetenskap och miljöteknik i ett perspektiv av resurshushållning. Många kvinnor som inte känner sig hemma i traditionella tekniska utbildningar kan mycket väl tänka sig att läsa teknik eller naturvetenskap inriktat på kretsloppssamhället. Ansvaret för vår miljö och för kommande generationers miljö är något som känns särskilt angeläget. Redan i dag finns många kvinnor med bland de engagerade i Agenda 21-arbetet. Kretsloppssamhället kommer att kräva utbyggnad av både forskning och utbildning som mer bygger på resurshushållning och samhällsplanering. En kraftig utbyggnad av dessa utbildningar och mer av ”kretsloppsundervisning” i grund- och gymnasieskola kommer att öka kvinnors intresse för naturvetenskapliga och tekniska utbildningar.
Det finns även behov av att öka antalet män i traditionella kvinnoyrken, såsom vård och omsorg. Låg lön och dåliga arbetsvillkor gör att män idag väljer bort dessa yrken, vilket tydligt framgår i utredningen ”Hälften vore nog”, SOU 1996:56. Inte minst inom vården där det finns många arbetsuppgifter med tunga lyft skulle fler män bidra till att arbetsvillkoren förbättrades. Det har dessutom visat sig att blandade arbetsplatser får ett bättre samarbetsklimat. Olika samhällsorgan måste stimulera fler män att arbeta inom traditionella kvinnoyrken. Detta bör ges regeringen till känna.
Många kvinnor inom t ex vårdyrken konstruerar hjälpmedel av olika slag som underlättar arbetet. Många gånger stannar det vid ett enda exemplar som används vid kvinnans egen arbetsplats. Hon tycker inte själv att det är så speciellt och ingen annan noterar heller att hjälpmedlet kan vara bra att använda på fler ställen. Detta problem måste uppmärksammas. Annars går vi miste om flera uppfinningar som skulle underlätta livet för många. Dessutom missar vi produkter som skulle kunna tillverkas och säljas på en marknad.
Medel bör ställas till NUTEK:s förfogande att följa upp studien ”Kvinnliga uppfinnare” – resurs eller problem. Det finns både produktidéer och arbetstillfällen att ta vara på.
När det gäller rekrytering till högre utbildning är fördelningen mellan män och kvinnor relativt jämn. Fler kvinnor än män avlägger grundexamen på högskolenivå. Däremot är snedrekryteringen till högre tjänster inom högskoleväsendet anmärkningsvärd. Kvinnor missgynnas systematiskt. Ju längre upp i hierarkin, desto färre kvinnor. Styrelser och nämnder måste uppvisa en jämn könsfördelning. Större jämställdhet i högskolans tjänstestruktur måste uppnås. Endast 8 procent av landets professorer är kvinnor. I budgetpropositionen återfinns rekryteringsmål för tillsättning av professurer. För att ett lärosäte ska kunna uppnå målen måste åtgärder vidtas såväl inom grundutbildningen och forskarutbildningen som inom den fortsatta akademiska karriären.
I vårbudgeten 1996 medverkade Centerpartiet till att ytterligare en kvarts miljard kronor satsas på forskarutbildning, bland annat för att få fler disputerade lärare. 100 miljoner går till fler doktorander.
Kvinnor anger ofta att de inte är intresserade av forskarutbildning eftersom den studiesociala situationen är otrygg. Ett led i att få fler kvinnor att fortsätta till forskarutbildning är att omvandla utbildningsbidrag till doktorandtjänster. Den studiesociala situationen skulle då avsevärt förbättras. Fler kvinnliga förebilder/handledare behövs inom högskoleväsendet. Forskningsresultat har visat att om de sökande till exempelvis en professorstjänst lämnar in sina arbetsprov, forskningsrapporter och vetenskapliga artiklar till tillsättningsnämnden för poängbedömning anonymt får de ofta högre poäng än männen vid samma ansökningstillfälle. Om namnet däremot är utsatt får männen högre poäng. Detta medför att kvinnor missgynnas vid tillsättning av forskartjänster, professurer m m. Därför är det viktigt att de rekryteringsmål som nu sätts upp efterlevs. Utvecklingen måste följas noga.
Kvinnor väljer i högre utsträckning utbildningar inom vård och undervisning. Just inom dessa områden finns idag få möjligheter till fortsatt forskarkarriär. Det är anmärkningsvärt att det inom de områden som företrädesvis väljs av kvinnor i stort saknas forskningsmöjligheter. Forskning inom områdena omvårdnad och utbildning bör utökas och stimuleras. Sverige ska bli världsledande på FoU inom omvårdnadsforskning. Nya produkter, tekniker etc för förbättrad arbetsmiljö inom vård och andra kvinnodominerade arbetsplatser har en stor utvecklingspotential. Detta bör ges regeringen till känna.
Könsuppdelningen på arbetsmarknaden är fortfarande mycket stor. Kvinnor finns mer koncentrerade till visa yrken/branscher än männen. Kvinnor har ofta sin utkomst via sysselsättning inom offentlig sektor. I dagens kärva ekonomiska situation finns det ett stort omvandlingstryck på offentlig sektor. Många kvinnor kommer därmed att sägas upp. Kvinnor i medelåldern, med svag utbildning och arbete inom offentlig sektor är särskilt utsatta.
Dessa fakta glöms ofta bort när män talar om arbetslöshetsproblematiken. Alltför mycket av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är inriktade på män. Diverse satsningar inom byggbranschen med ROT-bidrag etc upplevs ibland som arbetslöshetsbekämpande åtgärder i stor utsträckning för män. För att förstärka kvinnors situation behövs riktade arbetsmarknadsinsatser för kvinnor i samma utsträckning som för män, t ex tillfälliga stöd till vården inom äldreomsorgen. Detta bör ges regeringen till känna.
Trots de ökade satsningarna på kommuner och landsting i statsbudgeten visar rapporter att ytterligare arbetstillfällen kommer att försvinna från offentlig sektor. Merparten av de som sägs upp kommer att vara kvinnor. Kvinnoarbetslösheten stiger kraftigt och överstiger redan nu arbetslösheten för män. Alarmerande är att långtidsarbetslösheten ökar mer för kvinnor än för män. Mer av arbetsmarknadspolitiken måste nu fokusera att kvinnorna håller på att bli den stora gruppen arbetslösa. 70 000 kontorsarbetsplatser har försvunnit enligt HTF, Handelstjänstemannaförbundet, varav de flesta innehades av kvinnor. Just det faktum att många kvinnor återfinns inom några få yrkesområden gör att det slår hårt mot kvinnor när konjunkturerna viker. Kvinnor måste få hjälp att bredda sin yrkeskompetens och ”erövra” andra delar av arbetsmarknaden.
Möjligheten att starta eget har förbättrats. Detta inte minst genom starta-eget-bidrag och förbättrade möjligheter till kvinnolån. Men kvinnor och män startar och driver företag på olika sätt vilket innebär att det krävs särskilda insatser för att stimulera kvinnors företagande. Inom arbetsmarknadspolitiken måste åtgärder inriktas på ändrad kompetens och därmed ökade möjligheter att finna sysselsättning i andra branscher. Inte minst är detta viktigt för att bredda kvinnors yrkesval och arbetsmarknad.
Arbetsmarknadsutbildningen måste här ha ett särskilt ansvar. Idag får män i högre grad tillgång till ”dyrare utbildning”. Arbetsmarknadsutbildning för kvinnor är ofta kortare än männens. Fördelningen av arbetsmarknadsinsatser måste ses över i ett jämställdhetsperspektiv. Detta bör ges regeringen till känna.
Kvinnor finns i dag i ungefär lika stor utsträckning som män på arbetsmarknaden. Däremot skiljer sig kvinnor och män åt beträffande arbetstidens längd. Fäderna har de längsta arbetstiderna medan förhållandet är det omvända för kvinnorna. Fortfarande tar det obetalda arbetet många timmar, främst för kvinnorna.
Flexibla och förkortade arbetstider är angeläget för att både män och kvinnor skall kunna ta ansvar för hemmet. Det är därmed en viktig jämställdhetsfråga. Flexibla arbetstider skapar utrymme och möjligheter att friare kunna använda tiden för kunskaps- och kompetensutveckling, familj och föreningsliv. Arbetstidskommittén föreslog i sitt betänkande bland annat ökad flexibilitet vad gäller arbetstider. Allt fler förespråkar även en förkortad arbetstid.
Arbetstidsförkortning bör i första hand bygga på frivillighet och på avtal och därmed vara ett ansvar för parterna på arbetsmarknaden. Förutsättningarna kan dock variera starkt på olika delar av arbetsmarknaden. Av rättviseskäl kan olika politiska åtgärder behövas.
Arbetsvärdering börjar nu i större utsträckning prövas som ett medel för att motverka lönediskriminering. Problem har dock uppstått efter det uppmärksammade fallet med barnmorskan och teknikern. Flera män har efter detta vägrat att ställa upp under hänvisning till att de inte vill ”hängas offentligt”.
Det finns ett stort intresse för att kunna komma igång med arbetsvärdering. Det finns ett antal olika system eller metoder för arbetsvärdering. Av bl.a. den anledningen har JämO gett ut en handbok. Här beskrivs hur arbetsvärdering kan användas för att upptäcka och förhindra diskriminerande löneskillnader mellan kvinnor och män. Det pågår flera projekt med att utveckla arbetsvärdering som metod. Bl.a. kan nämnas Arbetslivsinstitutets och Arbetsgivarverkets utvecklingsarbete. Centerpartiet anser att det är viktigt att utveckla system och metoder för arbetsvärdering samt att resultaten från genomförd arbetsvärdering tas till vara för att åtgärda diskriminerande lönesättning. Detta bör ges regeringen till känna.
I Växjö kommun har ett intressant projekt startats med arbetsvärdering. I den första omgången har undersköterskorna fått en högre poängbedömning av sina arbetsuppgifter än t ex ingenjörerna. Nu skall resultatet remissbehandlas av personal och arbetsledare men redan detta första steg visar på ett intressant resultat. Arbetet bör följas noggrant.
Kvinnors löner är långt under genomsnittet för mäns löner. Tillgänglig statistik visar att det fortfarande finns betydande löneskillnader mellan kvinnor och män. Det finns ett starkt samband mellan genomsnittslönen i ett yrke och andelen män i yrket. Ju större andel män desto högre löner. Det finns dessutom skillnader i lön mellan kvinnor och män som arbetar i lika arbeten, trots att deras ålder, yrkeserfarenhet och utbildning är jämförbara. Ett viktigt led i arbetet för att uppnå ökad jämställdhet är att kvinnors och mäns arbete värderas lika. Lönediskriminering är många gånger svår att komma åt. Vid sidan om lagstiftning kan aktiv opinionsbildning och attitydpåverkan bidra till minskade löneskillnader. Som arbetsgivare har den offentliga sektorn ett särskilt ansvar. Inom all offentlig verksamhet bör jämställdhetsrevision vara obligatoriskt. Det är först när skillnader lyfts fram som orättvisor avslöjas och kan åtgärdas. Uppgifter om lönestatistik skall vara könsuppdelad och offentlig.
Lönebildningen är primärt ett ansvar för arbetsmarknadens parter. I detta sammanhang är det viktigt att löneskillnader mellan kvinnor och män beaktas. Arbetsmarknadens parter måste i större utsträckning se över metoder och principer för könsneutral lönesättning.
Jämställdhetsrevision bör i högre utsträckning användas som instrument. Urvalet av ledare måste bygga på att bästa urval görs. Näringslivet och offentlig sektor måste börja inse att genom att inte ta tillvara kvinnors kompetens går man miste om en stor begåvningspotential. Detta är ett slöseri med humankapitalet. Detta bör ges regeringen till känna.
Jämställdhet kommer att bli en konkurrensfaktor. Genom konsumentmakt kommer fler kvinnor att välja varor och tjänster från företag som uppfattas som jämställda. På samma sätt som företag idag måste visa att de har en god miljöprofil för att vara konkurrenskraftiga kommer företagens arbete för ökad jämställdhet framöver att i högre grad påverka preferenser och val.
Alltför få kvinnor startar företag. Ofta bygger näringspolitiken på traditionella manliga föreställningar om företagsamhet. Igångsättande av företag, organisation etc skiljer sig mellan kvinnor och män. Män startar företag i stor skala, kvinnor i liten skala. Att underlätta för kvinnor att starta egen verksamhet är nödvändigt. Med breddad arbetsmarknad för kvinnor kan sysselsättningen öka. Samhällets totala kostnad för arbetslöshet kan därmed minska. Möjlighet för alla att vara tjänstlediga under 6 mån för att pröva egen verksamhet kan leda till fler nya och bärkraftiga företag. Förändringen som Centerpartiet länge efterlyst aktualiserades i vårpropositionen 1997.
Företagande inom ”upplevelsebranscher” såsom turism och kultur har ofta annorlunda villkor. Säsongsvariationerna är stora. Många gånger förutsätter det kombinationssysselsättning. Regler för att underlätta för nya företag och för mindre företag skall ses över av en förenklingsdelegation. I detta sammanhang måste även regler för kombinationssysselsättning beaktas. I den näringspolitiska motionen till årets riksdag aktualiseras även frågan om s k självanställning.
De stödsystem som finns har framför allt utvecklats inom regionalpolitiken. Fyrparti-regeringen satsade stort på kvinnors företagande. Pengar anslogs bl a till kvinnliga affärsrådgivare, till kvinnliga resurscentra och till de särskilda lånen för kvinnor som infördes 1994. Satsningarna har lett till många nya arbetstillfällen. Detta stöd är viktigt att bevara och utveckla. För att öka resurserna för lån till kvinnors företag har riksdagen beslutat att ALMI skall avsätta en särskild ram inom sin totala kapitalmängd för kvinnolån och till kooperativt företagande. Denna ram bör ökas ytterligare. Detta bör ges regeringen till känna.
I vårpropositionen 1997 avsattes tio miljoner till kvinnligt företagande och tio miljoner till kooperativt företagande efter ett centerinitiativ. Ett viktigt steg för att ytterligare förbättra förutsättningarna för kvinnliga företagare.
Hittillsvarande satsningar med kvinnliga resurscentra på länsnivå, men även centralt, måste nu permanentas och vidareutvecklas.
Ett problem som ofta påtalas är att det saknas möjligheter till utbildning i företagande. Mycket av det ordinarie utbildningsutbudet har inriktning på anställning. Därmed saknas kunskaper om att starta och driva företag. Mer av entreprenörskap bör finnas inom ordinarie utbildningsutbud. Därutöver behövs kurser eller utbildningar i att starta och driva företag införas. Inte minst för att fler kvinnor skall våga satsa på att starta eget företag är denna typ av utbildning viktig.
NUTEK har i sin slutrapport ”Att främja kvinnors företagande” föreslagit att man ska få fortsatt mandat att följa upp det arbete man påbörjat. Ett forskningsanslag behövs på 4 miljoner kr under 4 år för att fullfölja den forskning som Stiftelsen Forum för småföretagsforskning bedrivit för att studera kvinnors företagande.
Vidare önskar NUTEK ett förnyat uppdrag att fortsätta det arbete man inlett i samarbete med AMS, ALMI m fl för att stödja kvinnors företagande med bland annat riktad utbildning och andra stödåtgärder. Anslaget man begär är 10 miljoner per år under tre år. Kvinnors förtagande behandlas även i Centerpartiets näringspolitiska motion.
Centerpartiet verkar för att kvinnors företagande utvecklas till att kvinnor startar och driver företag i samma utsträckning som män. Sverige ska bli ett föredöme när det gäller jämställdhet inom näringslivet. En parallell utveckling till detta måste också vara att andelen kvinnor i ledande befattning stadigt ökar i näringslivet.
Om Sverige skall utvecklas till ett hållbart samhälle byggt på kretsloppsprincipen behövs forskning och utveckling av alternativa bränslen och utvecklande av teknik för att klara de krav som det kretsloppsanpassade samhället ställer. En av de sektorer som utvecklas och växer allt snabbare är den s k gröna sektorn. En kraftsamling för omställning av energisystemet med stora investeringar i forskning, utveckling och infasning av ny teknik och alternativa bränslen kan föra svenskt näringsliv till att bli världsledande på en ”grön marknad”. Detta är en chans för svenskt näringsliv. Det är även en enorm utmaning och chans för kvinnorna. Inom denna sektor finns stora möjligheter för nya företag att växa fram. Utvecklandet av kretsloppssamhället ökar möjligheterna för ett mer differentierat näringsliv. Detta kommer att ge både män och kvinnor möjlighet till ny sysselsättning.
Våld mot kvinnor av män är dessvärre vanligt förekommande i vårt samhälle. Denna typ av våld kommer inte till myndigheternas kännedom i samma utsträckning som annan våldsbrottslighet. En stor del av de kvinnor som misshandlas känner eller lever tillsammans med den som misshandlar. I de flesta fall sker misshandeln i det egna hemmet. Samhället måste tydligt visa att våld måste bekämpas och att det aldrig kan accepteras.
Den kvinnosyn som kommer till uttryck i våldet mot kvinnor är inte förenlig med samhällets jämställdhetsmål. En allmän ökad våldsbenägenhet innebär också en ökad risk för våld mot kvinnor. I ett jämställt samhälle har kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. I ett jämställt samhälle utsätts inte kvinnor och barn för tvång, utnyttjande, våld och sexuella övergrepp. I ett jämställt samhälle finns inga förövare som måste uttrycka makt med våld och förtrycka offret. Fördomar som direkt eller indirekt ger uttryck för uppfattningen om mäns makt över kvinnor måste bekämpas med kraft, eftersom de utgör själva grunden för uppkomsten av såväl våld som sexuella brott. Centerpartiet har i andra motioner utvecklat detta och lagt förslag till konkreta åtgärder.
De svårigheter som invandrare har på arbetsmarknaden är särskilt uttalade bland kvinnorna. Svårigheterna med att överhuvudtaget få ett jobb är påtagliga. Utvecklingen under 1980- och början av 90-talet visar att det är färre som förvärvsarbetar bland de invandrade kvinnorna än bland de infödda. Bland de invandrarkvinnor som har haft arbete har detta många gånger varit arbeten inom industri och service som varit både fysiskt och psykiskt påfrestande. Detta tillsammans med dubbelarbete i än högre grad än svenska kvinnor har dessutom lett till att invandrarkvinnor oftare drabbats av belastnings- och förslitningsskador. Förutom att motverka faran med att allt fler invandrare ställs utanför arbetsmarknaden måste också arbetsmiljön anpassas bättre efter individuella behov för att förebygga och om möjligt undvika förtidspensionering. Detta bör ges regeringen till känna.
Situationen för kvinnor som kommer till Sverige för att gifta sig med en svensk man eller med någon sedan tidigare invandrad man är speciellt utsatt. I vissa fall utnyttjar eller misshandlar mannen kvinnan som många gånger har små möjligheter att få hjälp. Om hon bryter upp från förhållandet innan det gått två år blir hon utvisad. Att komma tillbaka till sin hemtrakt som en frånskild kvinna framstår som ett omöjligt alternativ för många av dessa kvinnor. Det är viktigt att kvinno- och brottsofferjourerna får resurser så att de kan stödja dessa kvinnor. Vi anser att den s.k. 2-årsregeln skall ändras till en 1-årsregel. Detta bör ges regeringen till känna.
I vissa fall har svenska män genom ''postorderfirmor'' lockat hit utländska kvinnor. Särskilt upprörande är det när svenska män, dömda för misshandel, vid upprepade tillfällen har kunnat locka hit kvinnor. Kvinnor som planerar att flytta hit bör uppmärksammas på möjligheten att ta reda på mer om mannens bakgrund. Kvinnornas rätt till information om sin blivande man bör stärkas. Ambassaderna bör ha större ansvar att medverka till detta.
Mannen är fortfarande norm i den svenska sjukvården. De flesta normalvärden är fastställda på värnpliktiga män och de flesta läkemedel är utprovade på män. Resultatet har många gånger blivit att kvinnors sjukdomar inte diagnostiserats då de uppfattats som mer diffusa. Behandlingen har därför blivit av sämre kvalitet. Utredningen ”Jämställd vård – olika på lika villkor” slår fast att kvinnor varken får samma bemötande eller behandling som männen i vården. Könsperspektivet har alltför länge saknats i svensk sjukvård. Det är viktigt att olikheterna accepteras och tas på allvar. För att komma till rätta med denna problematik krävs flera åtgärder. För det första måste könsperspektivet finnas med i kursplanerna för all vårdpersonal. När det gäller läkarutbildningen är det angeläget att könsperspektivet tas upp i olika faser av utbildningen.
För det andra krävs att forskningen inom vården inkluderar båda könen. Eftersom kvinnoperspektivet oftast inte finns är avsaknaden av könsspecifika kunskaper stor. När medel fördelas till forskning och utveckling måste hänsyn tas till könsperspektivet. Detta bör ges regeringen känna.
Kvinnor tar kroppens signaler på allvar och besöker läkare oftare än män. ”Nya” sjukdomar dyker också upp som t ex kroniska trötthetssymptom. Problem uppstår då sjukvården inte kan hantera dessa symptom som inte enbart är ett biologiskt faktum. Sjukdom är skapad i ett kulturellt sammanhang och måste förstås utifrån detta, säger forskare idag.
Vi har nyligen fått bekräftat att kvinnors hälsa försämrats. Fram till de senaste åren har kvinnors hälsoutveckling i Sverige varit positiv. Nu ökar inte längre kvinnors medellivslängd, det gör däremot männens. Det finns inte bara skillnader när det gäller hälsa/ohälsa mellan kvinnor och män utan även mellan olika grupper av kvinnor. Andelen personer med i hög grad nedsatt arbetsförmåga på grund av långvarig sjukdom har ökat under 1980-talet bland kvinnor i arbetaryrken. Dessutom har kvinnor i lägre socialgrupper högre dödlighet i hjärt-kärlsjukdomar. Detta tyder på att de socio-ekonomiska skillnaderna åter ökat bland kvinnorna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mål och inriktning för jämställdhetsarbetet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhet inom skola och utbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fler män i vård, omsorg och utbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning inom omsorg och utbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktade arbetsmarknadsinsatser,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsmarknadsutbildning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsvärdering,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsrevision,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på kvinnligt företagande,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarkvinnornas situation på arbetsmarknaden,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den s.k. 2-årsregeln,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning och forskning kring kvinnors hälsa.
|
Margareta Andersson (c) |
|
|
Elving Andersson (c) |
Sven Bergström (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |
Kjell Ericsson (c) |
1 Yrkande 9 hänvisat till NU.
2 Yrkande 11 hänvisat till SfU.