Projektanställningar blir allt vanligare i dag. Detta gäller inte minst data- och annat informationsarbete.
Databranschen är en ung bransch och här är bundenheten till kollektivavtal förhållandevis mindre utbredd. Detta innebär att få hinder av arbetsrättslig eller kollektivavtalsnatur finns för personer, som önskar/accepterar projektanställningar eller som etablerar sig som egenföretagare inom databranschen. Några problem med detta har inte uppmärksammats.
En annan grupp yrkesutövare med samma behov av projektanställningar finns inom mediabranschen. Här är däremot den fackliga anknytningen stark och förmåner knutna till kollektivavtal huvudregeln. Detta hindrar på många sätt projektanställningar och anlitande av egenföretagare.
Reglerna i LAS innebär i praktiken att projektanställningar begränsas till 11 månader och de fackliga organisationerna brukar dessutom vara restriktiva när det gäller engagemang för egenföretagare. En projektanställning på 11 månader innebär att uppdragstagaren enligt kollektivavtal ofta behandlas mycket oförmånligt. Kollektivavtalen innehåller som regel avtal om pensionsförmåner. Avgifter betalas för alla anställda oberoende av uppdragets längd, även för anställningstider under 12 månader. Kvalifikationstiden för pensionsrättigheter är 12 månader för varje ny anställning även om det avser samma kollektivavtalsområde. Detta innebär att personer med projektanställningar går miste om (sammantaget) betydande belopp i form av erlagda pensionsavgifter som inte ger upphov till pension.
Ett krav bör vara att projektanställda skall kunna avtala bort anslutningen till kollektivavtalsbeslutade pensionsförmåner och använda motsvarande avgift för att själv ordna sin pensionsfråga.
Som det nu är vid kortare anställningstid än ett år, betalas försäkringskostnaderna av arbetsgivaren utan att motsvarande förmån uppkommer. Om överskott uppkommer hos försäkringsgivaren, t.ex. hos SPP, är det antagligen så att överskottet skall betalas tillbaka till arbetsgivaren. Frågan är dock oklar och på andra avtalsområden kan andra regler gälla. Här kan t.ex. överskottet av premier behandlas som arvsvinster och ge högre pension till personer med lång anställning.
Förhållandena är klart otillfredsställande. Frihet att stå utanför den tvingande försäkringen måste tillförsäkras de personer som väljer rörligare anknytning till ett företag eller en organisation för att själv kunna ordna sin pensionsfråga.
Enligt svensk tradition skall förhållandena mellan arbetsgivare och arbetstagare så långt möjligt ske genom överläggningar utan tvingande lagstiftning. Det finns således två vägar att undanröja de ovilliga kollektivavtalsbestämmelser som nu berörts. En mjukare metod är att regeringen uppmanar arbetsmarknadens parter att se över kollektivavtalsreglerna i nu nämnt hänseende. Erfarenheten från den här typen av mjukare handläggning har under senare år inte varit helt positiv. Uppmaningar har mottagits och löften har givits men sedan har inte mycket hänt.
En andra metod är att lagstifta mot den här typen av i grunden diskriminerande regler i kollektivavtal. Lagstiftning är till för att skydda en svag part. Den enskilde projektanställde kan i hög grad klassificeras som svag part.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den beskrivna typen av orättfärdig hantering av kollektivavtalsförsäkringar för projektanställda snabbt undanröjs.
Margit Gennser (m) |