Motion till riksdagen
1997/98:A707
av Gullan Lindblad m.fl. (m, c, kd, s, fp, v)

Rätt till ledighet vid utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret


I en tidigare motion har påtalats att kvinnor inom försvarets frivilligkårer har mycket svårt att få ledigt vid utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret.

Vi anser att detta är en viktig ”kvinnofråga” och eftersom det tyvärr i praktiken ofta visat sig att kvinnor har svårare att få lagstadgad ledighet från arbetet än män, vill vi genom en bred uppslutning betona det angelägna i denna fråga. Vi anser att anställda – kvinnor som män – som engagerar sig och gör en insats på angelägna samhällsområden utvecklas och växer och att detta även kommer den ordinarie arbetsplatsen tillgodo.

De frivilliga försvarskårerna, inte minst bland kvinnorna, är av utom­ordentligt stor betydelse inom vårt försvar och deras betydelse torde inte bli mindre efter omorganisationen av totalförsvaret.

Frågan om möjlighet att få ledigt vid frivillig försvarsverksamhet, t.ex. vid grund-, repetitions- och kompletteringsutbildning borde vara densamma för värn­pliktig och frivillig personal. Detta uttalades bl.a. i Frivillig­förmåns­kommitténs betänkande SOU 1985:35. En lagfäst rätt till sådan ledighet föreslogs.

I proposition 1985/86:134 ansåg sig emellertid inte dåvarande ansvarigt statsråd beredd att ta ställning till kommitténs förslag i avvaktan på fylligare underlag.

Flera motioner lades i ärendet. I försvarsutskottets betänkande FöU
1985/86:10 uttalades: ”Utskottet finner det angeläget att regeringen aktivt och utan tidsutdräkt förbereder ett lagförslag i ämnet.” Med denna rekom­mendation som grund avslogs motionerna.

Ärendet överfördes sedan till Arbetsmarknadsdepartementet.

I betänkande av Utredningen om frivillig medverkan i totalförsvaret, SOU 1992:132 (kap. 10) behandlades frågan återigen. Utredaren föreslog en ändring i studieledighetslagen. Utredningen erinrade om att ledighet för utbildning inte är begränsad till någon viss typ av utbildning men att den som begär ledighet bör kunna precisera ändamålet med utbildningen. Lagen ger arbetsgivaren rätt att påverka ledighetens förläggning på så sätt att den kan uppskjutas i ett halvår och ev. längre tid.

Frågan vidarebefordrades sedan till Utredningen om ledighets­lag­stift­ningen som i sitt betänkande SOU 1994:41 uttalade att man inte hade funnit skäl att föreslå några nya regler avseende ledighet för frivillig försvars­utbildning.

Frågan har alltså behandlats i 13 år utan att ha kommit ett steg framåt.

Det kan sägas att vår lagstiftning redan innehåller flera ”ledighetslagar”. Med tanke på att behovet av frivilliga försvarskårer och att andelen värn­pliktiga som behöver ledigt för utbildning och tjänstgöring de facto minskat ganska kraftigt på senare år, bör frågan om ledighet för utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret få en lösning.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om lagstadgad rätt till ledighet för deltagande i utbildning och tjänstgöring inom frivilligförsvaret bör få en lösning.

Stockholm den 5 oktober 1997

Gullan Lindblad (m)

Monica Green (s)

Ingbritt Irhammar (c)

Eva Flyborg (fp)

Tanja Linderborg (v)

Rose-Marie Frebran (kd)