I propositionen föreslås en ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Lagen föreslås omfatta både direkt och indirekt diskriminering. Lagen föreslås gälla oberoende av diskriminerande avsikt hos en arbetsgivare samt att förutom ett bestående anställningsförhållande även omfatta hela rekryteringsförfarandet.
Att motverka etnisk diskriminering är synnerligen viktigt. Denna vår uppfattning var även bakgrunden till att Centerpartiet medverkade till regeringens proposition om åtgärder för rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet, prop. 1993/94:101. Förslagen innebar att det från och med den 1 juli 1994 infördes regler om förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet, lagen om etnisk diskriminering 1994:134.
Regeringen har senare tillsatt en utredning för översyn av ovan nämnda lag, den så kallade EDA-utredningen, Förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet (EDA) SOU 1997:174. Utöver detta har även tillsatts utredningar som lämnat förslag om ”Förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder (FUDA) SOU 1997:176,” samt utredningsbetänkandet ”Förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning (SEDA) SOU 1997:175”. De tre betänkandena är lagda var för sig. Samtliga innehåller förslag till ny diskrimineringslagstiftning.
Regeringen har även nyligen lämnat förslag till Lagrådet om en lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning samt en lagrådsremiss angående lag om förbud mot diskriminering i arbetslivet av personer med funktionshinder.
Centerpartiet anser inledningsvis att det finns starka skäl att skärpa diskrimineringslagstiftningen och att denna även omfattar fler grupper. Vår kritik och avslag mot förevarande proposition eller de lagrådsremisser som regeringen presenterat tar inte utgångspunkten i det materiella innehållet, detta lämnar vi därhän i denna motion. Vi anser att starka skäl, vilket även flera remissinstanser påpekar, talar för att alla bestämmelser och diskrimineringsförbuden bör sammanföras i en lag. Regeringen utesluter ej heller en sådan samordning på sikt. Då lagförslagen till sin uppbyggnad och tekniska utformning starkt påminner om varandra och samtliga handlar om förbud mot diskriminering i arbetslivet bör riksdagen avslå förevarande proposition.
Regeringen synes motivera lagförslagen med hänvisning till EG-rätten. Det synes ej vara klarlagt huruvida EG-rätten ger anledning till förändrad lagstiftning. Såvitt vi kunnat bedöma kräver varken EG-rätten eller internationella konventioner ändringar i nuvarande lag. Detta förtar dock inte behoven av tydligare och förändrad lagstiftning. Centerpartiet anser tvärtom att det finns starka skäl som talar för en samlad lagstiftning och en förstärkt ombudsmannainstitution.
Att, såsom regeringen, hänvisa till JämO och dennes synpunkter om att en gemensam lagstiftning riskerar att bli mycket omfattande och kan komma att innebära vissa särregleringar synes vara ett uttryck för dess egna tillkortakommande. Eftersom frågan inte utretts ordentligt förefaller det märkligt med sådana tvärsäkra uttalanden. JämO kan förvisso anses vara tillförlitlig med väl grundade erfarenheter. Även ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO) kan anses ha minst lika väl grundade erfarenheter. DO har även anfört att lagstiftningen bör sammanföras i en gemensam reglering. Trots att en samordning inte prövats ordentligt och samtliga större arbetsgivarorganisationer och flera andra remissinstanser är direkt avvisande eller synnerligen tveksamma väljer regeringen att lägga fram förslagen.
Enskilda företagare kommer rimligen att få betydande svårigheter att hantera en så pass komplex lagstiftning som dessa nya separata lagar innebär. Även detta talar för att sammanföra de olika diskrimineringsgrunderna. För Centerpartiet är den enda rimliga slutsatsen att alla bestämmelser och diskrimineringsförbud bör sammanföras i en lag.
I detta sammanhang bör det även övervägas om inte även förbud mot diskriminering på grund av någons kön, nuvarande jämställdhetslag, även skall innefattas i en sådan ny lag. Då skulle också ombudsmannainstitutionerna kunna föras samman till en diskrimineringsombudsman.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens proposition om ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samlad lag med bestämmelser och diskrimineringsförbud.
|
Elving Andersson (c) |
|
|
Sivert Carlsson (c) |
Sven Bergström (c) |
|
Margareta Andersson (c) |
Kjell Ericsson (c) |