Motion till riksdagen
1997/98:A69
av Barbro Johansson m.fl. (mp)

med anledning av prop. 1997/98:177 Ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet


1 Inledning

Miljöpartiet de gröna välkomnar regeringens förslag till en ny lag om åtgärder mot etnisk diskriminering, även om vi på sikt vill ha en samordning av olika diskrimineringslagar. Vi anser dock att regeringen har varit något försiktig i förhållande till utredningens förslag. I det följande föreslås därför vissa ändringar.

2 Behovet av ny lagstiftning

2.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att regler om etnisk diskriminering i arbetslivet tas in i en ny lag. Lagstiftningen skall omfatta både arbetssökande och arbetstagare.

2.2 Miljöpartiet de grönas synpunkter

2.2.1 Gällande lagstiftning

Lagen mot etnisk diskriminering trädde i kraft den 1 juli 1994. Fram till 1996 års utgång hade DO fått in 166 anmälningar från människor som anser sig ha blivit etniskt diskriminerade. Trots det stora antalet anmälningar hade DO vid utgången av år 1997 inte fört något fall till Arbetsdomstolen, som för övrigt, trots att lagen varit i kraft i tre och ett halvt år, endast fått ett mål om etnisk diskriminering att bedöma. Regeringens slutsats att det är oklart vilken effekt den gällande lagen har haft för att motverka etnisk diskriminering måste mot denna bakgrund ifrågasättas. Regeringen har dock trots allt i propositionen gjort en ansats till genomgripande förändringar i förhållande till den nu gällande lagen.

2.2.2 Utgångspunkter för en ny lagstiftning

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter presenterade år 1996 på uppdrag av FN:s generalförsamling och med beaktande av synpunkter från experterna i den FN-kommitté som övervakar efterlevnaden av FN:s rasdiskrimineringskonvention ett förslag till modellag till ledning för utarbetande av lagstiftning mot rasdiskriminering. Modellen omfattar både direkt och indirekt diskriminering och kräver inte att den diskriminerade skall visa eller göra sannolikt att arbetsgivaren haft ett diskriminerande syfte. Den innehåller bestämmelser om aktiva åtgärder. Den innehåller skydd mot diskriminering under ett rekryteringsförfarande, inte bara när någon har blivit förbigången.

Också inom ILO har en expertgrupp efter analys av lagarna i flera olika länder i en rapport i maj 1997 angett några utgångspunkter för vad en effektiv lag mot etnisk diskriminering skall innehålla. Följande punkter räknas upp. Civillag är att föredra framför strafflag. Både direkt och indirekt diskriminering bör förbjudas. Dessa begrepp bör definieras väl. Bevisbörda bör läggas på den som påstås ha diskriminerat sedan den diskriminerade genom att styrka viss faktiska omständigheter först har gjort antagligt att diskriminering föreligger.

Miljöpartiet anser att de nu angivna utgångspunkterna är ett minimikrav för en ny lagstiftning.

2.2.3 Samordning av olika diskrimineringslagar

Miljöpartiet instämmer i regeringens ställningstagande att det är angeläget att den föreslagna lagen införs nu och att lagen i nuläget inte bör försenas av ytterligare utredningar om hur de olika antidiskrimineringslagarna skulle kunna samordnas ytterligare.

2.2.4 Bestämmelser som avser DO och Nämnden mot etnisk diskriminering

Regeringen föreslår att de bestämmelser som avser Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och nuvarande Nämndens mot etnisk diskriminering uppgifter på andra områden än arbetslivet i den gällande lagen inte skall ingå i den nya lagen. Dessa bestämmelser bör, enligt regeringen, tas in i instruktionen för respektive myndighet.

Miljöpartiet avslår regeringens förslag i denna del. Genom regeringens förslag kommer det inte längre att finnas någon lag mot diskriminering för andra områden än arbetslivet. I dagens lag anges i 1 §: Denna lag har till ändamål att motverka etnisk diskriminering. Med etnisk diskriminering avses att en person eller en grupp av personer missgynnas i förhållande till andra eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

En följd av regeringens förslag blir att regeringen ensam kommer att kunna ändra DO:s kompetensområde på andra områden än arbetslivet. Detta strider inte minst mot vad regeringen uttryckte när DO-lagen en gång infördes. I prop. 1985/86:98 sid. 52 och 61 sägs bl.a. följande. ”Statsmakterna bör reglera verksamheten i lag för att ge uttryck för den stora vikt som tillmäts aktiva insatser mot etnisk diskriminering:”- - -

2.2.4.1 Förslag till lag (1998:000) om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

1 § Denna lag har till ändamål att motverka etnisk diskriminering. Med etnisk diskriminering avses att en person eller en grupp av personer missgynnas i förhållande till andra eller på annat sätt utsätts för orättvis eller kränkande behandling på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse.

2.3 Ombudsmannen mot etnisk diskriminering

2 § Regeringen utser en ombudsman som skall verka för att etnisk diskriminering inte förekommer i arbetslivet eller på andra områden av samhällslivet.

3 § Ombudsmannen skall genom råd och på annat sätt medverka till att den som utsatts för etnisk diskriminering kan ta till vara sina rättigheter.

Ombudsmannen skall vidare genom överläggningar med myndigheter, företag och organisationer samt genom opinionsbildning, information och på annat liknande sätt ta initiativ till åtgärder mot etnisk diskriminering.

4 § Ombudsmannen skall särskilt motverka att arbetssökande utsätts för etnisk diskriminering. Ombudsmannen skall också i kontakt med arbetsgivare och berörda arbetstagarorganisationer främja ett gott förhållande mellan olika etniska grupper i arbetslivet.

Ombudsmannen skall öva tillsyn över efterlevnaden av lagen (1998:000) mot etnisk diskriminering i arbetslivet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.

3 Förbud mot direkt och indirekt diskriminering

3.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att förbud mot etnisk diskriminering skall omfatta både direkt och indirekt diskriminering och gälla oberoende av om det finns diskriminerande avsikt hos arbetsgivaren.

Med direkt diskriminering avses i förslaget att en arbetssökande eller en arbetstagare missgynnas genom att arbetsgivaren behandlar honom eller henne mindre förmånligt än arbetsgivaren behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan etnisk tillhörighet i en likartad situation. Missgynnandet skall ha samband med etnisk tillhörighet.

Förbudet mot direkt diskriminering föreslås inte gälla om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett sådant ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra etnisk diskriminering i arbetslivet.

Med indirekt diskriminering avses i förslaget att en arbetssökande eller arbetstagare missgynnas genom att arbetsgivaren tillämpar en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt, som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer av en viss etnisk tillhörighet. Detta gäller såvida inte syftet med bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet kan motiveras av sakliga skäl och åtgärden är lämplig och nödvändig för att syftet skall uppnås.

3.2 Miljöpartiet de grönas förslag

Jämställdhetslagen och den nya lagen om förbud mot diskriminering av funktionshindrade tillåter positiv särbehandling, EG-rätten likaså. Brittiska Race Relations Act tillåter också positiv särbehandling men då endast i fråga om utbildning. Dessutom har regeringen i internationella sammanhang själv förespråkat rätten att vidta åtgärder som innebär s.k. positiv särbehandling (se prop. 1997/98:82 Europarådets sociala stadga).

Miljöpartiet föreslår därför att riksdagen beslutar att 8 § i förslag till lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet skall ges följande lydelse: ”En arbetsgivare får inte behandla en arbetssökande eller arbetstagare mindre förmånligt än arbetsgivaren behandlar eller skulle ha behandlat andra perso­ner med annan etnisk tillhörighet i likartad situation (direkt diskrimine­ring).

Det gäller inte om

1. behandlingen är led i strävanden att främja etnisk mångfald i arbetslivet, eller

2. behandlingen är berättigad av hänsyn till ett sådant ideellt eller annat särskilt intresse som uppenbarligen inte bör vika för intresset av etnisk mångfald i arbetslivet.”

4 Aktiva åtgärder och tillsyn

4.1 Regeringens förslag

Regeringen föreslår att arbetsgivare och arbetstagare skall samverka för att främja etnisk mångfald i arbetslivet.

Arbetsgivaren skall vara skyldig att bedriva ett målinriktat arbete för att aktivt främja etnisk mångfald i arbetslivet. Skyldigheten omfattar både den fysiska och den psyko-sociala miljön på arbetsplatsen. Arbetsgivare skall också verka för att personer av olika etnisk tillhörighet ges möjlighet att söka lediga anställningar.

4.2 Miljöpartiet de grönas förslag

Miljöpartiet föreslår i likhet med utredningen att lagens regler skall iakttas när det finns kollektivavtal med bestämmelser i dessa frågor. Vi menar att det inte går att ge heltäckande och detaljerade anvisningar för alla olika åtgärder som bör och kan vidtagas, vilket heller inte är önskvärt. I stället är det viktigt att arbetsmarknadens parter ges utrymme att själva finna de arbetsmetoder och tillvägagångssätt som bäst passar deras förhållanden. Arbetet för mångfald måste vara en del av arbetsgivarnas och de fackliga organisationernas gemensamma arbete med arbetsplatsens frågor. Vi föreslår därför att riksdagen beslutar att arbetstagarorganisationer i förhållande till vilken en arbetsgivare är bunden av kollektivavtal skall kunna göra en framställan till Nämnden mot diskriminering om att arbetsgivaren vid vite skall föreläggas att fullgöra sina skyldigheter beträffande aktiva åtgärder.

5 Integrationsplaner

Varken utredningen eller regeringen föreslår att arbetsgivare skall vara skyldiga att upprätta integrationsplaner för sitt mångfaldsarbete. Miljöpartiet anser dock att mångfaldsplaner kan vara ett värdefullt redskap i arbetet för de arbetsgivare som finner det fördelaktigt att använda sådana som styrmedel i arbetet. Som utredningen anfört bör det i integrationsplanen ingå en översikt över de åtgärder som är behövliga på arbetsplatsen för mångfaldsarbetet samt vilka av dessa åtgärder som arbetsgivaren avser att påbörja eller genomföra under det kommande året. En redovisning av hur de planerade åtgärderna har genomförts skall tas in i efterföljande års plan. Redovisningen är ett effektivt sätt att säkerställa att det planerade arbetet verkligen utförs.

6 Påföljder

6.1 Ekonomiskt skadestånd till den arbetssökande

Arbetsrätten skiljer mellan ekonomiskt skadestånd, som utgör kompensation för förlust i form av t.ex. utebliven lön och andra förmåner, och allmänt skadestånd – ideellt skadestånd – som utgör en kompensation för den kränkning ett lag- eller avtalsbrott inneburit.

Enligt lagen om etnisk diskriminering och jämställdhetslagen utgår allmänt skadestånd vid alla former av otillåten diskriminering grundad på etnisk tillhörighet respektive kön, till både arbetssökande och arbetstagare, medan möjlighet till ekonomiskt skadestånd finns endast för arbetstagare som diskrimineras. En arbetssökande som vid anställning utsätts för diskrimine­ring kan alltså erhålla allmänt men inte ekonomiskt skadestånd.

Utredningen ställer sig inte helt avvisande till en ordning med ekonomiskt skadestånd till en förbigången arbetssökande. En förutsättning skulle, enligt utredningen, i så fall vara att den arbetssökande skulle ha erhållit tjänsten om diskriminering inte förekommit. Miljöpartiet anser att frågan om ekonomiskt skadestånd bör övervägas ytterligare.

7 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen antar förslag till lag om Ombudsmannen mot etnisk diskriminering,

  2. att riksdagen beslutar att 8 § i förslag till lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet skall ges den lydelse som anförts i motionen,

  3. att riksdagen beslutar om sådan ändring i förslaget till lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet att en ny bestämmelse införs med följande lydelse: ”Kollektivavtal som träffas i hänseende som anges i 5–7 §§ befriar inte arbetsgivaren från skyldighet att iaktta föreskrifterna i dessa paragrafer.”,

  4. att riksdagen beslutar att 26 § förslaget till lag om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet skall ges följande lydelse: ”En arbetsgivare som inte följer en föreskrift som anges i 5–7 §§, kan vid vite föreläggas att fullgöra sina skyldigheter. Ett sådant föreläggande meddelas av Nämnden mot diskriminering. Ett sådant föreläggande kan också meddelas av nämnden på framställning av den arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollek­tivavtal. – Ombudsmannen eller arbetstagarorganisationen skall i framställningen ange vilka åtgärder som bör åläggas arbetsgivaren, vilka skäl som åberopas till stöd för framställningen och vilken utredning som har gjorts.”,

  5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiskt skadestånd till den arbetssökande.

Stockholm den 9 juni 1998

Barbro Johansson (mp)

Yvonne Ruwaida (mp)

Eva Goës (mp)

Thomas Julin (mp)

Ragnhild Pohanka (mp)

Per Lager (mp)