Storstadspolitik är ett brett ämne. En motion som beskriver en framtida storstadspolitik kan göras hur omfattande som helst och i princip omfatta samtliga av riksdagens utskott. I föreliggande proposition finns endast sporadiska förslag till en nationell politik för landets storstadsregioner. Regeringen berömmer dock sig själv för att äntligen ha lagt fram en samlad strategi för hur segregation och ekonomiska klyftor ska kunna brytas.
Vi i Miljöpartiet de gröna tänker i nedanstående motion inte invända så mycket mot de enstaka behjärtansvärda förslag som regeringen presenterar. Vi tänker däremot under allmänna motionstiden under hösten -98 vidareutveckla vår samlade syn på storstadspolitiken. Ambitionsnivån ligger därför inte på att idag göra en fullständig genomgång av framtida önskvärd storstadspolitik.
Under 1990-talet har skillnaderna i såväl ekonomi som hälsa ökat i landet. Denna ökning är ytterligare accentuerad i våra storstadsområden. Det är i dessa områden som arbetslösheten har ökat kraftigast, och många av dem som bor i dessa områden är nya svenskar. Storstädernas styrka ligger i just mångfalden, skapandekraften och kreativiteten. Just denna kreativitet ger goda förutsättningar för utsatta områden att med bättre verktyg själva komma till rätta med sina svårigheter.
Några av regeringens förslag och Miljöpartiets bedömningar:
I syfte att skapa ökad trygghet mot brott aviserar regeringen en riktad satsning till polisväsendet i storstadsregionerna.
Miljöpartiet de gröna ser gärna nya satsningar på närpolisen. Vi vill dock inte att dessa endast ska koncentreras till storstäderna, utan nya resurser till polisen bör istället komma hela landet till godo.
I syfte att stärka kulturmiljövården och utveckla storstadens arkitektoniska värden bör 10 miljoner kronor avsättas för vart och ett av åren 1999–2001.
Kortsiktigt ekonomiskt tänkande ska inte ha företräde framför skönhet och estetik. Det är därför mycket positivt att regeringen initialt anslår 10 miljoner per år för skönhetsparagrafen i PBL. Miljöpartiet bedömer dock att så mycket är förfulat och skönheten så satt på undantag att det torde behövas väsentligt större ekonomiska insatser. Det gäller allt från gamla 30-, 40- och 50-talsområden till miljonprogramsområden. Den summa som avsätts är liten, men ändå dock att betrakta som en början på ett nytt och spännande arbete med kulturmiljövård och arkitektur i landets storstäder. Vi välkomnar regeringens ställningstaganden på området.
Lokala utvecklingsavtal bör tecknas mellan stat och kommun för de mest utsatta bostadsområdena i storstadsregionerna.
Utvecklingsavtal kan vara början på en nyare och friare användning av gemensamma resurser. Äntligen ska människor kunna få möta tjänstemän från olika inblandade förvaltningar i en öppen dialog runt vad de behöver för att på sikt komma i arbete. Miljöpartiet anser att all sådan samverkan är av godo, men varför endast i utsatta områden? Utsatta människor finns överallt.
Vi kommer i en samlad storstadsmotion att återkomma till hur vi skulle vilja utveckla ”utvecklingsavtalen”.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ny satsning på närpolisen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att mer medel på sikt avsätts för bevarandet av kulturmiljöer i storstäder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsavtal.
|
Barbro Johansson (mp) |
|
|
Ewa Larsson (mp) |
Kia Andreasson (mp) |