På relativt kort tid har skärgårdsbefolkningens förutsättningar för fortsatt utkomst och boende i skärgården försämrats. Den nya fastighetstaxeringen innebär för många att det i stort sett är omöjligt att bo kvar i de fastigheter som ofta gått i arv i flera generationer. Det handlar också om en avsaknad av statlig samordning av myndighetsuppgifter i skärgården vilket lett till uppsägningar och därmed förlust av arbetstillfällen. Vidare har förutsättningarna för fiskerinäringen försämrats genom fortsatt miljöförstöring. Det överfiske som framför allt andra nationers fiskeflottor stått för innebär också påtagliga inkomstbortfall för yrkesfisket.
Det måste definitivt anses vara ett riksintresse att Sveriges skärgårdar kan hållas levande. Strävan måste vara att möjligheterna till boende i skärgården förstärks liksom möjligheten till fast utkomst i "skärgårdsnäringar".
Dessvärre lyser fortfarande det praktiska resultatet av Skärgårdsutredningen från 1994 (SOU 1994:43) med sin frånvaro. Glesbygdsverket har efter nämnda utredning i ett brett samrådsförfarande med dem som är engagerade i skärgårdsfrågorna arbetat fram ett nationellt strategiskt handlingsprogram för skärgården. Underlag för beslutsfattande saknas således inte när det gäller skärgårdproblematiken. Det som saknas är handlingskraft från regeringens sida vilket vidmakthåller förhållanden som är till förfång för skärgårdsbefolkningen. Regeringen måste nu samla sig till att lägga fram förslag om en samlad skärgårdspolitik. Det är många som väntar på konkreta beslutsförslag som kan undanröja de olägenheter som skärgårdsbefolkningen nu är utsatt för.
Sjöfartsverkets nedläggningar av sjöbevakningsstationer aktualiserar frågan om nödvändigheten av samordning av olika statliga myndigheters verksamhet i skärgårdsområdena. Försvaret, Kustbevakningen, Polisen, Posten, SMHI är exempel på statliga verksamheter som är beroende av att det finns boende i skärgården. När en myndighet prioriterar sina egna besparingskrav tenderar ofta kostnaderna att öka för andra. En besparing hos en myndighet kan leda till en samhällsekonomisk förlust på grund av att man inte ser till helheten. En bättre samordning av de olika myndigheternas uppgifter bör innebära ökade förutsättningar för att arbetstillfällen blir kvar i skärgården. Det är nödvändigt att tillskapa ett tydligt statligt samordningsansvar för skärgården. Exempelvis skulle ett särskilt statligt skärgårdsråd kunna vara en väg att gå för att få denna samordning till stånd.
Själva begreppet skärgård borde vidgas till att gälla såväl fastlandsremsan i typiska skärgårdsområden som öar både med och utan broförbindelse. Sverige borde också verka för detta vidgade skärgårdsbegrepp inom EU så att den nya programperioden för strukturfondsprogrammen verkligen kan omfatta hela skärgården.
Fastighetsbeskattningen i kombination med fastighetstaxeringen är idag ett av de största problemen i skärgården. När regeringen höjt fastighetsbeskattningen samtidigt som taxeringsvärdena skjutit i höjden försvårar det och i vissa fall omöjliggör för många att bo i skärgården. Man tvingas helt enkelt bort från sina hem på grund av att regeringen via fastighets- och förmögenhetsbeskattningen tar ut orimliga skattenivåer. Fastighetsskatten måste snarast sänkas och särskilda regler för taxering och beskattning av skärgårdsfastigheter införas. Den översyn av principerna för fastighetsbeskattning som nu pågår kan inte inväntas eftersom situationen är akut. Någon form av tillfällig nedsättning av fastighetsskatten i skärgårdsområdena är nödvändig i avvaktan på ett samlat förslag från regeringen om hur denna problematik ska lösas.
Möjligheten att hävda intresset av bosättning och sysselsättning vid fastighetsöverlåtelse i skärgårdarna är begränsade. Också på denna punkt bör regeringen presentera åtgärdsförslag för riksdagen. När denna fråga under de två senaste åren behandlats i bostadsutskottet (1995/96:BoU7 och 1996/97:BoU11) har det hänvisats till arbetet med utvärderingen av jordförvärvslagstiftningen. Nu måste regeringen också på detta område visa handlingskraft och för riksdagen presentera förslag som stärker förutsättningarna för permanent boende och sysselsättning i skärgården.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en samlad politik för utveckling av Sveriges skärgårdar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordningsansvar för statliga verksamheter i skärgården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett vidgat skärgårdsbegrepp,
att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad fastighetsbeskattning i syfte att undanröja de orimliga effekterna för skärgårdsboende,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att stärka boende‑ och sysselsättningsintresset vid fastighetsöverlåtelse i skärgårdarna.2
|
Dan Ericsson (kd) |
|
|
Ulf Björklund (kd) |
Rose-Marie Frebran (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Göran Hägglund (kd) |
|
Mats Odell (kd) |
Michael Stjernström (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 5 hänvisat till BoU.