Utgiftsområde 19, Regional utjämning och utveckling

19	Regional utjämning och utveckling
			Regeringens förslag	Anslagsförändring
19 A 1	Regionalpolitiska åtgärder	(ram)	1 597 517	400 000
19 A 2	Regionalpolitisk låneverksamhet	(ram)	390 000
19 A 3	Täckande av förluster på grund av kreditgarantier inom regionalpolitiken	(ram)	12 000
19 A 4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter	(ram)	415 000
19 A 5	Transportbidrag	(ram)	336 000
19 A 6	Glesbygdsverket	(ram)	23 393
19 A 7	Statens institut för regionalforskning	(ram)	7 943
19 A 8	Europeiska regionala utvecklingsfonden	(ram)	748 000
19 A 9	Utgifter för lokalisering av statliga arbetstillfällen till Söderhamn	(res)	75 000
	Summa:		3 604 853	400 000

1 Inledning

Regeringen noterar att de regionala obalanserna ökar. Detta är en följd av regionala effekter inom olika samhällssektorer orsakade av både marknadskrafter och den övergripande ekonomiska politiken. Vi konstaterar att målen för den ”stora” regionalpolitiken, som i grunden avgör utvecklingsmöjligheter och levnadsvillkor i landet, inte har nåtts. Skall arbetslösheten minska och välfärd och valfrihet kunna upprätthållas i hela Sverige krävs politiska krafttag.

Regeringen aviserar att den uppskjutna regionalpolitiska propositionen kommer att ta ett samlat grepp om mål och riktlinjer liksom om insatser för att samordna statliga åtgärder och höja effektiviteten i arbetet. Det aviseras också initiativ för att förstärka den regionala näringslivsutvecklingen.

2 Regionalpolitikens inriktning

Vi menar att även effekterna av EU:s strukturfonder och regelsystem för regional utveckling måste klaras ut. Frågor relaterade till skatteutjämningssystemet kommer också att vara aktuella. Avregleringens effekter på infrastrukturens område liksom kommunikationernas utformning och finansiering är av största vikt. Även frågan om en differentierad skatt på fordonsbränslen måste ges en lösning. De vattenkraftsproducerande länen bör ges en återbäring som främjar investeringar och förnyelse i näringslivet. Den statliga regionaliseringens effekter i länen måste underordnas en samlad strategi som tar regionalpolitiska hänsyn. Alltmer av regionalpolitiken måste styras över till förnyande utvecklingsinsatser från de snarast konserverande passiva driftsstöden. Makt och resurser måste också få en jämlik fördelning i förhållande till kvinnors och mäns situation.

Ett starkare framhävande av utvecklingsprocessens underifrånperspektiv måste inarbetas. I byar, stadsdelar, kommuner och län måste utvecklingsstrategin formas och förankras. Nya former måste till för att garantera samhällelig och kommersiell service över hela landet. I grunden ligger givetvis frågan om det demokratiska systemets regionala legitimitet. Folkvalda församlingar bör kunna överta mycket av den regionala utvecklingen och samordningen. Det kräver betydande omfördelningar av resurser.

Det statliga och nationella ansvaret för att hela Sverige skall leva kan inte nog understrykas. Kapitalismens ekonomiska drivkrafter tar inga regionala hänsyn. Här måste det fördelningspolitiska perspektivet styra utvecklingen. Det regionala perspektivet måste sättas mer i fokus på statsbudgetens utgifts- och intäktssidor. Staten kan heller inte lämna över så mycket beslutkraft till EU-byråkratins regelsystem som nu sker. Det är inte EU:s bidragsregler som skall styra prioriteringarna i den svenska politiken för regionernas utveckling.

3 Åtgärder

Det behövs en ny och kraftfull regionalpolitik för att skapa regional rättvisa. Vänsterpartiet återkommer med utförliga förslag i samband med den regionalpolitiska propositionen. Vi nöjer oss nu med att tillföra 400 miljoner kronor till flexibla regionala utvecklingsinsatser och för att garantera det nationella resurscentrumet för kvinnor.

Vänsterpartiet menar att den sneda könsfördelningen nu måste upphöra när det gäller regionalpolitiska stöd. Företagsstöd skall fungera som en hävstång för att åstadkomma en mindre könssegregerad arbetsmarknad. Långsiktiga jämställdhetsprogram måste åtfölja företagsstödet. En metod som säkert skulle ha effekt både på kort och lång sikt är att kräva godkända och fungerande jämställdhetsplaner.

Vänsterpartiet menar att en förnyelse av näringslivet kräver en förbättrad kvalitets- och miljöstandard i företagen. Det är naturligt att starkare väga in sådana aspekter i bedömningen av enskilda stödärenden. Att utnyttja de certifieringsmetoder som exempelvis ALMI använder borde kunna innebära en viktig stimulans för företagen. Statligt stöd borde åtföljas av en ambitionshöjning vad gäller produkters och produktionsprocessers ekologiska hållbarhet. I detta avseende borde regelverket skärpas.

Vad gäller sysselsättningsbidraget där regeringen räknar med att hämta hem besparingar framgår det inte på vilket sätt en behovsprövning skall uppfattas. Regeringen föreslår ”att det i varje enskilt ärende skall prövas om stödet är nödvändigt för att åstadkomma den avsedda sysselsättningsökningen”. Eftersom stödet lämnas i efterhand torde det snarast handla om något slags ekonomisk lönsamhetsbedömning av företaget. Detta måste preciseras. Det framgår inte heller av propositionen om samordningen av sysselsättningsbidraget med övriga investeringsstöd innebär förändringar för aktuella enskilda ärenden och därmed behov av övergångsbestämmelser.

3.1 Landshövdingeuppdraget

Trots att regeringen är medveten om att de regionala obalanserna ökar förhåller man sig påfallande passiv. Vidgade regionala klyftor präglar befolkningsutveckling, arbetslöshet och näringslivsutveckling. Stora skillnader finns mellan olika regioner när det gäller näringslivsstruktur och resurser för teknik- och kompetensutveckling. Den regionala tillväxten är avgörande för att främja sysselsättning och en nödvändig miljöomställning i näringslivet. Det finns ett stort behov av att stimulera nyföretagande och kvinnors deltagande i näringslivet liksom den kooperativa utvecklingen.

Vänsterpartiet vill ge en kraftig impuls till det regionala utvecklingsarbete för ökad tillväxt och sysselsättning som planeras inom ramen för det s.k. landshövdingeuppdraget. Den regionala och lokala förankringen är avgörande för att åstadkomma en förnyelse av näringslivet. Konkreta och jordnära projekt som stimulerar samverkan mellan kommuner, högskolor och företag är av särskild betydelse. Stöd till upprättande av nätverk mellan mindre företag för att underlätta export och marknadsföring har liksom projekt för teknik- och kompetensspridning en stor potential. Projekt som knyter det lokala näringslivet till kunskapsbildningen vid de regionala högskolorna och som förstärker förädlingsgraden inom regionen är av särskild vikt. Program som särskilt vänder sig till kvinnors näringsverksamhet och kooperativt nyföretagande bör särskilt uppmärksammas liksom initiativ som stöder invandrares företagsutveckling. Konkreta företagsnära insatser skall prioriteras.

Fördelningen av medlen bör följa de regionalpolitiska prioriteringarna så att län med svagare utvecklingskraft och lägre utbildningsnivå prioriteras. Jämställdhetskriteriet måste uppfyllas i samband med användandet av dessa medel som ju avser att öppna nya vägar för framtiden snarare än att fördela pengar efter en traditionell näringsstruktur. Stor vikt bör läggas vid projektens inverkan på miljön och så långt möjligt skall prioritet ges åt en utveckling där verksamheter kvalitets- och miljöcertifieras.

Vänsterpartiet föreslår att ytterligare 390 miljoner kronor skall anvisas till landshövdingeprogrammet under anslag A 1.

3.2 Resurscentrum för kvinnor

I dag finns i de flesta län någon form av regionala resurscentrum (RRC) för kvinnor, men tyvärr inte i alla. I alla län finns också jämställdhetsexperter, men tyvärr inte på heltid överallt. Dessutom finns kvinnliga affärsrådgivare i ett antal kommuner. Sammanlagt finns det enligt uppgift centrum eller resurspersoner av detta slag på 116 platser. Tillsammans utgör de viktiga resurser som kompletterar varandra och arbetar gränsöverskridande. RRC:s funktion kan jämföras med Forum för kvinnliga forskare vid universiteten som får öronmärkta pengar, samtidigt som det görs andra samhälleliga insatser för att öka jämställdheten inom högskolan.

Enligt Vänsterpartiet skall det finnas en jämställdhetsexpert på heltid i varje länsstyrelse. Länens jämställdhetsexperter bör ges utökade befogenheter och resurser genom att tilldelas en tillsynsfunktion analogt med vad som finns inom andra sektorer som räddningstjänst och socialtjänst.

Länsstyrelsen är huvudman för RRC och bör därför ansvara för basverksamheten. RRC bör kunna få medel på ett enkelt sätt, förslagsvis från Nutek i samråd med Glesbygdsverket. Förutsättningarna ser olika ut i länen och det är därför viktigt att finansieringen kan ske flexibelt tillsammans med andra regionala aktörer. Det är önskvärt att andra länsaktörer kan bidra med samma belopp som länsstyrelserna. Kommuner bör på motsvarande sätt vara huvudman för lokala resurscentrum. Det innebär att medel reserveras för detta under anslaget för regionalpolitiska åtgärder. Lokala resurscentrum bör kunna få dessa medel från Nutek i samråd med Glesbygdsverket.

Det är viktigt att kvinnorna får del av de regionala medlen och att jämställdhetspolitiken integreras i det regionalpolitiska fältet. Trots att kvinnor ofta är eldsjälar och motorer i det regionala utvecklingsarbetet uppfylls inte de regler som föreskriver en viss könsfördelning inom exempelvis det regionala företagsstödet. Av medlen för regionalpolitiska åtgärder har länsstyrelserna satsat 1,8 % eller 21 miljoner kronor på resurscentrumverksamhet under 1997. Det kommer finansiering även från andra håll. Vänsterpartiet anser att 2 miljoner kronor per län skall avsättas årligen för regionala resurscentrum från anslaget A1 Regionalpolitiska åtgärder. Motsvarande 48 miljoner kronor reserveras alltså för dessa verksamheter. Det blir regeringens uppgift att fördela pengarna med hänsyn tagen till de strukturförändringar som under senare tid skett inom länsorganisationen.

För att stödja och komplettera RRC har Nutek i samarbete med Glesbygdsverket ansvarat för uppbyggandet av ett nationellt resurscentrum för kvinnor (NRC). Det stöder det regionala arbetet för att utveckla kvinnors arbetsliv genom nätverk, erfarenhetsutbyte och utbildning. Dessutom arbetar NRC med kunskapsinsamling, koordinering och policyskapande verksamhet gentemot andra centrala och regionala myndigheter när det gäller kön och regionalpolitik.

Verksamheten har skett i projektform och anslaget för verksamheten förlängdes till december 1996. Regeringen lovade i sin budgetproposition 96/97:1 att under hösten 1996 ta ställning till frågan om NRC:s fortsatta verksamhet. Det är med besvikelse vi noterar att varken 1997 års ekonomiska vårproposition eller denna budgetproposition innehåller öronmärkta anslag för fortsatt verksamhet. Regeringen anger att den har för avsikt att uppdra åt Nutek att i samråd med Glesbygdsverket driva projektet nationellt resurscentrum för kvinnor under ytterligare en period. Vad som i detta sammanhang avses med en period är dunkelt. Vänsterpartiet anser att NRC:s arbete måste ges garanterat utrymme för att man skall kunna planera och genomföra sina projekt med såväl kortsiktiga som långsiktiga målsättningar. Detta gäller oavsett vilken organisatorisk lösning som väljs. Därför föreslår vi att medel för verksamheten skall tillföras särskilt. Det är rimligt att 10 miljoner kronor anslås årligen för detta med början under 1998. På detta sätt garanteras kvinnor åtminstone en viss del av de regionala utvecklingsmedlen.

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regionalpolitikens inriktning,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsstöd och krav på jämställdhetsplaner,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om företagsstöd och förbättrad kvalitets- och miljöstandard,
att riksdagen till landshövdingeuppdraget för budgetåret 1998 anvisar 390 000 000 kr under anslaget A 1,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jämställdhetsexperter i varje länsstyrelse,
att riksdagen till RRC:s verksamhet för budgetåret 1998 reserverar 48 000 000 kr under anslaget A 1,
att riksdagen till NRC:s verksamhet för budgetåret 1998 anvisar 10 000 000 kr,
att riksdagen med följande förändring i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling enligt uppställning:

	Anslag		Regeringens förslag	Ändringsförslag
A 1	Regionalpolitiska åtgärder	(ram)	1 597 517	400 000
	Summa:		3 604 853	400 000

Stockholm den 5 oktober 1997
Johan Lönnroth (v)
Hans Andersson (v)	Ingrid Burman (v)
Lars Bäckström (v)	Owe Hellberg (v)
Tanja Linderborg (v)	Eva Zetterberg (v)