Mot bakgrund av den dramatiska försämring som skett vad gäller kraftigt vikande sysselsättning, hög arbetslöshet och en strukturellt försämrad arbetsmarknad i Östersunds och Krokoms kommuner bör dessa kommuner inplaceras i stödområde 2 avseende de församlingar som inte är inplacerade i något stödområde. Det som därutöver talar för detta är följande:
– I samband med medlemskapsförhandlingar med EU fastställdes att hela Jämtlands län skulle innefattas i målområde 6. Hela länet svarar väl mot det glesbygdskriterium som gäller för det området.
– Tätortsstrukturen i länet är sådan att Östersund är den enda större tätorten i länet som har över 4 000 invånare. Det förhållandet gör att Östersund är mycket beroende av resten av länet, på samma sätt som resten av länet är beroende av Östersund. Denna tätortsstruktur skiljer sig från situationen längs Norrlandskusten där det finns ett nätverk av orter som är större till innevånarantalet än vad kommunorterna i Jämtlands län är. Små orter enligt NUTEK:s sätt att se är orter under 10 000 invånare. Östersund är enligt detta synsätt den enda större orten i länet. Kommunerna Skellefteå, Örnsköldsvik och Härnösand är i tillfälligt stödområde, trots att förhållandena där inte kan bedömas som sämre än i Östersund/Krokom.
Inför den nya planeringsperioden vad avser EU:s strukturfonder, innebär den svenska positionen att de nordligaste delarna av vårt land – kustområdena – skulle utgöra ett nytt strukturområde. Detta förhållande gör det mer motiverat att Östersunds och Krokoms kommuner inplaceras i stödområde 2 avseende de församlingar som inte är inplacerade i något stödområde.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inplacering i stödområde 2 av Östersunds och Krokoms kommuner avseende de församlingar som inte är inplacerade i något stödområde.
|
Rune Berglund (s) |
Jörgen Persson (s) |
Gotab, Stockholm 1997