Utvecklingen inom jordbruket och livsmedelsindustrin spelar en avgörande roll för hur vi kommer att lyckas skapa ett Sverige med ekologisk hållbar tillväxt, ökad sysselsättning, regional balans och utvecklad landsbygd. Statsministern slog fast i regeringsförklaringen att jordbruket är viktigt för att nå det hållbara samhället, att jordbruket behövs i hela landet för att hålla en öppen och levande landsbygd.
Vi anser också att det behövs jordbruk med djur. Mjölkproduktionen skapar inte enbart arbete på den egna gården utan varje miljon liter mjölk som produceras ger sysselsättning åt ca 17 personer. Mjölkproduktionen skapar också köttproduktion i olika former, endera som integrerad produktion på egna gården eller genom försäljning av livkalvar till renodlade köttproducenter. Tack vare mjölkkornas och köttdjurens höga foderkonsumtion hålls landskapet öppet och den biologiska mångfalden främjas. Köttproduktionen har med rätt förutsättningar chans till lönsamhet och dessa utgör en växande skara betesdjur i Värmland.
Det finns ett flertal olika produktionsgrenar inom jordbruket som skapar arbetstillfällen och därmed öppna landskap, produktionsgrenar som är bra ur miljösynpunkt och som främjar landsbygden. Dessa produktionsgrenar inom jordbruket måste få möjlighet att utvecklas och inte avvecklas som är fallet i dag.
I 1990 års jordbrukspolitiska beslut bestämdes att Norrlandsjordbruken dit Värmland räknas skulle kompenseras för sjunkande produktpriser och svårare odlingsbetingelser, så att lönsamheten inte skulle försämras.
I och med EU-inträdet förändrades dock förutsättningarna för jordbruket i Värmland. Länet tillhör fortfarande Norrlandsjordbruken, med EU:s regler så kan dock inte stödområde 4 kompenseras på samma sätt som stödområde
1–3.
Norra Värmland och några kommuner i östra och västra Värmland tillhör stödområde 2 A och 3. Dessa ingår i EU definition av så kallade bergsjordbruk (inre stödområde) och får högre stöd. Den stora del av Värmland som tidigare tillhört stödområde 4, hamnar nu utanför det egentliga stödområdet, kallat EU:s inre stödområde, detta har inneburit väsentliga lönsamhetsförsämringar och nedläggning av ett antal djurgårdar. Risken är att Värmland växer igen och att landsbygden avfolkas, att livsmedelsindustrin flyttar. Vi har redan fått uppleva ett sådant exempel, det är Scan Farmek som lagt ner slakteriet i Kil. Ett argument för nedläggningen var att djurunderlaget minskade för mycket i Värmland, detta skulle vara en av anledningarna till att ca 450 arbetstillfällen gått förlorade i länet. Vi är lika bekymrade över att samma argument kan komma att användas för att lägga ner mejeriet i Karlstad och ysteriet i Arvika vid minskade inleveranser av mjölk.
Det finns möjlighet att lösa problemet. Det viktigaste menar vi är att en översyn görs av stödområdesindelningen, med inriktning från Jordbruksnämndens förslag 1989. I det förslaget tas hänsyn till de olika odlingsbetingelserna och avkastningen per ha inom olika stödområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av stödområdesgränserna i Värmland.
|
Lisbeth Staaf-Igelström (s) |
|
|
Jarl Lander (s) |
Frank Lassen (s) |
|
Torgny Danielsson (s) |
Marina Pettersson (s) |